Nu är hon här. Sigrun. Miraklet. Så liten, så liten och med en skön hårkalufs och allvarliga, granskande ögon. Att få hålla henne i mina händer. Jag var så nervös. Kan inte minnas att jag någonsin var det med mina egna barn, inte ens Sigruns mamma som var mitt första. Men denna lilla minimänniska. Inget ont får någonsin hända henne...
Andra får tycka vad de vill, men... hon är världens sötaste lilla flicka. Så är det bara. Nu är det helt åkej att hon bara är en liten sockerpaj. Snart kommer hon också visa sig klok, modig och stark. Men det tar vi sedan.
 |
| Skojig frisyr... Haha... :D |
4 kommentarer:
Grattis till er alla! Visst verkar hon vara världens sötaste!
Tack, rara! Ja, hon ÄR det, va'? ;)
men gudars skymning vilken fin liten varelse! Grattis till er :)
Tack, tack, tack! Ja, hon är verkligen ett litet tufft mirakel! <3
Skicka en kommentar