summa summarum

Det är skönt att vara ensam. Särskilt en sådan här kväll. Må så vara att jag fyller år, men det känns inte som någon anledning att inte göra som vanligt - dricka te, tända ett hav av ljus, bråka lite med adventsstjärnor av papp och sladdar som är splajs nya och som det ändå är något fel som är trasigt på. Prata i telefon och över skype med älskade barn. Påminnas om och av det Förflutna och känna hur det kommer allt närmare mig. Pyssla med håret och klappa på Twisted Sisters of Mercy. Tänka på att skriva. På att börja med utkast och drömma om en skrivarvecka någon underbar stans. En insnöad stuga med sprak i spisen och raggsockar. En terrass mot det stora blå och sluttningar med olivträd. Eller ett café vid en bullrig storstadsgata där alla omkring mig sorlar på främmande språk och ett piano klinkar diskret medan vackra tekoppar klirrar mot matchande fat.

Jag har fått fina presenter. Och mer lär vara på väg, säger mina barn. De har ofta rätt.