Ånej. Än är arbetsveckan inte slut. En femtedel återstår. The show must go on. Hela vägen in i kaklet ska vi! För egen del fungerar det som så att oavsett hur galet trött och sliten jag är så kickar extrabatterierna in när jag vaknar på fredagsmorgonen. Jag laddar med en extra lång, varm dusch och bygger upp den Fina Fredagskänslan med lite extra omsorg om utsidan. Njuter mitt kaffe i långsamma klunkar och låter tankarna vandra vida medan jag själv stannar kvar. Här och nu. Tids nog ska jag ta tag i dagen, som blir som nästan alla dagar den här veckan: fullpetad och avslutad med ett möte. Idag på boendet för ensamkommande flyktingpojkar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Som så ofta gör sig det Förflutna påmint och jag förundras över den självklarhet med vilken det tar plats i mitt Nu. Det är nära nu. Mycket nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar