Inte mindre än fyra personer i min vän- eller bekantskapskrets fyller femtio den här veckan. Alla män. Per definition borde de ju vara trista och GUBBIGA men såvitt jag kan se är de inte ens i närheten. Är det de eller är det jag? Samma sak gäller för många av mina kvinnliga vänner och bekanta, förstås. Inte fasiken är de TANTIGA.
Håller ni med om att det är skillnad på att vara TANT och att vara TANTIG (eller GUBBE och GUBBIG)? Tant är egentligen ett ganska coolt epitet, och "gubbe" lite gulligt. Vem släpper inte då och då loss sin inre tant och odlar pelargoner, löser melodikryss eller vågar säga ifrån när oegentligheter begås - även om det handlar om främlingar? Men att vara "tantig"... njah... det är något annat. Inget positivt alls. Tyvärr finns det de som är tantiga redan i tjugoårsåldern - eller gubbiga. Ni vet vilka jag menar. Ni känner dem, ni också. Lite smått rigida, beskäftiga, tjatiga och osunt nyfikna. De tantiga, alltså. De gubbiga beter sig på ett liknande vis. Ibland ser de ut som hipsters. Eller... om det är tvärtom?
Snön som vräkte ner igår eftermiddag är givetvis borta nu. Ett av de väntade bakslagen, som tyvärr inte gjorde ett enda dugg för att till exempel minimera fästingpopulationen. Idag är himlen duvgrå och vinden stilla. Det är onsdag och en ganska lättsam arbetsdag. Kanske är detta dagen då jag fortsätter rätta de två miljonerna prov. Resultatsamtal med chefen blir det också. En jobb- och skolrelaterad blogg väntar på att startas och kanske är det just denna den sista onsdagen i mars, i nådens år 2014, som jag öppnar den och sätter igång? Med allra största säkerhet är detta också dagen då jag lyckas lura hem en reparatör som får ta sig en kik på den tredskande tvättmaskinen.
Svenskarna tränar mest i Europa,
säger de på radion. "Det ligger i den svenska folksjälen", säger en trendanalytiker. Nå... det är ju kul att vi fortfarande är bäst på
något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar