klimakteriet?

En knapp vecka varje månad önskar jag verkligen, verkligen att detta tillstånd kunde inträffa. Men så fan heller. Jag känner mig lurad. Varför inte jag, när alla andra?

det var livat

Det blev en riktigt trevlig och rolig kväll med Yvonne och Per igår. God mat och dryck, gott om skratt och skön musik. TP-parti. Och huset står kvar...

kvällens dikt

jag går på promenaden

Seglar fram på soldränkt hav...

Jag finner stigen genom skogen här, och vandrar ut mot en liten arm av den stora älven, där en gammal utrangerad landsväg följer vattnet in mot samhället. Jag har solen i ögonen...

Men... ÄLSKA SOLEN, dårå!

solsidan

(Karlstads stora torg låg tämligen öde i vårvintersolens glans.)

Karlstad visar sig från sin finaste februarisida idag. Jag och Malin lunchar på Frost som inte är dyrare än någon annan lunchkrog, men har bordsservering och mycket fräsch inredning. Sådant gillar vi. Trivsamt och viktigt samtal, sådär syrror emellan, blir det förstås. Efter lunchen kör jag förbi hennes jobb och får låna ett TP ifall vi skulle få lust på sådant inför kvällen.

(Här chefar svågern Per!)

På väg hem kommer jag på att jag ju skulle kunna köpa en uppgraderad frågelåda till TP:t och svänger förbi Toys'R'Us och knatar in där. Öhm. De hade en hel vägg med spel men inga uppgraderingar. Och vad är det som händer i spelvärlden? TP som kräver batterier? Är det små ljus- och ljudeffekter på spelplanen då, eller? Vad hände med att utföra sina segergester för egen maskin? Monopol som går snabbare med hjälp av "den nya snabbtärningen"? Är inte själva vitsen med Monopol att man ska sitta i timmar, spela och mysa tillsammans? Jag kör hem med oförrättat ärende.

Nu ska träningsbrallerna på och sedan blir det en rask promenad!

sportlov dag 4

Jag ville gå upp samtidigt som min älskling. Det ville jag verkligen. Men han beordrade mig att sova till nio och vem är väl jag att ifrågasätta sådan auktoritet? Så jag rullade snällt in mig i täckfluffset och somnade om. Gott. Men nu är jag vaken och uppe. Därtill nyduschad och kaffandes.

Och... det är SOL ute! BLÅ himmel! Minsann om det inte ska få bli en promenad i eftermiddag! Men först ska jag in till stan och träffa syrran Malin för en lunch. Och så handla hem lite tills ikväll, då sköna Yvonne och Per kommer för att käka och kanske spela något spel. Myset liksom bara fortsätter och fortsätter. Synnerligen njutbar ledighet, helt enkelt.

Och vi planerar annan ledighet, redan nu. Än så länge är planerna väldigt lösa i kanterna, men jag kan avslöja såpass mycket som att de handlar om en tur på hjul. På två hjul. Min älskling inköpte en mycket fin kartbok igår. Den satt vi och bläddrade i, tillsammans, och spånade lite på tänkbara vägar som i sig själva också kan få vara mål.

kvällens dikt

Alla dessa människor

Alla dessa människor
som inte klarar
sej utan mej

Alla dessa människor
som klarar sej
utan mej

(Sonja Åkesson)

avrundning

Vilken fin och mysig dag! Efter en pysslig förmiddag med dammsugning, växtarrangemang och nagellackande körde jag in till stan för lunchdejt med Ulla. Vi hängde på mysiga Vilmas i drygt en och en halv timme och njöt en god lunch och trivsamt samtal om livet och folk och böcker och sedan gick vi och kollade in bokrean, men hittade inget intressant. Sedan gick jag och, på Ullas inrådan, köpte ett dyrt schampo. Om detta ska jag återkomma då jag testat det. Och så såg jag de här resväskorna. MODESTY BLAISE! ÅH! VILL HA!

När vi skilts åt mötte jag upp Fanny på stationen och hon ville också kolla bokrean. Sedan fikade vi, och pratade, på Wayne's. Mys på hög nivå. Efteråt körde jag henne hem till Kil och svågern Per liftade med oss. Trevlans!

Resten av kvällen har varit lite gott plock att smarra på och så... Alfapet. Förstås.

Och kärlek.

Förstås.

sportlovstips

Långkallingar. Gärna urtvättade. Lite rymliga men ändå värmande. Mer sportlov än så blir det inte.

I synnerhet inte om man norpat dem ur sin älsklings garderob. Och sedan adopterat dem.

sportlov dag 3

*gääääsp* Idag är det lite segt att komma igång och jag tror det kan bero på att vädret inte är riktigt lika inspirerande idag, som igår. Tre gråvåta plusgrader. Så jag har haft en skön sovmorgon - är det ledigt så är det! - och sitter nu i köket med tända ljus, Ring P1 och en stor mugg kaffe. Min älskling föredrar Löfbergs och... det funkar. Men Zoegas är ändå Zoegas. Morgonrutinen är dock ungefär som hemma hos mig och det är bra. Mjukstarter är nödvändiga för att dagen ska bli bra.

Den här dagen väntar lunch och lite stadsstros (bokrean har börjat!) med trevliga gamla klassisen Ulla och senare på eftermiddagen blir det fika med systerdottern Fanny, och det blir såklart übermysigt!

Jag kollade yr.no och om bara någon dag kommer det att bli såhär fint igen:

(Gårdagens fina runda vid Kilenegården)

kvällens dikt

alfapet ftw

Vi vidgar, som Bob säger, en tisdag. Gott småplock, ett ripasso och alfapet. Sweet! Har jag ledigt så har jag!

semmeltvång

Om man handlade för mer än 700 kronor idag, på IKEA, fick man fyra semlor. Hej och hå. Nu står de kallt här, i två påsar, och man vet aldrig - kanske kommer de att ätas upp. Jag måste ju nästan äta åtminstone en, nu när jag snudd på fått dem?

Semlor är gott. Jättegott! Men då ska bullen vara luftig och saftig, mandelmassan vara generöst tilltagen och mjuk, blandad med inkråm och lite grädde, och grädden ska ligga som ett skyddande fluff. Och så ska härligheten krönas av ett florsockerpudrat lock. Och det locket ska - i den bästa av världar - vara trekantigt.

Vi kan här ovan konstatera att IKEAs semlor fallerar på sista punkten. Jag kanske återkommer med en rapport om hur de svarar upp mot resten av kriterierna. Men... ser de inte torra ut..? Hm.

med det ökande ljuset

Med det tilltagande ljuset... med solen... kom den alltså tillbaka - promenadlusten. Den rena glädjen i att sätta den ena foten framför den andra. Hundratals gånger. Tusentals gånger. Dra ner doften av väta och skog och smältande snö och is, i lungorna, och låta välbefinnandet sprida sig i kroppen. Ut i blodomloppet, musklerna, hjärnan... varenda por.

Idag fick det bli 4.8-kmspåret. Bitvis var spåret fullt av glashal smältande is så att jag i stället fick gå vid sidan av, ute i terrängen. Det känns som en liten extra bonus det. I snön kunde jag se spår av rådjur, älg och hund liksom av andra vandrare som inte heller vill riskera en krossad svanskota. Men jag mötte ingen, såg ingen, hörde ingen. Skogen låg tyst.

Eller... nej, det gjorde den inte. Precis som när jag lätt kunde gå en mil genom öde kolonistugeområden och i skogen runt Flaten och Drevviken (när jag bodde i Sköndal) utan att möta en enda människa (men väl ett och annat kaxigt rådjur) kunde jag höra ett sus som skulle kunna tas för vinden som drar genom grantopparna, eller rentav bruset från en avlägsen havsstrand. Men det var ju Tyresöleden... och här var det kanske Hammaröleden? Vänern låg i alla fall alldeles tyst och lite frusen bortom vassen.

Nu blir det... IKEA.

it's fat tuesday

Fat Tuesday. Fettisdagen (eller... fetischdagen som en kille sa på P1, nyss...). Mardi Gras. Det är idag det ska ätas semla, alltså? Jag vet inte - jag har ju egentligen ätit årets... Vi får väl se. Vad som är säkert är att uttrycket mardi gras får alla mina ELO-klockor att ringa så det dånar...



Jag hjärtar ELO! Då, nu, alltid!

janne, janne, janne...

"Lärare ska göra verklighet av en rad olika reformer utan att ha de nödvändiga förutsättningarna. Det kommer att ta tid från lärares kärnuppdrag, undervisningen. Behörighetsreformen och den uppskjutna legitimationsreformen är bara ett par exempel på flera reformer som genomdrivits utan tillräcklig finansiering, tid och samordning."

Så skriver Gustaf Fridolin (mp) och Eva-Lis Sirén (lärarförbundet) i en läsvärd debattartikel i dagens DN apropå Jan Björklunds random reformerande av skolan.

Jag tror herr Glugg behöver nya strumpor av ull snart. Han borde vara på väg att slita ut dem han har nu, så som han tassar på.

sportlov dag 2

Jag fick en skön liten sovmorgon här. Tassade upp och drog på mig lite mjuka, sköna kläder och gick ner i köket. Det stora huset är helt tyst. Vägen utanför ligger tyst den också, även om den befolkas av en och annan stavgångare eller hundrastare. Den värmländska solen - som ibland också är den småländska - lyser ner över trakten från en så gott som klarblå himmel.

Kaffet smakar gott och jag smackar i mig en speltknäckemacka med messmör. På en av köksbänkarna står nu en deg på jäsning. Det blir jästsnålt, långsamjäsande kumminbröd med seg och härlig skorpa.

Vad mer? Kanske en förmiddagspromenad i solens sken? Det känns underbart lockande, just nu. Måste dock stanna inne någon timme till för att vika ner degen några gånger.

kvällens dikt

Nu föds ett barn

Nu föds ett barn
och nu
och nu
En stund på jorden
föddes du
Och någon andas
sista gången
varje stund
Nu andas någon
inte mer
och någon ser
för sista gången
nattens gråmoln brista
Varenda dag
är alltid första dagen
och den sista

(Barbro Lindgren)

fruset

Jag såg att sköna Yvonne, på Fejan (denna ständiga källa till upplysning och information), plötsligen fått en ledig eftermiddag och hur eller hur hade jag alltså fått mig trevligt promenadsällskap, bara sådär liksom. Jag hade egentligen tänkt gå den längsta slingan på Kilene, som är nästan 10 km, men sa till Yvonne att vi kunde ta femkilometaren istället. Jag hade inte tänkt på underlaget. Lurigt isigt i spåren och en bitande kall vind gjorde att vi istället valde att gå den som är 2,5 km. Det var nog ett vettigt val. En annan dag med bättre underlag blir det helt klart en lååång runda. Det är fint därute i skogen, och med vattnet hela tiden så nära!

Efter den synnerligen uppfriskande promenaden for vi hem till oss och drack kaffe och snackade. En mycket trivsam måndagseftermiddag blev det, helt oförhappandes. Och den fortsätter för nu kom älsklingen hem från jobbet och då blir det kvalitetsmys!

sportlov dag 1

Jag är sportlovsledig. Jag firar denna min ledighet med att vara hos min älskling, förstås. Nu är han på jobbet och min plan är att ägna ett par timmar åt att ladda telefonen, köra någon maskin tvätt, diska upp efter gårkvällens mysmiddag, bädda, rädda några döende växter och sedan vara... sportig.

(En skotsk vän som dök upp efter middagen igår...)

Jo, men jag vill ju kolla in vad det finns för möjligheter till exempelvis powerwalking nu och [så småningom - om jag ska fullfölja den gamla drömmen] lite löpning framåt våren. Kanske rentav den här våren, alltså! Så planen är att dra på mig träningskläderna och ge mig själv en ordentlig runda!

Skulle jag sedan få tråkigt - vilket faktiskt nästan aldrig händer mig - kan jag lyssna på musik på brutalvolym, eller skriva, eller se på teve eller sticka eller virka. To mention a few.

Nu ska jag ta tag i första lediga sportlovsdagen. Men först: dricka ur kaffet!

kvällens dikt

½ haiku

Ensmaheten är bäst.
Synd att man ändå alltid
måste bo ihop med sig själv.

(Bengt Anderberg)

jag är här nu

Det känns fint. Nu blir det närhet, kärlek, lite god mat och skön musik. The Sunday Mys.

Räcker så.

farväl sth

Jag och Pia kramas hejdå på Centralen och strax därpå äntrar jag tåget västerut. Mot Karlstad och min älskling.

När tåget flyger över Årsta holmar och Årstaviken tar vemodet fatt i mig. Sorgen. Därnere har jag joggat ensam - och promenerat många gånger, både ensam och med vänner. Jag och P gick där en kall aprilnatt när vi, efter att ha kollat Poorva Express på en indisk sylta på Ringvägen, hamnade på Harry B James och såg något legendariskt okänt åttitalsband och P sedan fick för sig att vi skulle gå åtminstone till Gullmars. Fråga mig inte hur vi hamnade nere vid Årstaviken för det minns jag faktiskt inte. Jag tror vi skulle gå över lilla Skansbron och att vi gick ner vid Eriksdalsbadet, kanske? Han hade underliga idéer ibland, men jag minns ändå den där iskalla prommisen i någon slags sentimentalt sken. Skitarg och frusen var jag. Och vi splittade vid Gullmars som så ofta.

Eftersom han, och Ingalill, var mina newbieguider är ju hela stan full av sådana där minnen. Jag har hållit dem ifrån mig hela helgen - men just när jag tänkte att jag var home safe så fick de alltså tag i mig ändå. Nåväl - det svider över.

snabba ryck

Just när vi kom ur porten såg vi Matildas buss nere i backen, så vi förlängde stegen mot hållplatsen, gav varandra en springkram och hojtade lite ömhetsfraser i det bruna snö- och grusslasket innan hon kastade sig upp på bussen i sista momangen. Min buss kom efter bara någon ytterligare minut och nu sitter jag på Caféet på Centralen, dricker svart kaffe och äter en ciabatta med brie och salami och lyssnar till sorlet runtomkring. Jag skulle träffat härliga Anna men hon mådde skit idag, så vi sa att vi tar det nästa gång. Men bara någon minut senare ringde Pia och undrade var jag var. Hon åker hem till Helsingborg idag och så bestämde vi att vi ju kan vänta tillsammans på våra respektive tåg. Hon är snart här!

Så förunderligt är ju livet inordnat att jag har vänner nästan överallt och mest hela tiden. Det är en fin sak. En mycket fin sak.

uppbrott

Tidig morgon på Kungsholmen. Världen utanför är grågrågrå. Bussar dundrar förbi nere på gatan. En hund skäller någonstans. Det susar i rören när någon granne spolar vatten. Ljuden stör mig inte. Tvärtom - de ger en känsla av sammanhang och mening. Det ska låta i en storstad. Hela tiden. Tystnaden som jag finner så ljuvlig hemma i Byn skulle här kännas spöklik och oroande.

Matilda sover än och jag vill inte riskera att väcka henne så jag väntar ännu litet med kaffebryggandet. Dricker lite vatten och låter tankarna fara. Mina fötter är fortfarande lite matta och ryggen småsur. Jag var helt enkelt lite otränad innan jag åkte upp hit. Toppade inte formen, så som jag tycker mig behöva inför besök här (eller så skulle jag haft vettigare och lättare grejer än mina Doc Martens på fötterna?). Annat är det med den årliga stockholmsveckan jag brukar ha i augusti, då jag träffar folk mest hela tiden och dessemellan - eller samtidigt - går miltals längs vattnen och över broarna. Då är jag utvilad efter några veckors ledighet och orkar allt. Hela tiden. Nu känns det alldeles lagom att fara vidare och ha sportlov i Värmland.

Det ska promeneras och träffas vänner även i Karlstad. Men inte med samma intensitet som här. Det är bra. Ledigheter ska användas även till återhämtning och laddande av batterier.

Skönt och roligt att dra vidare alltså. Men tråkigt att säga hejdå till Matilda, förstås. Planer har dock gjorts upp och kanske dröjer det inte så länge innan vi ses igen.

(Avd. Saker jag gjort själv: Söt dotter och blågrönt stickprojekt! ;))

ardbeg embassy - värt en omväg

Jag är så äckligt mätt att varje rörelse är en ansträngning. Gårdagens pizza var ingenting i jämförelse. Och portionerna var faktiskt fullständigt normala. Men jag har en teori; jag tror det har med valet av måltidsdryck att göra. Vanligen dricker jag vin till maten, om det inte är vardag och jag dricker kranvatten, förstås. Och då brukar mättnaden inte bli ett problem även om någon enstaka portion skulle vara i överkant. Men idag fick jag för mig att det vore trevligt med en ale till vildsvinspatén och att jag skulle kunna ta ett glas rött till viltköttbullarna senare. Så jag valde en Bedarö Bitter från Nynäshamns Ångbryggeri. Och fick in ett bautaglas. Jag blev ju tokmätt, förstås. Efter bara några klunkar, alltså. Något rödvin beställde jag aldrig in - och fick lämna halva alen kvar på bordet när vi gick...

(Matilda tog en Ardbeg Embassy No. 1 - rököl - från Strömsholmsbrygghus. Den doftade... Ardbeg.)

Hursomhaver var maten mycket, mycket god! Till och med sådana små detaljer som det aniskryddade, hembakta knäckebrödet var härligt. Mycket trevlig personal och ett galet utbud av singelmalter - främst givetvis Ardbeg. Jag övervägde inte att beställa in a wee dram av den klassiska årgången 1974 (som fanns till det facila priset av 1400 kr/cl) som avrundning, utan valde istället Ardbeg Supernova 2009 som inte var fy skam -men ärligt gillar jag Uigeadail bättre - vilket Matilda valde.

(Uigeadail t v och Supernova t h)

När vi samlat ihop oss rullade vi till bussen och direkt hem - utan att passera Gå. Dagen har varit fullpetad och jag är trött och vill bara sova nu. I morgon bär det av till min älskling...

kvällens dikt

Den vägen vill jag inte gå.
Här hade jag en ungdomsvän.
Här slogs en dörr en gång igen
för sista gången mellan två,
som borde varit vänner än.

(Bo Bergman)

trött i fötterna

Jag och Matilda tog en hälsosam och stärkande promenad in till Åhléns City där vi träffade en kompis till henne och tog en kaffe och en scones innan jag halvsprang till pendeln mot Älvsjö för att möta raraste vännen Malin. Jag behövde ta ut pengar och inne i entréhallen såg jag en skylt där det stod "Bankomat". Hmm... det såg lurt ut. En uttagsautomat på en mässa - utan kö? Hm igen. Kunde jag ha sådan svintur? Eller... nej... den var antagligen stängd. Men när jag rundade hörnet kunde jag lugna mig. Eller inte. Jättekön Allan. Som jag fick ställa mig i.

Men det sved snabbt över och sedan gick vi ytterst systematiskt igenom hela mässan och gjorde en del nödvändiga inköp. Dessa kommer jag att redovisa separat, vid tillfälle. Men det var några ljuvliga garner, bland annat. Jag såg också en underbar kofta jag vill sticka, från Nina Sagulin på Nysta, men tusen spänn för garn kändes lite i mastigaste laget, just nu. En annan dag...

Sushimellanmål satt fint och som avrundning en stunds fint samtal på en bänk innan vi skildes åt och jag tog tåget tillbaka in till stan och hastade uppför Vasagatan för att ta ett glas vin med Matilda och två sköna pluggkompisar till henne, på ett riktigt skönt sunkhak.

Det snöblaskar och blåser satan i Stockholm just nu. Vi har vackrat oss en smula för att snart dra mot Gamla Stan och middag på Ardbeg Embassy. Ganska ovärt med tanke på vädret. Jag kommer att se ut som ett utskitet äpple ändå, efter att bara ha gått ner till bussen på andra sidan gatan...

middag på ambassaden...

Det blir inte japanskt ikväll. Det blir svensk husmanskost med vild touch.

Vad sägs om den här menyn? Inte alltför äckligt, va'?

FÖRRÄTT

LANTPATÉ PÅ VILDSVIN
serveras med saltgurka, hembakat knäckebröd, sallad och en mustig lingondressing.
~~~~~~~~
VARMRÄTT

VILTKÖTTBULLAR (ÄLG, HJORT OCH REN)
serveras med gräddsås, rårörda lingon, pressgurka samt potatispuré.

Med tanke på etablissemangets namn...

... så skulle det naturligtvis, rent hypotetiskt, kunna bli en liten whisky också. Heh.

Bord bokat till 20.30. Jag återkommer i ärendet.

storstadsdag in the making

Nu har jag fått i mig första muggen kaffe. Matilda också. Dagen kan börja!

På programmet står någon enklare frukost att intas på något ställe längs vägen mot Centralen. Matilda ska möta upp med en kompis och jag ska vidare med pendeln - så småningom - till Mässan där jag och Malin ska gå på symässan. Jag ser fram emot trevligt samtal med efterlängtad vän, skön inspiration och kanske något kul garn- och/eller stickfynd!

Framåt eftermiddagen ska jag och Matilda återträffas för att äta en god middag. det är krogveckan i Stockholm men tyvärr är vi sent ute och Seikoen, där vi helst velat äta två rätter för 200, är tyvärr fullbokat. Tyyypiskt när jag liksom ställt in mig på japanskt (och då inte sushi utan helt andra godsaker). Men vi hittar nog något annat gott och mysigt!

Jag är lite sur på min SGSII - eller snarare på mig själv? - för att jag inte begriper hur jag kan byta så att Bloggerappen jag installerat kopplas till bloggen här, i stället för mitt vanliga googlemailkonto. Hade jag fattat hur jag ska göra hade jag ju kunnat blogga via telefonen och hur attans fiffigt hade inte det varit? Vavava?

Måste försöka igen. Och igen. Skam den som ger sig. Typ.

(Och jag har Du Hast i skallen precis hela tiden... och öronen känns som om de vore flådda inuti. DÄM så orutinerat att gå på konsert utan riktiga öronproppar.)

feuer frei!

Tro det, eller ej, men mitt tåg rullade in på Centralen en minut före utsatt tid igår! På en liten kvart hade jag laddat på mitt SL-kort och åkt till Fridhemsplan där Matilda mötte mig. Sweet!

Vi hängde en stund i AK:s lägenhet, som vi fått låna, och drack kaffe och sedan tog vi oss en promenad genom ett underbart slaskigt, men soligt, Stockholm från Hantverkargatan via Tegelbacken, Riksdagshuset och gamla stan och vidare över Slussen...

... och hela vägen längs Götgatan och över den lilla Skansbron och upp mot Hammarbyhöjden (en nätt liten sträcka om ungefär 5½ km - men vem tänker på sådant när man går i Sveriges vackraste stad?) där vi sedan snabbt hittade Magnus Hörna, där vi bestämt möte med de andra (JaneStefanDanielSimonAndreasJohanEnTillStefanAnnaAttilaOchEttParTill). Vi var ute i god tid och beställde varsin pizza. När de kom in visade de sig vara stora som familjepizzor... men ack! så goda! Ett litet hak att lägga på minnet. Nu har jag alltså inte bara ätit vad som kan vara årets enda semla, utan också vad som troligen är årets enda pizza.

Och... det blev ett och annat fint återseende av dessa mina musikvänner - inte minst ljuvliga Jane, dårå! Som Matilda också blev förtjust i - efter att ha varit nyfiken på henne ett bra tag - hon känner ju pojkvännen Stefan sedan tiden i Gol. PUSS pårej, JaneHjärtat!

Så var det då dags för RAMMSTEIN. Vi hade platser lite högt upp och långt fram, men det var inte till någon nackdel eftersom vi både hörde bra och dessutom fick en överblick över vad som hände på scen - en inte helt oviktig detalj när det gäller just dessa älsklingstyskar.

För det var bomber och granater och eldkastare och explosioner och konfettiregn och en liten scen mitt ute i publiken och en brygga dit och andra spektakulära grejer precis hela tiden. Just så som det ska vara! Och setlisten (som jag inte kan memorera rakt ur huvudet) gjorde nog många nöjda. Mina favoriter från igår blev i alla fall Mutter, Sehnsucht, Du Hast och Engel.

Smakprov ska naturligtvis bjuckas på - fast det blir ingen skrapig, skräpig liveupptagning utan en officiell video:



Sedan tog vi oss, smått lomhörda och ganska utmattade men ändå grundligt laddade, hemåt via fungerande lokaltrafik - 3:ans buss stannar nästan precis utanför porten vilket inte kändes som en nackdel direkt, då.

Idag väntar nya äventyr - men först KAFFE!

kvällens dikt

Skor längtar ut

Nyss åskade det.
Nu har det upphört.
Hund håller jag inte
Men träskor:
De står vid dörren
och skäller.

(Werner Aspenström)

tågar mot stan

Åka tåg är så skönt! I synnerhet en dag som denna när solen skiner från klarblå himmel, Sverige är inbäddat i vitt och tågen är i tid.

Visst gillar jag den frihet, och tidsvinst, som bilkörningen ger men å andra sidan kan jag ju inte göra så mycket mer än just köra då. Idag har jag hunnit sticka klart ett havsblågrönt projekt, läst ut första delen av The Hunger Games, smsat, fejsbokat och smitt planer på en liten kompisträff innan konserten, tagit en liten bloggpromenad och lyssnat på Jan Johansson. Dessutom hunnit dricka ganska gott kaffe och tryckt i mig en riktigt otäck, macka med slankig rödlök, meningslöst salt tapenade och hittepåfeta a k a "salladsost". Jag var helt enkelt tvungen att äta upp det mesta av den eftersom jag "glömde" frukosten i morse. Uttrycket "slemmigt men mättande" får en ny, förstärkt innebörd. Men skitsamma - ikväll ska jag kompensera med något riktigt gott, tillsammans med Matilda!

Tåg är bra, alltså. Och om trettiofem minuter rullar vi in på Centralen.

on my way

Jag sitter på tåget och laddar sådär lite lagom. Ikväll blir det:



YEHEEYY!

netter freitag

Heute ist es Rammstein!

Men än så länge lurar morgonmörkret kompakt utanför mina fönster och jag besvärjer det med tända ljus och kaffe och ger morgonen en snäll varmstart med Vaya Con Dios gamla dänga...



Packningen är klar, pannan mullrar, pelletsbingen är full och naglarna nylackade. Lätt åtkomligt ligger stickning, min Kindle, datorn och iPoden.

Stockholm - jag är på väg! Äventyret fortsätter!

kvällens dikt

Bakom centrum

Hårt vara sniffare fullgubbe fnask
Hårt vara risigt & sargat patrask
Hårt samla sopor att släpa på
Hårt gå i centrum & bara gå
Hårt gå i centrum utanför stan
Hårt vara ingens unge & barn
Hårt vara hund i ingens hand
Hårt vara hållen i ingens hand
Hårt att bli sparkad av stålklädd sko
Hårt att ha ingenstans att bo
Hårt hålla hus i hyresrum
Hårt vara liten men jättedum
Hårt att ha utslagna tänder
Trasiga nariga händer

Moraknivar & stiletter
Steg & skuggor
Centrumnätter

Hårt att veta hur det blåser
När ett centrum låser

(Bodil Malmsten)

min skinande buddha

Över ordningen i mitt hus vakar en skinande Buddha. Med välvilligt, orörligt ansikte missar han ingenting. Och den starka, klara morgonsolen missar inte honom.

Min eftermiddag och kväll har varit fullpetad av verksamhet. Städning, vika tvätt, plocka undan, fixa med lite papper och brev som ska skickas, vattna växter, fixa banksaker på nätet, diska och torka, dona med brännaren och fylla på pellets. Ladda iPoden och Kindlen. Packa genomtänkt och ekonomiskt.

Och så sjunka ner i soffan, prata med älsklingen en stund i telefon, på hans rekommendation kolla in The Mentalist, dricka te, njuta tända ljus och sticka några varv på ett blågrönt projekt.

Snart hägrar min mjuka säng, det fluffsiga, varma duntäcket och Den döende detektiven (Leif GW Persson). En torsdag går mot sitt slut.

klä på sig, kanske?

Elev passerar mitt arbetsrum, iförd enbart jeans och ärmlös topp, och utbrister till kompis:

- Fan, vad kallt det är här.

Jag undrar för mig själv: när började vi tycka att det är självklart att vi, mitt i smällkalla vintern, ska kunna gå omkring sommarklädda inomhus? Vad med långärmat? Vad med varm, skön kofta eller tröja?

arga lappen II

Nu har jag skrivit mitt livs arga lapp, nummer två. Jag tror inte den behöver någon närmare förklaring...

it's all in a day's work

det går utför

Torsdag. Jag har bra rull nerför backen nu. Helgen närmar sig snabbt! Och efter den är det - SPORTLOV! Inga lektioner i morgon innebär att jag inte går in till jobbet alls. Jag har förlagt min planering till fredagarna, i stor utsträckning. Imorgon ska jag planera på tåget mot Stockholm. Jag ska läsa klart The Hunger Games som jag allvarligt funderar på att låta ersätta en mer traditionell lärobok, till hösten. Fundera över hur jag ska kunna få ut det mesta och det bästa av den. Räcker så.

Idag är det lektioner, avrundning med Kandidaten vars VFU-period är slut och så handledning med två elever. Lagom arbetsbörda, alltså. I eftermiddag ska jag städa undan lite här hemma, packa, gosa med pelletsbrännaren och - om tiden tillåter - gå på styrelsemöte (v).

Jag har förresten kollat ut genom fönstren nu. Ingen mer snö. Himlen är molnfri och termometern säger -9,7. Det kommer att knarra gott under mina stövelsulor när jag går till jobbet!

Nu kör vi!

mjukgungigt

Jag somnar till Sade, efter ett long distance call. Sover tungt, hårt och - vad jag minns - drömlöst. Vaknar till telefonens väckningssignal. Jag har inte lagt in egna signaler än vilket stör mig. Jag vill vakna till Aïcha...

Tassar ner till duschen och passerar moccamastern och radion. Knäpper på båda. Vägrar se ut genom fönstret. Jag vill inte veta om det snöat mer i natt. Inte just nu. Och inte vill jag veta om det är 1 eller 14 minusgrader, heller. inte nu. Sedan.

Nu ska det bara vara tända ljus, kaffe, tysta tevenyheter och... Sade.



God morgon, hörni...

kvällens dikt

Och vad ska den här lilla flickan
bli
när hon blir stor?
Man!

(Birgitta Boucht)

goda grannar

Jag blev kvar ovanligt länge på jobbet idag. Men det fanns intressanta saker att prata om, med lika intressanta kollegor, och då blir det gärna så. För mig, i alla fall. Till slut kom jag mig därifrån, påhejad av min älskling i telefon. Skrapa bilen ren från snö och is och sedan, på stående fot, besluta mig för att prioritera snöröjning framför gymcykling.

Det visade sig vara ännu ett i raden av kloka beslut jag fattat på sistone. Plogbilen hade hävt upp elaka snövallar vid mina infarter och tack vare - eller snarare på grund av - snudd på blidväder hade det redan hunnit packa ihop sig och bli hyfsat tungt. Det lär kunna bli mer snö inom kort så jag tog hela garageinfarten igen (tog halva i morse), när jag ändå var i farten.

Och när jag nästan var klar kom rara grannen Fatima förbi och sa att det fanns kaffe och semla hemma hos henne när jag var klar med skottningen. Årets första (och enda?) semla var hembakad och vidunderligt god! Bullarna kändes som kalljästa men ändå lite fluffiga och mandelmassan var perfekt. Perfekt och riklig. Och så grädde på det. Trevligt samtal därtill. Goda grannar är fint att ha!

Och proppmätt är jag.

läskigt

Kandidaten undrar om man får göra som vi gjorde igår och låta ett book-talk med några elever sväva ut och upp och bort från själva ämnet, nämligen Oranges Are Not The Only Fruit? Jag ställer hellre nya frågor än ger direkta svar (jag kunde ju helt enkelt bara sagt "ja", och droppat samtalet) och tillsammans reflekterade vi över vem som avgör vad som ska/får göras och inte göras i en lärandesituation, vad syftet med en uppgift som att läsa, och sedan samtala om, en bok kan vara (om det kanske rentav finns många olika syften?) och det faktum att facit helt enkelt inte finns.

För att göra det lättare att förstå tog jag tavlan på väggen bakom mig som utgångspunkt. Den svarta ramen kan få vara läroplanen och passe-partouten isåfall målbeskrivningar och ämnesplaner för ämnet i fråga. Vad som finns där innanför - själva konstverket - står det läraren väldigt fritt att utforma, med utgångspunkt i såväl gruppens som den enskilda elevens bästa. Det finns inget som säger att en viss lärobok ska användas, eller att man måste använda läroboken från pärm till pärm. Man behöver inte ens ha en lärobok. Med utgångspunkt från styrdokumenten kan man själv - och/eller i samarbete med elever/kollegor - utforma och sätta ihop det undervisningsmaterial man behöver, och använda den pedagogik, didaktik och metodik man trivs med och tror fungerar. Och - det fiffiga! - man kan pröva nytt, också!

Läraryrket är kreativt och konstnärligt! Det är skillad performancekonst!

Kandidatens kommentar: "Men... vad läskigt..." Han sa sig vänta, på kurserna på lärarutbildningen, efter att någon, någon gång, ska berätta för dem exakt hur de ska göra. Att det - i princip - ska finnas en lathund för varje moment i yrket.

Men... det är ju med läraryrket som med livet i stort. Vi får inget facit i förväg.

Samtalet fortsätter...

(Och jag anser inte ens att vi kom ifrån ämnet, i det där book-talket. Boken handlar om Jeanette som växer upp med en fanatiskt religiös mor, och hur det påverkar hennes liv. En sak som diskuterades i samtalet var den fråga en av eleverna ställde till de andra: Do you believe in God?)

hmm...

Elevrådet på skolan är mycket aktivt och drar ihop många roliga tillställningar för eleverna, vilket uppskattas mycket. Det är insparkar och pyjamaspartyn och vanliga fester och hej och hå. Störst av allt är nog ändå den årliga rugbyfesten där VMG (Vilhelm Mobergsgymnasiet) möter Åkrahäll (Nybro) och sedan är det förstås fest.

Det jag ställer mig lite tveksam till är det här:

Det är sant att det aldrig blir några omfester. Och oftast finns det omtentor. Men... tentorna som avses är de två i CAE (Cambridge Certificate in Advanced English) och BEC (Cambridge Business English Certificate) och de administreras inte av skolan utan av Cambridge. Det fungerar som nationella prov, dvs datumet är satt och det är då det ska göras. Nästa examinationsomgång är i juni, efter det att treorna (som läser EnC, där CAE/BEC ingår) tagit sin student.

Undrar om de tänkt på det..?

hell yeah

(1/4 av vad jag skottar...)

Lugn och varlig start. Sedan ut och skotta, strax efter sju. Och så in i värmen igen för en sista balja kaffe innan det är dags för projekt No. 2 - leta upp bilen och befria den från snö och is...

En fungerande, och inte alltför ansträngande, strategi! Och ett litet träningspass, ju!

Kom an, onsdagen! Nu kör vi!