 |
| Cecilia!!! |
I mitt nästa liv ska jag bli utrikesreporter. Om jag törs. Det är ett synnerligen viktigt arbete, vilket kanske glöms bort i skuggan av så mycket annat. Jag kände såklart inte Nils Horner personligen men han stod för pålitlig information, skarpa inblickar i skeenden så långt borta från mitt eget köksbord och kluriga betraktelser därtill. Så ofta var han i min radio med sin karaktäristiska röst. Senast igår morse, faktiskt, i ett inslag om att det [redan!] är tre år sedan Fukushima. Och bara en stund senare kom nyheten att han avrättats på öppen gata i Kabul.
Dessa modiga människor som flyttar långt, långt bort och tillbringar sina dagar, och nätter, på resande fot och med en slags ständig jour - allt för att låta människor göra sina röster hörda, berätta om aktuella händelser och ge en möjlighet för alla som inte är på plats att veta och förstå vad som händer. Och som, kanske oftare än vi här hemma i mellanmjölkens land fattar, utsätter sig för stora risker.
KUDOS till alla dessa hjältar och hjältinnor och sov så gott, Nils.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar