kvällens dikt

Gatubild

Det är en disponent i pilsnerdricka.
Han står och talar med en glädjeflicka.
Och sutenören stryker andra sidan
av gatukorsningen i lömsk förbidan.

Det är en disponent. Hans kinder skiner.
Hans kinder skiner som två blodapelsiner.
Det är en selfmade man och högst belåten
som aldrig smakat ångesten och gråten.

De höga stjärnor stela stränga blänka.
Guds ögon lärde mej en barnvers tänka.
Guds ögon stirra på en glädjeflicka
en hallick och en disponent i pilsnerdricka.

(Nils Ferlin)

skrivandet

(På skrivarträff...)

Kollegan Susanne är tillbaka från sin ledighet. Idag hann vi prata helt kort med varandra. Jobbgrejer, förstås, men också annat. Cina kör skrivarcafé i Åfors på söndag men jag kan inte vara med. Sussie ska nog dit.

Jag kom på hur mycket jag saknat våra träffar. Och hur mitt skrivande liksom kommit av sig, nu när jag inte har de där vänliga men bestämda knuffarna framåt. Jag hoppas vårens skrivarkurs kan funka att köra på någon annan veckodag än söndagar. Men alldeles oavsett detta måste jag skriva vidare. Det finns så mycket att berätta om. Jag bär på många parallella historier. Måste bara skaka av mig hänsynen och rädslan att blotta mig själv eller andra.

Efter jobbet fick jag annars en hel del uträttat, plötsligen. Johanna ringde och ville att jag skulle skicka över hennes papper med jobbreferenser och liknande och eftersom det blev lite bråttom bestämde jag mig för att ta bilen och då kunde jag ju lika gärna (eller till och med hellre) passa på och köra bort med papper, brännbart och tomglas till Återvinningen, ta med pantflaskor till affären och dessutom se till att tanka bilen inför resan till min älskling. När jag ändå var i affären såg jag också till att köpa lite förnödenheter. Av bara farten diskade jag upp, när jag kom hem, och fyllde på mer pellets samt plockade undan lite i största allmänhet. Tjohej! Typ.

Och så har jag pratat med Mats, förstås. Vi pratar planer. Skissar lite på helgen som kommer. Väver drömmar om sommaren. Long distance calls. Fina grejer.

Hos en fin Anna pågår utlottning av fina smycken. Var med, vetja!

hotter than hell

(Black Hungarian - vackra men ganska milda)

Mitt i vintern tänker jag framåt. På våren. Jag har beställt några påsar med chilifröer. Några medelstarka och någon riktigt het sort. Vill ha habanero också och min älskling har säkert något önskemål. Letar vidare. Tänker framåt. På våren. Snart är den här, ändå.

Medan jag väntar på våren matar jag pannan med mera pellets.

drömmer på mål

(Mitt vackra Sysslebäck - men säkert också många andras.)

Att öppna en bok är ibland som att öppna ett fint inslaget paket och upptäcka att innehållet är ännu finare än man hoppats. Just så är det med Aino Trosells En gränslös kärlekshistoria där hon berättar om kvinnorna i sin släkt. Så omedelbar och avväpnande ärlig. Så fängslande och så bitterljuv. Det hade jag i och för sig förväntat mig. Hon har rykte om sig att vara en god författare. Det som verkligen tog mig med överraskning var att den delvis utspelar sig i Sysslebäck och att jag till och med vet vilka gårdar och folk det är hon nämner.

Jag lyssnade på den hela vägen upp till min älskling i torsdags och i söndags hela vägen hem. Igår kväll när jag lagt mig lyssnade jag klart.

I natt har jag drömt på Dalbymål.

Och det är -11.9 grader ute...

kvällens dikt

Tomorrow Is A Long Time

If today was not a crooked highway
If tonight was not a crooked trail
If tomorrow wasn't such a long time
Then lonesome would mean nothin' to you at all
Yes, and only if my own true love was waitin'
If I could hear her heart a-softly poundin'
Yes, and only if she was lyin' by me
And I'd lie in my bed once again

I can't see my reflection in the water
I can't speak the sounds to show no pain
I can't hear the echo of my footsteps
Or remember the sounds of my own name

Yes and only if my own true love was waitin'
And if i could only hear her heart a-softly poundin'
Yes and only if she was layin' by me
And I'd lie in my bed once again

There's beauty in that silver singin' river
There's beauty in that rainbow in the sky
But none of these and nothin' else can touch the beauty
That I remember in my true loves eyes

Yes and only if my own true love was waitin'
If I could only hear her heart a-softly poundin'
Yes and only if she was layin' by me
And I'd lie in my bed once again

(Bob Dylan)

Länk...

en pall pellets senare

Pellets för de närmaste fem-sex veckorna på plats i källaren. Tvättmaskinen snurrar med helgens tvätt. Tevatten snart klart i kokaren. En snart-klar tubsjal i havets färger i min soffa. Tända ljus i fönstren och på soffbordet. En mjuk tröja över ryggen.

Och så... long distance calls...

den blå timmen

Jag sitter vid mitt köksbord, där det står bredvid det stora fönstret mot norr. Utanför reflekterar snön den gråblå himlen. Det ser så kallt ut. Det är kallt. Men här vid mitt element är det varmt och gott. Jag äter ett par mackor och lyssnar på radion. Ett reportage och en efterföljande diskussion om att det går överklassafaris, på temat Odla ditt klasshat, till Solsidan i Nacka. Jag orkar inte riktigt engagera mig. Och på något plan förstår jag överhuvudtaget inte varför någon göra en sådan resa. Så fruktansvärt ointressant, liksom. Jag tror knappast det befrämjar några klassresor, varken ordinära eller inverterade. Mer skapar det ett ömsesidigt förakt som knappast gynnar någon som helst Sak.

Jag väntar. Om en stund backar en pick-up in på gården och lastar av en pall pellets som ska bäras in och staplas i källaren. Det blir, med råge, dagens träningspass. Därefter väntar tvättmaskinen på att matas och badrummet på att städas.

Men än så länge kan jag sitta här, njuta av värmen och bara se ut i det blå och se hur färgen liksom djupnar. En rätt avkopplande stund.

ajusteja

Jag kom just på att arbetsdagen blir en smula förlängd idag; pedagogiskt forum till halvsex, ju. Nå - det kan nog bli intressant, hoppas jag! Vi har ju faktiskt efterfrågat det.

(Och vad har Wall.E med detta att göra? Inte en susning, faktiskt. Men söt är han! Och jobbar gör han!)

nyheter?

Just nu är mina helger små verklighetsflyktiga fickor av avkoppling och skön samvaro. Det vill säga; jag kollar inte på nyheterna. Alls. Och blir lika förvånad varje måndagsmorgon när jag kollar och ser vad som hänt. Eller inte. Lite partiledartjafs - den här helgen i KD. Lite stök i vad som nu övergått till att vara vinter även i arabiska länder. En del sport - alltid lika ointressant.

Så det känns helt enkelt inte som att jag missat något alls. Det stora livet har gått vidare utan att jag lagt mig i det eller ens brytt mig. Nu blir det ju dock nyheter både morgon och kväll och tidningsläsning dessemellan. Också en slags balans, kanske?

Mål för den här veckan är att ta en och annan skön promenad (men bara om vädret är okej - annars slipper jag), att sticka färdigt en tubsjal i underbara blå-turkos-gröna toner och att kanske, möjligen, eventuellt sy något roligt. Därutöver ska jag hämta ut en ny telefon (efter jobbet idag!), säkra upp alla nummer i den gamla, köra två maskiner tvätt och kanske beställa hem lite olika chilifrön.

I övrigt blir det arbete och long distance calls.

(Snygg toalettmosaik på Glada Ankan)

park lane måndag morgon

Here we go again. Måndag morgon. Inte veckans sämsta. Å andra sidan - inte den bästa, heller.

Längtan är särskilt svår nu. Saknaden. Vi har så roligt ihop. Och då menar jag inte egentligen stubbfest, Abramisspelning och sådant så mycket som när vi diskar och lagar mat, går en promenad, lyssnar på musik, pratar och skrattar åt samma saker, ligger ihopkrupna i reclinersoffan och tittar på film eller bara sitter ansikte mot ansikte över köksbordet, dricker vårt morgonkaffe och äter en macka och pratarpratarpratar. Eller ligger i sängen och är helt nära.

Njuter av allt det stora som finns i det lilla. Det är de sakerna jag menar.

(Abramis gjorde en skön spelning.)

Men nu är det alltså måndag morgon. Ny arbetsvecka. Nya insatser. Och snart är det helg igen!

Let's GO!

kvällens dikt

Ur ETYDER

Natt och stiltje. Tystnad:
Inte en hund som skäller.
det frostludna gräset
sprakar för foten.

Vita stirrar husen
med svartnade gluggar,
månskensdött blänkande,
rullgardinsdöda,

nästan som hörde man ut
de sovandes andning,
någon som vänder sig...
- Men månen vandrar,

en fé som sänkt dem i sömn
för att osedd gå till badet,
så svartsjuk om sin vithet
som döden om sitt mörker.

Att sova en natt hos dig,
en enda natt! Om inte -
förvandla din slav
till sten för hans djärvhet,

till skvallrande burk,
till anlupen flaska,
till brytande våg,
till vad du vill, peri.

(Gunnar Ekelöf)

stubbfesten

Igår eftermiddag och kväll: episk fest. Två envisa stubbar ville inte ge med sig, trots seriösa utrotningsförsök. Mats kom på den fullständigt genialiska idén att se om det fungerar att elda upp dem. Och varför då inte göra det till en liten happening? Bjuda in lite sköna människor. Laga ärtsoppa att avnjutas med punsch. Bra musik. Hög stämning. Stoj. Glam. Ljudnivåer. Ungdomar i kepsar. Söta flickor. Gapskratt. En lättklädd "dam". Flams och trams. Och så blev det. Just så.

Stubbarna? Hm. De bjöd ett visst motstånd, dock.

kvällens dikt

Phenomenal Woman

Pretty women wonder where my secret lies.
I'm not cute or built to suit a fashion model's size
But when I start to tell them,
They think I'm telling lies.
I say,
It's in the reach of my arms
The span of my hips,
The stride of my step,
The curl of my lips.
I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

I walk into a room
Just as cool as you please,
And to a man,
The fellows stand or
Fall down on their knees.
Then they swarm around me,
A hive of honey bees.
I say,
It's the fire in my eyes,
And the flash of my teeth,
The swing in my waist,
And the joy in my feet.
I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

Men themselves have wondered
What they see in me.
They try so much
But they can't touch
My inner mystery.
When I try to show them
They say they still can't see.
I say,
It's in the arch of my back,
The sun of my smile,
The ride of my breasts,
The grace of my style.
I'm a woman

Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

Now you understand
Just why my head's not bowed.
I don't shout or jump about
Or have to talk real loud.
When you see me passing
It ought to make you proud.
I say,
It's in the click of my heels,
The bend of my hair,
the palm of my hand,
The need of my care,
'Cause I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

(Maya Angelou)

kvällens dikt

Jag ser min hand

Jag ser min hand:
ett tjockt blad,
krökt till skydd och lä,
en köttig kaktusblomma,
dunstande svalka i hettan,
värme i kvällens kyla;

Jag ser min hand:
klåfingrig,
en aldrig stilla råtta,
gnager och gnager,
lite här, lite där,
och tror sig bättra brodden.

Jag ber bevekande
de djupets makter,
som formar och för den handen:
ge den plantans stillhet
och blomvis vila
för broddens skull, där den spirar.

(Karin Boye)

fredag on my mind

Sovmorgon.

Mysfrukost.

Åka och göra ärenden (hämta biljetten jag vann förra veckan, tvätta bilen och proviantera inför helgens begivenheter).

Kaffa.

Slöa i tevesoffan och se film.

Ikväll: middag. Med min älsklings son och hans flickvän. Trevlans!

Och senare ikväll, det här:

kvällens dikt

HELVETES-BRUEGHEL

detalj

Vad helvetet är 3vligt!
Där sitter lorteraner och kissoliker
och bönar på latrin och kräkiska:
Glor jag in excelsis Deo?
Pax in terrore!
Hå, min i busken bonae voluptatis!

(Gunnar Ekelöf)

honey... i'm hooome

Just det. Jag har landat igen, efter många timmars färd genom vintersverige. Det är inga problem att långköra när man har Någon som väntar vid vägs ände. Jag kör. Lyssnar på ljudbok och musik. Pratar i telefon. Samtalen blir allt mindre distanserade allteftersom bilen slukar alla dessa mil.

Nu blir det värme och närhet. Vintern får stanna utanför. God mat, sköna samtal och kärlek. Och så blues, då.

road trip

Bilen käkar asfalt. Is. Snö.
Och... you can call me... Davy..?

auskultation

Jag auskulterar. I mina egna klasser. Typ. Det är Kandidaten som ska köra några lektioner och min uppgift är då att observera, iaktta och utvärdera från min horisont. Sedan ska han själv utvärdera och så jämför och diskuterar vi. Vad som var bra och vad som kan behöva utvecklas vidare. Inte så slackigt som det kan låta.

Störig sak: Jag glömde telefonen hemma, på laddning. DÄM.

17,4

Så kallt var det i mitt kök nyss. Temperaturen brukar snarare ligga på mellan 19 och 20 grader och tro mig - det här känns. Tur jag har fleecefiltar i morronsoffan. Fast det kunde förstås vara värre; det är -3.7 ute...

Long distance call. Det sista den här veckan. Denna ständiga saknad och längtan. Glädjen och lyckan över att ha varandra. Återseendets eufori. Och så samtal, så nära man kan komma. Skratt. Förtrolighet. Varma beröringar. Kärlek.

Men först ska en arbetsdag avverkas. En Kandidat ska handledas och lektioner hållas. Enskild undervisning med någon. Lite hopplock av dokument och en sista koll så att nästa vecka är planerad - i den mån jag planerar. Det brukar fungera bäst med en riktning och en grovskiss. Kanske en snabbfika med Annhelen också?

Nu: mera kaffe. Och möjligen en pelletsbrännarfixare i antågande?

(Den här älskade mannen fyllde ju år i lördags! Min Lillmys!)

kvällens dikt

Låt inga jävlar ta den, lusten
eller ens du själv
med mercedesögonen
klistrade mot alla
jävla, jävla sprickor i vägen, vägen.

Det finns nog ändå

lite Rock 'n roll kvar. I botten.

Blåfrusen tacksamhet. Ytor.

(Bob Hansson)

happy feet

Här har jag haft mina fötter en god stund av kvällen.

Hett och avslappnande. Pannfan ignorerar jag.

kyligt

Kallt idag. Just nu -7. Ute. Pelletsbrännaren är nystädad och förrådet påfyllt men fanskapet vill inte kicka igång. Jag har snart tömt ut vad jag har av tips och trix och sparkar den inte till snart får jag ringa installatören tidigt imorgon bitti och jaga hit honom. Under tiden värms huset på elektricitet och det gillar jag inte.

Jag är med ny telefon. Den anländer om två dagar. En Samsung Galaxy S2 fick det bli. Jag har lagt om mitt abonnemang till fastpris och i samband med detta fick jag - utan någon förhöjd månadsavgift och liknande jål - alltså en ny telefon. Det är nog bra eftersom den jag har nu börjar ge upp. Det blir roligt att ha en ny leksak. En smart telefon. Jag tror dock inte att telefonen är smartare än sin användare.

Jag fick förresten, apropå nya luren, tillfälle att chockskada en skåning idag. Alltid lika roligt. Han ringde upp mig på jobbet och på riktigt grötig malmöitiska (inte vackert if you ask me) påstod han att säljaren Nora, som fixat med mitt abonnemang, glömt säga att de ju hade ett FANTASTISKT erbjudande på en surfplatta till samsungen också.

-Jaha? sa jag avmätt. Någon sådan vill jag inte ha.

Jag trodde säljaren höll på att få en infarkt. Han var helt chockad och upprepade sitt erbjudande som om jag vore efterbliven. Jag upprepade mitt svar. Han försökte få mig att förstå hur förmånligt det var. Jag klippte av och sa att det kunde vara skitsamma för jag behöver ingen. Vill ingen ha. Jag vill gärna ha en ny telefon - för att ringa med (och kanske ta fina kort) - men mitt surfande sköter jag via min splajs nya mini-pc. Han bara stammade och sa att jag var den första kund som sagt nej.

Oh well. There's a first time for everything.

Nu ska jag ner och hota pannjäveln.

min älskling...

... den här är till dig... igen... och alltid.

got the blues

Gotta LOVE this!

f u 2, mamma

Jag har läst ut Felicia Feldts Felicia försvann. En tämligen oförsonlig uppgörelse med en mamma som varit förebild för stora delar av minst ett par generationer mammor. Jag läste också Barnaboken nångång borta på åttiotalet, när barna var små. Med viss skepsis, dock. Visst fanns det idéer jag anammade. "Skrattet till gonattet", till exempel. Eller... det var kanske bara det? Jag minns inget annat. Mer än att hon påstod att ungarna var tvungna att stanna på sina rum hela förmiddagarna, med bara en macka och varsitt snapsglas apelsinjuice som förtäring - tills hon bestämt att det var dags att ta tag i dagen. Det prövade jag inte. Men efter att ha läst Felicias bok förstår jag varför/hur det kunde funka. Är hälften sant var det ju en jeffla skräckregim...

Nu får man ju bara Felicias egen redogörelse men även en subjektiv upplevelse är en upplevelse. Och man kan inte dela allt ens med sina syskon. Var och en har sin egen berättelse. Sina egna bilder.

Har du inte läst boken kan jag rekommendera den. Den väcker en del tankar. Inte minst om man själv är förälder.

the god of small things

Den här morgonen känns så mycket bättre än gårdagens. Det är precis som det ska vara. Jag kör min vanliga rutin och mjukstartar min dag. Egentligen känns det lite konstigt att kalla det "rutin" för det låter så grått och trist och mina morgnar är allt annat än trista. Och snart ringer min älskling också och då är morgonen komplett. Long distance calls är fina grejer - i avvaktan på helgen då vi återigen ska skapa den magi som bara är vår. Njuta av det stora i det lilla.

Nu kör vi!

kvällens dikt

Därför

Muslimer är förtryckare därför förtrycker vi dem
Muslimer är ojämlika därför diskriminerar vi dem
Muslimer är odemokratiska därför exkluderar vi dem
Muslimer är hårda därför är vi hårda mot dem
Muslimer är hänsynslösa därför är vi hänsynslösa mot dem
Muslimer är lata därför ger vi dem inga jobb
Muslimer ser ner på kvinnor därför ser vi ner på dem
Muslimer är bråkiga därför slår vi dem
Muslimer är krigiska därför krigar vi mot dem
Muslimer är listiga därför överlistar vi dem
Muslimer vill ta över vårt land därför tar vi över deras länder
Muslimer är terrorister därför terroriserar vi dem
Muslimer är mordiska därför mördar vi dem

(Mohamed Omar)

aurora borealis

Kollegan Mirela hojtade på Facebook, så jag drog på mig jackan och gick ut. Trots ljusföroreningarna kunde ett orangerosa skimmer skönjas över skogen mot norr.

WOW!

Jag har inte sett norrsken sedan åren i nordvärmland i slutet av sjuttiotalet.

Så här vackert var inte kvällens norrsken (bilden har jag norpat), men det är inte desto mindre smått sensationellt - åtminstone för mig! I mitt Värmland kunde man dock vid några sällsynta tillfällen se de nästan lite kusliga grönaktiga slöjorna dansa och det är inte svårt att förstå att forna tiders människor trodde det var andar som dansade, eller kanske förebud från Gud.

inte alla dagar

En del dagar lyfter liksom aldrig. Den här tisdagen känns som en sådan. Ljusgrå, iskall och småkletig. Jag längtar till arbetsdagens slut. Då ska jag liva upp mig med ett frisörbesök och sotning/uraskning av pelletsbrännaren.

Tjohej!

Typ.

your love is king

Mjukgung som väcker varligt...

repris

Så var jag där igen. Tisdag morgon. Veckans mest utmanande. Jag plockar bland fragmenten och försöker hitta små silverkorn att uppskatta. Snön som jagar bort en del av det svarta. De tända ljusen. Det heta, aromatiska kaffet. Den mjuka filten om axlarna. Musiken. Ljuspunkter under arbetsdagen som kommer.

Det ska nog gå bra det här.

kvällens dikt

MINUSGRADER

Vi är på en fest som inte älskar oss. Till sist låter festen sin mask falla och visar sig som den verkligen är: en växlingsbangård. Kalla kolosser står på skenor i dimman. En krita har klottrat på vagnsdörrarna.

Det får inte nämnas, men här finns mycket undertryckt våld. Därför är detaljerna så tunga. Och så svårt att se det andra som också finns: en solkatt som flyttar sig på husväggen och glider genom den ovetande skogen av flimrande ansikten, ett bibelord som aldrig skrevs: 'Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.

I morgon arbetar jag i en annan stad. Jag susar dit genom morgontimman som är en stor svartblå cylinder. Orion hänger ovanför tjälen. Barn står i en tyst klunga och väntar på skolbussen, barn som ingen ber för. Ljuset växer sakta som vårt hår.

(Tomas Tranströmer)

i snösvängen

Efter jobbet promenerade jag bort till affären för att posta ett brev och köpa ett par nödvändigheter. Annhelen gjorde mig trevligt sällskap en bit på vägen. Sedan gick jag hem, hivade in handväskan och kassen och grep mig an skottning av garageinfarten. Snön var tung men, trots minusgraderna, ännu inte ihopfrusen så det gick på en lång kvart. Det är inte kul att skotta snö men det är faktiskt inte tråkigt heller. Jag tar det som ett gratis träningspass. Med ångan uppe gick jag ner i källaren, matade brännaren med några säckar pellets och satte på en tvättmaskin.

Nu dricker jag te, kollar nyheter och kanske tar jag upp stickningen om en stund. Jag tänker bara vila och ha en lugn kväll med tända ljus och long distance calls.

De säger, på nyheterna, att Big Ben lutar. Där ser man. Annars är Big Ben ett rätt trevligt hak på söder. När man hängt där en kväll brukar det mesta luta.

banksy i mitt hjärta

Vi har haft en lång relation nu, jag och Banksy. Må så vara att den är en smula ensidig, men jag får ut en hel del av den ändå.



Idag introducerade jag honom för mina ettor.

the winner takes it all

Nu vill jag egentligen spela ett anthem på brutalvolym. Jag kan inte bestämma mig för om det ska vara We Are the Champions eller Anthem (ur Chess). Därför skulle jag ju kunna spela You'll Never Walk Alone. Men det är tyvärr ett fopollsrelaterat anthem och går därmed fetbort i 180.

Anledning till anthemspelarlusten: Jag vann just en inträdesbiljett till något som heter Kvinna 2012. Orsaken till detta var att jag, hos en god vän, snappat att Ernst Kirschsteiger - som sagda vän gillar väldigt mycket - föreläser på eventet. Och när då Design Atenga slängde upp en fråga om vem som skulle föreläsa på mässan så drabbades jag av en plötslig alien hand och var därtill snabbast på avtryckarfingret, på hela Fejan. Ergo: jag vann.

Kanske går jag rentav dit. Kanske är roligt med lite mingel och inspiration? Just Ernst är dock inte så intressant i sammanhanget. Jag har ju redan en underbar handyman - som har något Ernst inte har...

Men åkejrå. Jag vinner ju aldrig på nånting whatsoever... Det här är också en rätt ödmjuk låt:

återfall

Jag har tagit mig ett återfall. Kunde helt enkelt inte låta bli. Suget blev för stort och jag var svag.

Men nu har jag å andra sidan läsning för ett tag framöver! Började redan igår kväll med Felicia försvann.

morgondravel

(En liten profil som bor i mitt hus)

Måndagsmorgnar. En särskild sorts morgnar. Helgen ligger kvar i systemet och kroppen vill inte riktigt fatta att det nu är dags att låta sig styras av klockan igen. Som vanligt har jag föresatsen att komma mig i säng verkligt tidigt ikväll och som vanligt kommer det inte alls att bli så.

Ute är det svart men snön lyser ändå upp kvarteret och enstaka, snålt lysande gatlyktor skapar vackra skuggor. Ingen mer snö har fallit i natt. Det är bra. Räcker så här tycker jag. Jag fick mig ett rejält skottningspass igår kväll när jag kom hem, innan jag ens kunde backa in bilen på gården. Det är snösvängens fel. Det ska bli kallare, men jag hoppas hinna skotta även garageinfarten innan snövallen som stänger den förvandlats till is. Dock inte nu på morgonen.

Kaffet smakar underbart, sådär som bara dagens första mugg kan smaka, och tända ljus lyser upp och värmer. Ännu en arbetsvecka ligger framför mig. Kandidaten kommer idag. Fyra veckor.

kvällens dikt

Min framtid

Ett nyckfullt ögonblick
stal mig min framtid,
den tillfälligt hoptimrade.

Jag skall bygga den upp mycket skönare
såsom jag tänkt den från början.
Jag skall bygga den upp på den fasta marken
som heter min vilja.
Jag skall resa den upp på de höga pelare
som heta mina ideal.
Jag skall bygga den med en hemlig lönngång
som heter min själ.
Jag skall bygga den med ett högt torn
som heter ensamhet.

(Edith Södergran)

den långa färden

(Bra med bra däck)

Bilen far genom snörök och på hala vägar genom skogen. Söderut. Fel håll. För varje mil tänjs de tunna, fina trådarna ut. De håller. Men det gör lite ont.

Jag lyssnar på Joanna Trollopes Daughters-in-law och låter tankarna sväva fritt. Summerar ännu en fin helg med min käraste. Torsdagskvällens mjuklandning. Tända ljus, lite god mat och en flaska gott vin. Älsklingen fredagsledig. Vakna tillsammans. Träffa vännen Ulla för lunch och sedan proviantera lite och åka hem. Så småningom laga mat tillsammans. Mats chefar och jag assisterar. Jag gillar den fördelningen. Somnar tillsammans i soffan och vaknar, helt omtöcknad, mitt i natten. Lördagen som fick bli lite städ- och tvättdag. Undanplockning, dammsugning och lite film på det. Ett par sköna vänner till älsklingen (och presumtiva till mig) kom på middag. Mycket goda skratt och en hel del skön musik. Så småningom somna tillsammans och vakna på samma vis. Upp och fixa kaffe och frukost och sedan krypa ner under täcket igen. En vintrig liten promenad (och fruktlöst men lite roligt cacheletande) innan fika och dags för mig att köra hemöver.

Snart torsdag igen.

vill inte - vill...

Jag vill inte åka hem. Jag vill alltså stanna här. Också en slags söndagsångest.

kvällens dikt

Du sviker inte längre mig

endast dig själv

när du tar plats

framför saltspåren som leder er

rakt in i pöbelns hjärta

(Marcus Birro)

tankar för dagen

Vakna o-själv. Det finaste. Ligga kvar länge. Göra fjärilslätta skisser av den dag som kanske blir. Sträcka på sig lite. Tassa ner i ett kök och dricka kaffe till tända ljus och skön musik. Det bästa av sällskap.



Kanske sträcka ut sina vingar. Men inte ensam.

kvällens dikt

Vafan Är Det Frågan Om?

Jag ser att flera segnar medans deras tvekan bleknar
Ser att eran era veknar medans stenar seglar genom speglar
Vi e dom enda som deras egos redan desarmerat
Henry är en pest; ett virus; en lepra

Jag ser att flera sneglar medans grenar delas mera
Ser att flera felar med att leta reda på konkreta
Sätta segrar över leda, överleva att bli stenad
Henry är en dårskap; en tanke som skenat

Skadad av att bara vara jag, att manad av allt jag försakad
Raka gatan till då galna barna agas, spara tillbaka klaga
Försök försvaga Satan men jag kan mata'n
Henry är en ödslig väg som inte finns på kartan

Ratad, hatad, skapad så att lata as kan vara glada
Ana bara vad jag har att klara när jag går av banan
Hala fanan, tar av daga alla, ändå jagad
Henry är en dikt; en myt; en saga


Odågan som plågar dom med hård jargong - Henry!
Ska jag döda dig, din jävel, eller vafan är det frågan om?
En klåda som försvåras om ni vrålar om Henry!
Ska jag döda dig, din jävel, eller vafan är det frågan om? (x2)

Ska jag döda dig, din jävel, eller vafan är det frågan om?
Vafan är det frågan om...?

Henry är en börda, resten grottmän, är bara svartsynt bara för att han förstått det
Läser deras skrifter, ska förstöra dom med klotter
Härskar över mänskligheten för att köra den i botten
Vad kan man göra med dessa råttor?

Ni är lotter i livets egen lilla tombola, dom och jag
Är som när väte möter syre; ett bombkalas
Det var lite av en smäll, fast ni tror jag är säll
Du får nog veta att jag har trehundra stycken kopior av mig själv

Mobiliserat för att ta över världen och sedan sabba rubbet
Av en budget på sextio kronor räcker ena halvan
Till att få ihop en trupp på trettio kronor lätt kan leda alla
Med sex miljoner sätt att spela Allan

Om nu bara rätt personers vett raseras, annars
Får jag lov att ta till vapen, göra slag i saken, dra i spaken
Tärningen är kastad, för sent att ta tillbaks den, jag är vaken
Men inom kort sover vi alla sött, du är ett minne blott


Alla andra famlar bland allt gammalt, samlar damm och kallas mallar
Pallar alla falla i karmans varma kalla arma glans i pannan
Många mannar vandrar utan att stanna
Henry är den lögn som imorgon är den sanna

Själva fan att alla så kallade grannar tampas med varandra
Ingen chans att samsas, pansarskallar famlar utan lampa
Allas mamma kallas slampa, pajas sakta, andas aska
Henry är förtappad; en krossad glasflaska

En liten sliten skit med tio liter ilsket psyke ryter
"Ni är inte mindre skitiga ni, jag ser förbi er!"
Och fobier byts mot ironier, men livet sliter i er
Henry är en film, med manus av von Trier

Ingen sol i sinne, bara vinter finns där inne
Finner min där ingen minnes när jag inkräktas av insekt
Det försvinner in en imse vimse spindel i mitt inre
Henry är en sorg, inget mer; inget mindre


Ska jag döda dig, din jävel, eller vafan är det frågan om? Va?
Vafan är det frågan om?

(Kung Henry Bowers)

finelifin fredelidag!

Vi åkte in till stan och lunchade med Ulla på MaChé. Fräscht och supergott men framförallt väldigt roligt att träffa henne igen! Sedan hem, via lite proviantering. Kort promenad. Ett glas Scapa och en stunds besök av en god vän till min älskling.

Nu soffhäng med blues, Bowmore Cask Strength och - framförallt! - varandra!

En superfin fredag! Igen!

finfredag

Närhet, värme och nybryggt kaffe. Framför mig: en dag som sträcker ut mot den sena kvällens horisont. Bättre blir det liksom inte.

kvällens dikt

Aska

Det är bara det glödande
som blir aska.
Askan är helig.

Du rörde vid mig
och jag blev till aska.
Mitt jag, mitt själv blev till aska, förtärt av dig.

Så säger den älskande och den troende.
Du rörde vid mig. Jag är helig.
Inte jag men min aska är helig.

(Pär Lagerkvist)

landat

Hemma.
Så är det.

northward bound on a friday afternoon

Jo. Så är det. Torsdagar kan ibland vara fredagar.

arvegods

Det här är ett suddigummi. Inte vilket suddigummi som helst, dock. Jag köpte det i september 2001 när jag började på min lärarutbildning. Med den här nedslitningstakten kommer jag alltså att överlevas av, bland annat, ett... suddi? Hm.

wrapping it up

(Stilleben)

En lektion återstår av min arbetsvecka. En enda lektion och ett par en-till-en-handledningar. Så jag samlar ihop mig så smått. För livet utanför.

Måste hinna dricka lite mer te också. Soligt och lite vitt ute. Kallt inne. Eller så är det bara jag?

morronprat

Med mera kaffe i muggen, en gosig filt om axlar och rygg och raggsockklädda fötter på bordet pratar jag en stund med min älskling. Denna morgon precis som alla andra. Fina grejer.

en slags fredag

Lång natts ostörd sömn laddar upp mina batterier för en lång dag. Tända ljus och doften av det nybryggda kaffet väcker mig sakta ur det rent vegetativa morgontillståndet till något som liknar liv. Jag dricker mitt kaffe i djupa klunkar. Morronfixen. Låter tankarna vandra som de vill en stund.

Tids nog är det dags att samla ihop mig. Arbeta. Samtala. Vara till hands för ungdomar och kollegor. Själv få stöd och input. Så småningom gå hem, lägga väskan i bagaget på bilen, sätta mig bakom ratten och köra norrut. Arto Paasilinna och en känsla av... fredag får göra mig sällskap.

kvällens dikt

Sång till min lykta

Jag tände dig längesen, flämtande lilla,
under åren som gått har du brunnit för mig.
När natten var fridfull och heligt stilla,
som man gläds åt solen jag gladdes åt dig.

Du var dock en vägtröst i mörkrets öken,
när andra njöto av sovande ro.
Ditt sken var en stjärnas blänk genom töcken,
en ögonens lust i den sömnlöses bo.

Du lärt mig att tålmodigt midnatten bida,
i ditt sus låg det frid och du lärde mig den,
i ditt mattgula ljus har jag lärt att lida,
att tvivla och häda och glädjas igen.

Jag trodde att du en av höstmörkrets dagar
skulle växa och flamma med vitare ljus,
skulle lära mig tro - dock icke jag klagar,
jag vet att du slocknat i andras hus.

Men dör du en gång, blir du trött att brinna
och lämnar mig vänlös i kolmörkt rum,
då vill även jag bryta upp och försvinna,
då vill jag som du slockna ut och bli stum.

(Dan Andersson)

snow

Flingor stora som tårtassietter faller ljudlöst och lodrätt ikväll.

kerstin, kerstin

"Jag har aldrig räknat med andra kvinnor. Inte med en sådan mamma som jag haft. Jag bryr mig inte om dem", säger Kerstin Thorvall till Åsa Mattsson i Dagarna med Kerstin.

Jag säger inte att jag helt och fullt håller med henne (jag vet inget om hennes mamma). Men jag förstår vad hon menar.

Tänk... jag tror jag förstår precis vad hon menar.

talk talk talk

Denna och nästa vecka kör jag bokseminarier för alla årskurserna. Det är väldigt roligt att lyssna på samtalen kring böckerna och alla de intressanta, och ibland oväntade, tankar som eleverna delar med varandra och med mig.

Sa jag att jag har världens roligaste jobb?

(Engelska 5)

(Engelska B)

(Engelska C)

vett & etikett

Öhm. Sitter på jobbet och väntar på att det ska bli dags för dagens sista bokseminarium. Kanske borde hittat på något mer konstruktivt än att börja läsa Magdalena Ribbings spalt. För nu är det ju en gång så att jag blir helt fascinerad av alla dessa regler som omgärdar, formaliserar och - i många fall - faktiskt förenklar det sociala livet, och därför glömmer både tid och rum.

Det är ju skitintressant att veta hur man gör om man fått för gammal olivolja i prickasent, om sambon blivit bjuden på bröllop men inte man själv, att aldrig bära tisha till smoking eller vad som händer (socialt) om man har ett vinkokt päron på gaffeln!

Jag undrar om Prinsessan någonsin behöver fundera på sådana saker?

800 grader

Den lilla ellisten bredvid mitt arbetsbord är så het att den skulle gå bärsärk om den inte vore fastskruvad. Och ändå...

Jag fryser ihjäl. Det är så kallt. En råvåt kyla kommer krälande utifrån. Tar sig in genom gläntade dörrar och osynliga draghål. Sipprar rakt igenom väggarna. Fryser ihop mina fötter och förstelnar mina ben. Jag sluter mina iskalla fingrar runt muggen med hett te. Men det är försent.



Braxarna ska för övrigt upplevas live nästa fredag! Då blir det varmt! Yeheeyyy!

vakna!

Den här morgonen är aningens piggare än den igår. Aningens. Det underbara är ju ändå att jag återerövrat min sömn. Borta är höstens nätter då jag vaknade om och om igen. Jag lägger mig, känner hur dagen rinner av mig, läser lite (ibland), släcker och glider sedan bort på bara någon minut.

Och jag har ett litet uppvakningsknep: jag har ju tagit bort adventsstjärnelampan men när jag satte tillbaka den vanliga lilla vita fönsterlampan lät jag timern vara kvar och den tänder lampan ett tiotal minuter innan "klockan" väcker mig. Jag tänker att det fungerar ungefär som en sådan där stegvis uppvakningslampa. Och kanske räcker det med den tanken? Åtminstone känns det som att jag inte vaknar lika abrupt, längre. Tio minuters snooze (ett intervall) på det och jag känner mig samlad även vid denna tidiga timme.

Vad händer idag? Arbete, förstås. Lektioner. Bokprat (eller "seminarie" som jag valt att kalla det för att få eleverna att stå på tå... ;)). Hem och greja lite. Tillbaka till jobbet ikväll för ännu ett öppet hus för nästa års ettor.

Igår hade jag förresten REL02 igen. Tyvärr bara en (lång) lektion i veckan. Synd, för steg-2-kursen är så mycket roligare och intressantare än steg-ett-delen. Det tycker flera av eleverna också. Just nu: nyreligiösa rörelser och sekter. Fördjupningar, diskussioner och nya vinklar. Jag ser redan fram emot nästa lektion!

kvällens dikt

Semesterdagbok

1. Krocketspel men gräl
som vanligt.
Sprutade mot myror.
Skogspromenad

2. Skogspromenad (ensam)
men gråtskavor bakom näsan.

3. Ensam i stugan
(Slog ihjäl åtta flugor.)

4. Trampade på en död kanin
på skogspromenad (ensam).

(Sonja Åkesson)

zzzzzzzkkknnnnzzz

Den här tröttheten... jag behöver L J U S!
Ljus och sömn.

Ljuset är ju svårt att göra något åt. Det kommer med tiden. Men sömnen kan jag göra något åt. Redan ikväll. Nu.

Och gör det.

(Solig buddha)

heureka

Jag tror jag just hade ett genombrott i mitt tänkande.

Bara så ni vet.

trista tisdag

Av veckans alla dagar är nog tisdagen den jag gillar minst. Den är liksom ganska... menlös. Men jag gör vad jag kan för att lyfta den.



Om man kör den här på brutalvolym och sjunger - och dansar! - med så blir tisdagen genast lite finare. Lite bättre. lite roligare! Tro mig! Prova!

gooood morning

Naturligtvis är det en god morgon. Duntäcket har skött sin uppgift med den äran och omvärvt mig med värme och fluff hela natten och säkert har jag vandrat i drömmarnas land också, men jag har inget minne av det. Som vanligt. Frågan är då: har jag drömt? Det man inte minns har ju vanligen inte hänt... eller?

Morronrutinen följs även denna morgon. Ingen frukost dock. Den som ogenerat smarrar i sig två sjukt goda, för att inte säga perfekta, kanelbullar på kvällskvisten ska fan ingen frukost ha. Men... det var det värt!

Capisce?

gubbröra

En mig närstående mansperson ska få en liten överraskning i form av en matlagningskurs. Inte för att kursen i sig själv behövs, så mycket som att den förhoppningsvis ska öppna något nytt fönster. Inspirera. Vidga vyer.

När man botaniserar i kursutbudet dyker det ständigt upp något som heter "Matlagning för herrar". Vad är det? Behöver herrar lära sig laga mat på något särskilt vis? Är de så totalt oförmögna att grundkursen består i uppvärmning av tevatten och sedermera Bullens pilsnerkorv (OBS! Steg 2)? Eller är det superavancerad kemi med ohemult dyra attiraljer och gadgets? Har det kanske med själva rätterna att göra?

För mitt fördomsfulla inre spelas scener upp, där rundlätta, tunnhåriga änkemän i nedre pensionsåldern ikläder sig förkläden och radar upp sig vid en radda skolköksspisar för att sammanbitet och metodiskt tränga in i matlagningskonstens alla mysterier.

Där tror jag inte Lillmysen vill hänga.

(En helt vanlig gryta med en helt vanlig visp i en ovanligt supersmarrig sås, lagad av en ovanligt underbar man)

väntar

Gick hem från jobbet lite tidigare för att sätta på brännaren, vilket jag tänkte att sotaren nog inte gjort. Rätt tänkt. Det hade han inte. Så jag sparkade igång den, fixade en stor mugg te och pratade en stund med min älskling i telefon.

Pratar först med syster Malin en lång stund i telefon, meddelar därefter kollegan Anna att jag skippar körens årsmöte med vidhängande smörgåstårta (icke på vardagar för mig...) och får sedan ett long distance call från älsklingen igen.

Nu sitter jag och stickar en tubsjal. Färgmixen på garnet heter Deep Sea. Ett mycket passande namn. Ljuvliga blå och blågröna toner i olika strukturer. Härligt att sticka i och vackert att se på. Värmande dessutom. En sjal värd sitt pris.

En ganska vilsam kväll. Jag tror jag behöver det. Den här tröttheten känns inte okej. Måstemåstemåste komma igång med träningen igen. Måste. I väntan på det soffar jag. Det är jag bra på.

Sagt va'.

manga

En elev undrade om jag möjligen kunde vara intresserad av en mangabibel för i så fall kunde jag få en han fått av misstag. Har påven en skojig hatt?

Jag hade inte ens sett en mangabibel, förut. Och nu har jag en! En som inte bara innehåller gamla och nya testamentet utan bonusmaterial, dessutom. Jag undrar vad det kan vara? En bild på Gud som räcker lång näsa, i slutet?

Sweet! Tack, John!

extreme ironing?

På engelskan med ettorna läser vi en artikel om risktagande, extremsporter och varför många sysslar med dylika saker. För att bygga en förförståelse, då det farligaste eleverna verkar syssla med är snowboarding och ridning (nog så riskabelt iofs), ser vi bland annat den här:



Ungdomarna tycker det ser skitläckert ut. Och det gör det, ju. Några vill testa. Jag rekommenderar dem att inte öva hemma från något hustak... Själv får jag hål i magen bara jag ser bilderna.

Kanske är detta mer för mig?

till havs? helst inte

Jag tycker inte om att åka båt. Ibland har jag varit tvungen till det (jobbresor till Finland, Lettland, Polen och England t ex) och några gånger har jag t o m gjort det helt frivilligt (en veckas kryssning i Karibien och diverse musikkryssningar i Stockholms och Ålands skärgård). Men jag bär hela tiden med mig en obehagskänsla och en slags katastrofberedskap som gör att jag aldrig kan njuta av resan utan bara väntar på att få komma iland igen.

Det här är några av skälen till detta:

(Estonia)

(Herald of Free Enterprise)

(Scandinavian Star)

(Jan Heweliusz)

(Titanic)

(Andrea Doria)

Och nu...

(Costa Concordia)

måndagar

Jag tycker att måndagar är helt okej dagar. Visst känns helgen alltid någon dag för kort men på måndagsmorgonen ligger den nya veckan ganska oskriven framför mig och jag känner en viss förväntan. En positiv förväntan. Lagd planering ska prövas mot verkligheten och mellanrummen ska fyllas. Det pirrar lite i händerna.

Kolmörker ute. Varma, glimrande ljus i mitt fönster och på mitt bord. Hett, svart kaffe i frökenmuggen. Nyheter på teve. Det finns något väldigt förutsägbart och samtidigt trivsamt igenkänningsbart i mina morgnar. De skapar ett lugn hos mig. En varlig och varm start som hjälper mig att möta dagen med lugn och tillförsikt.

Arbete väntar idag. En fullspäckad dag. Kvällen bjuder på repetition med kören. Och eftersom sotaren kommer under dagen tänkte jag fylla på pelletsförrådet så att det bara är att kicka igång brännaren när han är klar.

Och så long distance calls, då...

drömmen

Film om Elizabeth I på SVT1. Kate Blanchett är magnifik. Underbar och överjordiskt vacker. Och Mary Stuart, Queen of Scots, sitter fången och smider ränker mot sin kusin. Kameran glider över Eilean Donan Castle där hon inte alls satt. Man vet inte om hon någonsin satte sin fot där. Men det har jag gjort. Bägge fötterna till och med. En disig oktober dag för en del år sedan, på väg ut mot Isle of Skye.

Jag vill åka tillbaka till Skottland. Det är en av mina drömmar. En av mina längtor. En dag ska jag det. En dag ska vi det.

Annars längtar jag mest till torsdag. Men nu är han i alla fall hemma igen och vi kan ägna oss åt long distance calls...

s(k)öndag

Kaffe med tända ljus, Vem vet mest och stickning av en röd s k "mammakram". Se där den perfekta pysselsättningen en dag som denna.

det nattjästa brödet

Jag vet att jag tidigare länkat till Pain de Martin för det här brödet, men här kommer det igen då:

Börja på kvällen ett par timmar innan du tänker gå och lägga dig. Öppna en flaska gott rött och häll upp ett glas.

7 dl kallt vatten och FYRA gram jäst (dvs yttepyttelite) rörs snabbt ut med 3½ dl grahamsmjöl och ca 12-13 dl vetemjöl special. Lite salt i det och mycket kummin - gärna en hel liten påse. Degen ska röras ihop men behöver inte knådas en massa. För mig som inte har någon assistent är det perfa, ju.

Ställ degen att jäsa under bakduk. Fyll på ditt glas.

Efter 30 minuter blöter du handen i varmvatten och sedan tar du liksom tag i degen i bunken och viker in kanterna mot mitten tills du gått runt hela degen. Låt vila igen - 30 min. Tvätta av degen från handen och se till att ditt glas inte är tomt.

Gör om detta 2 ggr. Glöm inte vinproceduren! Sedan täcker du degbunken med plastfilm och lägger en tallrik ovanpå och gärna bakduken också. Låt den stå i inte alltför hög rumstemperatur över natten.

Om du har något vin kvar är det lämpligt att du gör slut på det nu.

När du vaknar (eventuellt med en lätt släng av huvudvärk, beroende på om du drack ur vinet själv eller kanske delade det med någon) lägger du över degen på mjölat bakbord och viker in den en gång till.Sedan delar du den i tre delar som du bara viker in och lätt formar till lite runda limpor. Lägg dem på en plåt under en duk.

De ska jäsa ca en timme.

Sätt ugnen på 250 grader och ställ en extra plåt på nedersta falsen.

Gräddning:
Sätt in plåten med limporna och släng några isbitar på plåten längst ner.

Efter en kvart kollar du färgen på brödet (de ska ha rejält med färg när de är klara) och passar på att slänga in några isbitar till. Här ungefär kan du sänka värmen till ca 200.

Efter en halvtimme i ugnen är brödet klart att tas ut. Låt det först svalna lite på galler - sedan kan du lägga över en bakduk.

Brödet är givetvis smarrigast första dagen, men är gott även dag 2 och dessutom funkar det förvånansvärt bra att frysa in.

Och såklart kan man sätta degen tidigt på morgonen, låta det jäsa över dagen och så grädda lite halvsent på kvällen.

recept

Jag saknar min älskling något alldeles galet. Det är som han säger - vi är varandras pusselbitar. Men jag gör mig ändå en fin morgon. Här delar jag med mig av receptet för hur:

+

+

+

Prova ni också. Det funkar!