Nu vill jag egentligen spela ett anthem på brutalvolym. Jag kan inte bestämma mig för om det ska vara We Are the Champions eller Anthem (ur Chess). Därför skulle jag ju kunna spela You'll Never Walk Alone. Men det är tyvärr ett fopollsrelaterat anthem och går därmed fetbort i 180.
Anledning till anthemspelarlusten: Jag vann just en inträdesbiljett till något som heter Kvinna 2012. Orsaken till detta var att jag, hos en god vän, snappat att Ernst Kirschsteiger - som sagda vän gillar väldigt mycket - föreläser på eventet. Och när då Design Atenga slängde upp en fråga om vem som skulle föreläsa på mässan så drabbades jag av en plötslig alien hand och var därtill snabbast på avtryckarfingret, på hela Fejan. Ergo: jag vann.
Kanske går jag rentav dit. Kanske är roligt med lite mingel och inspiration? Just Ernst är dock inte så intressant i sammanhanget. Jag har ju redan en underbar handyman - som har något Ernst inte har...
Men åkejrå. Jag vinner ju aldrig på nånting whatsoever... Det här är också en rätt ödmjuk låt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar