Från mitt håll ser det ut som en vanlig, lite snöig, dag i Dalarna men jag såg bara häromkvällen, på nyheterna, hur det forsade av smältvatten och folk stod och skottade fram snö så det skulle täcka nio mil spår. Femtontusen, lite drygt, som anmält sig och jag tänker mig att för de flesta är de nio milen ett jämrans råslit. Men uppenbarligen kul också eftersom så många återkommer år efter år.
För mig som åskådare här hemma i sköna soffan är det mer fenomenet än tävlingen som känns kul att titta på. Jag får inte den där riktiga spänningskänslan som jag annars känner av när jag kollar på skidtävlingar. KUDOS dock till alla som verkligen kör nio MIL på skidor. Jag undrar om jag ens skulle klara nio kilometer. Och det här blev inte vintern då jag testade det. Men det kommer ju fler!
Samtidigt som jag sitter här i godan ro skramlas det med vapen och visas muskler österut. Nu är OS över och Putin behöver inte längre bry sig om att saker och ting ska se fint ut utåt gatan... Den mannen har alltid framstått som skrämmande för mig. Kapabel till exakt vad som helst. Det är inte alltid roligt att ha rätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar