Med det tilltagande ljuset... med solen... kom den alltså tillbaka - promenadlusten. Den rena glädjen i att sätta den ena foten framför den andra. Hundratals gånger. Tusentals gånger. Dra ner doften av väta och skog och smältande snö och is, i lungorna, och låta välbefinnandet sprida sig i kroppen. Ut i blodomloppet, musklerna, hjärnan... varenda por.
Idag fick det bli 4.8-kmspåret. Bitvis var spåret fullt av glashal smältande is så att jag i stället fick gå vid sidan av, ute i terrängen. Det känns som en liten extra bonus det. I snön kunde jag se spår av rådjur, älg och hund liksom av andra vandrare som inte heller vill riskera en krossad svanskota. Men jag mötte ingen, såg ingen, hörde ingen. Skogen låg tyst.
Eller... nej, det gjorde den inte. Precis som när jag lätt kunde gå en mil genom öde kolonistugeområden och i skogen runt Flaten och Drevviken (när jag bodde i Sköndal) utan att möta en enda människa (men väl ett och annat kaxigt rådjur) kunde jag höra ett sus som skulle kunna tas för vinden som drar genom grantopparna, eller rentav bruset från en avlägsen havsstrand. Men det var ju Tyresöleden... och här var det kanske Hammaröleden? Vänern låg i alla fall alldeles tyst och lite frusen bortom vassen.
Nu blir det... IKEA.
Idag fick det bli 4.8-kmspåret. Bitvis var spåret fullt av glashal smältande is så att jag i stället fick gå vid sidan av, ute i terrängen. Det känns som en liten extra bonus det. I snön kunde jag se spår av rådjur, älg och hund liksom av andra vandrare som inte heller vill riskera en krossad svanskota. Men jag mötte ingen, såg ingen, hörde ingen. Skogen låg tyst.
Eller... nej, det gjorde den inte. Precis som när jag lätt kunde gå en mil genom öde kolonistugeområden och i skogen runt Flaten och Drevviken (när jag bodde i Sköndal) utan att möta en enda människa (men väl ett och annat kaxigt rådjur) kunde jag höra ett sus som skulle kunna tas för vinden som drar genom grantopparna, eller rentav bruset från en avlägsen havsstrand. Men det var ju Tyresöleden... och här var det kanske Hammaröleden? Vänern låg i alla fall alldeles tyst och lite frusen bortom vassen.
Nu blir det... IKEA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar