hemlig passion

Jag har nog knappast gjort mig känd som en som älskar gamla amerikanska bilar. Men... de är min hemliga dröm. Jag inser att något av det sista jag ska skaffa mig är en bil som dels drar mer soppa än ett flygplan och dels behöver mer av personlig omvårdnad än tvätt, påfyllning av drivmedel och spolarvätska (och eventuellt olja) och en och annan spark på däcken. Och ändå... Jag går igång på de bulliga formerna, de fantastiska färgerna och de vräkiga krommassorna. De tonade vindrutorna, den lyxiga och vackra inredningen och de hela framsätena...

Notera luftkonditioneringen... :)

Märkligt därför att jag aldrig under mina nio år i Byn varit ute på Strippen (det gamla flygfältet vid Skutaryd) och fyllt på mina fantasiunderlag. Förrän idag, då. En kilometer landningsbana med fem-sexdubbla rader våta drömmar.

Tog dock inte så många foton, och bara med mobilen. De bästa bilderna har jag i huvudet.

Eftermiddagen blev en lång, sen och mycket trivsam lunch med två fina vänner. Vi satt ute i en trädgård, åt och drack italienskt och pratade. Skrattade. Det hemskaste så närvarande och
ändå på replängds avstånd. Humor är en fantastisk sak. Solen värmde och det känns som om jag kanske, för sista gången i år, bättrade på solbrännan en smula.

Cykelpromenad hem och lite trivsamt häng och så småningom mer italienskinspirerat - hembakad pizza där var och en lägger på sin egen fyllning. Två avsnitt av Vikings.

Nu: sängen.

Barbara, Mike, Matilda (w. Baby Rodey), Johanna & Stitch

Monster Astronauts - Spiritual Beggars