transition

Övergången från semester till arbetsläge har gått fint, så här långt. Det är väl mest mina morgonrutiner som ska sätta sig. Idag velade jag omkring och höll på att glömma viktiga saker. Men ge mig ett par dagar till så sitter det som gjutet. Gamla och nya kollegor och idag bland annat en riktigt intressant föreläsning om sömn. Kändisinspiratören Micke Gunnarsson föreläste på eftermiddagen. Han har några klara poänger men de var inte helt urskilja i något som kändes som en improvisation (han sa själv att 40% av föreläsningen har han sjläv aldrig hört förr...). Blev vi inpsirerade? Njöh. Men, som sagt, Maria Schäfers föreläsning om sömn vägde upp det mesta. Väldigt intressant med hur sömnmönster förändras över tid, om olika sömnbehov, varför djupsömnen minskar med stigande ålder och så vidare.

Min lillasyster Malin är en jävla hjälte. Hon har ledigt och har tagit på sig uppgiften att köra med mamma och pappa, ner från Värmland, hit till Skåne, stanna med dem några dagar (de bor hos Matilda och Mike som har gott om plats) och sedan köra hem och då göra en avstickare till en ort där mina föräldrar kan tänka sig att bo, och där det finns bra möjligheter att få ett s k trygghetsboende.  Pappa är snart 85 och han har tacklat av, bara sedan jag såg honom innan sommaren. Dels har han nyligen haft en maginfluensa - och det kan ju knocka den tuffaste - och dels tar han själv hand om mamma vars demens nu börjar bli mer än påtaglig. Jag försöker skriva om det här, för jag kan inte prata om hur hjärtskärande det är att se mamma som ett litet barn. När det gäller långtidsminnet är hon fortfarande på banan, mestadels, men i nuet är hon förvirrad och orolig. Om pappa försvinner utom synhåll blir hon genast ängslig. Lugn är hon bara om han håller henne i handen. Och hon vet inte var hon är, ofta, eller vart hon ska. Hon blandar ofta ihop barn och barnbarn och kan upprepa samma sak ett otal gånger i samma samtal. Malin är hela tiden med och håller ordning på saker, håller om mamma när hon blir orolig och försöker samtidigt muntra upp pappa som visserligen verkar så skör och bräcklig, men som är kristallklar i skallen, alltid nyfiken och intresserad. Han berättade till exempel om Michael som är hans äldsta barn, och min halvbror, och som fått diagnos Parkinson och nu är på Sahlgrenska för vidare utredning. Pappa hade minsann koll på att Parkinson och Alzheimers kan förväxlas med en annan sjukdom (som jag inte minns förkortningen för, men som han visste) och att förväxling medför felmedicinering, vilken leder till döden. Han visste till och med att det gjorts en stor studie om detta på just Sahlgrenska och han letade upp länken på nätet och skickade den till Michael, som skulle tala med sin läkare om det. Pappa som också minns att första gången han såg min mamma, i Falköping 1959, hade hon en vacker blå dräkt på sig.

Ikväll var de här, Malin, mamma och pappa, och åt middag. Mamma berättade om en resa till Lofoten, som de gjorde för några år sedan, och det var vackert att lyssna till henne. Min konstnärliga, kreativa och driftiga mamma som skapat så mycket i sitt liv, och som i alla år burit på besvikelsen att ha kommit in på Konstfack som 18-åring men fick avstå för att morfar och mormor tyckte att skulle det satsas på en utbildning i familjen så skulle det vara mammas bror som skulle få den. Nu vet jag inte om hon målar mer. Jag inbillar mig att hon skulle må bra av att göra det. När de skulle åka tillbaka visste inte mamma vem Matilda är och när jag tackade dem för att de kommit hit och sa att det var roligt att de fått se var jag bor sa mamma att det bara var trevligt och att jag alltid är välkommen...

I morgon är det mest arbete i arbetslaget och egen planering. Efter jobbet åker jag ut till Börringe, och umgås med mamma, pappa och de andra, hela kvällen. Som det är just nu vet jag inte om mamma kommer att känna igen mig när vi ses nästa gång. Mamma som alltid ville lyssna på I Afton Dans, på radio, när hon lagt sig om lördagskvällarna, men som också gillade det här:

Nausikka ensam - Elisabeth Söderström m fl 

 Kanske gillar hon det fortfarande?

sammanfattning

Jenny, Oslo

Semesterns sista två veckor, då. Johanna och jag körde upp till Oslo och hade trevligt på vägen. En bilresa är en fin möjlighet till bra samtal. Sedan följde några intensiva dagar med Johannas flytt (vi lyckades flytta allt, från tre olika "lagerplatser", på sex timmar), och besök på IKEA och uppackning och sådant som hör en flytt till. Hennes nya hem kommer bli så mysigt och det kommer att göra henne gott att äntligen få ha sitt eget. Givetvis såg vi också till att umgås över god mat, eller bara en kaffe, både hemma hos någon av dem eller ute på något mysigt ställe. Jag tycker om Oslo!

Börringe

På hemvägen stannade jag till i Ulvösund, hos kusinen Annette som jag träffar alldeles för sällan. Det är förunderligt hur man med en del människor liksom bara tar upp tråden där man sist la den och fortsätter samtalen. Det blev ett par timmar på hennes altan, med utsikt över havet och de små öarna, innan jag for vidare, gladare i själen. Jag gjorde ett stopp till, i Börringe, och träffade bl a Mikes mamma som är på besök, några veckor. Middag där och sedan hem för att tvätta och förbereda lite för syrran Cias besök.

Börringe

Cia och jag hann med mycket under de dagar hon var här. Poolhäng och umgåsing i Börringekollektivet, en dagstripp runt på Österlen med stopp varhelst vi fick lust, just så som det ska vara, stros i Ystad och en dag i Köpenhamn. Och medan hon var här föddes ju då äntligen Torvald och vi hann med en del bebismys också. Men framförallt samtalade vi mycket med varandra. Det finns så mycket att prata om, saker som bara vi systrar kan prata om, med de ändå ganska gemensamma referensramar vi har, i botten... I torsdags skjutsade jag henne in till Hyllie (för vidare färd hemåt) och mötte upp med ett par kollegor för middag och prat. Framförallt prat. Gott sådant. Det är en rätt bra idé att ses innan själva jobbet drar igång och uppdatera varandra, peppa lite och se framåt, tillsammans.

Sandhammaren

Igår var jag och klippte mig och förutom detta är nu mina naglar i fint skick efter allt sommarslarv och bilen är ren - inifrån och ut. Jag hann köra några maskiner tvätt också och i den relativa svalkan, och med korsdraget från alla mina öppna fönster doftar tvätten som om den hängt ute, i stället för inomhus på torkställ från IKEA. I kylen står en kladdkaka på lut och i eftermiddag kommer Börringekollektivet hit för lite promenerande i Ystad, Sigrun vill visa mamma och daddy (hennes engelska har tagit ett jättesprång på bara ett par veckor!) "sin" lekplats, och så lagar vi middag här. Det blir en bra lördag. Och jag känner mig lite stolt som verkligen tagit tag i mitt socialiserande, även om det i mångt och mycket handlat om familjen. Men jag mår fortfarande bara sådär. Vaknade idag med en dyster och orolig magkänsla och jag tror nog att jag behöver fullfölja min idé om att testa att gå i terapi, och kanske få hjälp att reda ut mitt inre...

Skillinge hamn

Det har blivit väldigt lite musik i sommar (men jag ska se/lyssna på Roger Waters nästa helg!) men å andra sidan har jag läst (både ljudböcker och pappersvarianten) galet mycket, i sommar. Både lättsamt och tyngre tankegods. Nu ska jag snart försöka styra in hjärnan i arbetsmode. Får se hur det går...

Vem är du? - Abramis Brama 

(som jag tänker se i Malmö, i november!)

ny liten människa

Som vi har längtat och väntat. Och så... i söndagskväll, vid åttatiden, kom den här lilla människan, Torvald, ut i världen. Jag hade, återigen, glömt hur otroligt små och utsökta nya små människor är! På bilden är han ett dygn gammal.

Beautiful Boy - John Lennon

familjeliv

Den här veckan har verkligen varit en bra vecka.

Johanna har varit här (är fortfarande, fast nu bor hon ute i Börringekollektivet - det gäller ju att fördela sina gracer) och det har varit riktigt mysigt. I tisdags hämtade jag upp henne i Hyllie och så var det familjemiddag hos Rodeys. I onsdags turistade vi i Ystad hela dagen och i torsdags var vi över i Köpenhamn på eftermiddagen. Och visst hann vi bada i poolen och äta middag hos Matilda, Mike och Sigrun, på kvällen. I fredags var hon hos Linus och Nathalie och jag var ute i Börringe och senare på kvällen hände det alldeles oerhörda; Jenny dök ner från Oslo - och Linus och Nathalie kom över på middag - och plötsligt hade jag alla mina fyra barn på samma ställe. Samtidigt. GLÄDJE! Sist det hände var 2014, på Matildas & Mikes bröllop! Det blev ett rart dygn tillsammans innan det var dags för Jenny att åka vidare upp till Falkenberg. Johanna hänger i Börringe ett par dagar och jag är hemma för att tvätta och fixa lite, innan vi kör upp till Oslo, tillsammans.

Jag har egentligen ingen lust att skriva om vädret, för det gör alla andra... men jag tycker faktiskt inte den här värmen, eller snarare torkan, är rolig. Jag vill ha ösregn och svalka, åtminstone några dagar.

Två veckor kvar på semestern.

Long Hot Summer Night - Jimi Hendrix

inte värre i alla fall

Sedan sist har jag varit på gymmet mer än en gång. Roddmaskin med högsta belastning och motionscykel. Jag väntar lite med marklyft och sådant. Det känns bra. Jag har också cyklat till stranden, jag har varit ute i Börringekollektivet både för en slags kusinträff (himla trivsam) och på middag som jag lagade, igår. I lördags blev jag till och med inviterad på barnkalas hos familjen till Sigges bästis. Barnkalas, liksom. Men jag tog den möjligheten och det var trevligt. Skönt gäng. Fler vuxna än barn och både omtänksamt och opretentiöst på samma gång. Sigge har varit här och sovit över och jag har klätt om min sänggavel. Jag tror jag ska kanske ha ett par vita, tunna gardiner ändå. Jag vet, väldigt ytliga och världsliga saker men också ett sätt att skapa vidare på mitt hem. Och hålla mig sysselsatt med vanliga saker. Jag har också haft ett långt telefonsamtal med en av mina systrar (jag, som inte är särskilt förtjust i att prata i telefon, längre) och det var ett bra samtal.

I morgon kommer Johanna och stannar tills vi tillsammans kör upp till Oslo. Jenny kommer också en snabb sväng. Så det blir en bra vecka. Gött det.

Volcano - Damien Rice

time out

Vi gjorde en liten vandring i
Sandskogen i måndags,
Sigrun och jag...

Mitt i semestern, bokstavligen, har jag en dag då jag inte gör ett jeffla dugg. Jag har haft dåligt samvete för det större delen av dagen, men så bestämnde jag mig för att jag ju går upp, klär mig och gör mina plikter varenda arbetsdag hela året och däremellan håller jag mig aktiv, socialiserar, ser mig omkring och what not så gott som alltid. Så idag gav jag mig själv ledigt. Från livet. Från måstena. Men framförallt från bordena. Jag började direkt när jag vaknade ur en dröm och hörde regnsmatter mot fönsterblecket. Lät mig ligga kvar i trekvart och bara lyssna och andas.

Jag har druckit te och ätit en enkel lunch och suttit på soffan, kikat ut på regnet ibland, och sett många avsnitt av In Treatment och innan kvällen kommer har jag säkert stickat några varv på ett projekt, också. Inget tyngre än det. Kanske ätit ett par bullar, också. Eller tre.

Men jag har också sagt till mig själv att detta är idag. I morgon ska jag göra saker, igen. Som att cykla längs havet, köra en tvätt, träffa lite storfamilj ute i Börringe och kanske rentav starta upp ett syprojekt jag tänkt på ett dag. I morgon.

I förrgår var det sex år sedan en av mina gudar dog. I tonåren brukade jag dagdrömma om att vi skulle gifta oss. Det gick ju över, förstås, men hans musikmagi bestod... Praise Mr Lord!

Lazy - Deep Purple

borta bra

Å ena sidan...

Jag hade bestämt att köra hem från Ön idag, och stanna hemma några veckor på grund av att jag lovat vara standby när Lillebror Rodey tänker anlända och att både Johanna och Jenny kommer och hälsar på, att jag ska till Oslo några dagar och sedan kommer syrran Cia på besök. Men jag sov dåligt, natten till fredag, efter att någon smugit runt stugan, i torsdagsgryningen, och stulit en av cyklarna som stod (olåst...) bakom gäststugan och dessutom längtade jag faktiskt hem. Och varför förstöra nästan en hel lördag på att packa ihop, städa upp och sedan köra i timtal, när jag kan göra det en fredagskväll, i stället? Så efter att ha varit nere i Gräsgårds hamn och kaffat och lunchat med Lena och Janne (som också hade drabbats av hemlängtan och bestämt sig för att köra hem till Byn samma kväll) gjorde jag ett effektivt avslut med stugan och körde hem. Via Byn, faktiskt, eftersom jag beställt en grej på nätet som av någon mystisk anledning skulle hämtas ut på Coop där (jag vet att jag adressändrade, när jag beställde...). Där passade jag också på att tanka och tvätta bilen som en slags symboliskt avslut på min Ölandssejour. Jag har stugan augusti månad ut och lär nog åka dit en gång till, skulle jag tro, men gör jag det inte är allt städat, avstängt och färdigt.

Det visade sig att en misstanke jag haft om att trots att gps:en inte håller med så är det både något kortare (marginellt) väg och helt klart snabbare att köra till Ön via Byn i stället för den urtrista vägen som går Karlshamn-Karlskrona-Ön. Å andra sidan har det varit en smula nostalgiskt att köra in i Nättraby och spana lite hur det ser ut nu, där vi bodde när barna var små...

Och... det var så skönt att vakna i min egen, sköna säng idag på morgonen. Jag kom ju hem före tio igår, så jag hann packa ur allt och skapa ordning. Nu kör jag en maskin tvätt och planerar att ta mig en cykeltur längs havet och det känns gott i min själ. Deppigheten ligger på lur men jag jobbar vidare med min strategi att varje dag göra något som är aktivit och som jag vet normalt får mig att må bra. I morgon ska jag påbörja ett pysselprojekt (klä om min sänggavel) och på måndag ska jag till gymmet. Jag ska klara det här. Jag måste.

... och å andra sidan.

En kul sak som kom ut av vandringen på Alvaret, häromdagen, är att vi började spåna på att cykla på Bornholm några dagar, nästa sommar. Det är något jag velat göra så länge men helst i sällskap och när jag kastat ur mig idén genom åren har mina vänner alltid tyckt att det verkar jobbigt - eller så har de väl bara varit väldigt ointresserade. Och så visar det sig att Malin gått och funderat på samma grej! It's a date!

Senaste bok jag läst: Dödstvätterskan av Sara Omar. Väldigt, väldigt tung och jobbig bok om ett viktigt och allvarsamt ämne. Den kommer att följa mig ett bra tag.

Don't Be Afraid If Nobody Loves You - Suede

la vida

Rekonstruktörerna. Alexander Klingspor.

En annan sak som lyfter mig är konst. Idag har det varit soldisigt och mulet och det var verkligen på tiden att lägga en god stund på att besöka VIDA konsthall och dyrka glas. Bertil Vallien är en favorit på området och på VIDA finns mycket av hans olika fält representerade. Förutom ett par fina utställningar med stolar (småländska och så John Kandell) så tyckte jag också mycket om Alexander Klingspors verk. Jag vet att en del tycker han är överskattad men jag uppskattar hans arbeten och de frågor jag tycker att de väcker kring människan, dekadensen och naturen. Jag gick tillbaka och såg hans utställning en gång till efter ett glas kaffe så blaskigt att det borde vara straffbart att servera - och jag tror att jag villhöver en målning. Men det får stanna vid en önskan...

Jag har idag visserligen varit själv hela dagen, men jag har socialiserat via telefon och dessutom dragit i några trådar för att träffa folk lite längre fram under semestern - and beyond.

On Green Dolphin Street - Miles Davis

alvarsamt

Det finns något helande och välgörande i att vistas ute i naturen. Och i vänskap. Jag var så ledsen i morse. Igen. För ingen särskild anledning alls, kanske. Men jag har svårt att hitta den där... glädjen. Kanske är det så att jag har en depression? Inget är liksom roligt, eller ens särskilt meningsfullt, och jag har svårt att ta mig för ens de mest vanliga grejer som jag tidigare tyckt om att göra, eller gjort ändå för att jag vet att jag mår bra av det. Känner mig ensam.

Men nu ikväll mår jag i alla fall så mycket bättre och inser att det finns goda utsikter att påverka mitt mående. Jag har tillbringat dagen i sällskap av en väldigt skön vän, och tidigare kollega, och vi har vandrat i timtal ute på alvaret. Eller... vi har inte bara vandrat, vi satt också länge vid en varm häll, under himlens oändliga rymd, och samtalade. Sedan vandrade vi vidare över karst och varma hällar medan luften doftade så underbart av små, envetna växter, fortsättandes vårt samtal.

Jag må känna mig ensam, men egentligen är jag nog mest bara själv. Jag har fina, verkliga vänner, även om de inte är så många och tyvärr bor spridda så att vi kanske inte alltid kan träffas så ofta som vi skulle önska. Jag måste komma ihåg detta. Och jag ska försöka ta tag i vad jag kan; ta upp mina nyttiga rutiner, hålla mig mer sysselsatt (om så bara med stickning och annat pyssel) och försöka sätta små mål för detta. Och inte dra mig undan, utan tvärtom jobba mer på att socialisera. Det kanske låter töntigt, men så här kan jag fan inte ha det.

Öland Roots börjar imorgon och jag har vänner som är där. Men... någon måtta får det allt vara på socialiserandet.

Flippa ur - Partiet (feat. Navid Modiri)

jag fyller mina dagar

Snart har jag varit ledig i två veckor. Fem veckor kvar av ledigheten. Det blir ju inga längre resor den här sommaren (heller) men jag vill få till en skön semesterkänsla ändå. Att inte ha hus underlättar. Verkligen väldigt få så kallade måsten. Samtidigt vill jag ju inte bara slarva bort tiden. Så jag solar och badar, läser, stickar, går ut för att dricka mitt eftermiddagskaffe på något café och vårdar mitt anspråkslösa sociala liv. Glass och kaffe med Matilda och Sigrun, på stan, och en lättsam middag i skymningen med goda samtal hos kollegan/vännen Maria. Ömsom hemma i Ystad och ömsom här på ön. Här på ön utflyktar jag och det med besked. Idag var det alldeles för hett att vara ute i solen, så jag tog min luftkonditionsförsedda bil och körde norrut på östsidan. Hela vägen upp till Långe Erik. Stannade till och tittade på runstenar, kvarnar, tog en kaffe, vandrade runt på klappersten och bland raukar.

Soligt, javisst, men också bra med vind så det kändes svalt och härligt. I morgon kommer goda vännen Erica över på vinkväll. Det brukar innebära inte bara drickande av vin, och ätande av något gott, utan framförallt skönt prat. På lördag kör jag hem en sväng, igen.

Jag ägnar mig inte enbart åt ytligheter och tidsfördriv. Jag har gott om tid att tänka. Och det gör jag. På nuet. Framtiden. Politiken. Samhället. Vänskaperna och relationerna. Livet.

My Silver Lining - First Aid Kit

mitt läsår

Färglagd rygg = läst bok

Ja, jag har semester nu och mitt arbetsår ligger ännu långt därborta mot slutet av sommaren. 43 dagar kvar till dess. Men jag har just avslutat ett annat läsår. Ett år av läsande. I min bullet journal har jag gjort en bokhylla där jag lagt in alla böcker jag läst under året. Egentligen är det en att-läsa-lista där jag sedan färglagt ryggarna allteftersom jag läst. Jag byter alltid kalender till 1 juli (gammal yrkesskada antagligen, då jag vill ha en och samma kalender under ett arbetsår) och det är ju idag! Jag har redan börjat fylla i min nya lista och mer lär det ju bli då jag får tips från andra (jag tar inte upp alla tips - bara de jag känner kan vara värda att kolla upp), eller själv blir nyfiken.

Jag har varit på Ön igen, i veckan som gick. Lite sola på strand, men mest upptäcktsfärder med bilen. Cyklarna vid stugan är tyvärr inte i skick att använda. Det blir mycket hav, fria vidder och en och annan fornlämning eller annan plats av historiskt intresse. Om kvällarna läser jag, löser korsord och dricker något glas vin. Lägger mig tidigt och sover gott. Vaknar till fåglasången i ottan. Nästa vända blir det lite mer av socialt liv, med en god vän från Byn som kommer över och hänger ett par dagar, en gammal kollega och jag ska vandra en dag på Alvaret och så är väl Lena och J. tillbaka i Gräsgårds hamn efter sin resa.

Jag har givetvis också hängt med Börringekollektivet lite. Jag körde direkt från Ön till Sigruns förskola, för hämtning, i torsdags och sedan blev jag kvar till sent fredag kväll. Som vanligt en skön mix av häng med lilla människan och internationellt samkväm - den här gången var gästerna greker och amerikaner. Och på tisdag ska jag umgås med vännen Maria, ute vid hennes hus vid havet. Om min gamla cykel hinner bli klar på verkstan ska jag cykla ut dit. Sweet!

Så... jag är nog inte så ensam som jag ibland kan känna mig. Kanske.

I'd Have You Anytime - George Harrison

Tips emottages tacksamt!

på ön

Sommarmorgon. Torpet ligger vid vägs ände, men människor vandrar förbi ibland på en liten stig, med eller utan hundar. De märker inte att jag är här, bakom den täta häcken av syréner. Från andra sidan fälten hörs hammarslag. Någon snickrar på sin stuga, kanske. Sirener... kanske från en brandbil? Det är torrt, här. Ack, så torrt.

Jag sitter vid det vingliga trädgårdsbordet med en mugg nybryggt kaffe. Katten tassar omkring i sin sele (tanken är att släppa honom imorgon eftermiddag) och fåglarna sjunger. Dagen ligger framför mig utan en enda riktig plan och det är skönt. Jag skulle tro att det blir en promenad för att utforska omgivningarna, en stund i en solstol och kanske en lite längre utflykt med bilen. Jag har kreativa grejer med mig (skriva, sticka) och ljudböcker i mobilen så jag lär inte få långtråkigt. Gräset behöver eventuellt klippas också, även om torkan kommer att göra att det ser ännu eländigare ut. Jag ska åka till Naturbokhandeln och köpa mig en ny Fågelguiden, men den vändan tänkte jag ta imorgon, lagom tills eftermiddagsfikat så jag kan avnjuta en paj med deras ljuvliga vaniljsås. Troligen får gräsklippningen vänta tills imorgon, också. Mañana, mañana...

Summertime - Janis Joplin

jag är den bästa i världen, säger sigge

När man är snart tre år står man nog på topp, i fråga om självförtroende. För Sigrun är det den mest sjävklara sak i världen att hon är den sötaste, snällaste, roligaste och klokaste som finns. Hon säger det ibland, med sådan absolut självklarhet och helt utan pretentioner. Hon delar generöst tronen med sin mamma och pappa och allehanda bästa vänner hon har, ja, till och med sin mormor.

Jag önskar vid allt som finns att hon får behålla den självbilden, i kombination med sitt stora välvilliga hjärta. Att hon alltid kan vara pirat, Elsa, Ana och Spiderman på en och samma gång, men mest av allt - sig själv.

For The First Time In Forever - Frozen (Ana)

Let It Go - Frozen (Elsa)

midsommar

Jag har haft en skön dag. Sov länge, körde ner till stranden och tog en rejäl promenad. Innan jag körde tillbaka satt jag en stund och bara njöt av vinden, av solen och det faktum att jag inte hade någon klocka. Ingen som väntade på mig. Katten räknas inte. Men vi gjorde sällskap på baktrappan ett par timmar, i värmen. Jag läste och drack kaffe och lyssnade på koltrasten som låter som ett billarm. Katten låg mest och småkikade. Rätt vad det var tog han sig ett nyfiket varv på gården. Snart kan jag nog släppa honom lite på egen hand.

Eftersom det ändå är midsommarafton har jag ätit ganska många jordgubbar och de var goda, även om de inte slår de öländska. Jag har lyssnat på Nick Drake och bäddat gästsängen till Sigrun som kommer och hälsar på i morgon.

Känner jag mig ensam? Nej, inte så värst, faktiskt. Jag känner mig mest avkopplad. Jag tänkte lite på det, när jag var ute och gick, att jag ju alltid haft sällskap på midsommarafton, men att det mer än en gång handlat om att jag bjudit in vänner - inte tvärtom. Jag vet inte om det säger något om dem. Eller om mig. I år hade jag faktiskt en inbjudan, till rara kollegan/vännen M. men jag tackade nej. Så... jag är nog lite tråkig.

:)

On the road again - Bob Dylan

namaste och tjolahopp, typ

Äntligen. S E M E S T E R. Hurra! Jobbade sista dagen idag och nu ligger 52 fria dagar framför mig. Jag har verkligen dragit ner på planer och stordåd och kommer pendla lite mellan hemma och Öland, med en avstickare till Oslo. That's it. Mitt fokus kommer att vara att laga mig själv. Jag har redan tjyvstartat med att cykla en sväng på gymmet igår, medan Linus körde marklyft. Idag skulle han köra bänkpress innan han körde hem till Malmö och då passade jag på att bara njuta en stund i massagestolen. Och nu ikväll har jag varit på mitt första yogapass på en smärre evighet. Yinyoga. På söndag ska jag testa kundaliniyoga, är tanken. Utöver detta ska jag cykla ute och påbörja vad jag hoppas blir en framgångsrik uppträning av löpningen, igen. Tyvärr kan jag nog aldrig mer springa de allra skönaste rundorna, de där mellan 14-17 km, utan får vara jeffligt glad om jag kan klara 5... Men hellre det än inget. Jag ska också se över mitt kosthåll som fortfarande är veganskt men som i övrigt fått gå på alldeles för lösa boliner alldeles för länge.

Och så läsa massor. Just nu: M Train av Patti Smith.

Jag vill må bra hela sommaren och jag vill komma tillbaka till jobbet glad, avslappnad och utvilad.

Dancing Barefoot - Patti Smith

reasons why

Varför flyttade jag just till Ystad, undrar folk ibland. Oh well... det låg inte överst på min lista. Det låg inte på någon lista, överhuvudtaget. Jag ville ju ut till havet... till bästkusten. Men jag fick inga bra jobb där; det fick jag däremot här. Av en ren slump.

Nej, det var banne mig inte en slump att jag fick jobbet - det fick jag på mina utmärkta kvalifikationer - men att jag sökte, det var en ren slump. Och att jag tackade ja berodde bland annat på att det ju finns en slags hav här också, om än inte så stort och så salt.

Vid det havet har jag tillbringat några vilsamma timmar idag. Sanden var varm och mjuk och himlen så blå, så blå, när gråvädersmolnen flytt undan. Det är sådant jag längtat till när jag bott i de småländska, djupa skogarna. Det är sådant jag ska glädjas åt, året om.

Och med det var den här helgen slut. I morgon är det konferens på strandnära hotell med jobbet. Till middagen är det klädkod: "semester". Jag funderade på att ta vandringskängor, skalkläder och sådant, men det kan nog bli rätt varmt. I övrigt har jag liksom inga särskilda semesterkläder. Men jag har en alldeles ny långklänning som funkar på stranden och flipflopsen jag köpte i en saudisk basar. Stort rött plastarmband till det, stora solglajjer och kanske en hippiesk scarf runt håret. Det får duga.

Dreadlock Holiday - 10cc

som på hotell

Cykellycka!

Matilda och jag satt och pratade över en skål jordgubbar igår kväll, medan Sigrun stretade på med sin nya cykel (det gäller att lära sig enbart trampa framåt, då den här, till skillnad från trehjulingen, har fotbroms). Hon undrade om lägenheten känns som "hemma" än. Jag sa att den mer känns som ett hotell. Att det jag saknar är lite mer folk på fika, middag, övernattning. Det behöver helt enkelt skapas lite minnen här, för att det ska kännas som ett riktigt hem. Och det kommer. Med tiden.

När jag kom till jobbet igår fick jag kramar av två kollegor. Alltså... jag hade ju bara varit borta en dag. Men dels var det nog i den allmänna yran, lättnaden och anspänningen som en studentdag alltid är och dels sa de sig vara lättade att jag kommit tillbaka. Inte stannat kvar i Byn, alltså. Och allteftersom dagen flöt på (smidigt och väloljat) kändes det ändå som att det ju är här jag är nu. Och ska vara. Det har varit ett galet första år, även för en rutinerad lärare som mig, men nu har jag varit med hela varvet och ser fram emot nästa arbetsår med tillförsikt. Vem vet, kanske hittar jag arbetsglädjen igen?

Riot - Richie Kotzen

don't look back - ever...

Jag har varit på student idag. Inte på min egen arbetsplats utan på min förra. Anledningen är att jag lämnade en blivande trea för en ny tjänst och vi lovade varandra att ses på studenten. Så det var ju bara att köra norrut igår eftermiddag, övernatta hos en god vän/kollega och sedan tillbringa dagen på skolan. Jag kunde ju inte helt hålla fingrarna från syltburken utan hjälpte till lite med de sista förberedelserna och fick vara med på min gamla klass mentorstid innan det var kyrkan och stipendier och lunch och utspring. Omtumlande och roligt och väldigt vemodigt; inte bara för alla dessa underbara unga vuxna som jag kanske aldrig mer kommer att träffa, alla glada ögon och varma kramar och skrivande i studentmössor, utan också för det känslomässiga bungyjump det kan innebära att komma tillbaka till en arbetsplats där jag haft mina finaste, roligaste, mest utvecklande och lärorika år. En arbetsplats med grym takhöjd och total tillit till lärarnas professionella förmågor. Kollegor jag haft ruggigt bra samarbeten - och mycket kul! - med. En arbetsplats som, bland annat på grund av sin ringa storlek, medger att alla blir synliga. Varje dag. Elever såväl som lärare.

När studenterna sprungit ut och, till ackompanjemang av musikkåren, tågat ner till parken vid den lilla sjön för mingel med familj och vänner satte jag mig i bilen och körde hem. Med en stor klump i magen. Från den allra första dagen på den skolan kände jag mig inte bara välkommen utan som en självklar del i laget. Och idag... det var som att komma hem, efter en mycket lång resa.

Men nu är det som det är. Jag är här. I en ny stad, på ett nytt (nåja... jag har avverkat ett läsår) jobb och med nya, goda kollegor. I morgon har vi utspring av hundratals glada studenter. Livet rullar väl vidare.

Don't Look Back - John Lee Hooker & Van Morrison

torparliv

Jag är nog ingen vidare torpare. Alldeles för lat. Men igår kväll åkte jag till Öland och gjorde väl just inget mer än att konstatera att det fanns ett getingbo i förrådet där gräsklippare och stolar och whatnot finns. Jo, sedan drack jag ett par glas vin och löste korsord innan jag gick och la mig med myggfönstret isatt och lyssnade till den nattliga fågelkonserten därutanför. Näktergalen skåpade helt ut de andra. Sixten lyssnade också uppmärksamt, men troligen inte helt utan baktankar av hans svansföring att döma.

Idag har jag dock inte legat på latsidan. Jag drack mitt kaffe i lugn och ro innan jag gick ut i det där skjulet ändå, hittade en gammal burk Radar och sprejade mot getingboet innan jag kvickt förpassade mig annorstädes. Sedan var jag och införskaffade mer Radar, soppa till gräsklipparen och lite rengöringsmedel och när jag kom tillbaka attackerade jag. Att få igång gräsklipparen kändes som andens makt över materien, ungefär. Trasigt handtag till startsnöret och rost på tändstiftet. Men vad tusan... lite kan jag ju fixa med. Till slut startade den och då klippte jag ner det allra mesta av det mer än knähöga gräset på tomten. Drygt var det och vackert blev det inte, men nästa gång ställer jag ner kniven och klipper kortare och det kommer att bli bra. Så städade jag invändigt, skurade duschrummet och mulltoan och sprejade mer på getingboet. De var inte glada, initialt. Senare var de antingen döda eller bortflugna. Först efteråt såg jag varningstexten att man inte ska spreja rakt mot getingbon eftersom de kan bli lite griniga då. No kiddin'...

När jag var klar med allt fick Sixten komma ut i selen en stund medan jag drack en massa vatten (det var hysteriskt varmt och svettigt att klippa gräs i nästan två timmar i solen) och åt vattenmelon. Sedan packade jag ihop och körde hem. Nästa gång kommer det att bli mycket latare, igen, och det ser jag fram emot.

The Goldhearted Miner - E.S.T.

min hjärna slirar mest

Bostadsbolaget som äger fastigheten bjuder på två timmars hantverkarhjälp till nyinflyttade. Det är ju rätt tacksamt, även om jag klarar rätt mycket själv. Så idag var en kille här och fick skruva upp några hyllor (krävde slagborr och det har jag ingen) och fixa en packning till tvättmaskinen. Tyvärr fick han inte lov att sätta upp skenan så jag kan hänga teven på väggen. Något med försäkringen. Synd, för det är bra att vara två när det ska hållas och märkas upp och sådant. Men hur eller hur har jag nu ordning i tvättstugan och även i köket blev förvaringen lite bättre. Inte så dumt.

Nu har jag satt alla betyg och alla klasser utom en är införda i Dexter. Jag ska först prata betyg med dem i morgon, och sedan är jag klar med årets betygssättning. Även om jag, som lärare, är suverän när jag sätter betygen så vill jag alltid kommunicera dem med eleverna och ge dem en möjlighet att diskutera dem och jag kollar att de, även om förhoppningarna kanske varit högre ställda än de betyg de fått, kan känna att det satta betyget är rimligt och rättvist.

Igår hade jag en himla skön och fin dag med Sigrun. Hon sov över från tisdagen och vi ägnade förmiddagen åt att utforska Ystad (vi hittade en stor fågeldamm, en lekpark och blåbärsglass). När hon sovit middag packade vi utflyktsryggan och letade upp en remsa vacker strand, som överraskande nog var så gott som folktom. Där lekte vi med vågorna som fräste in över sand och små släta stenar, fikade och grävde ner fötterna i varm sand. Inte för ett ögonblick tänkte jag på Sweden Rock och att jag inte är där i år.

Jag har lite semestervittring. I helgen bränner jag nog upp till Öland och bekantar mig mer med stugan. Jag ska fixa en skön sol- och lässtol där jag ska sitta och läsa, när jag inte cyklar eller vandrar. Nästa helg har jag lånat ut den och ska själv vara hemma och kanske åka ut till den där obefolkade stranden igen. Men dessemellan är det en avslutningsvecka att genom- och överleva.

En dag i taget, nu.

Rats - Ghost

livet, dårå...

Det har varit några fina, somriga dagar. I torsdagskväll hälsade jag på hos kollegan vid havet. Inte blev det något jobbprat och skönt var väl det. Fredagskvällen gick åt till ett besök på IKEA och igår pysslade jag i ordning, blev klippt och började hänga tavlor. Jag ville inte banka i väggarna för sent, så jag ägnade senare delen av kvällen åt en film. Idag fick jag klart med tavelhängandet, var en vända på återvinningscentralen, köpte en ljuvlig lavendel att ha i kruka på baktrappen och sedan stoppade jag in Sixten i reselådan och körde ut till Börringe för sol och lite bad i poolen  men framförallt för att umgås med sköningarna därute. Ja, och kanske lite sorkjakt för katten, dårå.

I morgon är det jobb igen.

Us & Them - Pink Floyd

wherever i lay my hat

Fiskafänge i poolen.

Nu är jag här. Hemma. Jag tycker redan om det! Även om det känns konstigt, och lite väl tyst, att inte bo i kollektiv längre så känner jag att det här är bra. Ett eget hem, igen. Jag och katten, bara. Jag har redan fått ganska bra ordning på saker och ting och till helgen ska jag ta mig något glas vin och hänga tavlor. Det är trivsamt göra.

Och jag träffar la famiglia en hel del. Jag var där och hämtade Sixten i söndags och vi hängde lite på gräsmattan och Mike bjöd på morsdagspicknick med goda smörgåsar och alkoholfritt bubbel (en preggo och en chaufför),  igår var jag där och monterade ner min kökslampa och körde lite skräp till sopstationen, vi åt middag tillsammans och jag och Sigge hängde i soffan en stund och idag var jag med på sommarpicknicken på förskolan. På tisdag käkar vi middag här och Sigrun sover över till onsdag. Så, det är ju ingen risk att vi tappar bort varandra.

Jobbet är inte längre så kaotiskt. Det mesta är bedömt och sammanställt och jag har satt betyg i de flesta av mina kurser. Sedan återstår ju en del betygssamtal innan jag spikar dem, förstås. Men det pågår, det också. Jag ser en ljusning, helt enkelt. Överlever ännu ett läsår. I morgon ska jag och en kollega, med ett litet hus ute vid havet, åka ut dit, sätta oss med varstitt glas rosé, em god sallad och dra uppriktlinjer för ett intressant projekt som vi hoppas få gehör för. Ja, inte på arbetstid, givetvis, utan frampå seneftermiddagen. Känner jag henne rätt - och det gör jag - så blir det nog goda samtal om annat också. Som livet, till exempel.

Art For Art's Sake - 10cc

reservtanken

Den här vägen. Hur många gånger
har jag inte gått, sprungit, cyklat här.
Glad, ledsen, arg och fundersam.
Ett Happy Place.

Jag tänker på så många saker jag vill skriva om. Roliga grejer, allvarliga ting. Men den här tröttheten tar över allt. Jag går på inget annan än ren vilja, nu. Jobbet (med all stiss som är nu) och flytten. Jag tvingade mig att fylla bilen med lådor ikväll igen, innan jag tog en dusch och sedan satte mig här en stund. Men jag är helt tom. Vill bara sova.

Imorgon åker jag till lägenheten (snart: "hem") och hivar in det jag har i bilen, sedan åker jag ut hit till Börringe och tar fredag. På lördag går "storflytten" och sedan kan jag börja pusta ut. Att gå "hemma" och skapa ordning och struktur kommer bli bra. Jag behöver ju också åka ut hit och plocka det sista och städa lite. På onsdag är det picknick på Sigruns förskola och så rullar livet på, och vidare. Snart semester...

All Our Thoughts - Kadavar

tids nog

Jag var på Öland igår. Sommaren har kommit dit också och vi satt utanför det lilla båtsmanstorpet (ditflyttat från Småland, på1800-talet) och drack kaffe bland syrenerna. Jag gillar inte att fota hemma hos folk hursomhelst så bilderna får vänta tills jag är där på egen hand.  Det kommer att bli fint, om än lite ensligt. Dock är ensligheten en chimär; det är bara några minuters cykeltur in till Färjestaden, för nödvändig proviantering, och ner till havet, för bad, soldyrkan och själslig ro. Men stugan ligger nästan lite hemligt sådär, vilket jag tycker är spännande, dold bland träd och åkrar.  Jag ser mig själv sitta där och läsa, drickandes kaffe eller vin och kbt:andes min mörkerrädsla. Vill jag ut och vandra, eller cykla, på Alvaret är det bara några kilometer tills det tar vid på allvar (pun not intended... ;))

Jag tog inga kort någon annanstans, heller, förutom ett när vi fikade nere i hamnen i Färjestaden. Men det var en vacker dag och dagen idag, här i Emmajävlaboda, ser ut att bli fin, den också. Jag ska strax äta frukost och kanske ta en promenad med Lena, innan jag kör rakt ut i storskogen och hälsar på Erica på hennes torp. Och så småningom kör jag hem till Skåne, igen.

Det känns lite konstigt fortfarande, att säga "hem", men i fredags, när vi satt några gamla vänner/kollegor här och samtalade så dök ju frågan upp - mest retoriskt - om jag inte längtade tillbaka, ändå? Och... jovisst, jag saknar dem och jag kan även sakna arbetsplatsen och visst är Emmaboda ganska gulligt, när man kan betrakta det på avstånd, men flytta tillbaka? Icke. Jag hade gärna arbetat på VMG igen - men bo här i Byn, igen? Nope. Det är jag färdig med. Nu vill jag att rötterna ska få fäste i Ystad på obestämd tid, om än inte för alltid.

Redemption Song - Bob Marley

update

Förra veckan la jag ingen direkt tid på lägenheten utan höll mig härute i Börringe och hjälpte till att förvandla elva månaders byggarbetsplats till ett vackert och ombonat hem. Vi hann. Femton minuter innan första nattgästerna (syrran Malin med familj) dök upp, på fredagseftermiddagen, kom köksfläkten på plats. Det var sista momentet. Sedan rustade vi för 40-årsfestligheter och på lördagen var det nästan femtio personer här. Vädret var härligt och vi var ute mest hela tiden. Mölkky, kubb, grillning, bad i poolen, roliga samtal, kaffe och tårtor och sent på natten körde jag in till Ystad för att sova där, då jag upplåtit min del av huset till syrrorna med familjer. Det kändes fint att vakna där i tystnad och avskildhet. Lägenheten har en välkomnande och lite stillsam atmosfär.

Ja, och sedan var det ju tillbaka till arbetet, igen. Just idag har jag varit "ledig" för att rätta nationella prov (ENG06). Jag arbetade en god stund på biblioteket, i väntan på en IKEA-leverans till lägenheten, och sedan körde jag hem till Börringe för att rätta resten. I skrivande stund har jag tretton kvar, så det hinner jag inte ikväll. Rättare sagt; jag orkar inte. Det är hyfsat snålt att man får en ynkans dag att rätta 45-50 uppsatser. Ingen fixar ju det utan resten får man försöka hinna ändå. Förhoppningsvis kan jag kompa ut tiden, den där sista A-dagen i juni...

Nu ska jag bara överleva några dagar till och sedan kör jag upp till Emmaboda över helgen. Jag ska bo hos vännen Lena och träffa ett par andra, sköna kollegor också. På lördag eftermiddag ska jag åka över till Öland, med fina vännen Tomas, och öppna stugan för säsongen - sedan är den "min" i drygt tre månader! JÄJ!

Goddamn Right (it's a beautiful day) - Eels

swooosh!

Helgen rann förbi i en grisblink. Men mycket har hunnits med här i huset. Vi har faktiskt kört från sju på morgonen tills vi däckat om kvällen, med plantering och röj och innefix och tvätt och IKEA och tillbakaflytt till nya köket och poolstädning och whatnot. Ja, vi har till och med hunnit med kaffe- och pannkakspauser och Sigrun har lekt i timtal ute. Nu ser det faktiskt ut som att det mest kommer vara i box tills fredagen då en del folk (mestadels la famiglia) anländer inför lördagens födelsedagsståhej.

Förutom allt detta blev det också av att köra in en vända till Ystad med bilen full av boklådor, handdukar och sänglinne, några lampor och andra pinaler. Jag tror jag kommer att trivas finemang i den där lägenheten. Den har en lugn och vänlig atmosfär. På tisdag hopps jag hinna hiva av ett litet lass igen.

Kort arbetsvecka väntar. Två dagar inne och en tredje hemma för att rätta uppsatser och sedan är det ju helg igen! Galet.

Nearly Forgot My Broken Heart - Chris Cornell

livstecken

Jag har inte glömt bloggen, men har inte orkat - eller hunnit - skriva något. Förra veckan var official Hell Week, på jobbet, och när den var över körde jag upp till Värmland och tillbringade helgen där. Jag och syrran Malin begick vår numera smått traditionella (andra året i rad...) valborgsvandring. I år valde vi en led norr om Acksjön. Härlig trollskog, mörka skogstjärnar, mossar, små bäckar och brusande åar. Smala slingriga, och ibland branta, stigar och några snälla bitar på skogsväg. På vägen hem körde jag om Kopparberg och hälsade på mor och far, också. Och så hem igen och arbeta tre dagar.

Här i huset går nu Det Stora Köksbygget mot sitt slut och den här helgen blir det plocka och röja och städa och fixa. Om mitt ryggskott light, som jag fick i onsdags, ger med sig har jag lovat klippa gräset på tomten, också.

I torsdags fick jag nycklarna till min lägenhet. Jag ska flytta in lite grejer då och då och så får det bli storflytt sista helgen i maj - om nu de som lovat hjälpa mig kan då. Jag var där en sväng igår eftermiddag. Det känns lite overkligt att jag nu ska bo där. Bygga mig ett hem igen. Men mest känns det såklart bra.


Ikväll hade jag planer på ett par glas vin, men jag tror jag hoppar över det och går direkt till Gå, dvs rullar ut spikmattan i sängen och kryper till kojs om en stund. Ljudbok till det, förstås. Jag är nu på den sista Wallanderboken, Pyramiden, och sedan ska jag läsa/lyssna på något helt annat.

Pressure and Time - Rival Sons

gäääsp

M & M är på jobbresor och jag har hand om Sigrun några dagar. Jag tänker, när hon somnat och jag hängt en tvätt och plockat i ordning lite inför morgondagen, att jag ska sätta mig med min bullet journal och strukturera de närmaste veckorna, och kanske också tillåta mig själv att ytterligare stanna upp och tänka. Tänka på att jag snart ska flytta och att det kan vara ett fint tillfälle att göra någon form av omstart på saker och ting och försöka tänka, eller känna mig fram till, ett önskat läge. Att slippa det låga, tunga och smygande självföraktande och komma mig upp på banan igen.

Men jag orkar inte. Jag är dödsens trött. Så jag går och lägger mig istället.

Motorcycle Emptiness - Manic Street Preachers

working girl

Veckan har varit London söndag - torsdag och fast jag verkligen kände väldigt lite lust inför resan så blev den väldigt bra. Vi har haft fullt upp utan att stressa och dessutom har vädret varit fabulous. Jag menar, vem väntar sig att komma hem solbränd från England? Vi har vandrat, sett oss om, tillbringat en dag på Richmond University, hamnat i både en bollywoodinspelnng och i demonstrationer för, och emot, den indiske premiärministern. Vi har blivit guidade på The Globe, besökt Natural History Museum och Victoria and Albert Museum och upplevt en skön musikal, Motown. Min första Londonmusikal, faktiskt - men säkert inte den sista. Fantastisk show med en ensamble som inte bara var professionella utan hade hjärta dessutom. Hjärta och... soul!

Det är också tröttsamt att resa med en grupp elever och det var en smula tungt att komma mig ur sängen idag. Som tur är har arbetsdagen flutit på i ett ganska behagligt tempo och ikväll latade vi oss med icke-hemlagad pizza. M & M pysslar med sitt och jag njuter ett glas ljuvlig tokajer och ser en dokumentär på Netflix. En rätt fin fredagskväll, if you ask me. Och helgen får bli avslappnad. Jag ska förtränga att jag har 21 uppsatser i ENG07 att rätta, och 38 religionsprov.

Let's Get It On - Marvin Gaye

I Want You Back - The Jackson 5

vab

"Det var en konstig docka. Och läskig."

Nuförtiden kan alltså till exempel en mormor vabba, när barnbarnet inte är friskt nog att vara på förskolan. Jag behövde dock in till jobbet för att träffa elevgruppen jag ska resa till London med, på söndag. Så Sigrun fick följa med. Jag tror hon tyckte det var spännande att se var jag jobbar. Hon tyckte skolan såg ut som ett slott (den gamla delen har ju faktiskt ett högt, fint torn). På min skrivbordslampa bor alltid en liten I-or och den tog hon hand om. Så var hon med på mötet med eleverna och sedan var det ju fredagsfrukost med kollegorna i arbetslaget. Där satt hon och plockade osten av en macka och åt ett Oreokex och var allmänt belevad. Sedan körde vi hem. Dagen är bara att vara med henne och vi har hängt en tvätt och lagat lunch. Just nu sover hon middag och sedan får vi väl se vad vi hittar på.

Ute är det ganska fint väder, men det blåser fortfarande ganska friska vindar. Humöret är som det är. Eller... humöret är rätt okej, men själen är lite låg.

Det ordnar sig väl.

Your Song - Elton John

våren, kanske?

Helgen som gick var fin, trots att jag var sjuk när jag kom hem i fredags. Jag körde mitt tvärsäkra kort: tidig läggning med två Panadol Night. BAM,så sover jag som en sten i minst åtta timmar.

När jag vaknade på lördagsmorgonen var jag inte helt kurant, men jag tog två vanliga panodil och for över sundet, till Louisiana, tillsammans med fina kollegan Maria, som känns som ett gott vänämne. Det finns alltid så mycket att se där, men vi valde att koncentrera oss på Picassos keramik. Beundrade de enkla, svepande linjerna, de sköna formerna, lekfullheten, skaparglädjen, fantasin. Åt en lunch ute på terassen (det blev rätt kallt efter en stund) och ägnade oss åt sköna, trevliga samtal. I den tidiga kvällen for vi hemåt,planerandes nya utflykter framöver.

I söndags kände jag mig tillräckligt okej för att haka på kollektivet (med viss utökning) som skulle vandra runt Häckebergasjön. Det är jag glad att jag gjorde. Vilken dag. Sol, ljumma vindar och en fin vandring. Mestadels är det lätt terräng och man kan njuta av dofterna, fågelsången och prasslet av fjolårslöven under skorna. Vi hade med oss fika och i en solig backe satt vi en god stund och aldrig smakar väl kaffet så gott som ute.

Payback igår och idag. Jag är verkligen tokförkyld men att vara hemma från jobbet går helt enkelt inte. En enda tappad dag kan ställa till med oanat elände lite lämgre fram. Så jag har nässpray, panodil, bafucin, pappersnäsdukar och chai i min arsenal. Det funkar, men när jag kommer hem är jag ju helt slut, såklart. Mår jag så här i morgon åker jag in på förmiddagen och tar dagens enda lektion, ställer in eftermiddagens möten och åker hem. För på torsdag och fredag måste jag palla hela dagar, igen...

Come Back Life - Kadavar

nu och sedan

Det börjar dra ihop sig till den galnaste tiden på läsåret - vårterminsslutet. Det är nationella, och andra, prov och det ska vaktas och sambedömas och givetvis läggs det in schemabrytande temaaktiviteter för hela årskurser och studieresor ska genomföras, liksom friluftsdagar där man ska vara funktionär, och så småningom betygskarusell. Jag tillbringade över en timme igår med att bara sortera allt detta och lägga in i min kalender så jag kan få en översikt då all denna information ligger på minst tre olika ställen. Det kändes skönt att göra. När jag vaknade mitt i natten kunde jag tänka på att jag har koll nu, och sedan somna om. Och medan jag dricker mitt morgonte kollar jag jobbmejlen och ser att tjänstefördelningen för nästa år har landat. Jag läser igenom den och får väl ändå känna mig ganska nöjd. Jag kommer bara undervisa på två program (SA och VO) och dessa två ligger grannar, på samma våningsplan där jag har min hemvist. Slut på det stressande springet upp och ner och överallt. Jag får några lite mindre grupper, också. Men allt är inte vad det ser ut att vara. Ett par av de där grupperna är ganska krävande. Men jag tycker ändå att det känns bra. Sedan får jag se vilka övriga uppdrag jag kan tänkas få. Förstelärare blir det ju inte (jag har fått förklarat för mig att det är uteslutet eftersom jag då skulle tjäna mer  än mina chefer...) och det behöver jag inte vara, heller. Men det finns lite annat på lut.

Jag har åtminstone blivit ganska duktig på att inte åka in till jobbet sådär bedrövligt tidigt. Idag börjar jag egentligen inte förrän kvart i tio, enligt min ramtid, och jag lär i alla fall inte vara inne före kvart över nio. På minussidan ligger då att jag inte heller bränner in i svinottan för att träna. Men det kommer en tid för det också. Bara inte nu.

Let There Be Rock -AC/DC

onwards...

Ledigheten slut. Verkligheten är över mig. Jag är ändå glad för dagarna i London, liksom de med la famiglia the extended version. Huset var ganska fullt i påskhelgen, med syster från Kil och hennes familj och så Linus och Nathalie.

Nu är det bara att köra vidare. En resa med elever, nationella prov och vandringshelg i Värmland väntar de närmaste veckorna. Och så vore det ju trevligt om det slutade snöa, förstås.

Annars är det som det är. Det var inte helt oangenämt att vara tillbaka på jobbet, ändå. Jag har ett par verkligt trivsamma och fina kollegor,som jag utan vidare kan betrakta även som vänner. Det är gott att se dem igen och vi har ett gott utbyte - och då inte bara didaktiska idéer utan... livet, liksom.

För lite Ystadskänsla läser jag om Mankells böcker om Wallander. Jag läste dem när de kom, och det är ju ett bra tag sedan. Jag tycker temat kring främlingsfientlighet och kyla framträder tydligare, men Mankells språk blir jag inte riktigt vän med.

Och så stickar jag mig en tröja.

Where Are We Now? - David Bowie

london town

Jag tänker att jag skulle kunna vara här hur länge som helst och bara vandra runt och kolla in. Kolla in gatulivet, husen, alla språk som pratas runtomkring en, människorna, trafikpulsen, maten från världens alla hörn, musiken som är ständigt närvarande, muséerna, bokhandlarna, det kulturella utbudet. Att resa ensam ger mig sköna möjligheter att följa mitt eget huvud - eller kanske bara mina fötter. Att för en gångs skull inte behöva ta det minsta hänsyn - ja, förutom det allmänna till människor jag möter - utan komma och gå som jag vill, när jag vill och vart jag vill. Vill jag inte prata så gör jag inte det. Eller så får jag fina samtal som det jag fick med tjejen som satt, på en bit kartong, med sin katt utanför Tesco Express vid Tower Bridge. Katten var så fin och blank i pälsen och så lugn och tillfreds, mitt i allt brus, och tjejen var så stolt över henne. Hon berättade att det enda som kunde stressa katten var när aggressiva hundägare kom för nära och försökte skrämmas. Vad är det med folk, egentligen?

Don't Let Me Down - The Beatles

tjolahopp, typ

Assistenten gillar också sovmorgonar.

Jag är glad att jag hakade på middagsinbjudan i fredagskväll, till några vänner till M&M som också bor härute i spenaten. Det blev gott och trevligt och jag tvingade mig att vara social. Jag är faktiskt rätt bra på det när jag väl gör det. Bra samtal också - inte bara småbarn och ytflyt.

Igår var jag inne på sy- och stickmässan i Hyllie. Det blev en ganska stor kasse garn och ett par roliga idéer i huvudet. Innan jag for hem sammanstrålade jag med goda låna-ut-stuga-på-Ölandvännen för en långfika. Så lättsamt och välgörande att ses och bara ta upp samtalstråden där vi la den sist.

Och idag har jag kört några maskiner tvätt, lagat middag, sett två filmer (Mudbound och Lady in the Van) och stickat vidare på Sigruns cape. Och ledigheten har ju bara börjat. I morgon ska jag ta mig en liten sovmorgon och sedan åka till London.

Li'l Red Riding Hood - 999