slutet gott?

Vilket konstigt år det varit. Jag är fortfarande sjuk, om än i Värmland hos syster med familj, och det påverkar mitt omdöme å det grövsta. Jag har den här grejen att jag sällan blir sjuk men när jag blir det blir jag dels fullständigt toksjuk och dels tror att jag ska förbli sjuk resten av livet. Så att nu försöka tänka något positivt inför nästa år går faktiskt inte. För jag kommer ju vara sjuk hela året. I mitt huvud.

2017, då? Jag vet inte. Det har varit ett... märkligt år. För ett år sedan fanns så mycket spännande i pipeline. Nu har jag förverkligat en del av det. Inget blev som jag tänkt mig, men det betyder inte nödvändigtvis att det blev sämre. Bara annorlunda. Att lämna Byn var skönt. Väldigt skönt, men samtidigt helt obittert och jag har redan varit tillbaka ett par gånger för att träffa ett par vänner och det har känts gott. Jag kan tänka tillbaka på tiden där som en ändå ganska bra tid på många sätt. Nya jobbet är bra men inte alls så som jag hade föreställt mig det. Arbetsglädjen, den där inspirerande härliga prövande spännande, försvann och har inte återkommit. Jag behöver antagligen återfinna den. Att bo med Matilda & Mike i Börringe har fungerat över förväntan men nu är det dags att på allvar börja söka mig en egen bostad. (Ja, om det nu inte vore så att jag blivit sjuk, förstås...). Jag har lekt med tanken att söka bostad i Malmö och pendla till Ystad, men tror att det kan komma bli ett beslut att ångra. Ystad får det bli.

Något resande har det också blivit. Yorkshire med jobbet, i våras. Midsommar i Oslo! Underbara Budapest på höstlovet, med Johanna, och sedan en hastig repa till London med jobbet innan jul. Stockholm också, med Netti, för konsert och storstadshäng. Sista Sweden Rockfestivalen. Det var bra och kul även i år, men nu får det vara slut. Jag lägger hellre mina pengar på enstaka konserter och resor av olika slag. SRF är alldeles åt helsicke för dyrt, dessutom.

Jag kollade lite vad jag skrev i bloggen förra nyåret och kan väl konstatera att jag fortfarande kan känna mig ensam. Ofta. Inte så att jag lever eremitliv - jag bor ju i storfamilj - men det känns som att ingen utveckling sker. Jag har goda arbetskamrater, men i övrigt träffar jag inte något nytt folk. Tyvärr inte något "gammalt", heller. Jag inbillar mig att det kommer att bli bättre när jag har ett eget hem. Antagligen lurar jag mig själv, big time.

Men hur eller hur. 2018 kommer nog bli bra, bara jag blir frisk. Det finns planer och spännande överraskningar och jag ska resa! Och jag ska springa. Ja, för tusiken. Det ska jag!

Nu borde jag avsluta med något sjukt bra musikklipp och kanske lägga upp en bild, eller två. Men jag har inte orkat ta några bilder senaste veckan, och leta upp musik pallar jag inte. Min hjärna verkar ha kokat ihop. Men kom gärna med något förslag!

GOTT NYTT ÅR!!!

... and thanks for the fish

Jomenvisst. Vad kunde väl sitta bättre på denna ledighet än förkylningen från helvetet? På julafton kände jag av en lätt huvudvärk, men eftersom jag åtagit mig kökstjänsten för "svensk jul" tog jag ett par panodil och körde på. Det gick fint. Juldagen var segare och inte bara huvudet värkte utan hela kroppen. Min favoritexsvåger, med särbo, kom över på "American Christmas Dinner" och jag knaprade panodil eftersom jag verkligen ville umgås med dem, men efter middagen fick jag ändå vika ner mig och gå och lägga mig. Gårdagen var ett töcken av hög feber, värk och snor. Jag sov nog mest. Försökte se lite på Netflix men ögonen kändes som om de brann när jag försökte kolla telefon, datorskärm eller teve så jag försökte lyssna på SVT:s programserie om vikingar. Det gick ju sådär. Jag sov hela natten också, även om kroppen protesterade mot sängläget, och vaknade till rätt ofta. Idag känner jag mig "bättre" och är dessutom lite stressad. Jag ska ju upp till Värmland imorgon. Jag är dock tacksam mot mig själv för att jag fick för mig att skippa körningen och boka mig tågbiljett istället.

Host (aaaj, mina diafragmamuskler...), snörvel, over and out.

god jul!

Ja, men så var den då här - JULEN. Jag önskar mina tappra läsare en synnerligen GOD sådan! Kram på er!

Deck the Halls - Pentatonix

- Bah. Humbug, säger Assistenten.

skolk

Igår lät jag mig sova tills jag vaknade. Sedan tog jag mig en lugn morgon, en varm dusch och så småningom hade jag samlat mig tillräckligt för att gripa mig an Emporia. Det finns ett fiffigt företag där som för 300 kronor tar ens bilnycklar och senare lämnar tillbaka dem tillsammans med en nytvättad bil - inifrån och ut. Med tanke på att det kostar ca 200 att bara köra bilen genom snabbtvätten på valfri mack är det en god affär - och bilen blir riktigt fräsch. Tyvärr hade ju fler kommit på den goda tanken att få sina bilar tvättade så jag fick en ganska sen tid, och det var likadant på den lilla salongen där man kan få sina naglar snyggade. Därför kom jag att nästan ha a day at the mall. Jag hade inte särskilt många inköp att göra så jag strosade i lugn takt, såg mig omkring och åt en god sushilunch. En torsdag, liksom! Jag kände mig som om jag skolkade - och den känslan förstärktes lite av att jag träffade på både elever och ett par kollegor. Vi hejade alla lite sådär som om vi blivit påkomna med fingrarna i syltburken. Knasigt. Verkligen.

Så småningom kom jag hem igen och lagade en god soppa och under kvällen kom både Linus och Johanna hit och det är så roligt att ha åtminstone tre av fyra barn i huset! Det blev lite senare än jag är van vid (haha... det säger ju inte så mycket) och som grädde på moset kunde jag inte låta bli att kolla ännu ett avsnitt av The Crown innan jag skulle sova.

För dagen har jag avstyrt att ta med Mikes mamma och Sigge över till Köpenhamn för att gå på julmarknader och kolla dekorationerna på Tivoli. Det hade jag faktiskt inte pallat. Knökfullt med folk och därtill en förskjutning i mitt luftiga och avslappnade förberedelseschema inför julafton. Så planen är att vakna till, umgås, baka lussebullar, förbereda hittepårevbensspjäll (oumph! i marinad) och frampå eftermiddagen fixa en seitansk*nka tillsammans med Linus samt slå in ett par klappar till Sigrun. Jag tror bestämt jag ska dricka en skvätt glögg också. Och spela kitschig julmusik.

Så får det bli.

Mer Jul - Adolphson & Falk

kakel

Nu har jag dunkat handen i kaklet. Terminen är slut. Det är jag också.

Jag konstaterar att detta är min tyngsta termin. Någonsin. Det handlade kanske till en början om ny arbetsplats med nya elever, kollegor, lokaler, rutiner osv men det landar allt mer i en absurd dokumentationshets som jag inte varit med om tidigare, på någon annan arbetsplats. En cirkus som gör att jag, som numera ändå är rutinerad och erfaren, lägger nästan all min förtroendearbetstid på att få mina arbetsuppgifter att rulla. Tid för reflektion, utveckling av undervisning och bedömning, påfyllande av kompetens, inspiration and all that jazz finns inte längre. Jag sover åtta timmar per natt men är aldrig utvilad, längre. Ofta vaknar jag om nätterna. Ikväll, när jag landat i soffan efter att ha försökt knyta ihop jobbsäcken (nej, det gick inte - jag har nio argumenterande uppsatser kvar att läsa och återkoppla på, plus omdömen för en sista klass på trettiotvå individer, och det avser jag göra i morgon), orkar jag inte prata och kroppen värker som om den gått igenom en stenkross.

Hurra.

Målet för lovet ska vara att göra så lite som det bara är möjligt. Samt lyssna på cheezy julmusik.

Julen är här - Tommy Körberg och Sissel Kyrkjebö

london t o r

Richmond University, Oxford St.,
Ain't Nothin' och RU campus

På mindre än 30 timmar (och då hann jag sova mina åtta, också) hann vi med våra inbokade möten och aktiviteter men också en god middag och ett därpå följande besök på Ain't Nothin' But, där The Red 8 stod för livemusiken, och lite stros.

Jag är verkligen ingen Londonkonnässör, men är ändå lite diskret mallig för att det var jag som stod för både de spontana förslagen (bluesbaren) och de mer "formella" (där avsikten var att reka inför kommande elevresa). En av kollegorna ville ha egentid på torsdagskvällen och hakade inte på till bluesbaren (vilket är både förståeligt och okej) men de som gjorde det var förtjusta.
Det var också jag som drog upp The Globe och att jag tycker att eleverna absolut ska göra ett besök där (och helst få se en föreställning, också!) och det besöket lämnade ingen av oss besviken. Men (efter tips av Londonbon och vännen Karin) besöket på Cross Bones Graveyard var det nog bara jag som gillade fullt ut. Haha...

Cross Bones, The Globe och
Borough Market.

Desto gladare blev de ju när jag sedan tog med dem runt hörnet, till Borough Market - en veritabel fest för sinnena! Där lunchade vi (fast ett par av kollegorna ville då verkligen inte köpa mat i de små stånden och stå och äta i "kylan", så vi landade på en förvisso trevlig liten krog mittemot, men...) och sedan var det inte mycket tid kvar innan vi var tvungna att ta oss ut till Gatwick och flyga hem igen.

London, London, London - jag kommer tillbaka! Snart!

Och nu är det bara lördagsmorgon och jag har ju hela helgen kvar! Min hjärna sa till mig, strax efter sex, att jag inte alls skulle sova utan sitta i sängen, dricka julkaffe (kaffe bryggt med ett uns kanel och kardemumma och serverat med varm [soja]mjölk) och lyssna på Naturmorgon. Så det har jag gjort en god stund. Men nu ska jag inta horisontalläge en stund igen. Kanske somnar jag om.

The Red 8 playing at Ain't Nothin' But...Blues Bar

travelling light

Lussefika med rara kollegor.

Imorgon: en snabbrepa till London, med några kollegor. Mestadels studiebesök i två knappa dagar, en övernattning och hem igen på fredag eftermiddag. Jag packar extremt lätt; rena underkläder, något att sova i, en extra topp och en kinesisk jacka ifall vi hittar något extra smuckt ställe att äta middag på. Lite toalettsaker och laddare till telefonen. Med gott om plats för ett plötsligt fynd, eller två (om vi nu till äventyrs skulle få någon tid över till att dyka in i någon butik) får jag ner detta i min Kånken. Make-up, bullet journal, hörlurar och lite annat skrafs, som plånbok och pass, går ner i min handväska. Löjligt lätt packning, helt enkelt. När jag smsar en kollega, och undrar om han vill att jag checkar in oss alla ikväll, svarar han att det nog inte sparar oss så mycket tid då han ska checka in sitt bagage. Såvitt känt är åker vi med samma flight hem. Och han har med en stor resväska, eller? Ja, jag är sjukt nyfiken; vad har han med sig, egentligen?!?

Fem arbetsdagar kvar, varav två i London, en med lektioner, en med julavslutning, julbrunch och julfika och sedan en A-dag. Jag ska nog överleva i år också.

Hollow Years - Dream Theater

röjigt

Vi börjar i köket. Städar kylskåp och skafferi och lådor och dammsuger takbjälkar och tar oss en kaffe emellanåt. Sigrun assisterar. Vi går vidare till vardagsrummet och när lilla familjen åker in till Malmö för ettårskalas hos goda vänner ställer jag i ordning rummet ovanför köket så att Linus kan flytta in där några veckor, medan han väntar på inflytt i sin och flickvännens nya lya. Jag har en stor julstjärna till övers och hänger den i det lilla fönstret. Några granskott i en mugg, tillsammans med ett par fina tomteflickor i garn och filt, blir ett lagom julpynt. Alltemellanåt matar jag tvättmaskin och torktumlare. Sedan mojar jag ihop vegburgare som monteras med sallad, rödlök, tomat och lite stekt svamp (och bröd förstås). Ugnsstekt klyftpotatis, coleslaw och sås på iFraiche och sweet chili, till det. Jag tänker att det vore gott med ett glas vitt till det, med är så törstig att vatten smakar bäst. Och plötsligt är klockan över nio och huset börjar slå sig till ro. Och då gör jag det också.I morgon ska jag ägna mig åt min del av huset. Mitt badrum är nästan klart nu och det blir så fint och fräscht! Det ska nog bli ordning på saker och ting här och det i tid. Inte så mycket i tid för själva julen som för ledigheten.

Midnight Train to Georgia - Indigo Girls

nedräkning pågår

Julpyntat vid mitt skrivbord. Eeyore approves.

Jag ger mig själv några sovmorgnar så här i slutet av arbetsveckan. Jag känner mig slut som artist -både fysiskt och mentalt. Det är lite kaotiskt på flera fronter. Mitt badrum är fortfarande inte klart och bortsett från det rent praktiskt jobbiga med det så är ju också Mike och Matilda frustrerade över hantverkare som inte håller överenskommelser och som dessutom försöker ta genvägar. Det är dammigt, kallt och skitigt i min del av huset och rörigt i resten (mer renoveringsarbete pågår). Mycket på jobbet, men det är ju knappast förvånande med tanke på tiden på läsåret. Till det positiva på jobbsidan hör väl att jag inte avslutar några kurser nu, och därmed inte sätter några betyg.

Redan fredag i morgon och jag har hittills levt enligt måndagens målsättning; att inte stressa och att vara glad. Vara snäll mot mig själv. Nästa vecka är det pepparkaksbyggtävling och hastig Londonresa och så kommer Mikes mamma. Jag hoppas alla hantverkare blir färdiga med sina arbeten i morgon så att helgen kan ägnas åt röjningsarbete, städning och pyssel. Några andra planer har, och gör, jag inte. Jag tror jag ska dricka en del vin också. Och ta mig en riktigt lång promenad.

Mitt jullov ska bli... stillsamt och en smula introvert.

Déjà-vu - Roger Waters

tinder

Tänk att vara två år och tre månader och upptäcka precis allt för första gången! Julmarknad med Sigrun är spännande. Hon ser och tar in allt. Verkligen allt! Och är så lycklig. Inte för att hon har någon djupare uppfattning om julens budskap men hennes lycka över ljus och sånger och granar och tomtar och glitter och lampor som blinkar och stjärnor som glänser och vackra paket och älgar (aka renar...) och brandbilar och en stor brasa... smittar av sig. Hon trallar och sjunger och pratar oavbrutet och tycker det är spännande att promenera i mörkret och bekymrar sig mycket för ett par hungriga kråkfåglar (hon ger dem sin macka) och är glad för sina nya vantar. Vilken lycka att hänga med en sådan liten människa.

Tidigare idag skjutsade jag Maureen in till Hyllie och vi bytte en för stor vinteroverall mot en mindre och tog en trivsam långfika på Emporia. Ingen av oss hade någon lust att gå i några affärer. Vi kände oss mer än nöjda med att bara sitta och prata, dricka vårt kaffe och titta på alla människor som verkar ha som söndagsnöje att shoppa. Det har varit fint att ha henne här och jag hoppas inte röran i kåken avskräckte henne utan att hon återkommer framåt vårkanten.

Ptja. Det var den helgen det. Ny arbetsvecka i morgon.Mycket att göra, men jag känner mig ändå lugn och fin. Jag ska återkoppla på fyra argumenterande uppsatser - i övrigt är allt i box. Nu. På fredag ramlar det in trettiotvå nya...

Take This Life - In Flames

utflyktslördag

Maureen på besök. Vi gjorde oss en utflyktsrunda, idag. Svaneholm, Kåseberga och Ystad. Ljuvligt soligt väder med skärpa i luften. Goda samtal och trivsamma tystnader. Bra lördag.

Drowning On Dry Land - Manfred Mann's Earth Band

lillelördag

Det är kallt här. De som renoverar badrummet låter, av någon anledning, ytterdörren stå öppen mest hela dagen så att det är rejält utkylt när jag kommer hem. Laga och äta middag, likasom soffhänga lite, kan jag ju göra i den varma delen av huset, men vill jag vara lite för mig själv så får jag dra på mig varmt underställ, mysbraller, fleecetröja, raggsockar och annat läckert. Och kanske borde jag dra fram lovikkavantarna? Men det är svårt att skriva med dem på.

Desto skönare att krypa ner under det värmande duntäcket och lyssna på en ljudbok och sakta glida bort. Det ska jag strax göra. Just nu är mina arbetsveckor sova, träna, jobba, äta, repeat. Morgonfunderar gör jag i bilen på väg till jobbet, samtidigt som jag uppdaterar mig på världshändelserna via P1, och kopplar loss från jobbet gör jag på väg hem genom att antingen lyssna på ljudbok eller podd eller genom att prata i telefon med någon saknad vän, eller ett av mina barn. Ibland är det faktiskt ganska deprimerande, och ibland känns det helt okej. Den här veckan känns det som att det funkar ett tag till.

Och snart är det jul. Julklappar inköps enbart till Sigrun - och till något okänt litet barn. Jag ska åka in till Malmö på söndag och lämna en julklapp, eller kanske två, till Giving people. Känner jag mig god, då? Knappast. Möjligen dövar jag mitt samvete en smula och sörjer att det i nådens år 2017, i det rika landet Sverige, ska behöva finnas barn vars föräldrar inte har råd att ge dem en liten klapp till jul. Sigge får Duplo och någon bra bok. I övrigt ligger fokus på mys och att vara tillsammans. Säkert blir det god mat, också. Jag längtar lite. Till den där gemenskapen. Och till att vara ledig nitton dagar på raken.

Hurt - Nine Inch Nails

fredaglördag

Igårkväll var M & M på glöggparty och jag och Sigge hade hemmamys. Hon sov över hos mig (så att föräldrarna skulle få sova ut) och det var lugnt ända till strax efter fem, på morgonen alltså, då hon ville upp och äta macka och lägga pussel... Nå. Jag överlevde det också, men känner mig rätt mosig nu, och klockan är ju bara åtta. Får hänga uppe en stund till.

Dagen har varit ganska aktiv med röj inomhus, tvätt, iordningställande av ett rum till kollektivets nytillskott, Linus, som fått nytt jobb i Malmö och börjar på måndag. Han letar lägenhet och lär nog inte ha så svårt att hitta en, och till dess bor han här i veckorna och kör troligen hem till Falkenberg på helgerna. En vända till Emporia hanns med, så att Sigge snabbt kunde få lite nya kläder - plötsligt har hon dragit iväg igen och allt är för kort och för trångt. Och en snabbrepa in på IKEA för att hämta golv till ovanvåningen. Annat som hunnits med är lite översyn av det lilla julpynt jag tänkt ta fram. På grund av pågående badrumsrenovering är det dock inte så kul att sätta upp något än; det är fanimej byggdamm överallt. I massor.

Vi lagade kycklingmiddag med lätt Thanksgivingtwist - helstekta fyllda kycklingar i ugnen, sås på skyn och med smält vinbärsgelé, mos på sötpotatis, rårörda lingon i stället för tranbär och så haricots verts till det. Efterrätten fick bli vegansk pekanpaj (nej, jag åt såklart inte såsen och kycklingen) med lättvispad grädde. Jag var djärv nog att ta ett glas vin till maten och det satte sig i knäna direkt.

När det är Thanksgiving är det ju meningen att man ska stanna upp och fundera över saker man är glad och tacksam för. Jag är glad och tacksam att jag har en härlig familj. Jag är också glad och tacksam över att jag har några väldigt fina vänner. Och jag är frisk.

Nu är det en stunds lugn och ro medan Sigrun bäddas ner och huset stannar upp. Kanske ser vi något avsnitt av Mindhunter. Eller så somnar vi alla.

Thank You - Led Zeppelin

nytt år, nya insatser

Jag fyllde år igår. Det firade jag med att jävelcykla två och en halv mil på motionscykel, innan arbetsdagen, och sedan jobba över, med råge. Fast en av mina kollegor luskade ut att jag hade födelsedag så vi fikade lite trivsamt tillsammans och hemma bjöd Mike på en hejdundrande smarrig chili. Det räcker fint så.

Vi samtalar om ålder, jag och kollegan som fyllt sextiofyra. Det finns inget nojigt i själva åldrandet, men däremot en svidande insikt om att om man inte gjort det tidigare så är det hög tid att få ut det man vill av livet. Nu. Inte begränsa sig, fega eller göra alltför stora uppoffringar. Vi har det här enda livet och det gäller att stå på sig. Annars gör någon annan det.

En förmiddag, den här veckan, var jag på en fin föreställning på klostret - Utdrivningen. En stark och berörande lektion i religionshistoria och en berättelse om tider som varit. Och som är. Tänk att människan aldrig lär sig.

Hallelujah - Jeff Buckley

vänskap

Jag har tillbringat helgen i Stockholm och det var både en grym konsert med In Flames - som just nu är så galet bra att det är helt otroligt, jag trodde de var slut, men sommarens spelning på SRF golvade mig totalt och den här spelningen var ännu bättre! - och så har det strosats och fikats och druckits vin och ätits gott och något litet har shoppats men framförallt... framför precis allt... så har jag gjort allt detta i sällskap av den allra bästa och godaste av vänner. En av de ytterst få som jag vid alla tidpunkter vågar vara helt mig själv och blotta svagheter och sorger och förhoppningar inför, som så många gånger lyfter mig, eller ger mig en spark därbak - allt efter behov - och veta att hon alltid finns där, så som jag också finns för henne. En klok, varm, rolig kvinna som jag har så roligt tillsammans med alldeles oavsett vad vi hittar på. Och våra samtal... så nära och nakna och varma. Förtrolighet och fullständig tillit. Alltid högt, brett och djupt. Aldrig lågt och ytligt.

Så visst var det fint i storstan men vi kunde lika gärna suttit hemma, eller i hennes husvagn, eller något - för det helgen har gett har varit vänskap när den är som finast.

Stronger Than Me - Amy Winehouse

öppet hus

Öppet hus är fullt hus, på min arbetsplats. Det var två och en halv rätt intensiva timmar där jag än en gång bevisade, om inte för någon annan så åtminstone för mig själv, att jag är en jävel på att smalltalka och sälja.

Om livet gått vidare? Ptja. Eller... nej. Men jag kom på att jag har trevliga planer för helgen och att det är biokväll med kollegorna i morgon. Så jag är väl inte riktigt död, heller.

Mississippi Queen - Mountain

mitt så kallade liv

Jobba, äta, sova, dö? Lite så känns det ibland. Idag, till exempel. Inget vill liksom riktigt lyfta. Jag tränade i morse, men var trött och mådde lite illa. Kände mig klen. Lektionerna gick väl okej, men inte mer. Mycket muntliga redovisningar och det är trist när en del bara gör något halvhjärtat och lite med vänsterhanden - om alls. En del får fria tyglar, för en stund, och får arbeta självständigt med en uppgift och det blir inte många minuter effektivt arbete. En kollega är ledsen och stämningen når inga direkta rekordhöjder. Dessutom är arbetsrummet kallt. Riktigt kallt.

Men det finns också mänsklig värme och stöttande kollegor och sköna elever som vill och som levererar och tur är väl det.

Här hemma är det kollektivliv, gemensam middag och trivsamt, men alltid lika kort. Morgnarna är tidiga och om kvällen är vi alla mer eller mindre utmattade.

Jag undrar när livet ska börja igen.

All Your Thoughts - Kadavar

det var det det

Helgen har varit bra. Vännen, och tidigare kollegan, Lena har varit här och vi har lagat mat, druckit gott vin, promenerat och njutit vackra, blåsiga höstdagar, fikat på mysigt fik, pratat oss rakt in i nätterna och strosat en god stund i Lund. Goda vänner är en ynnest.

När Lena rest hemåt hängde jag med Sigrun så att pappan och mamman i lugn och ro kunde åka och köpa badrumsinredningar etc. Det renoveras nämligen två badrum simultant här och det är ett jeffla slambang. Men det blir både fint och klart snart och då får det ju vara värt damm och bråte och kyla (hantverkarna låter ytterdörrarna stå vidöppna) och inget vatten i min del av huset. Vi myste i soffan, Sigge och jag, och lite i smyg kunde jag också jobba med ett par uppgifter jag tänkte släppa loss i två klasser i morgon.

Nu är helgen slut och jag ska krypa i säng. Ny ljudbok: Never let me go av Kazuo Ishiguro.

Leaving the Table - Leonard Cohen

kort och gott

Gatlyktor behöver inte vara fula.

En del dagar känns helt enkelt lite bättre än andra. Det här har varit en sådan dag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men jag tror det har att göra med att jag har hunnit med så mycket av rolig planering, fått till fina och givande samtal med kollegor och i största allmänhet haft en skön magkänsla. Flow.

Och på hemvägen handlade jag lite godsaker som ska bli smarrig mat till helgen, då jag får kul besök av vännen Lena, från Byn. På fredag kväll blir det storchock med fredagstacos i sällskap av inte mindre än två småbarnsfamiljer. HOHO! Men på lördag tänkte jag mig anrätta en trerätters veganmiddag. Just nu funderar jag på någon trevlig utflykt vi skulle kunna göra på lördagen, i trakten. Svaneholm är ju alltid vackert. Vi skulle kunna promenera runt sjön och sedan åka och fika någonstans. Till exempel.

Rolling Thunder - Gin Lady

fingerkli

A Tree Grows in... Börringe.

I morse var himlen stjärnklar och frosten glittrade på hustaken när jag kikade ut. Jag startade bilen lite i förväg (note to self: skaffa en kupévärmare) så att det gick kvickt att skrapa av rutorna. Sedan kaffe och P1 medan jag körde in mot gym och jobb. Bilsätet värmde gott mot trött rygg och kaffet smakar aldrig så ljuvligt som just vid den tiden.

Jag ser tillbaka på min ledighet och den blev faktiskt just sådan jag hade tänkt och hoppats. Jag har läst och skrivit och sett ikapp teveserier och varit på resa med Johanna och jag har promenerat och varvat ner. Nu håller jag nog till jul, ändå.

Skriva, ja. Det ligger ett par berättelser och skvalpar i mitt medvetande. Och i skrivbordslådan ligger en så gott som färdig. Men just den får nog stanna där. Den är bra. Riktigt bra, men det lite märkliga är att jag för en av de viktigare sidokaraktärerna lät en god vän stå för lite av inspirationen, som en slags sidohistoria och... hennes historia blev, i stora drag, sann. Bara ett litet tag (inte ens ett år) efter att jag skrivit klart. Om alla planeter stode på rad och det blev två torsdagar i samma vecka och jag verkligen skulle få manuset antaget skulle vederbörande kanske tro att jag skrivit berättelsen i efterhand och möjligen inte bli så glad. Vi är fortfarande vänner och jag vill gärna att det förblir så. Så jag får väl börja på någon av de andra historierna jag har. Frågan är bara hur jag ska finna avskildhet nog för det. Kanske får det vänta tills jag flyttat till eget. Eller så hyr jag en skrivarstuga någon ledig vecka och skriver järnet. För de där tankarna på att faktiskt skriva en bok, som andra än bara några utvalda vänner får läsa, de finns ju kvar. Starkare än på länge.

Höst på min planet - Lars Winnerbäck

hemma igen

Budapest. Vilken stad!

Jag som hållit Prag som en av mina favoritstäder (London är utom tävlan) har fått omvärdera och nu är Budapest min nya älsklingsstad. Ganska ren, vacker, med tusen saker att se, göra och uppleva. Jag och Johanna har bara skrapat lite på ytan. En sak om dagen som vi bestämt i förväg och i övrigt enbart vandra och gå vilse och upptäcka. Tisdagen blev Rudasbadet med heta bassänger, ångbastu och massage. fem timmar hängde vi där -med enbart andra kvinnor. Onsdagen var en spelning på en pråm på mäktiga Donau, på kvällen. Kadavar stod för grymt bra musik. Och igår, torsdag, stod ett besök på TerrorHáza på programmet. I övrigt har vi bara, som sagt, strosat omkring hela dagarna och hittat fantastiska små ställen, ooohat och aaahat över härliga utsikter, fin arkitektur och spännande miljöer.

På matsidan har vi inte heller legat på latsidan. I Budapest är det snudd på omöjligt att inte äta - och dricka - gott och varierat. Människor vi mött har varit vänliga och trevliga och vädret har varit tillmötesgående så att en kaffe, eller ett glas tokajer, på en uteservering har känts helt behagligt - även om kvällen.



Som grädde på moset är priserna så rimliga att man kan ha det väldigt gott på en ganska lätt budget.

Just den här bilden har jag snott på nätet, eftersom
man inte fick fotografera inne på badet.
Laglydig som få...

Nu är jag hemma igen och en hel helg ligger ograverad framför mig. Undras vad jag ska hitta på?

Tribulation Nation - KADAVAR

den andra dagen

Jodå. Hallonen mognar, trots att det är i slutet av oktober...

Allt går planenligt. Jag har legat och läst sent om kvällen, utan tanke på morgondagen. Jag har läst en bok till. Jag har tvättat och lekt med Sigrun och börjat se en verkligt spännande serie - Mindhunter - på Netflix, med Matilda. Vi har varit ute och promenerat lite, småplockat i trädgården och struntat i att laga stormiddag och om en stund, när Sigrun sovit middag, ska vi köra in till stan (Malmö) för lite ärenden. Ikväll ska jag väl packa lite.

Jag sköter det här riktigt bra.

Children of the Revolution - Marc Bolan & T Rex

freedom

Jag tror det var ganska längesedan jag såg fram emot, och behövde, en ledighet så mycket som det här höstlovet.

Det känns helt enkelt ganska fantastiskt att vara ledig i nio hela dagar. Jag ska förvalta dem väl. Jag ska läsa och skriva. Jag ska resa och njuta. Jag ska vila och promenera. Jag ska resa och vara hemma.

Det här blir bra!

The Man Who Sold the World - Nirvana (unplugged)

avstämning

Varje måndag skriver jag, i min analoga planeringsbok på jobbet, en målsättning för veckan. Det behöver inte vara något stort eller märkvärdigt. Det kan vara en arbetsuppgift jag vill vara klar med, innan jag går hem på fredagen. Ibland är det en känsla jag vill ha när jag stänger dörren till arbetsrummet bakom mig. Och innan jag gör just det, går hem, sätter jag mig ett par minuter och utvärderar det där målet. Stämmer av med mig själv. Sedan låter jag udda vara jämnt, tar på mig jackan, låser och går. Det känns om ett bra avslut på arbetsveckan och på något märkligt vis förhindrar det mig från att ta med jobbet hem, om så än bara i tanken.

Nu är det tidig fredag kväll. Dimman ligger tät och skymningen faller. Bristen på klar himmel gör att jag missar meteorsvärmen orioniderna. Det kan jag leva med, även om det är ett vackert och fascinerande skådespel. Det är, just idag, lite värre med bristen på någon att komma hem till, kura ihop sig med, dricka lite vin, se en riktigt bra film och småprata med. Det kan jag sakna ibland. Just ikväll är ett sådant tillfälle.

Men HEJ! jag är ju inte ensam. Borta i andra köket preppar Mike och Matilda årets szechuan hot pot, vi har skålat i bubbel för att kollektivmamman Helene har landat ett nytt jobb innan hon ens hunnit lämna det hon, på grund av arbetsbrist, blev uppsagd ifrån och om jag vill kan jag ju sammanstråla med de andra i tevesoffan, när de små somnat och det är filmtajm. Jag får se hur jag gör. Kanske vinner min inre ensamvarg, ändå.

Resten av helgen? Jag vet faktiskt inte. Troligen lite lamt.

Pearl's a Singer - Elkie Brooks

full speed ahead

Idag gick jag tillbaka till jobbet. Det känns som att jag varit borta länge. Märkligt. Hur eller hur kändes det faktiskt gott att vara tillbaka och jobba. På onsdag ska jag ta upp morgonträningen igen. Ett steg i taget.

Budapestresan kommer allt närmare och jag är taggad! Jag har checkat in mig på flyget men inte läst på något om staden. Jag och Johanna tänker nog mest ta dagarna som de kommer och ägna dem åt diverse upptäcktsfärder. Av en kollega har jag fått tips om ett riktigt bra spa som vi troligen kommer att besöka. Någon sa också att vi måste leta upp den stora saluhallen och en tredje sa att vi bör leta oss fram till det som tidigare var ett judiskt ghetto och idag är en originell, konstnärlig och lite "alternativ" stadsdel. Vi får väl se vad det blir och var vi hamnar!

Annars är det väl som vanligt här. Assistenten drar hem några möss om dagen, Sigrun är sötare och roligare än någonsin och kollektivet rullar på. Träden häromkring är vackert gulröda och när jag kör in till Ystad går gryningshimlen i rosa och guld och i alla sänkor i det kurviga landskapet ligger dimman och drömmer i täta sjok. Vackert är vad det är.

Ball And Chain - Janis Joplin

lazy, lazy

I'm learning from the best.

Ja, jag känner mig lat. Lyxigt, härligt och lite förbjudet lat. Jag sov länge (fast först gick jag förstås upp i ottan och sjukanmälde mig och ställde in lektioner och hade mig) och sedan har jag i stort sett framlevt dagen i min sköna fåtölj, tittandes på Netflix. Först nästan hela serien om The Royal Family of Windsor. Sedan filmen Our Souls at Night om två pensionärer som börjar sova hos (hos, inte med) varandra för att känna sig mindre ensamma. Givetvis en smula amerikanskt och givetvis är de två snygga gamlingar (jag menar... Jane Fonda och Robert Redford...) och givetvis blir de kära, men jag gillar idén. Varför vara ensam, om man inte vill, bara för att man inte har någon partner? Jättedumt, helt enkelt.

Ikväll har det i alla fall inte varit ensamt. Stärkt av mycken vila och två panodil har jag deltagit i kvällens middag där det varit glatt, högljutt och intressant på svenska, danska och engelska. Utöver husets två familjer, och mig själv, har en morfar och mormor från Viken varit här samt en av Mikes gamla barndomskompisar och hennes danska kille. Nu känns det dock som att det är dags att krypa ner under täcket. Kroppen behöver mer vila.

A Sunday Kind of Love - Etta James

sjuknärvaro?

Synd att jag tog med den här till jobbet. Idag
hade jag ju faktiskt kunnat läst den...

Idag är jag hemma från jobbet. Det kan hända att mitt minne spelar mig ett spratt men jag tror att det senast hände i januari 2011. Hela veckan har jag haft ont i hela kroppen och huvudet har värkt så jag mått illa men eftersom jag är ett typexemplar ur en av de yrkeskategorier som har högst sjuknärvaro har jag tryckt i mig panodil och gått till jobbet i alla fall. Som alltid. Men när jag vaknade i morse kände jag bara att det faktiskt inte var hållbart. Så jag gick upp och fixade mig kaffe och meddelade alla berörda parter och nu är jag tillbaka i sängen igen. Om en liten stund ska jag försöka sova ett par timmar och se om det lättar. Sedan vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag lär ju inte kunna sova hela dagen. Vad gör folk när de är sjukskrivna? Kanske kan jag kolla de senaste avsnitten av Star Trek, som jag missat? Läsa lite? Jag ska absolut försöka hålla tassarna borta från skolans plattform eller från det trevliga Timelineprogrammet jag upptäckt och som jag ska använda när vi läser böcker gemensamt...

Slow Dancing in a Burning Room - John Mayer

feuer!

Började dagen i stillsamt tempo, som oftast. Men sedan tog det sig och förutom att ha två större fikasällskap i huset, och därvidlag socialiserat en smula, har jag kört tre maskiner tvätt, klippt 12048457 kvm gräsmatta (åtminstone pratar vi om dryga 2000, men kroppen säger mer...), för vad som torde vara sista gången för i år, och eldat pinnar i tunna. Livet på landet!

Nu kan måndagen snart få komma. Men först ska jag ut och mata tunnan lite till. Det är beroendeframkallande! Och sedan laga mig en pastamiddag.

Hey Joe - Patti Smith

never let me go

Den bästa av lördagsmorgnar börjar med en god natts sömn. Det här är en sådan. Att sedan sippa på en stor mugg kaffe och lyssna på Lundströms bokradio, i sängen, medan katten kommer smygande och rullar ihop sig längs ens ben, gör det hela ännu bättre. Jag multitaskar så medan jag lyssnar, sippar och skriver det här läser jag också ett meddelande från Johanna som bokat Airbnb åt oss i Budapest. Inte så långt kvar nu! Jag har faktiskt skaffat mig en ny kabinväska. Den gamla röda var så himla tung och trög att dra, upptäckte jag när jag var i England innan sommaren. Inte så konstigt; ett par av hjulen var inte bara helt utslitna - de var borta! Den har varit med mig kors och tvärs i sju år så det var dags nu att hiva den och ersätta med en ny.

Efter jobbet igår tog jag mig en promenad i Ystad och satte mig sedan på ett café, och drack kaffe och kisade mot solen. Jag tror det ska få bli en skön fredagsvana. Ännu trivsammare när jag sedan bor där, men varför inte ta mig an staden redan nu?

Kazuo Ishiguro. Jag blir glad när författare jag läst - och gillar - får Nobelpris. Av hans romaner har jag bara läst The Remains of the Day, men han har också skrivit vackra noveller och av dem har jag läst ett par, tre stycken. Bara häromdagen plockade jag fram A Family Supper för att läsa tillsammans med en grupp i ENG07. Nu är jag nyfiken på Never Let Me Go.

Don't Know Why - Norah Jones

alltsomallt

Jo, men det går ju rätt bra med, och på, jobbet. Ändå. Jag har några riktigt roliga klasser och de kollegor jag har i min närhet är både trevliga, proffsiga och lite kul. Vi har ett gott utbyte av tankar och idéer. Så jag trivs gott. Men arbetsglädjen vill inte infinna sig. Jag tror att det är något jag får leva med. Jag har väl varit ovanligt privilegierad i det avseendet, tidigare, och jag får väl acceptera att det är på annat vis nu. Kanske ordnar det sig med tiden.

Ny månadsdekoration i min Bullet Journal

Jag tränar varje morgon, innan jobbet. Jag tror jag är inne på fjärde veckan nu och har liksom fått in vanan att kliva upp, dra på mig träningskläderna och när kaffet är klart hälla upp det i en mugg med lock och sedan köra in till Ystad. Förberedelserna gör jag kvällen innan. Gymmet bidrar faktiskt till min trivsel och det är en skön start på dagen. Dessutom har jag eftermiddagar och kvällar fria om något trevligt skulle dyka upp, eller om jag behöver hämta Sigrun (vilket i och för sig också är trevligt). Oftast gör det ju inte det, men ändå. Om inte annat så har jag tagit för vana att avsluta min arbetsvecka med en fika på stan och det känns bra. Jag fick en fråga idag om det är Ystad jag vill bo i, sedan, eller om jag kan tänka mig någon annan ort i närheten, eller pendla in från Malmö. Men... nej, jag vill bo i Ystad. Jag vill bo vid havet, nära jobbet och i en fin liten stad. Dessutom vill jag bo så jag snabbt kan ta tåget in till Malmö, eller över Sundet.

Resan till Budapest börjar närma sig, så smått, och det ska bli riktigt kul. Alltid roligt att resa med Johanna och tillsammans strosa omkring och bara upptäcka och uppleva. Prata, äta gott, dricka gott och kanske ge oss en spabehandling (för det hör ju liksom till när man är där) och fika på mysiga caféer. Kolla på folk och njuta av oplanerad, fri tid.

Kollektivet är utvidgat igen. Ett par kompisar till M&M har flyttat in, med sin lille son som är lika gammal som Sigge, och ska stanna här tills de kan flytta in i sitt nyköpta hus, om åtta veckor. De är rara och det är kul att se Sigrun leka och leka och leka med sin kompis. Och jag kan ju alltid dra mig undan till mitt om jag tycker det blir för mycket. Jag tänkte bidra till stimmet genom att be hit vännen Lena, från Emmaboda, framöver. Och Erica. Och jag skulle vilja ha en glöggfest i början av december. Tur här är gott om plats för det är ju lite svårt med kommunikationerna när folk har glöggat och ska hem...

Tom Petty har gått ur tiden. Jag har aldrig varit något stort fan, men han har gjort mycket jag gillat och många av hans texter har haft något att säga mig.

Refugee - Tom Petty And The Heartbreakers

babysitting

Nu är ju inte Sigge någon baby, längre, men jag passar henne ändå. Föräldrarna är i Köpenhamn för fest, hotellsovning och dito frukost. Vi roade oss med att vara på Ystads djurpark, igår eftermiddag. Jag är kluven till djurparker, men här hade djuren gott om plats och verkade trivas. Alla utom rhesusaporna som såg väldigt uttråkade, för att inte säga deppiga, ut. Extra spännande var det för Sigge att alpackor och getter gick fritt så hon fick möjlighet att se dem på nära håll, och klappa på dem. Den stora tuppen var roligare än lemurerna och de små, blyga wallabyerna ville hon sitta och kolla på en lång stund, fast de mest var stilla och softade. Men populärast var, by far, zebrorna. Särskilt den som kom fram och som hon matade med små gräsknippen! Och så vår matsäck, förstås. Ingen riktigt utflykt om man inte har med sig mackor och frukt. Och kaffe!

Idag får jag se vad jag ska göra, förutom att ta ett varv med dammsugaren i min del av huset. Vädret är underbart så det kan nog bli en långpromenad. Och så ska jag veckoproviantera till hushållet, också.

The Dirty Mojo Blues Band - Papa Bear

aw

Studiedag. Eller "A-dag" som det, av någon outgrundlig anledning, kallas här. Jag hade så mycket tid att ta ut att jag kunde kompat hela dagen, men när jag insåg det hade jag redan bokat en morrontid hos frisören, så jag gick upp i vanlig tid, för gymmet, sedan till frisören och så tillbaka till jobbet ett par timmar och så ett par timmars strosande, och fika, i stan innan jag körde hem och hade lite after work. Om ingen annan vill så får jag väl göra det själv, då.

Ikväll står Mike för middagen, en veckans träningskläder rullar i tvättmaskinen och kanske kollar vi en film ikväll. Eller Star Trek, på Netflix. Framför allt ser jag fram emot att lägga mig o-sent och sova tills jag vaknar, i morgon.

Hos frisören, i radioflödet, dök plötsligt en gammal ABBA-dänga upp. Det kan inte hjälpas; jag blir alltid glad av ABBA.

Take A Chance On Me - ABBA

dejt

2018-08-18. It's a date!

Is This The Life We Really Want? - Roger Waters

inte mindre flitigt

Söndag.

Låg kvar i sängen till halvnio, i alla fall. Segade mig upp och drack kaffe. Macka med Matilda och skriva veckohandlingslistan. Fick en köttgryta på spisen, till de som äter dylikt, och en vegovariant, med jackfruit, till mig själv. Lät det stå och gotta till sig, ordentligt. Slängde i någon tvätt. Medan Sigge sov middag spacklade Matilda i det blivande biblioteket och jag rev tapeter i gästrummet tvärsöver. Mike sågade och satte taklister i hallen. Fixade med mer tvätt. När Sigrun vaknat körde vi till ICA, hon och jag, för proviantering. Utöver detta har jag tvättat mer, organiserat i min garderob (två kartonger färre och mer plats, då) och mixat nice cream till dessert. Allt som allt ännu en produktiv söndag. Därmed inte sagt att söndagar måste vara det. Snarare tvärtom; de kan också vara långpromenad i höstväder, te och mackor och goda böcker. Tur det kommer fler söndagar.

Nu: sängen med ljudboken. Sixten värmer mina fötter.

Do You Read Me - Rory Gallagher

flitigt

Igår körde jag ett par maskiner tvätt och maskinskurade klinkergolvet i det stora vardagsrummet, åkte in till Malmö och shoppade loss på Lucu Food (himlen för oss som gillar mellanösternkäk, fräscha grönsaker och frukter, och burkar med spännande innehåll) med Linus, Matilda och Sigrun, och bakade bullar, med Sigge,när vi var hemma igen. Ändå känns det som jag borde gjort mer..? Inte så att denna förväntan på något som helst vis kom från någon annan. Absolut inte. Hetsarna har åkt hem. Det är bara jag...

Idag ska jag organisera min garderob. Efter visst övervägande har jag beslutat mig för att stanna kvar här i huset fram till sommarlovet och behöver då se över lite saker, för att göra min vardag så smidig som möjligt. Därutöver ska jag laga en libanesisk middag och kanske måla ett litet bibliotek.

If I Didn't Have Your Love - Leonard Cohen

förväntningar

Lördagsmorgon.

Jag vaknar alldeles lagom så jag hinner fixa kaffe och krypa ner under täcket igen innan Lundströms bokradio börjar. Jag gillar formatet på programmet. Hyfsat opretentiöst. Om lördagsmorgnarna lyxar jag med het sojamjölk i kaffet. Det smakar lent och gott. Långt borta i huset hörs Sigruns små illpoj. Planen för dagen är att skura vardagsrumsgolvet (maskin inlånad och jag tror jag minns hur en sådan funkar) och att besöka en stor "asian store" inne i Malmö, med Linus och Nathalie. Jag hoppas på härliga grönsaker och mogna frukter. Och ikväll blir det väl något gott att äta (jag tänker en het wok på sagda grönsaker) och kanske en bra film i storsoffan.

I tisdags hade jag faktiskt mitt allra första egna besök här, sedan flytten! Sköna vännerna Andreas och Daniel ringde och undrade om de kunde komma förbi på en fika. Klart de kunde! Jag hoppas på fler besök av den sorten.

Ptja. Sådant är livet just nu. En dag i taget och inte alltför mycket hittepå. Jobbet... jo, jag trivs. Ibland ganska mycket. Men den där sköna arbetsglädjen som kommer av kreativ frihet och att ha back-up om något knasar... den vill inte riktigt infinna sig. Jag definierar det som ett ledningsproblem. Inget som på något vis drabbat mig. Än. Men att höra om kollegors erfarenheter i den vägen räcker. Långt.

Och så får jag en helt oväntad slutlön från gamla jobbet. Det får gå rakt in på resesparkontot, det. KA-TCHING! Island. Och... Japan?

A House Is Not a Motel - Love

feel the difference

Det är skillnad på att trivas på jobbet och att känna arbetsglädje. Det tänker jag ofta på.

In i arbetsveckan bär jag med mig helgens möten med goda vänner, sköna samtal och vackra skogar i grönt, gult och rött. Det känns gott. Men det var fint att komma hem igen, också. På hemvägen stannade jag till vid en liten skogsväg, strax utanför Byn, och gick in och "hämtade" några fina exemplar av Skogens Konung (Karl Johan). Väl hemma rensade jag och fräste upp dem och ikväll fick de bli pålägg på varma mackor. Det räckte till oss alla. Sigrun verkar inte gilla svamp, men för oss andra var det gratis gourmetkäk!

Are You The One I've Been Waiting For? -Nick Cave 

fredagsbestyr

Jag kör norrut, från jobbet. Kör genom Österlen och kommer ut på motorväg strax innan Kristianstad. Matar på ganska bra via Karlshamn (nästan) och ungefär i höjd med Tingsryd blir hösten plötsligt mer märkbar. Björkar och bokar skiftar i gult och det lyser rött här och där bland tuvor i skogarna.

I Emmaboda är allt sig likt. Förra gången kändes det lite som ett vemodshugg att köra in i Byn, men den här gången har jag mer distans. Jag försöker tänka hur det skulle vara att köra hem till "mitt" hus på Parkgatan... att faktiskt bo här...men jag känner ingen som helst dragning åt det hållet. Snarare tvärtom. Jag fick lite ont i magen vid tanken. Vad skulle jag göra här? Däremot har jag haft en trivsam kväll här hemma hos vännen Lena och hennes man. I morgon ska vi köra till Nybro och träffa en annan efterlängtad kollega och vän och på eftermiddagen tänker jag köra rakt ut i den djupa skogen och hälsa på Erica en sväng, på hennes torp. På söndag kör jag söderut igen. Hem.

Jag vill skriva mer om jobbet. Tankar och känslor jag har - eller saknar. Men jag är för trött ikväll. En annan dag. Kanske i morgon.

Life On Mars - David Bowie

sammanfattningsvis

Det var ju rätt livat igår, eftersom Matilda och hennes kära väninna Agata, hade fixat en babyshower för en annan kär väninna, Sofie. Tjejerna har hängt ihop sedan de gick på högstadiet och för mig, som sett dem växa upp från hyfsat vilda tonåringar till sköna, vuxna kvinnor är det ju alltid roligt att se dem tillsammans. Givetvis var det fler tjejer här och ett par barn, dessutom. Men det var ju inte min fest så jag var med en stund och kunde sedan dra mig tillbaka och ha det lugnt och skönt.

Idag skjutsade jag sista väninnan till flyget, rev av veckohandlingen och sedan tog vi en lång, solig promenad, Matilda och jag. Sigrun hade låtit sig övertalas att åka i vagnen och däckade nästan direkt och vi gick där i riktigt rask takt och njöt av landskapet, ett par kronhjortar (de är stora!), värmen och gott samtal. När vi kom hem pysslade vi lite i trädgården på baksidan, lekte med Sigrun och drack kaffe i solskenet. Minsann om vi inte hittade ett par kanelbullar i frysen också. Jag bakade dem förra söndagen, men hade glömt. Sixten bidrog till den trivsamma stämningen med att gå och hämta sig en liten sork att snacksa på, till mellanmål. Sigrun tyckte det var spännande. Ja, hon såg inte när han mumsade i sig den lille gnagarens främre halva, utan bara när den låg och såg ut som den sov...

Förkylningen går det sådär med. Jag tog ett par Panodil, i morse, och sedan har det känts rätt okej. Nu börjar jag känna mig rätt slut så jag får väl förbereda lite för morgondagen och sedan krypa ner under täcket. Jag har bara femtioåtta timmar kvar av Atlas shrugged och det är inte ens två veckor kvar tills Ken Folletts A Column of Fire släpps på Storytel. Lägga sig tidigt innebär en god stunds lyssning innan ögonen trillar ihop. Åtminstone är det vad jag tänker. I själva verket hinner jag sällan lyssna mer än en kvart innan jag glider bort. Lika bra är väl det, kanske.

Wish You Were Here - Pink Floyd

random rants

Jag har sovit gott i natt. Själva vetskapen om att ingen väckarklocka kommer att störa min morgonsömn verkar ha en positiv inverkan på sömnkvaliteten. Dessutom har Assistenten tagit upp sin vana att sova vid mina fötter. Det är så rogivande att höra hans små snusningar och känna värmen mot benen.

Däremot har jag en mycket lätt huvudvärk och något som svider lite i halsen. Det får bli en dag av panodil och mycket hett te. Bli sjuk har jag inte tid med. Inte lust, heller.

Jag ska köra ett par tvättar, hjälpa Matilda med något och hänga lite med Sigrun och i övrigt försöka komma mig lite ikapp på saker jag försummat alltför länge, så som intressanta klipp/tal från TED och Youtube, senaste avsnittet av Ett fall för Vera och lyssna vidare på min ljudbok (den tar jag med på regnpromenaden jag tänker ta mig, senare i eftermiddag).

Ikväll kan det mycket väl bli en film och lite popcorn, med Matilda. Mike är på jobbresa (till Japan, den stackaren...) och alla överflitiga amerikaner är hemresta... Alltså kan vi ha en avkopplande lördagskväll. Ja, missförstå mig rätt; Mike är lika bra som vi på att softa, tro inget annat.

Skön avslutning blev det på arbetsveckan igår. När jag kom ner till gymmet var den sista kollegan just på väg ut och jag fick nästan två timmar alldeles för mig själv. Fatta! Ett komplett gym - att leka loss i! Jag körde hög musik, fuldansade lite, körde ett fetinghelkroppspass och avrundade med några kilometers intervaller på löpbandet. Min hjärna hatar löpbandet. Jag springer en halvtimme och när jag kollar klockan har det gått två och en halv minut. Men... min kropp gillar det. Särskilt bråkiga knät - och jag gillar att samarbeta med min kropp, så... och efteråt tyckte nog även hjärnan (inte minst pannbenet) att det var en bra sak, ändå.

Medan jag skriver det här lyssnar jag på ett alldeles fantastiskt skönt program för oss som älskar hösten. Jag tror dessutom att det kan vara ett program för alla dem som inte.

Det börjat bli lite småkallt, om morgnarna. Jag trodde att mina stövlar och jackor låg i ett par lådor i min garderob, men tji fick jag. Så jag måste upp på vinden och lokalisera dem. Bara kofta, eller kavaj, räcker inte riktigt längre - inte ens kompletterat med en varm skön sjal.

Pratade med Johanna häromdagen. Hon är in charge för att välja, och boka, boende i Budapest (höstlovet). Hon har hittat en liten trevlig lägenhet, supercentralt, som dessutom råkar ägas av en av hennes arbetskamrater. Fint. Då kan man fixa sitt kaffe exakt när man vill. Och det verkar vara nära till det mesta. För övrigt lär vi ju inte sitta där och trycka - vi ska ju ut och strosa! Jag längtar dit. Och det känns ju en smula trevligt att jag flyger från Sturup (som vanligt flyger vi in från olika håll och ses på plats) som ligger så nära att jag i princip skulle kunna gå, eller cykla, dit... :)

Så. Lördag, alltså. Panodil, te och lugnt-tagning.

Where You Lead - Carole King

mittwoch

Sixten Sorkbane vilar ut efter kvällens jakt.

Om jag går upp bara tio minuter tidigare, på onsdagar och torsdagar, hinner jag ner en sväng till gymmet, på jobbet, innan arbetsdagen börjar. Idag cyklade jag en timme och det var faktiskt riktigt skönt. Särskilt efteråt. Energinivån var god när jag kom upp på översta våningen, där mitt arbetslag huserar.

Bra arbetsdag. Gott samtal med en kollega som kan visa sig vara en bra samarbetspartner. Generös, kunnig och ganska prestigelös. På en av lektionerna såg vi en bit av The Secret Life of Walter Mitty och det där Islandssuget drabbade mig med orkanstyrka. Måstemåstemåste, till sommaren! Eller... påsk? En del planeringsfix hanns med. Och sedan dra som en fredagslöning för att hinna hämta Sigrun på förskolan i Svedala. Det kändes så gott att se hennes glada ögon och få en gosig kram och sedan åka hem medan vi spelade musik och sjöng. I morgon ska jag lämna henne. Det återstår att se om det är lika livat.

Utanför min dörr ligger en död mus. Tack för den, Assistenten. Jag orkar inte ta bort den nu. Prokrastinerar. Jag hinner i morgon bitti. Innan lämningen.

You've Got a Friend - Carole King

here we go again

Det finns måndagsmorgnar då jag ifrågasätter meningen med livet. Och verkligen, verkligen begrundar möjligheterna att hoppa av det här ekorrhjulet.

Och sedan... dricker jag upp mitt morronkaffe, biter ihop och kör vidare.

I Love You More Than You'll Ever Know -Blood, Sweat & Tears

söndag

Från min uteplats

Vaknar alldeles för tidigt, men kan unna mig lyxen att ligga kvar. Halvslumra och låta tankarna fara vida omkring. Så småningom går jag upp och får på en kanna kaffe. Medan den blir klar viker jag en torr tvätt från tumlaren, lägger i/hänger upp en ren, våt och lägger en ny omgång i tvättmaskinen. Sedan värmer jag sojamjölk i muggen, fyller på med hett, starkt kaffe, drar upp rullgardinen ut mot ängen och går ut en sväng på den fuktiga uteplatsen innan jag kryper tillbaka ner under täcket. Kollar lite sociala medier, kommunicerar och börjar lyssna på Ayn Rands Atlas Shrugged. Sakta vaknar huset upp. Borta från mittenhuset hör jag Sigrun prata.

Födelsedagsmiddagen igår blev trivsam. Prosecco och liten paketöppning. Maten smakade som Matilda mindes den och Linus gav den veganska varianten klart godkänt. Jag använde jackfruit som alternativ till kött och tänker att jag ska laga rätten snart igen. Till kaffet blev det tårta, med kladdkaka och glass som veganskt alternativ. Och så sitta länge och prata och skratta tillsammans och trivas och ha det gott. Familjeliv när det är som bäst.

Vad resten av dagen ger får jag se. Inga särskilda planer gjorda.

Söndag - Ulf Lundell

happy birthdays

Två födelsedagar den här veckan. Först Sigge (2) och idag Matilda (35). Det är liksom svårt att greppa att det gått så många år sedan den där dagen, som jag ju minns med sådan skärpa. Tid... och nu är hon själv en mamma som kommer att uppleva samma fenomen.

För Sigrun var det två sånger (Happy Birthday och Ja må hon leva) och tårta, efter middagen i onsdags, och ballonger och presenter och en väldigt glad unge. Idag blir det inget party, men Matilda har önskat middagen (jag ska ge mig på att laga en libanesisk rätt jag inte gjort på kanske 15 år...) och Barb & Brenda fixar tårta. Kanske kommer Linus och Nathalie förbi, i eftermiddag, och det blir såklart en och annan, än så länge hemlig, present. Det enda Matilda har uttryckt en önskan om är ett par rejäla gummistövlar.

I veckan som var flöt mina lektioner på som jag tänkt och den delen av mitt arbete är så rolig och givande. Många sköna ungdomar. Uppepå detta förväntas jag inte bara dela mina lektionsplaneringar med eleverna, via schemat (vilket känns ganska självklart, så har jag alltid jobbat), men också ha en jeffla massa pedagogiska planeringar dokumenterade på vårt intranät. Det känns väldigt mycket högstadiet... men rektoŕerna vill ha det så och då är det ju bara att börja knåpa ihop dylika. Det känns dock väldigt statiskt eftersom jag givetvis har en klar och tydlig pedagogisk planering inne i mitt huvud men ständigt reviderar, ändrar och anpassar utifrån såväl grupper som individer - och så funkar inte verktyget på lärplattformen. Där ska allt ristas i sten och tidssättas. Så jag gör långa dagar, för att liksom komma ikapp. Igår, på väg ner till gymmet, insåg jag att jag inte varit ute i friska luften sen jag vet inte när. Så jag satte mig i bilen, körde ner till stranden och gick en lång stund längs havet och bara andades. Det behövde jag.

I torsdags, förresten, var jag på Teaterbion Scala och såg The Square. Underbart hur Ruben Östlund kängar till den uppblåsta delen av konstvärlden - och en skön metaupplevelse att publiken (som mestadels bestod av kultursjalar av båda könen... tänk Österlen... ;)) satt och skrattade gott... En film som jag gillar. Den ställer frågor som jag kan gå och tänka över länge. Och där fanns en fin värme, i Christians samvaro med barnen... Det var också roligt att se filmen tillsammans med några trevliga kollegor och att äta en italiensk pizza innan...

Dreams - Fleetwood Mac