bokslut

Dags att summera 2020. Det blev inget St. Petersburg över påsk. Inget Shetland i september. Väldigt mycket distansundervisning. Distanserad student. Inga stora vän- eller familjesammandragningar vid midsommar och jul. Jag har träffat mina föräldrar en gång i år. Den Stora Tröttheten. 

Men desto mer friluftsliv. Vandringar själv, och tillsammans, längs kusten och i dala- och härjedalsfjällen. Camping med Netti och hundar i husvagnen och helt själv i mitt nya tält, vid hav och sjö. Mycket mys med de små människorna. Operationen i januari som eliminerade dygnetruntsmärtorna och gav tillbaka rörligheten (knäet väntar jag fortfarande med). Mycket stickning. Många böcker lästa. En del musik lyssnad på. Några mindre, sociala sammankomster ändå. En som sticker ut är den fina heldagen ute på Grimsholmen, med kusin Annette, i början av semestern. En annan är besöket hos Magnus och Eva uppe på Hornberget, på väg hem från Grövelsjön, med skönt prat kring en eld ute i natten - och hjortonplockning ute på de stora myrarna.

Vad blir det av 2021, då? Det börjar som 2020 slutar; fysisk distansering både privat och i arbetet. Sedan får vi väl se.

Gott nytt 2021!

Still Got the Blues - Gary Moore

fjärdedag jul

En vecka av ledighet har rullat förbi, i sakta mak. Allt har varit lugnt och skönt, ute i Börringekollektivet. Givetvis uppskruvade småmänniskor på julafton, med prassliga, spännande paket och smaskiga godsaker. Men i övrigt lugnt och fint med delar av la famiglia. Julafton kom Jenny och Kristofer ut, och stannade över till juldagen. Vi spelade lite spel och hade det allmänt trivsamt. På juldagen kom Farbror Mange, dvs den enda vettiga av mina f d svågrar. Vi umgås fortfarande och det är roligt att se hur han trivs med Matilda och Mike och kidsen. På annandagen kom Johannas kompis Karin, och hennes lillbebbe, för att hämta upp Johanna förnågra dagar i Falkenberg innan hon åker hem till Norge där karantän och plugg väntar. Linus och Nathalie kom och åtlunch och hängde en stund och på kvällen, när de små somnat, lade Matilda pussel, Mike spelade något datorspel och jag stickade. Gemytlig tystnad. Fint att umgås så också.

Nu är jag hemma ett par dagar. Vädret är trist och rått så bortsett från en och annan lång runda med hunden stannar jag inne, tvättar, pysslar lite, stickar och sträcktittar på The Crown. I morgon tänkte jag åka in till Malmö och hänga med Jenny. Vi ville se Hilma af Klint men Moderna har stängt helt nu. Så vi får väl göra något annat.Kanske bara strosa omkring i Malmö och äta en god lunch någonstans. På hemvägen lånar jag med mig Sigrun hem till mig och på nyårsafton åker vi ut till Börringe, igen. Allt som är planerat är en god middag och kanske en bra film. Gott så. Inga fyrverkerier, heller, vilket lille Floyd kanske uppskattar.

Och annars, då? Jag tror jag är lite deprimerad. Alltså, inte bara lite låg utan något djupare än så. Det har skavt länge och jag vet inte riktigt hur jag ska komma vidare. Ganska länge nu har jag väntat på något... som på något vis ska lösa upp det hela, men den tidpunkten gäckar mig. Det är hela tiden "bara det här,och sedan..." och det är påfrestande och nej, det har absolut inte med coronasituationen att göra. Så mycket vet jag. 

Oh well...

Isolation Years - Opeth

stayin' alive

Vinterkörsbärsträdet blommar

Det är som det brukar, så här års. Med extra allt. Jag tycker ändå att distansundervisningen flyter på bra. Men det är dränerande. Som uppmuntran har jag Johanna här ett tag. Hon tröttnade på att sitta instängd hemma i Oslo och distansstudera och kom på att hon ju lika gärna kan göra det på den här sidan gränsen. Det är fint att ha hennes sällskap.

Jag funderar på om huvudvärken jag haft sedan igår morse är ett symptom, eller om det bara är gammal hederlig trötthet och småstress som tar ut sin rätt. Och är det lönt att låta sig testas? Jag träffar väldigt få människor. Och testerna kan inge en falsk trygghet; jag kan ju testa negativt och bli smittad i samma sekund.

Torvald hälsade på,
i helgen

Med jämna mellanrum funderar jag på om jag ska fortsätta skriva här. Så även nu. Antagligen gör jag det. Fortsätter, alltså. Det blir troligen lite mer luft i livet om en dryg vecka...

Men jag lever, jag arbetar, jag läser (just nu Lundells Vardagar 3), jag promenerar och jag stickar. Personer jag träffar: mina barn med hjärtevänner, och de två små. En skön kollega och jag kör morronkaffe via Zoom två morgnar i veckan. Jag och systrarna kör AW lite då och då - också digitalt. I övrigt håller jag kontakt med omvärlden via sociala medier.Jag var inne en sväng på jobbet i måndags och träffade inte en kotte i de öde korridorerna. Ur led är tiden.

Suzanne - Leonard Cohen

happy birthday to me

Jag fick den finaste presenten. En hel helg med mina fyra barn. Alla fyra. Inga andra. Jag tror inte det varit enbart vi på över femton år. Jag visste bara att jag skulle hålla helgen obokad och packa med något fint, samt kläder efter väder. Bra skor. Matilda och jag körde i fredagseftermiddagsmörkret mot Kullaberg. I det vita korsvirkeshuset väntade Jenny, Linus och Johanna med brasa, middag och bubbel! Gårdagen tillbringades med vandring från Himmelstorp till fyren. Rejält hårda vindar, blött och disigt. Vi valde först den mer krävande sträckningen, men det var slipprigt och halkigt och vi bestämde oss för att Nimis får vänta. Efter ett tag genade vi över till en något lättare led och fortsatte sedan i den ofattbart vackra skogen. Havet doldes av diset. 

Väl framme vid fyren gjorde vi (nej, inte vi - Jenny!) upp en eld och grillade korv. Sedan var vi rejält trötta och trots alla bra kläder ganska frusna. Då kändes det bra att ha ställt en av bilarna i närheten, så vi slapp gå hela vägen tillbaka. Vi hade inte hunnit innan mörkret, heller. Mycket god middag för alla våra smaker på Hamnkrogen i Höganäs* och sedan mysigt häng hemma i huset. Idag på morgonen blev jag väckt med bubbel, jordgubbar och sång. Paket också! Lång, lyxig frukost och sedan packade vi ihop och körde till Börringe där vi åt tårta med Mike, Kristofer och de små människorna. Linus sambo, Nathalie, jobbade tyvärr.

En helg som manar till eftertanke på så mångaplan.Mina sköna vuxna barn. Att se dem umgås med varandra och inte längrgräva ner sig i skyttegravarna utan kunna diskutera, lyssna på varandra... att se att det finns kärlek mellan dem. Tankar på tid. Tid som gått... där dagarna och veckorna går så sakta - men åren så fort. Att ha en familj. Många minnen som poppar upp; mest glada men också sorgliga, tunga. Så där som det är för alla. Mest av allt; glädje. Tacksamhet, till och med.

The Grand Conjuration - Opeth

*Tryggt glesplacerat och bara några små sällskap.

sigge skådar

Sigrun kom och hälsade på i helgen. Lördagen ägnade vi åt loppisbesök (fångsten blev ett par Bamsetidningar i mint condition, för en krona stycket), lekplatslek vid Saltan (fast jag tror vändan ner på stranden, där vi gick längst ut på en av de långa pirerna och tillbaka på stranden skrev vi varandras namn i sanden med jättebokstäver, uppskattades minst lika mycket) och pyssel här hemma. På söndagen tog vi med oss bullar, clementiner och varm choklad (te till mig) och knatade i Sandskogen. Om man väljer de mindre stigarna blir det tillräckligt äventyrligt för en femåring, med klätterträd, vildsvinsspår och kul stenar att försöka komma upp på. Fikat intog vi där klitterna hänger ut över stranden, med ett dropp på två-tre meter. Vi dinglade med benen, skalade clementiner och filosoferade i solvärmen. Sigge hade med sig den lilla kikaren jag köpte till henne, när vi var på Skånes djurpark, och hon satt och spanade ut över vattnet. Tillbaka i skogen igen använde hon den för att försöka upptäcka ekorrbon uppe i furorna.  

Idag har jag haft min första jobba-hemifrån-dag. Jag gillar det. Jag har ett helt annat fokus utan att känna mig det minsta stressad. Två veckor till att börja med, men inte ens chefen tror att det stannar vid det. Trist att inte ha riktig kontakt med eleverna - i övrigt känns det okej. Och definitivt mer in control än när vi började med distansundervisning i våras.

Och så har jag en ny telefon. Jag byter sällan. Bara när jag måste. Och nu var jag tvungen eftersom skärmen är på väg att lämna in på den "gamla" (två år är ju inte mycket för en telefon, tycker jag). Den flimrar och blir mörkare och mörkare. Antagligen har den åkt i golvet en gång för mycket. Skärmen är hel, men antagligen skadad ändå. Och jag kan omöjligen vara utan telefon. Så idag fick jag hämta ut den nya och installera och småpyssla. Jag känner mig hyfsat teknisk när jag kan göra sådant på egen hand. Men jag tappade det nästan när jag, på väg ut med hunden, upptäckte att mitt headset/in-ears inte passar ihop med luren. Så nu har jag beställt en liten adapter. Mycket med det elektriska.

Jag var ju ute på Ravlunda och tältade för ett tag sedan, bland får och en och annan häst. Jag har span på en vintersovsäck och eftersom jag upplever det som ett väldigt fint ställe att campa på så har jag en liten idé om att sticka ut igen, någon kväll, och testa värmen i sovsäcken. Men så såg jag det här...

... och blev lite betänksam. Jag är verkligen inte rädd för en enstaka varg men jag vet inte om det är hundar i allmänhet eller jakthundar i synnerhet som en del vargar inte riktigt är förtjusta i och det vore ju lite trist om lille Floyd blev vargmat. Fast... kanske är det bara en vilsekommen en som råkat driva liteför långt bort? Och mänsklig närvaro kan tydligen också verka avskräckande. Jag fick berättat för mig idag att 2012 var det tydligen ett helt gäng vargar (flera olika individer säkerställda via DNA) som härjade bland fåren på Österlen och att en del frivilliga sov ute på betesmarkerna just för att verka avskräckande på vargarna - och det verkar ha fungerat. För övrigt är ju vargen oftast skygg och att få se en ärnog något man bara kan drömma om. Dock... jag har hört den - och det var mäktigt.

Inga svar än på min "annons" om att hyra hus. Men jag är optimistisk. Det kommer! Och till dess är det ju inte som att jag sitter i sjön.

Look At Yourself - Uriah Heep

when it rains it pours...

Så kom då äntligen beskedet att skolan stänger fr  o m måndag och två veckor framåt (till att börja med; ledningen avvaktar Region Skånes nya direktiv som ska komma 17 nov). Situationen är en helt annan än i våras. Smittan sprider sig på skolan - särskilt på vårt program, efter vad det verkar - och de senaste dagarna har det varit halvtomma klassrum och många elever som varit oroliga (liksom vi, och vårdnadshavarna) och andra som suttit hemma och väntat på provtagning/provsvar, följaktligen inte fått komma in till skolan och därmed missat en massa. Nu får alla hålla sig hemma och även om vi inte kan stoppa smittspridningen kanske vi kan bromsa in den något litet - och under tiden kan de allra flesta få undervisning (nej, vi har inte erbjudit digitala lösningar för fysiska lektioner). Vi lärare bör också arbeta hemma i görligaste mån, men är ombedda att komma in på måndag för studiedag, information, kraftsamling och kanske ta hem material, då. Jag kommer arbeta hemifrån. Jag tyckte det kändes bra i våras (eller... i längden blev det ju slitsamt med distansundervisning, men det gick lättare hemifrån) och nu är det ju kanske bara för ett par veckor. Kanske.

Förra veckan var ledig. Åh, så ledig. Jag hade jobbat som en galärslav innan för att verkligen, verkligen slippa ens tänka på arbetet under lovet - och si, det lyckades. Jag åt middag med tre fina kollegor, inne i Malmö, pysslade hemma, jobbade en dag som funktionär på högskoleprovet, gjorde ärenden, hade liten familjemiddag här hemma, karvade pumpor i Börringe, lånade hem de små människorna - i tur och ordning - och var ute och gick i skogen.  Jag stickade en hel del också. Och läste. Jag var... ledig. Och det var skönt.

Och nu är det helg igen. Jag är ju rätt tråkig, så här händer inget spännande. Ikväll är det film, pizza och stickning. I morgon tror jag Sigge kommer hit. Vi ska gå på loppis, har jag lovat. Och besöka någon bra lekplats. På söndag ska jag väl tvätta och gå en långrunda med el jycko.

Två inlägg på en dag. When it rains it pours.

Mellan branta stränder - Jan Johansson

inget att säga?

Jag funderar på om jag bloggar så sällan för att jag inte har något att säga, eller om det är för att jag censurerar mig. Det fanns en tid då jag skrev varenda dag. Ibland flera gånger om dagen. Nu glömmer jag nästan bort att jag har en blogg.

På hushyrarfronten har jag i alla fall lagt ut krokar i två stora grupper på Facebook. Jag ger det lite tid, för jag har ju liksom ingen brådska. Om ett tag slänger jag in en annons i gammelmedia (Ystads Allehanda) också.

"Sökes: litet mysigt hus att hyra, tillsvidare. 2-3 r o k. Omöblerat. Gärna med en eller flera fungerande eldstäder. Trädgård. Inget sunkigt och inga fantasipriser. 

Jag kan tänka mig såväl gatu- som gårdshus i stan, liksom ett fristående max 15-16 km från Ystad, kanske utåt Österlen, åt Svartehållet eller i naturskön trakt inåt landet. I den händelse att huset ligger nära en tågstation kan det nog fungera även lite längre bort från Ystad.

Jag bor i Ystad sedan några år men känner att lägenhetslivet inte riktigt är för mig, efter att större delen av mitt liv ha bott i eget hus. Arbetar heltid, har ordnad ekonomi och är hyfsat händig. Kan ta hand om en trädgård och har en liten hund. Dessutom är jag himla trevlig!"

Fredag innebär slutet på arbetsveckan och ju längre jag jobbat på min nuvarande arbetsplats ju viktigare är det. Slutet, alltså. På arbetsveckan. Inga speciella planer finns. Umgås med mig själv, förstås. Det är ju inte så mycket socialt liv, även om jag faktisktpå ett ganska "säkert" sätt var bjuden på middag hos en kollega i Malmö, under lovet, och fortsätter att umgås med de barn/barnbarn jag har i närheten. Jag är ju inte i någon som helst riskgrupp och de är, än så länge, friska.

Black Napkins - Frank Zappa

snart, så...

I fjärran hägrar en veckas ledighet. Eller... fjärran och fjärran - fredag är sista arbetsdagen. Sedan kan jag leva mitt liv i frihet i nio dagar. Jag hade ju tänkt och hoppats på en Oslotripp men så blir det nu inte, på grund av anledningar. I stället blir det lite familjeliv, en dags extrajobb (jag ska jobba med/på högskoleprovet), en middag med goda vänner och så ska vandringskängorna på... jag har inte riktigt bestämt var jag ska vandra, men det hinns med.

I nuet är det naturligtvis en mängd arbete. Omdömen ska skrivas in i systemet, om samtliga elever i mina kurser (ja, andra lärare gör såklart samma sak i sina kurser...). Detta innebär i sin tur att jag går igenom många inlämnade arbeten, tittar på resultat osv. Jag tänkte bli klar idag för imorgon har jag något så ovanligt som ett roligt möte; jag och en kollega snickrar på ett alldeles nytt upplägg för religionsundervisning! 

Jag borde också knåpa ihop en annons och sätta in i gammelmedia (den lokala papperstidningen). Jag vill bo i ett litet hus. Än så länge ska jag nog hålla mig i de här krokarna och att köpa något vill jag inte. I en trakt där till och med kolonistugor går för över miljonen har jag inte heller råd, ens om jag skulle vilja. Men kanske kunde jag hyra mig ett litet hus, inte alltför långt från stan? Samtidigt spanar jag på tänkbara torp, eller små hus, att kanske köpa och sakta rusta så jag kan ordna ett permanentboende på sikt. Där tänker jag i mycket vidare banor. Jag kan tänka mig att bo lite varstans.

A Fine Day to Die - Bathory

avkopplingar

Jobbet. Det får bli som det blir. Jag fokuserar istället på återhämtning och en meningsfull tid utanför. På en vecka har jag haft några fina kvinnor här på middag, med skratt, gråt och klokheter, och själv varit på vinprovning igen, med "klubben". Förutom att prova sex vita viner blev det också spännande samtal. Båda tillställningarna begicks inomhus, men under iakttagande av avstånd. Däremellan har jag hunnit vara på en kurs i kallfärgning (väldigt roligt att se hur det går till - och göra själv) och på en religionsdidaktisk konferens via Zoom. Kompetensutveckling på riktigt. Det blev ju inte sämre av att min gamla handledare, Jonas, var en av föreläsarna/forskarna som deltog. Förra helgen var lilla Torvald här och hälsade på, och den här helgen har jag fått låna Sigrun, efter familjemiddagen. Det är lite utmattande att inte bara kunna slasa omkring och lata sig - men väl värt det. Nästa helg... en kompis kommer på avståndstagande hemmafika på lördagen och på söndagen blir det familjemiddag med Jennyoch Linus med respektive hjärtevänner. Jag får väl vila när jag blir gammal... På något vis är det ändå avkopplande med allt detta trivsamma, enkla och ganska opretentiösa umgänge. Det ger mer än det tar.

Och så stickar jag mycket medan jag lyssnar på ljudböcker och poddar. Det blir en del musik också, faktiskt. Och så är jag ju ute med hunden, förstås. Nu ska jag hålla ihop och hålla ut i två veckor till och sedan blir det en veckas ledighet. Jag hade tänkt åka upp till Oslo och hälsa på Johanna, men det kan jag ju glömma... så jag får roa mig på hemmaplan. Jag tror jag ska inleda ledigheten med en vandring. Blir det inte skitväder tar jag med tältet.

Annat fritidsintresse: leta torp. På ställen där jag har råd att köpa och kan tänka mig bo permanent. Sedan. Då.

Jag skriver lite, också. på en sak jag skrev klart för flera år sedan, men som sedan bara blev liggande.Jag tror faktiskt att den mognat till. Behöver en del bearbetning och sedan... får vi se.

Lesson Learned - Alice in Chains

just ranting

På gårdagens morronmöte gick jag in och var arg. Sådär så att jag knäppte händerna i knät och andades i fyrkant. Jag var inte irriterad på något särskilt, utan i största allmänhet eftersom de där mötena ytterst sällan är effektiva och att det inte går att gå därifrån med en tillfredsställande känsla av att faktiskt ha hunnit göra det som står i den ambitiösa dagordningen. Det var likadant igår. Självfallet hann vi med ett par bra saker. Resten fick skjutas på framtiden igen, vilket innebär att det kommer att ligga och skava till nästa gång. 

Befriande är dock de samtal jag har med en del kollegor. Vi diskuterar viktiga saker som har med vår undervisning att göra likaväl som reflekterar över vår situation eller ventilerar mer privata tankar. Jag är också mentor för en nyexad kollega och våra samtal känns relevanta och är ofta uppmuntrande, för oss båda.

I lördags var det familj för hela slanten. Jag körde in till Malmö och strosade runt med Jenny, vi åt lunch och sedan gick vi på Disgusting Food Museum. Kul och intressant. Lagom ansträngande. Sedan körde vi ut till Börringe och hängde med dem. Middagen var, som så ofta, tio personer runt matbordet. Kul prat och god mat. Hemma igen såg jag The Lady in the Van, på Netflix. Fin liten film. Och vi kan alla hamna där. It's a fine line... I söndags var jag bara hemma och pysslade. Tog en lång promenad vid havet med hunden. Lagade veckans lunchlådor och stickade. Såg The Social Dilemma, vilket stämde till viss eftertanke även om det egentligen kändes en smulaförenklat och det inte var några direkta nyheter som levererades.

Idag har jag lite sovmorron. Jag sov inte längre än jag brukar utan ser i stället till att ha väldigt gott om tid att lyssna på nyheter, dricka mitt kaffe, fundera. Om en stund ska Floyd får en ordentlig runda inna jag beger mig till saltgruvan.

Come Give Me Love - First Aid Kit

vi skrattar inte längre

Jag distanserar mig från jobbet. Jag som en gång brann för yrket, för eleverna och för möjliga förändringar och utveckling har helt tappat min jobbmojo. Jag tycker fortfarande om den del av yrket som handlar om elever, undervisning och lärande. Jag tycker också om många av mina kollegor. Resten är mest skit. Jag är så inihelvete trött på att springa på varenda boll i den heliga ökade-måluppfyllelsens och ökad-kvalitet-i-undervisningens namn. Det är inte friskt att man som lärare utöver undervisning, mentorskap och det som därtill hör, ska arrangera resor och nu jättekulig ersättning för uteblivna sådana med stora krav på innehåll och förväntningar på utfall m m, ta emot potentiella elever på besök, vara involverad i marknadsföring, meditera med eleverna (Erasmusprojekt med positiv psykologi som huvudinnehåll), tvingas att varje termin - för varje klass - ha minst ett ämnesövergipande samarbete utan att få tid avsatt för inventering, planering och förarbete av detta, genomföra risk- och konsekvensanalyser för beslut som redan fattats en våning upp, instagramma allt kul vi gör på programmet (jo, det är sant -och vi förväntas alla ta vår del av detta), ha undervisning av tvåor och treor på delvis distans, och en grabbnäve andra saker som var och en är riktigt bra - men som blir totalt insane när det ska genomföras simultant och helst under käcka tillrop. Skolledningen låter meddela att uttryck för stress på grund av alla kringuppgifter är en ickefråga då det inte finns några sådana.

Flera kollegor mår dåligt, är helt eller delvis sjukskrivna och/eller trötta, desillusionerade och modlösa. Värst av allt: vi skrattar inte längre. Vi skojar inte. Driver inte. Vi biter ihop och vadar vidare i sörjan. Möjligen småler vi lite bittert åt någon kollegas trötta sarkasm.

Men helgerna. Då lever jag. Jag är själv eller umgås med familj och vänner. Förra helgen var jag i Gränna och på Visingsö med mina systrar och i lördags hyrde jag stuga med två gamla kollegor (och goda vänner) från Emmajävlaboda. Det var fint. Bäst var kanske att jag körde uppåt redan i fredags. Parkerade i Haväng och vandrade en bit ut på Ravlunda skjutfält där jag satte upp mitt tält, där marken börjar falla ner mot havet. Det blir tidigt mörkt nu, men jag fick ställt allt i ordning och sedan satt jag där vid trangiat och lagade en enkel middag, kokade te och tittade på stjärnorna och de blinkande ljusen tvärs över Hanöbukten (kanske Hällevik?). När nattkylan blev för rå kröp vi in i tältet, hunden och jag, och somnade gott. Vaknade till soluppgång och tog en lång promenad innan det blev grötfrukost och nybryggt kaffe.

Autumn Leaves - Eric Clapton

att vara förälder

I lördagskväll samlades vi, några stycken i familjen, på en mysig restaurang. Matilda fyllde 38 häromdagen (vart tog tiden vägen???) och vi firade med gemensam middag. Mike tog ett foto av mig och Matilda. På fotot är Matilda lika gammal som jag var när livet var så ini helvete trasigt och jobbigt. Barnens fars alkoholism hade blommat ut fullt och allt ar bara kaos. Inte så mycket utåt, eftersom jag brände av allt jag hade för att försöka skapa så mycket trygghet jag kunde för barnen, men tillräckligt för att alla omkring oss skulle veta. Så även mina föräldrar. 

Ändå var det inte förrän flera år senare, när jag skilt mig och bodde med barnen i en lugn och trivsam lägenhet inne i stan, som min mamma en gång sa något i stil med att "ja, vi visste ju hur du hade det". 

Det gör fortfarande ont att tänka på det. Hur kunde de veta och inget säga eller göra? Inte ens lite uppmuntran? En smula stöd? Om jag visste att Matilda (eller något av mina andra barn) hade en jobbig situation skulle jag göra allt jag kunde för att finnas där. 

Alltid har jag lärt mig något...

Every Morning - Keb' Mo'

vandringar

Sigrun och jag gick en sväng i skogen vid Krageholm igår.  En minivandring. Vi såg ett rådjur och en korp. Vi gillar korpar. Sedan stekte vi pannkakor och lagade kaffe på Trangiaköket, nere vid sjön. Mycket uppskattat. 

Idag for jag lite norrut, med hunden, för att scouta inför en kommande vandringshelg. Jag gick delar av lederna längs Verkeån, från alunbruket till Hallamölla, och sedan en liten bit nere vid Haväng och ut på skjutfältet. Fint septemberväder och gott kaffe i termosen. Synd bara att resten av Skåne också hade bestämt sig för att vara där...

I morgon: jobb. Ett annat liv.

Bridge Over Troubled Water - Simon & Garfunkel

hösten

Nu är den här när som helst. Jag har känt den andas mig lätt i nacken, på den tidiga morgonrundorna med hunden. När jag vänder mig om är den inte där, men jag ser spåren av den. Nypon... ett och annat gulrött lönnlöv som ligger i gräset... ett fågelsträck däruppe i det höga blå.

Jag vill gärna skriva här mycket oftare. Men jag har varit ganska trött så här i uppstarten efter semestern. Jag kommer mig nog, ska ni se. 

Den här helgen har varit all about family.  Sigrun kom i fredags eftermiddag och sov över tills igår då vi körde in till Jenny och Kristofer (som flyttar ner från Oslo!) och drack kaffe. Sedan for vi, med Jenny, ut till The Temple of Consumption (Emporia...) för att riva av några oundvikliga ärenden på snabbaste vis. Matilda mötte upp och vi fikade innan vi for ut till Börringe (via stan för att släppa av Jenny) för allmänt mys samt lite förberedelser för Sigruns födelsedag, som är idag. Fin morgon med sång och uppvaktning på Sigruns sängkant och i eftermiddags kalas, med Sigruns kompisar. Efter en sådan pärs,hur rar den än kan vara, är jag ganska matt i lacken och tacksam för att dra mig hem till min tysta lägenhet, sticka några varv och titta på Babel, innan jag kryper till kojs.

Touch The Sky - From Brave

well, hello there...

Att jag inte skrivit på hela semestern, i stort sett, är bra. Det betyder att jag faktiskt gjort annat och att även om jag uppdaterat mina sociala medier (Facebook & Instagram) så har det mest handlat om bilder från olika saker jag gjort. Jag har latat mig, stickat mycket, badat, umgåtts med familj och vänner, läst, gjort små vandringar och andra utflykter, pysslat hemma och sommarens verkliga clou var en två och en halv veckors roadtrip uppåt landet där jag fick in mer ensamcamping, samvaro med mer familj och gamla goda vänner, lite kultur (jag blev lite kär i Alma Löv's Museum of Unexp. Art) och väldigt mycket underbar natur. Inte minst fjällnatur i Vemdalen, Lofsdalen och Grövelsjön - och vägarna däremellan. Sista etappen plockade jag upp en syrra i Örebro och vi träffade våra föräldrar för en picknick i det fria. Syrran följde med mig hem några dagar och det blev både lite turistande på Österlen och storstadsbesök. Jag har helt enkelt haft sju sköna veckor. För en vecka sedan började jag arbeta igen och det kändes liksom helt okej. 

Back In The Old Routine - Strawbs

a happy camper

Båtakåsen, på Bobergs udde.

I onsdags, när jag ändå var i Falkenberg (egentligen Bobergs Udde) för att umgås med min kusin Annette, passade jag på att testa mitt nya tält. Det var också första gången, ever, som jag campade helt själv (hunden räknas inte). Det var precis hur fint som helst. Jag hittade en plats med havet bara 30-40 meter bort, men skyddad av höga klitter och en liten träddunge (det blåste rejält!). Tältet var väldigt enkelt att sätta upp (note to self: ta med en liten hammare att slå ner pinnarna med) och - som vanligt - ett självuppblåsande liggunderlag innebär att man blåser upp det själv. Lagade mig en kopp te på trangiat och sedan kröp jag till kojs (Floyd hade ett par varma filtar, både att ligga på och ha över sig om det skulle bli kallt) och lyssnade på ett sommarprat innan jag somnade. Sovsäcken var lite varm, men hellre det än för kall... och jag sov så gott,så gott. Åtminstone tills tredraget då solen gick upp (ännu en note to self: ta med en sådan därn ögonbindel nästa gång)... Men jag lyckades somna om till halvsju och sedan var det ändå dags att kliva upp och packa ihop. På trangiat lagade jag gröt och kaffe. Alltså... detta skall hädanefter bliva min musik. Tyvärr ska det regna några dagar nu, annars hade jag dragit till Kabusa eller Ravlunda och slagit upp mitt tält mot randen av havet... Men det kommer fler dagar.

Sol, vind och vatten - Ted Gärdestad

Min campingplats, vid södra Ringsegård.

jamen... semester, då...

Egentligen är det ju idag som är den första riktiga semesterdagen. Torsdagen  var en arbetsdag där chefen gav oss ledigt, och sedan har det ju varit en slags helg i dagarna tre. Men idag... jag vaknade aptidigt, men lyckades somna om till halvåtta. Lugn morgon, med tvätt och annat pyssel och sedan ut till en välrenommerad loppis i Löderup. Men inte hade de just den låga bokhylla i med femtio-sextio år på nacken som jag sökte. Eller... jo... det hade de faktiskt men de hade låtit den stå ute så att faneret släppt och så mycket renoveringsarbete hade jag inte riktigt tänkt mig. Jag får leta på ett nytt ställe, i morgon. Men när jag ändå var i krokarna stannade jag till vid Kabusa, på hemvägen, och tog en lång runda ute på platten, med hunden, och lyssnade på lärkorna och drog in den mättade doften av torra, kryddiga marker. Tacksam för att det inte gick några kor där, just nu. Jag är inte särskilt kompatibel med kor och många kor gillar inte hundar så det hade varit allt annat än optimalt med ett möte därute, där himlen är så hög, så hög.

Till lite sen lunch har jag köpt med mig jordgubbar. Är det sommar så är det. Planen var ett par timmar på stranden, men det är ganska molningt och det kommer många soliga dagar, framöver. Så jag grejar vidare här hemma, kanske tar en kopp kaffe på baktrappen och lyssnar på Ulf Lundell, som sommarpratar. Igår lyssnade jag på Greta. Skönt med tekniken som tillåter att man lyssnar när man vill.

Freelove - Depeche Mode

missommar

Lurigt väder. Jag var ner vid havet med hunden. Mulet och kvavt. Rätt vad det är spricker allt upp och solen bryter igenom. Ännu varmare. Och nu ett tungt dis som breder ut sig. Inget regn, dock.

Jag tackade nej till olika inbjudningar att fira och tillbringar dagen själv. Läser, lyssnar på poddar, klipper till tyg och kaffar. I morgon kör jag ut till Börringe och myser med la famiglia under lugnare former, dvs. inte så mycket folk.

I bilen ligger mitt nya tält och den nya sovsäcken, tillsammans med ett ganska bekvämt liggunderlag. Dessutom en s k hammock, med myggnät och tillhörande tarp. Äventyret väntar runt hörnet. Eller... nej... jag får allt köra en bit norrut om jag vill slippa att trängas i skogen... Men ändå!

Key West (Philosopher's Pirate) - Bob Dylan

en liten människa

Jag väcktes klockan sex, i morse, av att en liten kille satte sig upp i sängen och började sjunga Blinka lilla stjärna... Tjugo över sex var vi redan ute med hunden. Solen värmde ordentligt och eftersom jag missat att få med hans lilla ryggsäck, med ombyten, så fick det bli en tur till Lidl, efter andra frukosten. Jo, just Lidl. En kollega sa till mig att hon köpt en tröja till ett barn där och eftersom det är söndag så är det ju inte mycket annat öppet här. Jag hittade både en färgglad tisha, ett par luftiga shorts och solskydd och nu har vi varit ute och promenerat omkring och så har det blåsts såpbubblor. Lunchen är avklarad och i skrivande srund vilar den lilla människan middag, så han orkar med nya äventyr senare.

Jag har lite semesterkänsla trots att det är tre arbetsdagar kvar. Är i valet och kvalet om jag kanske skulle slå till på en hammock med tarp så att jag kan sova ute i sommar. Det vore himla mysigt, tror jag. Jag borde nog köpa mig ett bra litet tält, också. Det jag har är alldeles för stort och om det fortfarande är helt tänkte jag ge det till Börringekollektivet. Har funderat på ett popup-tält, men jag har hört att de är knepiga att packa ihop..? Annars finns det en del andra tält till bra priser, just nu. Tanken är att roadtrippa uppåt landet på väg till Ludvika, och därifrån reser jag ju med Netti, med slutdestination Grövelsjön. Att ha med tält, till exempel, ger ju en viss frihet att stanna där jag har lust. När jag har lust. Om jag har lust. 

All the Ways (jam) -  David Jacobs-Strain feat. Bob Beach

mayhem

Maj har varit just det; MAYHEM.

Men idag sprang de ut, mina SA17A, och trots att vi, rent praktiskt, separerades för tre månader sedan kommer jag att sakna dem. En del mer än andra. Så är det ju. Men... en så mysig klass. Jag hoppas att det går dem väl i livet. Det är de värda.

Jag är, helt traditionsenligt, fullständigt slut. Jag dricker, också helt traditionsenligt, bubbel i min ensamhet. Lite nöjd är jag - också det helt i enlighet med mina studenttraditioner. Jag rodde det i land ett år till. Jag var klar med alla betyg (även ettornas) i god tid. Jag har, för första gången, hunnit fundera och planera lite inför höstterminen.

Tre arbetsdagar kvar. Sedan en semester, som alltid känns oändlig i början och sedan försvinner som en snålt tilltagen fredagslöning. Vad jag ska göra? Jag har, seriöst, ingen som helst aning - förutom Grövelsjön vecka 31. Jag funderar på ett tält, en sovsäck och en roadtrip. Trangiakök finnes.

Mannen i den vita hatten - Kent

Jag kan få dig när du vill.

the return of the deadlifts

Vi räddade en humla också, i Arrie.
Flyttade den från gruset på parkeringen
 och droppade lite vatten, på pinnen,
som den sög i sig med sin lilla snabel.

Fredagsmys i Börringekollektivet, igår kväll. Lek och skoj med de små människorna och sedan ett glas Riesling och Downton Abbey. Min exsvåger (den jag alltid gillat) var där också. Idag var vi ute och arbetade på ägorna och goda vänner till Matilda & Mike kom ut för att ge ett handtag. En bit av den stora tomten ska bli gräsmatta, efter att ha varit ett vildvuxet snärje (oroa er inte... det blir gott om blommor och annat för bin och humlor, ändå) och det har plöjts upp och harvats och idag var det dags att jämna ut det och plocka sten och torvor med ogräs och rötter.

Jag är GLAD att jag, för första gången på väldigt länge, kunde vara med! Min starkaste gren blev att lyfta den där stora räfsan, som var apterad bakom fyrhjulingen, så att någon annan kunde raka undan allt skrafs som åkt med, inför nästa varv runt åkern/gräsmattan/vad-jag-nu-ska-kalla-det. Som marklyft ungefär. Och det var så roligt. Jag kommer givetvis att ha en sådan träningsvärk imorgon att jag inte kommer kunna röra mig, men att kunna vara med som de andra och att känna att det vore roligt att ta upp styrketräningen igen... det kändes gott! Jag hann vara med och fika kaffe och lite ljuvlig rabarberpaj innan det var dags för mig att köra till Arrie och ta en fin kvällspromenad med Linus och Nathalie. Sedan den långa vägen (101:an) hem, i sakta mak. Njuta av böljande gröna och gula fält och lummiga skogskullar.

While I'm Still Strong - Weeping Willows

det rullar på

Man får tänka lite utanför skokartongen, ibland. Igår hade jag en flera timmar lång fika, med trivsamt samtal, tillsammans med en god vän uppirfån Småland. Vi körde halva vägen var och landade på en lummig rastplats i höjd med Sölvesborg. Där dukade vi trevligt och njöt av vårsolen.

Jag pratade med min halvbror igår kväll. Han håller på och ställer in en ny medicin och måste också vara lite försiktig med att inte bli smittad av viruset, så något besök här i Ystad kan det nog inte bli i sommar,för hans del. Men han tyckte jag kunde köra till Borås i stället.Och det kan jag ju. Om Anders Tegnell okejar det...

Klämdag idag. Jag ska arbeta med att läsa och bedöma 31 inlämningar i religionskunskap, på temat "Etik & moral". När jag gjort det kan jag med väldigt gott samvete fortsätta njuta av långhelgen. Jag tror jag kör ut till Börringe ikväll. De lockar med sushi och Downton Abbey - The Motion Picture. Jatack! Imorgon eftermiddag ska jag träffa Linus & Nathalie utomhus. Beroende på väder ska vi ta oss en långpromenad, antingen vid havet (kanske Falsterbo?) eller i Bokskogen. Så det är inte det minsta synd om mig.

Jag stickar, läser och/eller lyssnar på ljudböcker, lyssnar på poddar, ser lite på teve, lyssnar på en del musik och är ofta ute och njuter av naturens gratiserbjudanden, tillsammans med hunden. Men jag har fortfarande inte fått fram symaskinen... På söndag tänkte jag göra en lite grundligare städning. Kom inte och säg att jag inte vet hur man roar sig.

Mother (The Covid19 Edition) - Roger Waters

denna våren ett liv

Jag arbetar hemifrån nu. De flesta av kollegorna har valt att göra detsamma. Det känns märkligt men också mindre stressigt. Jag får mer gjort på kortare tid och snart har jag inga släpande bedömningar som tvingar mig att knapra novalucol. Men denna trötthet. Heshet. Olustkänslor i kroppen. Lätt huvudvärk och ibland lite yrsel. Allt symptom på corona. Men också på stress. Eller en vanlig, lättare vårförkylning. Härhemma drabbar det i alla fall ingen annan, oavsett vad orsaken är. Och på morgnarna zoomar vi, några av de bästa kollegorna, med våra kaffemuggar och tjötar som vi skulle gjort i vårt gemensamma arbetsrum.

Min och syrran Malins majvandring (ibland Valborg och ibland Kristi himmelsfärd) blir nog inte av. Och vi som till och med bokat oss en liten stuga där i Glaskogen, att vila ut i efter strapatserna. Dels mår ingen av oss riktigt 100och dels ska man ju inte beg sig ut på "onödiga" resor...Planerna för Grövelsjön kvarstår ännu och har plötsligt blivit årets enda reseplan.

Men naturen. Den finns kvar och den är gratis. Sällan har jag varit ute så mycket och gått och fikat och njutit av skog och hav. Det mår själen bra av. Och de små människorna jag hänger med. De är friska och jag inte i riskgrupp så vi har kunnat träffas nästan som vanligt. Rart och fint. På lördag fyller Mike år och om han och Matilda vill gå ut och äta på någon glest befolkad restaurang har jag lovat vara hos barnen. Någon fest blir det ju inte.

Jag läser mer, sover mer, stickar en del och har varit på onlinekonserter, som till exempel Wilmer X från KB, härom lördagen.

Låter det deppigt? Det är egentligen varken min avsikt eller känsla. Bortsett från den här malande tröttheten så tycker jag ändå att livet är ganska okej. Jag odlar i krukor på baktrappen, leker med hunden och har plockat överdrivna mängder ramslök som jag dels frusit in, dels lagt i rapsolja och dels torkat för att göra ramslökssalt av. Jag bakar bröd ganska ofta och har lagat lite rolig mat. Via zoom har jag haft after work och varit med på stickcaféer och jag och halvbrorsan har fortsatt god kontakt med varandra och jag är nästan i fas med mig själv.Det räcker en bra bit, för mig.

Bill & Bull Blues - Wilmer X