snart påsk, pt III

På radion pratade de om den arabiska våren, i morse. Jag minns den så väl. Jag hade mitt livs influensa och låg fullständigt däckad en vecka (sjukskriven i nästan tre). Fick taktikäta panodil för att kapa febertopparna så jag klarade av att gå till toaletten. Orkade inte läsa. Inte titta på teve. Men... jag lyssnade på teve och uppdateringarna från framförallt Egypten. Det var då Cecilia Uddén blev min idol. Det är hon inte längre (jag har inga idoler, tror jag?) men hon är fortfarande en kvinna jag tycker är grymt cool och vars arbete jag uppskattar väldigt mycket. Påläst, initierad och med en personlig touch på sina reportage.

Vilken blomma?
Trodde först tätört...

Men nu är jag frisk. Jag coronatestar mig varje vecka nu eftersom vi har elever inne som sedan (vanligen under helgen) visar sig ha Covid och då måste vi, pga hyfsad närkontakt, testa oss. Jag fick nyss besked, igen, att jag inte är smittad. Men det är en knepig tid vi lever i just nu. Och det knepiga håller på att normaliseras. Det är fullt naturligt att blänga på folk på ICA som envisas med att gå mellan samma hyllor som en själv, till exempel. En bra sak är ändå att folk har slutat kramas i tid och otid. Jag tycker om att kramas. Med dem jag har en känslomässig relation till. Barn och barnbarn. Riktigt goda vänner jag inte sett på länge. Men ytligt bekanta och arbeskamrater? Njäh.

Idag var det trimning för Floyd, i Tomelilla. På väg dit kom jag på att han nog behövde rastas lite, så jag svängde in vid Benestads backar och så följde vi stigen ner mot Fyleån, en bit. Jag hade verkligen inte skor lämpade för vandring i väta och lera, så det blev en försiktig promenad men så underbar. Solen värmde upp söderbackarna och det doftade av uppvärmd växtlighet och av röken från ett par rishögar som någon eldade. Små blå blommor kämpade sig upp genom det gula fjolårsgräset och högt, högt över dalen gled två havsörnar på uppvindarna. Jag borde haft med mig en kaffetermos och inte haft en tid att passa... En liten pärla. Inte mycket till vandringsställe eftersom det längre bort längs ån är tillträde förbjudet pga djurskydd. Men en fin plats för en stilla utflykt, bara. Med en filt, en bok...

Ute i Börringe går det framåt med odlingarna. Matilda har börjat sätta ut en del av plantorna i växthuset och i en bädd där har jag satt mitt vitkålsexperiment - resten av en vitkålsstock som fått stå i lite vatten tills den både fått rötter och flera nya knoppar. Jag klöv den i fyra delar och planterade dem. Det blir kul att se vad det blir av den. Täckbäddarna har fått både hästgödsel, lite bokashivatten och strössel av mycket näringsrik jord och vi byggde en liten inhägnad av en väldig massa kompostgaller. Det kanske håller hararna ute? Och ärtväxter i behov av klätterställningar har vad de behöver. Här hemma har jag under eftermiddagen skolar om de flesta av mina små plantbebisar. Jag tar resten i morgon. Sedan ska de få stå tills det är dags att flytta hemifrån, dvs ut i landen. Några (busktomater, chilisar och kryddor) ska bo i krukor på min baktrapp här i stan. När jag är ute och kör håller jag nästan på att köra av vägen i mina spaningar efter potentiella små hus/stugor att hyra. Men jag hittar inga. Inte heller har mina annonser i gammelmedia (YA pappersversion) och sociala medier gett någon som helst utdelning. Enda öppningen hittills var ett härligt litet hus som var PERFEKT - bortsett från att det låg i Onslunda som är lite för långt bort... DÄM.

Jag får väl återgå till planen att hitta ett torp någon annanstans. Ha det som fritidshus tills jag slutar jobba (eller hittar ett jobb nära det tänkta torpet) och sedan som permanentbostad. Värmland, here I come. Eller kanske Småland? Halland?

Jag har det skönt här i ledigheten. Idag var första dagen som var helt min egen; hittills har det varit världens bästa små människor och andra delar av la famiglia för hela slanten. Så ville jag ha det. Jag tankar glädje, energi och kärlek. Imorgon är också en egendag och på fredag kommer min sköna vän Netti ner med hundar och husvagn. Vi ska ägna helgen åt små vandringar och sköna samtal.

Here Comes the Sun - Nina Simone

snart påsk, pt II

Den här arbetsdagen. Och sedan ledigt i tio dagar. Tio dagar då jag ska koppla bort arbetet helt och hållet och enbart ägna mig åt det som när mig. Familjen, naturen, vandringar - och över själva påskhelgen långväga påhälsning av en av mina allra godaste vänner. Vännen kommer med husvagn (och tre hundar) så vi har möjlighet att umgås på ett hyfsat smittsäkert vis. Jag ser fram emot härliga samtal, god mat och avkoppling. Det bli dagsvandringar, utefika och förtältshäng.

Motorcycle Emptiness - Manic Street Preachers

lazy

Hur trött kan man bli? Igår var det fullt ös i trädgårdsarbetet, ute i Börringe, och det var så roligt trots att det var skitväder. Men idag är jag slut som artist. Inte på grund av gårdagen, utan snarare morgondagen. Jag har ont i magen och ingen som helst lust att arbeta. Det känns som att förutsättningarna blir sämre och sämre medan kraven bara ökar och ökar. trots att allt är som det är.

Jag hade egentligen ingen lust att ta mig ut idag, men har man en hund så spelar det inte så stor roll vad man vill. Man måste. Och det gjorde ändå ganska gott för själen att vandra i Hammars backar, i sol och vind. Det doftar så gott, ängspiplärkorna sjunger och snart dyker backsipporna upp. Ingen fika med idag. Det får vara nån måtta på ansträngningarna. Jag har fixat kaffe nu, i stället, och ska strax dricka det. Sedan ska jag ta upp en stickning som fått vila ett tag. Det får räcka så. 

Lazing on a Sunday Afternoon - Queen

snart påsk

Det var så skönt att vara ledig nio dagar i sträck. Jag hann både hänga med familjen, mysa med de små människorna, vara ute i naturen, sticka, läsa, sy, sova och gå rejäla rundor varje dag. Men just när jag verkligen började känna att jag var på väg in i ett någorlunda avkopplat tillstånd... så var det dags att börja arbeta igen. Men... det är bara fyra veckor till påskledigheten!

Till dess tar jag en dag i taget, försöker att inte komma efter med bedömningar etc och ser till att värna min fritid, med långa promenader och stickning.

Where Are We Now? - David Bowie

slask

Det har kommit ner mer vitt nu. Men det är blött och slabbigt. Fördel: det är milt och fint och att klä på sig för en kort hundrunda tar inte längre tid än själva rundan. 

Sovit nio timmar i natt. Trött och seg ändå, men det får gå. Tre arbetsdagar kvar och sedan en veckas ledighet. Det måste gå. Jag viker undan från magkänslan som nästan varje morgon säger till mig att strunta i jobbet, sjuka mig och krypa tillbaka ner under täcket. Tre dagar. Det ska gå.

Planerna för ledigheten är varken många eller särskilt storvulna. Lite häng i Börringekollektivet. Jag och Jenny ska låna med oss Torvald in till Malmö för ett besök på reptilcentret, vid Folkets Park. Sigrun följer med mig hem, för någon dag. Och på fredagen ska jag, om väglaget tillåter, köra upp till Borås och hälsa på min halvbror. Det blir fint. I övrigt: mycket utevistelse. Och så ska jag sticka. Mycket. Samt provköra min nya symaskin. Nej, den är inte ny-ny, utan jag har köpt den av en god vän till min syster, som insåg att hon knappast behöver tre symaskiner. Den är bara nyare, och fungerar bättre, än den maskin jag har dragits med de senaste åren.

I lördags var förresten den syrran här och körde workshop i att brodera på stickat, för en coronasäker liten grupp i vårt stickcafé. Det var roligt! Fribroderi har ju liksom inga särskilda begränsningar och när man lärt sig olika tekniker så är det bara fantasin som sätter gränser. Jag broderade på ett par handledsvärmare. Det blev inte jättesnyggt, men jag hade roligt och övning ger, soḿ bekant, träning. Jag går här och funderar på vad jag ska sätta nålen i härnäst. 

Syrran hade familjen med sig och på lördagskvällen var det familjemiddag, ute i Börringe. Sådant värmer.

Lascia ch'io pianga - Joyce DiDinato (G F Händel)

tuesday rant

Läkarbesöket gick väl rätt bra. Trevlig läkare som tog sig tid och lyssnade. Frågade. Och undrade om jag kollat min sköldkörtel? Det hade jag ju inte, så jag fick lämna blod på labb och nu i veckan ska jag få återkoppling på proverna och ett nytt möte. Naturligtvis hade jag en lite bättre dag i fredags och är glad att jag ändå gick dit, trots att det var frestande att inte.

Helgen har jag tillbringat med Sigrun. Vi skulle äventyrat på Stenshuvud i lördags, men det blev snöväder med drev så vi äventyrade här i krokarna i stället. Givetvis hade vi med oss mackor och varn choklad. Sigrun tyckte att nötväckans hojtande var lite läskigt men den såg ju verkligen inte farlig ut. Och sedan såg hon en större hackspett, och en rödhake av bara farten. Dagen efter såg hon några andra fåglar och blev inspirerad att rita av dem, med hjälp av fågelboken. Det är fantastiskt vilket minne och sinne för detaljer barn har. Hon kände direkt igen dem i fågelboken och missade inga detaljer när hon ritade. Något streck blev väl lite för långt men på det hela taget blev det ju bra teckningar av en femåring. Engelsk översättning, dessutom.

Och så jobbveckan. Sigrun blev kvarsnöad här i söndags, så hon var med hela dagen igår; förmiddagen med distansmöten/lektioner och eftermiddagen på plats i skolan, med våra treor. Inga problem alls. Snabb kaffemugg när Matilda hämtade henne, och sedan körde de hem så nätt och försiktigt på den luriga E65an.

Idag har jag mest haft planeringsdag och suttit och nördat ner mig lite i engelsk litteraturhistoria, för treor. En lektion också. Den var tung. En del elever fungerar verkligen bäst när man kan ses afk. Det gör nog jag också.

Det bästa på hela dagen: att, efter jobbet, ta bilen och köra ut till havet och gå en halvmil i sandskogen, medan snöflingorna dansade i vindarna. En after work i min smak.

A Design For Life -  Manic Street Preachers

ordning och reda

På fredag ska jag träffa en läkare. Det är skumt att boka läkare nuförtiden. Man får svara på en massa frågor via sms och en sköterska frågar om något hänt de senaste månaderna som bidragit till mitt välmående.Välmående? Jag ifrågasätter ordvalet och hon menade tydligen motsatsen. Hm. Nå, vi får väl se vad det ger. Kanske kan jag få någon bra strategi att få mer energi? Något tillskott? Jag äter mycket tillskott redan (vitaminer & mineraler) som vegetarian och nästan-vegan, och vid blodgivningen för några veckor sedan sa de att jag har väldigt bra värden. Men den här tröttheten... den liknar inget jag tidigare varit med om. Jag dyker ner i arbetet. Det "måste" jag ju sköta. Jag försöker ligga i framkant och inte låta rättningshögarna växa. 

Och så försöker jag vara strukturerad även i övrigt. Inte spara disken. Ordning och reda i byrålådor och garderob. En god vän uppmuntrar sig själv med att föra bok över sina klädutgifteroch sedan klappa sig på axeln när hon räknar ihop ett år och bara har köpt (nytt och andrahands) för 1165kr. Jag köper verkligen inte särskilt mycket kläder, så detta kan ju faktiskt bli lite roligt, ändå. Visserligen har det bara gått en månad och jag har bränt av 1850 spänn ungefär... men det var inköp jag behövt göra länge (tre t-shirts i merinoull, korta och långa ärmar och en praktisk men säkert helt otrendig vind- och vattentät jacka från Didriksons - allt detta absolut nödvändigt för att ha det nöjsamt när jag är ute) och när jag funderar kan jag faktiskt inte komma på vad jag mer skulle behöva under året? Kanske ett par träningsskor, typ "walking". Kanske inte?

Hunden var hos frisören idag. Då åker man till Tomelilla och medan han blir ansad brukar jag sitta på ett franskt café (jo... de spelar franska chansons, ägaren bär liten hatt och kallar mig "Madame"... och han är faktiskt fransman, så han kommer undan...) och dricka gott kaffe och sticka. Så även idag. Det kändes som en treat. Jag kan diock inte säga att jag satt där och tittade på folk, för idag var jag helt själv. Så till den milda grad att en snubbe stack in huvudet och undrade hur länge jag hade öppet idag. 

En kär kollega och vän gjorde sin sista arbetsdag idag. Nu går hon i pension och jag kommer sakna hennes glada sällskap och kloka tankar. På jobbet, that is. Vi ses ju utanför den sfären då och då, som väl är. I morgon fyller hon år. Jag måste komma ihåg att ringa henne.

The Partisan - Leonard Cohen

verklighetsflykt

Oj, vilken lång text jag skrev här. Men jag tog bort den. Lika bra det, tror jag. Ägnar mig åt jobbet, istället. På ren och skär vilja. I övrigt flyr jag den så kallade verkligheten genom att vara ute i naturen, och genom att läsa om andra som är det. Just nu lyssnar jag på en ljudbok om en random snubbe som vandrat Appalachian Trail, i sex månader. Och följer en vlog om en kvinna som bor i sin husbil, på heltid, i Skövdetrakten. I wish...

Seasons in the Abyss - Slayer

inhale, exhale

Just nu befinner jag mig i ett veritabelt "stormens öga". Allt är läst, bedömt, återkopplat och alla elevers hittills uppnådda mål är ifyllda och dekorerade med personliga tips pch råd hur man ska komma vidare mot högre mål. Ja, jag har till och med haft några framåtsyftande samtal med elever som vill mer. Vi gör ju inte något nytt, sa min chef när vi hade medarbetarsamtal i höstas och jag hade mage att antyda att jag kände mig trött och stressad - och att det var arbetssituationen som var orsaken. Nej. Kanske gör vi inget nytt. Men vi gör... mer. Av samma saker. Förra läsåret skulle samtliga elevers "uppnådda mål" fyllas i två gånger. En gång i höjd med höstlovet och en gång i januari. Det här läsåret ska vi göra det tre gånger. På så vis ökas arbetsbördan i smyg varje läsår. Något nytt, eller något mer, införs - men inget tas någonsin bort i den andra ändan.

Och pandemisituationen är allvarlig i Skåne. Får vi öppna skolan innan sportlovet, månne?

Mitt andningshål är att ge mig ut. Dagliga promenader med hunden, där en alltid är ordentligt lång så att jag får motion, också. Och helgerna, förstås. I lördags var det underbart väder med sol och en västnordvästlig vind. Några minusgrader. Jag tog med fika och vandrade ute på Kabusa, längs havet och runtomkring Hammars backar. Absolut underbart. I söndags åkte jag en bit inåt landet istället, och vandrade längs Krageholmssjön. Grått och kanske runt nollan. Inga vildsvin, trots att en bekant mött två stycken förra veckan. Två vuxna grisar och två ungar. Och ett koppel med jägare och hund i hasorna... Jag hittade ett fint ställe att ta fram trangiat och laga kaffe. Satt där och glanade ut över sjön och förde meningsfulla samtal med hunden. Det finns planer för kommande helg, också.

Har jag hittat något hus än? Nej, det har jag inte. Men jag spanar. Jag måste väl sätta in en annons i papperstidningen också. Men... drar mig för själva flytten. Fifan sicket tråkgöra.

En god vän (eller ja... vi var i alla fall väldigt goda vänner för några år sedan) har börjat höra av sig. Jag vet inte riktigt hur jag känner med det. Hon är pratsam (ja, fast på Messenger, dårå) och berättar om vad hon håller på med just nu men ställer också frågor till mig om sådant som kommer att uppenbara hur pinsamt frånvarande hon varit i åratal, om jag besvarar dem. Samtidigt har vi haft vansinnigt roligt ihop, genom åren. Nostalgi som kitt för vänskap? Jag vet inte.

Fan också. Uppdaterade jag alla pedagogiska planeringar?

All Tomorrow's Parties - Lou Reed

yoga för stela män

Skitväder, Sandhammaren,
förra söndagen

Medborgarskolan skickar reklam till mig. Yoga för stela män. Ja, det kanske vore något? Gratis prova-på. Gymmet blir inget av, som det nu är. Vi har ett på jobbet som inte ärså välbesökt men väldigt litet och därmed känns det för mycket om vi så bara är två där. Å andra sidan finns naturen och där finns det nästan hur mycket plats som helst och är det skitväder är det ju bara att klä mig ordentligt. Lille hunden är alltid pigg på äventyr och gillar även... hundväder.

Norr om Kåseberga, i lördags

I lördags vandrade vi i backarna runt Kåseberga och Ales stenar, Jenny, Kristofer och jag. Milt väder, lite sol borta vid horisonten och ingen vind. Medhavt kaffe och mackor satt fint nere i hamnen, mot slutet av rundan. Sådant mår jag bra av. Jag har bestämt mig för att göra det minst en gång varje helg - oavsett väderlek. Självmedicinering.

It's Begun To Rain - Mahogany Rush

Vore det till uthyrning hade jag slagit till.
Direkt!

bokslut

Dags att summera 2020. Det blev inget St. Petersburg över påsk. Inget Shetland i september. Väldigt mycket distansundervisning. Distanserad student. Inga stora vän- eller familjesammandragningar vid midsommar och jul. Jag har träffat mina föräldrar en gång i år. Den Stora Tröttheten. 

Men desto mer friluftsliv. Vandringar själv, och tillsammans, längs kusten och i dala- och härjedalsfjällen. Camping med Netti och hundar i husvagnen och helt själv i mitt nya tält, vid hav och sjö. Mycket mys med de små människorna. Operationen i januari som eliminerade dygnetruntsmärtorna och gav tillbaka rörligheten (knäet väntar jag fortfarande med). Mycket stickning. Många böcker lästa. En del musik lyssnad på. Några mindre, sociala sammankomster ändå. En som sticker ut är den fina heldagen ute på Grimsholmen, med kusin Annette, i början av semestern. En annan är besöket hos Magnus och Eva uppe på Hornberget, på väg hem från Grövelsjön, med skönt prat kring en eld ute i natten - och hjortonplockning ute på de stora myrarna.

Vad blir det av 2021, då? Det börjar som 2020 slutar; fysisk distansering både privat och i arbetet. Sedan får vi väl se.

Gott nytt 2021!

Still Got the Blues - Gary Moore

fjärdedag jul

En vecka av ledighet har rullat förbi, i sakta mak. Allt har varit lugnt och skönt, ute i Börringekollektivet. Givetvis uppskruvade småmänniskor på julafton, med prassliga, spännande paket och smaskiga godsaker. Men i övrigt lugnt och fint med delar av la famiglia. Julafton kom Jenny och Kristofer ut, och stannade över till juldagen. Vi spelade lite spel och hade det allmänt trivsamt. På juldagen kom Farbror Mange, dvs den enda vettiga av mina f d svågrar. Vi umgås fortfarande och det är roligt att se hur han trivs med Matilda och Mike och kidsen. På annandagen kom Johannas kompis Karin, och hennes lillbebbe, för att hämta upp Johanna förnågra dagar i Falkenberg innan hon åker hem till Norge där karantän och plugg väntar. Linus och Nathalie kom och åtlunch och hängde en stund och på kvällen, när de små somnat, lade Matilda pussel, Mike spelade något datorspel och jag stickade. Gemytlig tystnad. Fint att umgås så också.

Nu är jag hemma ett par dagar. Vädret är trist och rått så bortsett från en och annan lång runda med hunden stannar jag inne, tvättar, pysslar lite, stickar och sträcktittar på The Crown. I morgon tänkte jag åka in till Malmö och hänga med Jenny. Vi ville se Hilma af Klint men Moderna har stängt helt nu. Så vi får väl göra något annat.Kanske bara strosa omkring i Malmö och äta en god lunch någonstans. På hemvägen lånar jag med mig Sigrun hem till mig och på nyårsafton åker vi ut till Börringe, igen. Allt som är planerat är en god middag och kanske en bra film. Gott så. Inga fyrverkerier, heller, vilket lille Floyd kanske uppskattar.

Och annars, då? Jag tror jag är lite deprimerad. Alltså, inte bara lite låg utan något djupare än så. Det har skavt länge och jag vet inte riktigt hur jag ska komma vidare. Ganska länge nu har jag väntat på något... som på något vis ska lösa upp det hela, men den tidpunkten gäckar mig. Det är hela tiden "bara det här,och sedan..." och det är påfrestande och nej, det har absolut inte med coronasituationen att göra. Så mycket vet jag. 

Oh well...

Isolation Years - Opeth

stayin' alive

Vinterkörsbärsträdet blommar

Det är som det brukar, så här års. Med extra allt. Jag tycker ändå att distansundervisningen flyter på bra. Men det är dränerande. Som uppmuntran har jag Johanna här ett tag. Hon tröttnade på att sitta instängd hemma i Oslo och distansstudera och kom på att hon ju lika gärna kan göra det på den här sidan gränsen. Det är fint att ha hennes sällskap.

Jag funderar på om huvudvärken jag haft sedan igår morse är ett symptom, eller om det bara är gammal hederlig trötthet och småstress som tar ut sin rätt. Och är det lönt att låta sig testas? Jag träffar väldigt få människor. Och testerna kan inge en falsk trygghet; jag kan ju testa negativt och bli smittad i samma sekund.

Torvald hälsade på,
i helgen

Med jämna mellanrum funderar jag på om jag ska fortsätta skriva här. Så även nu. Antagligen gör jag det. Fortsätter, alltså. Det blir troligen lite mer luft i livet om en dryg vecka...

Men jag lever, jag arbetar, jag läser (just nu Lundells Vardagar 3), jag promenerar och jag stickar. Personer jag träffar: mina barn med hjärtevänner, och de två små. En skön kollega och jag kör morronkaffe via Zoom två morgnar i veckan. Jag och systrarna kör AW lite då och då - också digitalt. I övrigt håller jag kontakt med omvärlden via sociala medier.Jag var inne en sväng på jobbet i måndags och träffade inte en kotte i de öde korridorerna. Ur led är tiden.

Suzanne - Leonard Cohen

happy birthday to me

Jag fick den finaste presenten. En hel helg med mina fyra barn. Alla fyra. Inga andra. Jag tror inte det varit enbart vi på över femton år. Jag visste bara att jag skulle hålla helgen obokad och packa med något fint, samt kläder efter väder. Bra skor. Matilda och jag körde i fredagseftermiddagsmörkret mot Kullaberg. I det vita korsvirkeshuset väntade Jenny, Linus och Johanna med brasa, middag och bubbel! Gårdagen tillbringades med vandring från Himmelstorp till fyren. Rejält hårda vindar, blött och disigt. Vi valde först den mer krävande sträckningen, men det var slipprigt och halkigt och vi bestämde oss för att Nimis får vänta. Efter ett tag genade vi över till en något lättare led och fortsatte sedan i den ofattbart vackra skogen. Havet doldes av diset. 

Väl framme vid fyren gjorde vi (nej, inte vi - Jenny!) upp en eld och grillade korv. Sedan var vi rejält trötta och trots alla bra kläder ganska frusna. Då kändes det bra att ha ställt en av bilarna i närheten, så vi slapp gå hela vägen tillbaka. Vi hade inte hunnit innan mörkret, heller. Mycket god middag för alla våra smaker på Hamnkrogen i Höganäs* och sedan mysigt häng hemma i huset. Idag på morgonen blev jag väckt med bubbel, jordgubbar och sång. Paket också! Lång, lyxig frukost och sedan packade vi ihop och körde till Börringe där vi åt tårta med Mike, Kristofer och de små människorna. Linus sambo, Nathalie, jobbade tyvärr.

En helg som manar till eftertanke på så mångaplan.Mina sköna vuxna barn. Att se dem umgås med varandra och inte längrgräva ner sig i skyttegravarna utan kunna diskutera, lyssna på varandra... att se att det finns kärlek mellan dem. Tankar på tid. Tid som gått... där dagarna och veckorna går så sakta - men åren så fort. Att ha en familj. Många minnen som poppar upp; mest glada men också sorgliga, tunga. Så där som det är för alla. Mest av allt; glädje. Tacksamhet, till och med.

The Grand Conjuration - Opeth

*Tryggt glesplacerat och bara några små sällskap.

sigge skådar

Sigrun kom och hälsade på i helgen. Lördagen ägnade vi åt loppisbesök (fångsten blev ett par Bamsetidningar i mint condition, för en krona stycket), lekplatslek vid Saltan (fast jag tror vändan ner på stranden, där vi gick längst ut på en av de långa pirerna och tillbaka på stranden skrev vi varandras namn i sanden med jättebokstäver, uppskattades minst lika mycket) och pyssel här hemma. På söndagen tog vi med oss bullar, clementiner och varm choklad (te till mig) och knatade i Sandskogen. Om man väljer de mindre stigarna blir det tillräckligt äventyrligt för en femåring, med klätterträd, vildsvinsspår och kul stenar att försöka komma upp på. Fikat intog vi där klitterna hänger ut över stranden, med ett dropp på två-tre meter. Vi dinglade med benen, skalade clementiner och filosoferade i solvärmen. Sigge hade med sig den lilla kikaren jag köpte till henne, när vi var på Skånes djurpark, och hon satt och spanade ut över vattnet. Tillbaka i skogen igen använde hon den för att försöka upptäcka ekorrbon uppe i furorna.  

Idag har jag haft min första jobba-hemifrån-dag. Jag gillar det. Jag har ett helt annat fokus utan att känna mig det minsta stressad. Två veckor till att börja med, men inte ens chefen tror att det stannar vid det. Trist att inte ha riktig kontakt med eleverna - i övrigt känns det okej. Och definitivt mer in control än när vi började med distansundervisning i våras.

Och så har jag en ny telefon. Jag byter sällan. Bara när jag måste. Och nu var jag tvungen eftersom skärmen är på väg att lämna in på den "gamla" (två år är ju inte mycket för en telefon, tycker jag). Den flimrar och blir mörkare och mörkare. Antagligen har den åkt i golvet en gång för mycket. Skärmen är hel, men antagligen skadad ändå. Och jag kan omöjligen vara utan telefon. Så idag fick jag hämta ut den nya och installera och småpyssla. Jag känner mig hyfsat teknisk när jag kan göra sådant på egen hand. Men jag tappade det nästan när jag, på väg ut med hunden, upptäckte att mitt headset/in-ears inte passar ihop med luren. Så nu har jag beställt en liten adapter. Mycket med det elektriska.

Jag var ju ute på Ravlunda och tältade för ett tag sedan, bland får och en och annan häst. Jag har span på en vintersovsäck och eftersom jag upplever det som ett väldigt fint ställe att campa på så har jag en liten idé om att sticka ut igen, någon kväll, och testa värmen i sovsäcken. Men så såg jag det här...

... och blev lite betänksam. Jag är verkligen inte rädd för en enstaka varg men jag vet inte om det är hundar i allmänhet eller jakthundar i synnerhet som en del vargar inte riktigt är förtjusta i och det vore ju lite trist om lille Floyd blev vargmat. Fast... kanske är det bara en vilsekommen en som råkat driva liteför långt bort? Och mänsklig närvaro kan tydligen också verka avskräckande. Jag fick berättat för mig idag att 2012 var det tydligen ett helt gäng vargar (flera olika individer säkerställda via DNA) som härjade bland fåren på Österlen och att en del frivilliga sov ute på betesmarkerna just för att verka avskräckande på vargarna - och det verkar ha fungerat. För övrigt är ju vargen oftast skygg och att få se en ärnog något man bara kan drömma om. Dock... jag har hört den - och det var mäktigt.

Inga svar än på min "annons" om att hyra hus. Men jag är optimistisk. Det kommer! Och till dess är det ju inte som att jag sitter i sjön.

Look At Yourself - Uriah Heep

when it rains it pours...

Så kom då äntligen beskedet att skolan stänger fr  o m måndag och två veckor framåt (till att börja med; ledningen avvaktar Region Skånes nya direktiv som ska komma 17 nov). Situationen är en helt annan än i våras. Smittan sprider sig på skolan - särskilt på vårt program, efter vad det verkar - och de senaste dagarna har det varit halvtomma klassrum och många elever som varit oroliga (liksom vi, och vårdnadshavarna) och andra som suttit hemma och väntat på provtagning/provsvar, följaktligen inte fått komma in till skolan och därmed missat en massa. Nu får alla hålla sig hemma och även om vi inte kan stoppa smittspridningen kanske vi kan bromsa in den något litet - och under tiden kan de allra flesta få undervisning (nej, vi har inte erbjudit digitala lösningar för fysiska lektioner). Vi lärare bör också arbeta hemma i görligaste mån, men är ombedda att komma in på måndag för studiedag, information, kraftsamling och kanske ta hem material, då. Jag kommer arbeta hemifrån. Jag tyckte det kändes bra i våras (eller... i längden blev det ju slitsamt med distansundervisning, men det gick lättare hemifrån) och nu är det ju kanske bara för ett par veckor. Kanske.

Förra veckan var ledig. Åh, så ledig. Jag hade jobbat som en galärslav innan för att verkligen, verkligen slippa ens tänka på arbetet under lovet - och si, det lyckades. Jag åt middag med tre fina kollegor, inne i Malmö, pysslade hemma, jobbade en dag som funktionär på högskoleprovet, gjorde ärenden, hade liten familjemiddag här hemma, karvade pumpor i Börringe, lånade hem de små människorna - i tur och ordning - och var ute och gick i skogen.  Jag stickade en hel del också. Och läste. Jag var... ledig. Och det var skönt.

Och nu är det helg igen. Jag är ju rätt tråkig, så här händer inget spännande. Ikväll är det film, pizza och stickning. I morgon tror jag Sigge kommer hit. Vi ska gå på loppis, har jag lovat. Och besöka någon bra lekplats. På söndag ska jag väl tvätta och gå en långrunda med el jycko.

Två inlägg på en dag. When it rains it pours.

Mellan branta stränder - Jan Johansson

inget att säga?

Jag funderar på om jag bloggar så sällan för att jag inte har något att säga, eller om det är för att jag censurerar mig. Det fanns en tid då jag skrev varenda dag. Ibland flera gånger om dagen. Nu glömmer jag nästan bort att jag har en blogg.

På hushyrarfronten har jag i alla fall lagt ut krokar i två stora grupper på Facebook. Jag ger det lite tid, för jag har ju liksom ingen brådska. Om ett tag slänger jag in en annons i gammelmedia (Ystads Allehanda) också.

"Sökes: litet mysigt hus att hyra, tillsvidare. 2-3 r o k. Omöblerat. Gärna med en eller flera fungerande eldstäder. Trädgård. Inget sunkigt och inga fantasipriser. 

Jag kan tänka mig såväl gatu- som gårdshus i stan, liksom ett fristående max 15-16 km från Ystad, kanske utåt Österlen, åt Svartehållet eller i naturskön trakt inåt landet. I den händelse att huset ligger nära en tågstation kan det nog fungera även lite längre bort från Ystad.

Jag bor i Ystad sedan några år men känner att lägenhetslivet inte riktigt är för mig, efter att större delen av mitt liv ha bott i eget hus. Arbetar heltid, har ordnad ekonomi och är hyfsat händig. Kan ta hand om en trädgård och har en liten hund. Dessutom är jag himla trevlig!"

Fredag innebär slutet på arbetsveckan och ju längre jag jobbat på min nuvarande arbetsplats ju viktigare är det. Slutet, alltså. På arbetsveckan. Inga speciella planer finns. Umgås med mig själv, förstås. Det är ju inte så mycket socialt liv, även om jag faktisktpå ett ganska "säkert" sätt var bjuden på middag hos en kollega i Malmö, under lovet, och fortsätter att umgås med de barn/barnbarn jag har i närheten. Jag är ju inte i någon som helst riskgrupp och de är, än så länge, friska.

Black Napkins - Frank Zappa

snart, så...

I fjärran hägrar en veckas ledighet. Eller... fjärran och fjärran - fredag är sista arbetsdagen. Sedan kan jag leva mitt liv i frihet i nio dagar. Jag hade ju tänkt och hoppats på en Oslotripp men så blir det nu inte, på grund av anledningar. I stället blir det lite familjeliv, en dags extrajobb (jag ska jobba med/på högskoleprovet), en middag med goda vänner och så ska vandringskängorna på... jag har inte riktigt bestämt var jag ska vandra, men det hinns med.

I nuet är det naturligtvis en mängd arbete. Omdömen ska skrivas in i systemet, om samtliga elever i mina kurser (ja, andra lärare gör såklart samma sak i sina kurser...). Detta innebär i sin tur att jag går igenom många inlämnade arbeten, tittar på resultat osv. Jag tänkte bli klar idag för imorgon har jag något så ovanligt som ett roligt möte; jag och en kollega snickrar på ett alldeles nytt upplägg för religionsundervisning! 

Jag borde också knåpa ihop en annons och sätta in i gammelmedia (den lokala papperstidningen). Jag vill bo i ett litet hus. Än så länge ska jag nog hålla mig i de här krokarna och att köpa något vill jag inte. I en trakt där till och med kolonistugor går för över miljonen har jag inte heller råd, ens om jag skulle vilja. Men kanske kunde jag hyra mig ett litet hus, inte alltför långt från stan? Samtidigt spanar jag på tänkbara torp, eller små hus, att kanske köpa och sakta rusta så jag kan ordna ett permanentboende på sikt. Där tänker jag i mycket vidare banor. Jag kan tänka mig att bo lite varstans.

A Fine Day to Die - Bathory

avkopplingar

Jobbet. Det får bli som det blir. Jag fokuserar istället på återhämtning och en meningsfull tid utanför. På en vecka har jag haft några fina kvinnor här på middag, med skratt, gråt och klokheter, och själv varit på vinprovning igen, med "klubben". Förutom att prova sex vita viner blev det också spännande samtal. Båda tillställningarna begicks inomhus, men under iakttagande av avstånd. Däremellan har jag hunnit vara på en kurs i kallfärgning (väldigt roligt att se hur det går till - och göra själv) och på en religionsdidaktisk konferens via Zoom. Kompetensutveckling på riktigt. Det blev ju inte sämre av att min gamla handledare, Jonas, var en av föreläsarna/forskarna som deltog. Förra helgen var lilla Torvald här och hälsade på, och den här helgen har jag fått låna Sigrun, efter familjemiddagen. Det är lite utmattande att inte bara kunna slasa omkring och lata sig - men väl värt det. Nästa helg... en kompis kommer på avståndstagande hemmafika på lördagen och på söndagen blir det familjemiddag med Jennyoch Linus med respektive hjärtevänner. Jag får väl vila när jag blir gammal... På något vis är det ändå avkopplande med allt detta trivsamma, enkla och ganska opretentiösa umgänge. Det ger mer än det tar.

Och så stickar jag mycket medan jag lyssnar på ljudböcker och poddar. Det blir en del musik också, faktiskt. Och så är jag ju ute med hunden, förstås. Nu ska jag hålla ihop och hålla ut i två veckor till och sedan blir det en veckas ledighet. Jag hade tänkt åka upp till Oslo och hälsa på Johanna, men det kan jag ju glömma... så jag får roa mig på hemmaplan. Jag tror jag ska inleda ledigheten med en vandring. Blir det inte skitväder tar jag med tältet.

Annat fritidsintresse: leta torp. På ställen där jag har råd att köpa och kan tänka mig bo permanent. Sedan. Då.

Jag skriver lite, också. på en sak jag skrev klart för flera år sedan, men som sedan bara blev liggande.Jag tror faktiskt att den mognat till. Behöver en del bearbetning och sedan... får vi se.

Lesson Learned - Alice in Chains

just ranting

På gårdagens morronmöte gick jag in och var arg. Sådär så att jag knäppte händerna i knät och andades i fyrkant. Jag var inte irriterad på något särskilt, utan i största allmänhet eftersom de där mötena ytterst sällan är effektiva och att det inte går att gå därifrån med en tillfredsställande känsla av att faktiskt ha hunnit göra det som står i den ambitiösa dagordningen. Det var likadant igår. Självfallet hann vi med ett par bra saker. Resten fick skjutas på framtiden igen, vilket innebär att det kommer att ligga och skava till nästa gång. 

Befriande är dock de samtal jag har med en del kollegor. Vi diskuterar viktiga saker som har med vår undervisning att göra likaväl som reflekterar över vår situation eller ventilerar mer privata tankar. Jag är också mentor för en nyexad kollega och våra samtal känns relevanta och är ofta uppmuntrande, för oss båda.

I lördags var det familj för hela slanten. Jag körde in till Malmö och strosade runt med Jenny, vi åt lunch och sedan gick vi på Disgusting Food Museum. Kul och intressant. Lagom ansträngande. Sedan körde vi ut till Börringe och hängde med dem. Middagen var, som så ofta, tio personer runt matbordet. Kul prat och god mat. Hemma igen såg jag The Lady in the Van, på Netflix. Fin liten film. Och vi kan alla hamna där. It's a fine line... I söndags var jag bara hemma och pysslade. Tog en lång promenad vid havet med hunden. Lagade veckans lunchlådor och stickade. Såg The Social Dilemma, vilket stämde till viss eftertanke även om det egentligen kändes en smulaförenklat och det inte var några direkta nyheter som levererades.

Idag har jag lite sovmorron. Jag sov inte längre än jag brukar utan ser i stället till att ha väldigt gott om tid att lyssna på nyheter, dricka mitt kaffe, fundera. Om en stund ska Floyd får en ordentlig runda inna jag beger mig till saltgruvan.

Come Give Me Love - First Aid Kit