#thevuxenlife

Ångest. ÅNGEST! Det är vad jag har känt den senaste veckan sedan jag bestämde mig för att seriöst titta på en bil, provköra den, ordna finansieringen och slutligen göra affär. Våndan har varit förfärlig. Lite lustigt att jag som kan bestämma mig för ett helt hus i en grisblink ska tycka det är så superläskigt att köpa en bil? Men nu är den min. En oerhört VUXEN bil. Kombi och avtagbar dragkrok. Ja, ni fattar...

Men den har också turbo och 260 hästar och sketasnygga sommarfälgar och går som ett jeffla spjut! TJOHEJ!

Det här är dock den absolut viktigaste grejen med hela bilen:

Hållare för min kaffemugg! Det var naturligtvis denna lilla finess som avgjorde köpet... ;-) Men jag har fortfarande ont i magen. Köpa bil är läskigt, helt enkelt. Läskigare än att köpa hus. Till och med läskigare än att ha rörlig ränta på huslånen... Säkert har jag dessutom betalat några lusentappar för mycket för den också, men jag tänker att blir jag nöjd med den så spelar det ingen större roll i det lite längre loppet. Huset fick jag förhållandevis billigt och förra bilen köpte jag till ett galet underpris. I den stora konkursen jämnar allt ut sig...

Och igår kväll var det en sådan där ljus, fantastisk vårkväll som jag bara ville vara ute och köra planlöst i. Men jag behövde kånka in hjul i garaget och leka med katterna och promenera så det fick bli en pytterunda.

Någon som vill köpa en SAAB 900 i trivsamt skick? Efter höstens turer kommer den att rulla många problemfria mil!

Här i Byn är det annars en klar, vacker morgon. Det känns allt lättare att vakna och komma mig ur sängen. Särskilt om jag undantränger att jag ska jobba hela lördagen. Examinationer i CAE* som jag ska hålla i. Nå, det är min tur en gång varannat år, så jag överlever nog.

Nu: kaffe!

Thunder Road - Bruce Springsteen