fruset

Jag såg att sköna Yvonne, på Fejan (denna ständiga källa till upplysning och information), plötsligen fått en ledig eftermiddag och hur eller hur hade jag alltså fått mig trevligt promenadsällskap, bara sådär liksom. Jag hade egentligen tänkt gå den längsta slingan på Kilene, som är nästan 10 km, men sa till Yvonne att vi kunde ta femkilometaren istället. Jag hade inte tänkt på underlaget. Lurigt isigt i spåren och en bitande kall vind gjorde att vi istället valde att gå den som är 2,5 km. Det var nog ett vettigt val. En annan dag med bättre underlag blir det helt klart en lååång runda. Det är fint därute i skogen, och med vattnet hela tiden så nära!

Efter den synnerligen uppfriskande promenaden for vi hem till oss och drack kaffe och snackade. En mycket trivsam måndagseftermiddag blev det, helt oförhappandes. Och den fortsätter för nu kom älsklingen hem från jobbet och då blir det kvalitetsmys!