goda grannar

Jag blev kvar ovanligt länge på jobbet idag. Men det fanns intressanta saker att prata om, med lika intressanta kollegor, och då blir det gärna så. För mig, i alla fall. Till slut kom jag mig därifrån, påhejad av min älskling i telefon. Skrapa bilen ren från snö och is och sedan, på stående fot, besluta mig för att prioritera snöröjning framför gymcykling.

Det visade sig vara ännu ett i raden av kloka beslut jag fattat på sistone. Plogbilen hade hävt upp elaka snövallar vid mina infarter och tack vare - eller snarare på grund av - snudd på blidväder hade det redan hunnit packa ihop sig och bli hyfsat tungt. Det lär kunna bli mer snö inom kort så jag tog hela garageinfarten igen (tog halva i morse), när jag ändå var i farten.

Och när jag nästan var klar kom rara grannen Fatima förbi och sa att det fanns kaffe och semla hemma hos henne när jag var klar med skottningen. Årets första (och enda?) semla var hembakad och vidunderligt god! Bullarna kändes som kalljästa men ändå lite fluffiga och mandelmassan var perfekt. Perfekt och riklig. Och så grädde på det. Trevligt samtal därtill. Goda grannar är fint att ha!

Och proppmätt är jag.