När jag la mig i min vita säng i mitt svala, vita sovrum igår kväll upptäckte jag att en full måne lyste in genom de skira, vita gardinerna. Ett kallt ljus som målade en lite skev spökbild av mitt fönster, på det vita brädgolvet. Duntäcket värmde mig gott och det gjorde också en stunds kontakt med mitt Förlutna igen. Men oerhörd lätthet vandrar jag fram och tillbaka mellan det som var och det som är. Tunna, fantastiskt elastiska trådar samlas upp i min hand och jag binder samman delarna av mitt liv med dem och tar sats mot framtiden.
2 kommentarer:
dags att skriva den där romanen!
Du... jag tror jag är på gång... Måste bara frigöra mig från några självpåtagna måsten!
Skicka en kommentar