långsiktig plan

Vackert, eller hur?

Emerald - Thin Lizzy

la dolce vita

Jag for ut till Börringe igår, för att hämta lite glädje. Stannade kvar tills idag, vid lunchtid. Två arbetsveckor kvar. Imorgon: brännbollsturnering med SA och ES. Alla lag/klasser klär ut sig. Lärarna kommer överraska eleverna med att vara utklädda (?) till hippies. Bästa tema vinner ärofullt pris.

På eftermiddagen ska Floyds stygn tas.

Jag lever ett spännande liv.

Black Hole Sun -Norah Jones

waiting to exhale - varning för ego-rant

Lördag. Numera låter hunden mig sova till halvåtta, om jag vill. Skönt. Vi har promenerat, han har fått pälsen genomkammad och jag har tagit hand om gårdagsdisken som jag inte pallade att göra igårkväll, efter en lång arbetsdag (men rätt trevlig, med allehanda småsaker att fixa undan och ett trevligt firande av två "guldklockor) och tre timmars kurs på Brukshundklubben (vardagslydnad). Nu dricker jag kaffe, äter en macka och lyssnar på regnet. Senare idag ska jag ut till Börringe och vara barnvakt medan Matilda & Mike går på fest. Det är dem väl unt.

Förra [lång]helgen var mina systrar här. Vi hade kul tillsammans. Det finns alltid intressanta saker att prata om och utöver det vandrade vi vid Stenshuvud (det gjorde jävligt ont i mitt vänstra lår, men jag är enveten) och vid havet, fikade, klappade på garn hos Alpaca of Sweden, var i Kåseberga en sväng och såg oss om på Österlen i största allmänhet.

Jobbet. Jag ser ett slut på ett tungt, stressigt år. Jag skriver ner saker jag kommer på som ska minska min stress nästa år. Saker jag ska göra, men framförallt saker jag inte ska göra. Jag blev glad igår när jag pratade med ett par av lärarna på Estet. Jag ska ha en av deras klasser i religion och det är dels en liten klass (10 elever! Hurra!) och dels en väldigt kul klass. Det ska jag försöka göra något riktigt bra, annorlunda och roligt av!

Kroppen. Ja, eller åtminstone benen... Haha... Jag går hos en naprapat nu. Hon är grymt bra. Hon drar rätt allt i mitt sneda skelett och peppar mig. Första gången konstaterade hon att ett par av mina nackkotor och mitt bäcken är så sneda att det skiljde 2 cm i benlängd. Inte undra på att det gör ont. Hon drog rätt och jag kunde faktiskt känna, i flera dagar, att allt kändes bättre. Men eftersom jag dragits med detta en längre tid rättar det ju knäppelunda till sig på en enda gång. Jag var tillbaka hos henne igår och det mesta hade hamnat snett igen - men inte riktigt lika illa som sist. Jag får fortsätta gå hos henne tills jag får ordning på högerknät, som troligen är roten till hela skiten. Jag har åtminstone en läkartid nu, eftersom jag gjorde en egenremiss till ortopeden, så att jag kan få en möjlighet till röntgen och sedan - förhoppningsvis! - operation av menisken. En titthålsoperation, vilket ju innebär att jag kan åka hem samma dag! Jag längtar så jag blir gråtfärdig. Jag märker ju hur den ständiga smärtan, vid rörelse, sätter sig på mitt psyke och jag tror ibland att livet är slut. Ja, inte livet, alltså, men livet som jag vill ha det. Sweden Rock bestämde jag ju för länge sedan att skippa i år också, men såhär med facit på hand var det ju lika bra. Hur skulle jag kunnat gå och stå hela dagarna där? För att inte talaom halva nätterna... Att "alla andra" är där och har kul är bara lite småbittert. Men att jag troligen inte åker in till Malmö på söndag, för Uncle Acid & the Deadbeats, på grund av samma jeffla smärta - det är bittert på riktigt.

Så... jag är inte särskilt uppåt. Känner mig ensam - och orkar inte med för mycket folk. Paradoxalt. Är trött, men lite för rastlös för att vila. Osv.

Snart, snart är det i alla fall dags för drygt sju veckors semester och jag har inte så många planer men det känns gott. Jag kommer nog ha en del vänner på besök, jag kommer givetvis hänga med Börringekollektivet en hel del och mot slutet av sommaren ska jag då äntligen göra min roadtrip genom mellansverige och hälsa på goda vänner på vägen upp mot Ludvika, och sedan Älvdalen/Särna/Grövelsjön med Netti och våra jyckar. Avslutningen på fjällvandringen blir en repa till Stockholm där vi bl a ska se P!nk, i Globen. Jag hör eventuellt inte riktigt till målgruppen, men jag gillar hennes fantastiska röst och jag gillar hennes texter, så jag tror det blir en kul grej.

Och ska jag se framåt mot annat trevligt så har jag och Johanna redan pratat om att vår höstlovsresa kanske går till Dublin - och isåfall en konsert med Opeth!

Så... får jag bara den där semestern snart kanske jag överlever ett tag till.

Demon of the Fall - Opeth

inte mycket att säga

Min islandströja är klar nu.

Ojdå. Ett par veckor sedan jag skrev sist, ser jag. Jag antar att det dels beror på att jag nog inte har så mycket att säga och dels på jobbet och annat att stå i, när jag inte arbetar. Det är stick- och syprojekt och hunden och familjen och vänner att inte tappa bort. Jag har också hunnit med ett hoppingivande besök hos en naprapat som knyckte rätt mitt sneda skelett. En sned nackkota, höftben med "nivåskillnad" på två centimeter och så garanterat en meniskskada, som dock bör gå att operera och det snabbt. Ja, jag får väl vänta ett bra tag, men själva operationen är bara ett över-dagen-titthål. Hopp! Jag ska tillbaka eftersom kotor och leder säkert vill glida tillbaka men det känns något mjukare i kroppen.

I veckan kommer mina systrar på besök. Jag hoppas på bra väder så vi kan tillbringa en dag på Stenshuvud och en dag på annat håll.

Peaches En Regalia - Frank Zappa

familjedag

Matilda högst!

Sigrun softar lite.

Jag skulle på ett stickevent igår, men lyckades inte få hundvakt, så jag fick avstå. Istället åkte jag med Börringekollektivet till Malmö och var med och var publik, och stöttade med markservicen, för Matilda som sprang Malmö Toughest, med en kompis. Fantastiskt skönt väder så det var en fin utflykt, även om både hunden och jag blir rätt trötta av allt folk och tjosanhejsan (nyttigt för honom att socalträna -och kanske för mig också?). Hemvägen fick bli en omväg till Linus och Nathalie i Håslöv. De har fått fint i ordning i huset. Hyra hus är kanske ingen dum idé?

Idag får jag helt enkelt se vad jag hittar på. Kanske tar jag bilen ut till havet, eller till någon skog. Stan ligger i skräpig baksmälla efter den årliga cruisingen, vilken jag lyckligtvis missade det mesta av. Det var bara svårt att komma in med bilen på min gata, när jag kom hem på kvällskanten. Och fullt med skrålande människor mest hela natten. Vad är det med folk som måste bröla och skräna så fort de får i sig alkohol?

Malmö's Toughest? 

Just nu dricker jag i alla fall te, stickar på en ärm till min islandströja och ser, med ett halvt öga, på ett program om Tiny Houses. Just nu en kvinna som i det minimala toalettutrymmet också behöver plats för en kattlåda och en... hundlåda? Alltså, en kattlåda är det ju många som har även om katten ofta är ute, men en hundlåda? Vad är det med amerikaner? Går de inte ut med småhundar? En av Mikes släktingar har för övrigt en liten hund som är deprimerad (ja, får den aldrig gå ut är det förståeligt) och därför medicineras, av veterinär, med antidepressiva och valium. WTAF?

Every Dream Home - Motorpsycho

glädjeämnen

En positiv sak, den här veckan, är att det verkar som att det faktiskt var en inflammation (troligen muskelfäste, eller slemsäck) som gjorde så jeffla ont och som fick benet att plötsligt vika sig och bära sig åt. Förra veckan var jag dessutom öm och slut i kroppen, sådär som man kan bli när man har någonslags infektion/inflammation, och jag fick sova middag efter jobbet för att orka gå ut med hunden. Men... efter en hel del vila (vilket t ex pinsamt nog innebar att spara några tusen steg och ta bilen till jobbet, i stället för att gå och liknande mesgrejer) så verkar det ha gett med sig. Det gör inte ont, jag kan gå nerför trappor i princip obehindrat och jag haltar inte. Jag kan till och med gå i uppförsbackar utan att det känns som att lårbenet är brutet rätt av. Vilken lättnad!

En annan positiv sak är besöket vi gjorde med stickcaféet hos Alpaca of Sweden, igår. De har bara två alpackor nu och de är för gamla för att det ska vara någon vidare kvalitet på ullen, men de var fina att prata med. Den lilla gårdsbutiken var trivsamt inredd och där fanns en hel del kvalitetsgarner (inte bara deras egenspunna - som de spinner av inköpt alpackagarn) och några härvor fick följa med mig hem. De var inte billiga, men å andra sidan kommer de bli finfina julklappar till mina tre döttrar. Materialet är en blandning av babylama, silke, linne och merinoull. Fantastiska färger och så mjuka, så mjuka. Och en lite mindre, silkesmjuk härva i en pärlgrå blandning av kashmir, kamel, silke och babyalpacka ska få bli ett par halvvantar till mig själv. Flätmönster blir fint, tänker jag. Förutom möjlighet att handla fick vi en trevlig ullföreläsning av Madeleine som driver företaget och en härlig, lätt middag.

Tredje positiva saken den här veckan kan få vara att jag äntligen kommit igång med sömnaden. Jag tänker mig att sy ett antal påsar eller väskor, att förvara stickprojekt i och jag fick klart två i söndags, där yttertyget är det underbara Lustgården av Sven Lindberg, som Erica gav mig en rejäl stuvbit av. Några behöver jag själv, ett par ska jag ge bort och blir det fler tänker jag sälja dem.

Annars... är det ganska galna veckor på jobbet och jag tar bara ett par dagar i taget, samtidigt som jag håller ett öga på schemat så att jag hinner det jag tänkt. Semestern hägrar!

Whispering Pines - The Band

i fas

1 maj.

Det känns snudd på overkligt, men innan jag gick hem från jobbet igår hade jag rättat undan allt som rättas kunde. Det betyder att jag inte har någon enda liten slask inför rättningen av nationella proven. Det känns väldigt skönt, såhär en söndag mitt i veckan.

Sålunda avkopplad steg jag upp i vanlig onsdagstid för att ta ut hunden till "klubben" (det där låter som att jag på något vis skulle vara aktiv, vilket inte alls stämmer) för minst en timmes spring (hunden), lek och träning. Men klubben har också en liten medlemscamping och idag stod där en husvagn. Med folk i. Och två stora rottweilers. Superfina hundar. Det kan jag tyvärr inte säga om deras husse som såg ut som vilken dräggig gringubbe som helst, en lördagsmorgon på Sweden Rock. Han morrade och muttrade värre än hundarna så efter bara en halvtimmes vistelse avbröt jag och så åkte vi ner till havet istället. Problemet med att gå där är att det på något vis skruvar upp hunden till helt oanade höjder. Han blir helt yr och springer åt alla håll. Samtidigt. Ligger som en iller i kopplet och det blir liksom inte lika kul. Men när vi kom ner till vattnet sansade han sig och efter att ha ätit lite tång och jagats av vågorna kunde han chilla en stund, medan jag drack te och bara tittade ut mot horisonten. Skönt. Ingen stress. Ingen tid att passa.

Nu har jag ett över-natten-jäst bröd (sjukt lättbakat, väldigt, väldigt gott och helt enkelt ett av mina favoritbröd att baka) i ugnen och tror ett varv med dammsugaren får bli det mest ansträngande jag gör före lunch. Jag behöver köra en tvätt också och baka en rabarberpaj. Men det hinns ju med, det också. Jag är trött och känner mig lite nere inuti och behöver göra något jag tycker om. Som att sticka, till exempel.

Senaste avsnittet av Game of Thrones... jag var helt utmattad efter The Long Night. Och musiken... gripande. Det finns en fin video på Youtube men om någon av den lilla tappra skaran som läser bloggen inte hunnit se avsnittet så är ju inte jag den som vill spoila, så jag valde en annan version. Utan filmbakgrund.

Ramin Djawadi - The Night King

fo

Jag lägger ännu ett "FO" (Finished Object) till handlingarna. I ett par veckor har jag stickat en sjal, designad av The King of Knitting, Stephen West, som gör en hel del skruvade grejer, men också väldigt mycket läckert och ganska lättburet. Den här sjalen går mest utanför min komfortzon vad gäller färgerna (gult är verkligen ingen färg jag brukar använda) men jag tror ändå den blir en favorit. Mjuk, varm och skön! Nu kör jag vidare på min islandskofta. No rest for the wicked.

Muggen!

Helgen som gick var annars bra på alla sätt och vis. Fredagskväll med övernattning, i Börringe. Bus och lek och sagor med barnen och mys och gott prat och något glas rött med föräldrarna, senare på kvällen. På lördagen passade de Floyd medan jag utförde en välplanerad och mycket rask kommandoräd till Emporia och IKEA. Hur orkar folk ha dessa ställen som sina helgnöjen? Jag var fullständigt slut när jag var klar och kunde köra tillbaka till Rodeys. De skulle iväg till vänner och äta middag och det passade mig fint för jag var ju seg som tusan och tyckte det var skönt att köra hem och krypa upp i soffhörnet med stickning och hund. Och igår var det bland annat minikonstrunda (underbara Argilla krukmakeri, i Löderup, där jag köpte två ljuvliga te/kaffemuggar) och jättegod fika på Olof Viktors - men det skrev jag ju om igår.

Konstig vecka igen; jobba två dagar, vara ledig en, och så jobba två. Och tokfullt med grejer att hinna och göra. Men jag hinner ju i alla fall inte ha tråkigt, på jobbet!

Inside - Stiltskin

kravmärkt?

Plommonblom

Förr i tiden kunde man säga om en person att hon, eller han, var en "hundmänniska". En sådan var en person som höll på med hundutställningar, eller kanske tävlade med sin hund i exempelvis bruks eller agility. En lite speciell person - och inte alltid positivt menast... Vi andra hade liksom bara hundar. Vi var inga "hundmänniskor". Men jag anar att det har svängt en del, i detta avessende. Det verkar som att "alla" numera håller på med agility, rallylydnad, nosework med mera. Det är utställningar, träning och läger och fan och hans moster. Det är lätt att, som hundägare, dras med i det där och för mig skapar det enbart ångest. Jag varken vill, orkar eller hinner hålla på med honom hela tiden. Jag tror dessutom att ständig aktivering skapar en hund som ständigt behöver aktiveras vilket kan vara skitjobbigt i längden.

Vi har kul ihop, hunden och jag. Och jag har bestämt mig för att låta det fortsätta vara så. Avslappnat och kravlöst. För skojs skull, liksom. Mina primära mål med hans "fostran" är att han ska kunna gå vettigt i koppel utan att uppföra sig som en dammsugare på amfetamin. Han ska kunna komma på inkallning så att han, när han blir äldre och förståndigare, kan få springa lös på långpromenader i skog och mark (när det är tillåtet, mind you) och han ska ha ett lugnt och trevligt uppförande så att det är okej att ha honom med i diverse sociala sammanhang. Och just det...en sak till... han ska inte sno grejer från fikabordet. Och vi är på god väg, tillsammans. Kopplet är fortfarande ett work i någon form av progress men han är annars en riktigt trevlig liten jycke som är väldigt mån om att ha kontakt med mig - även när han springer lös på hundparken i Sjöbo eller på brukshundklubben (två anläggningar om vardera ca 15000 inhägnade kvadratmeter). Och med är han alltid. Idag fick han visserligen snällt vänta i bilen medan vi (jag och en kompis) besökte en keramikers butik men sedan blev det finfika på Olof Viktors uteservering och där var han såklart med! För en hund är sådana grejer också aktivering. Om man därtill lägger små uppdrag han får, när vi är ute, som till exempel att våga hoppa upp på en hög sten, gå balansgång på en mur eller en stock, hoppa över något hinder, kunna sitta fint och lugnt när det är stimmigt runtomkring, leta upp godisbitar jag slänger ut på en gräsmatta osv ad infinitum, så mår han dessutom mentalt mycket bra.

Just nu har han totalt däckat på vardagsrumsgolvet efter en timmes spring, lek och aktivitet på hundparken och sedan minikonstrunda med fika. Och jag kan ta upp stickningen och maska av ett kul projekt jag hållt på med ett par veckor! Så vill jag ha det med min hund. Andra får gärna hålla på. Så mycket de bara orkar. Men jag vill inte bli indragen...

Nu är det väl revolution på gång? - Bob Hund

tio dagars retreat

Det har varit tio bra lediga dagar. Bäst har varit att jag inom loppet av lovet hunnit träffa, och umgås med, mina barn och deras familjer. Nio intensiva dagar. Ovärderligt.

Idag, den tionde, har jag bara låtit dagen gå. Småpyssel (det blommar fint på baktrappen nu), tvätt och mealprepp varvat med en utflykt till hundparken i Sjöbo, stickning och roligt telefonsamtal med vännen Lena. Senaste avsnittet av Game of Thrones klippte jag till morgonteet. Som avrundning på denna stillsamma söndagsmåndag tog vi en härlig kvällspromenad vid havet, Floyd och jag. Nu lackar jag naglarna, funderar på att se om GoT-avsnittet, för att uppfånga eventuella detaljer jag kan ha missat i morse, och avsluta en etapp på ett av mina stickprojekt.

A-dag i morgon och på onsdag drar läsårets absolut galnaste veckor igång. This, too, shall pass.

Flower Power - Greta Van Fleet

osloliv

Morronkaffe
på norsk balkong

Jag landade hemma i soffan, igår kväll, efter några dagar med döttrarna i Oslo, och deras hjärtevänner. Det har mestadels varit arbetsvecka för dem så vi har inte "hittat på" särskilt mycket. Men det var inte heller meningen med mitt besök; jag ville bara vara med dem. Kramas, pratas, umgås. Och det har vi gjort. Det har varit fint och skönt. Mina vuxna tjejer, med vuxna liv, vuxna bekymmer och dito glädjeämnen. Visst har vi åkt el-sparkcykel och ätit ett par goda måltider ute. Och visst har jag gått en streetart-konstrunda med Floyd och Stitch om morgnarna. Men annars har vi mest bara varit, lite vårslitna som vi var, allihopa. Promenerat, fikat, druckit någon öl och kanske lagat lite mat tillsammans.

Och nu är jag hemma. Idag är det påskafton och innan Börringekollektivet kommer på middag tänkte jag först ha en lite lat förmiddag och sedan köra och handla, och till hundparken i Sjöbo där Floyd kan få springa som en galning och leka med andra lösa hundar. Jag tror Sigrun tänker stanna tills i morgon, och sedan åka hem med Linus & Nathalie som kommer över på lunch.

Måndagen får bli min egen.

Skogsrået/Finngalkn - Faith

Jag tog en liten omväg hem (Grimsholmen, Falkenberg)...

den är här nu

Söndagskväll...

Som ett brev på posten - pre-Post Nordtiden, dårå - infinner den sig; vårterminsstressen. Dagar och veckor rusar fram och flyter ihop och jag har tusen saker jag måste hinna -och många jag faktiskt hinner,men det är inte gratis... Kroppen värker och halsen svider men är det någon tid på året jag sannerligen inte har tid att vara sjuk, så är det nu. Ära vare Buddha, eller någon, för Panodil och ingefärste med honung. Jag vaknar om nätterna, ungefär vid två-halvtre, och kommer på saker jag måste göra, eller borde ha gjort. Än kan jag somna om, efter en stund. Vi håller humöret uppepå oss själva och varandra, kollegorna och jag, och vi försöker hitta små oaser i hetsen.

Min fritid är helig. Jag är ute mycket med Floyd, jag stickar på flera olika projekt, jag hänger med Börringekollektivet och jag läser. Bäst är de lite längre utflykterna med hunden, till stranden eller skogen. Brukshundklubben i ottan (onsdagar och torsdagar) är också fint och idag körde jag till hundparken i Sjöbo, där han fick leka med andra hundar, också. I fredags till igår var vi ute i Börringe och medan jag åkte in till Malmö för sy-och hantverksmässan stannade Floyd kvar och var med ute i trädgården och härjade hela dagen. Jag tror han har ett ganska fint hundliv.

Glad Floyd i vårsol!

Sista veckan nu och sedan påskledigt. Oerhört efterlängtat. När jag går på ledighet ska jag inte ha något som släpar. Det är i alla fall ambitionen. Och det är nog säkrast att jag ordnar det så, för efter ledigheten stundar nationella prov...

Matilda och jag har sett en mycket bra serie på Netflix. After Life, av och med Ricky Gervais. Vansinnigt sorglig och sjukt rolig. Rekommenderar!

Always Remember Us This Way - Lady Gaga

det rullar på

Kanske så här?

Livet alltså. Det rör ju på sig, även om jag ibland betvivlar det. Rytmen är en annan nuförtiden. Jag önskar jag hade mer ork. Mer lust. Men jag är trött. Trött på den här ständiga kampen för överlevnad. Jag har alldeles för många vänner som jobbar hemma, eller inte jobbar alls, och det är banne mig förödande för min stridsmoral. Jag vill också göra mer av mitt liv än arbeta. Jag vill läsa, vandra i skogen, leka med min hund, umgås med min familj och vänner. Sova ut mitt i veckan, ibland, eller förlora mig i något kreativt och glömma tid, rum och mat. Jag vill göra spontana grejer som att resa eller bege mig på upptäcktsfärd eller gå på någon riktigt bra konsert. Jag vill kanske till och med bo i ett hus i en skog nånstans (vid ett hav har jag knappast råd med...). Men den här trista tröttman som kommer av att aldrig våga släppa efter på ordningen, redan och förmågan att betala mina räkningar, den håller mig tillbaka.

Tänk om det är gammeln?

Med ont försåt - Abramis brama

jävelben

Funderar på min islandströja.
Måste ha grönt, också!

Livet rullar på. Arbete, stickning, umgåsing med familj och vänner, hundmys- och träning. Jag tror hormonerna börjar rycka i honom för plötsligt är dofter det mest spännande som finns och när han får upp spåret på något är han inte kontaktbar. Det är som att vara ute med en dammsugare på speed. Så just nu tränar vi intensivt att inte dra i kopplet. Och ibland är det skit och ibland går det jättebra. Tur jag är envis. Varje dag får han en lång promenad (plus alla de mer eller mindre korta). Onsdags- och torsdagsmorgnar sticker vi ut tidigt till Brukshundsklubben och har hela appellplanen för oss själva i en timme, ungefär. På helgerna blir det promenader vid havet, i Sandskogen. Så jag får mycket motion. Alltid något.

Jag har fått tid hos sjukgymnast för att jag har så sjukt ont i benet, nästan uppe vid höften. Rätt vad det är går det som en elstöt genom benet (SMÄRTSAMT) och det kan plötsligt vika sig. Helt sjukt. Jag vågar knappt gå i en trappa utan att hålla i räcket, för den händelse benet skulle ge vika. Jag vet att man inte ska googla utan söka läkare, men jag har gjort det i alla fall (OCH försökt få tid på en vårdcentral men det var ÅTTA veckors väntetid... och då tänkte jag att en sjukgymnast troligen kan lika mycket som en läkare - och kan dessutom remittera mig tillen ortoped, om det skulle behövas. Googlande har i alla fall gett vid handen att det troligt kan röra sig om en så kallad slemsäcksinflammation (både symptom och bakomliggande orsaker verkar stämma rätt bra), men jag får väl se vad sjukgymnasten säger. Dit ska jag redan nästa vecka. Jävelben. Hålla PÅ, hela tiden.

In Circles - Staring At Cows

home. sweet home

Sakta men säkert börjar jag känna att den här lägenheten kanske ändå kan komma att kännas som hemma. Minnen börjar skapas och jag gör små, små förändringar i hur jag använder den. Kanske rentav smäller till och sätter upp en fin hylla i mitt badrum, en vacker dag. Så här en söndagskväll känns det hemtrevligt och skönt att plocka fram stickningen, efter sista hundrundan (nå, vi måste ut en riktig snabbis innan läggdags, också), landa i soffan, men hunden på mina fötter, och kolla lite teve och bara vara. Jag har varit en del i Börringe, och igår eftermiddag följde Sigrun med mig hem. Mysigt och härligt! Hon är så himla rolig, vetgirig och en rövarhistorieberättare av rang. Idag frågade hon mig vad jag skulle göra utan henne... Ja, utan henne skulle livet verkligen vara en stor bit torftigare. Tommare. Tristare.

Detta ska bli en sjal
designad av Stephen West.

Veckan som kommer bjuder på en intensiv jobbvecka, men också stickcafé på onsdag och kanske något annat socialt på lördag. Jag behöver läsa The Silent Patient också, till den engelska bokklubben, på jobbet. Egentligen skulle jag vilja vara hemma, bara. Jobbet är vad det är och jag har nog egentligen gett upp hoppet om att återfinna arbetsglädjen. Jag gläds åt goda kollegor och många trivsamma elever. Ibland kikar jag i Platsbanken...

I Can't Give Everything Away - David Bowie

swisch!

Söndagsmorronkaffe!

Veckan bara försvann. Fullt upp på jobbet, och utanför har jag försökt hålla balansen mellan aktiviteter med valpen och vila (för mig själv). Det blir många promenader... och jag tänker att när han blir vuxen kommer han bli ett härligt sällskap ute i naturen, på lite längre vandringar och småäventyr. I onsdags stack vi ut till brukshundklubbens appellplan. Den är helt inhägnad och där fick Floyd springa helt fritt som en galning (vi var helt själva) och så tränade vi inkallning, med mycket gott resultat. En termos med hett te värmde gott i morgondiset. Igår var vi ute på stranden och i Sandskogen. Han sover gott när vi är hemma - och det gör jag med... Nu har jag ordnat med hundvakt för veckans två långdagar, också. Det känns skönt att dels slippa oroa mig för att han måste vara ensam för länge och dels slipper jag stressa hem mitt på dagen för rastning, lek och umgåsing.

Jag har måhända inte ett så socialt liv, men det artar sig ändå. Middag och gos med små människor i torsdags, i Börringe. Igår eftermiddag var en vän från stickcafét här och vi åt en het tomatsoppa med saffran, som jag hade lagat till. Hembakat focaccia till det. Kaffe. Bra samtal. och så stickning, förstås. Idag ringde vännen/kollegan Maria och ville ses. Det blev en lång, skön runda på stranden (valpen var med, förstås) i solsken och sydvästliga vindar - och så kaffe på det. Det räcker bra för mig, just nu.

Veckan som kommer är mycket arbete. Jag har ännu en gång lyckats med konststycket att ha tre klasser som samtidigt haft skriftliga inlämningar. Eller... de började vid olika tidpunkter och tanken var att de också skulle vara klara olika veckor - men de jobbade fortare/saktare än vad jag förväntat mig... Nå, det lär väl svida över. Jag känner mig inte särskilt stressad, den här terminen.

Ptja. Roligare än så är inte mitt liv, just nu...

California Dreaming - The Mamas & the Papas

slutet

Den lille och havet...

Ledigheten är slut om några timmar. Den har varit bra.

Fredagskvällen blev riktigt mysig med Maria och Sima ute vid havet, i Skateholm. Strandpromenad i solig snålblåst och persisk, polsk och svensk (nåja, biffar av Anammas formbara vegofärs...) mat. Något glas rött. En värmande brasa. Härliga samtal.

Igår tog jag med mig te och smörgås och for ner till havet. Där fick valpen stimma omkring både på stranden och i Sandskogen och en stund vilade vi, lite i lä, och åt frukost och njöt av solen över vattnet. Ja, jag är ju tveksam till att valpen njöt just av solen (men desto mer av att få springa runt som en galning). Men jag gjorde det för oss båda. På eftermiddagen ringde åka-till-Malmövännen och ville ses på en fika. Vi gick till Möllers, som är ett klassiskt kondis med massor av kakor, bullar och bakelser av alldeles normal storlek. Inga sådana där kromosomkakor, stora som frisbees, som de flesta caféer kör med.

Och så här blev min söndag...
Tvätta ett par maskiner - CHECK
Klippa klorna på Floyd - CHECK
Dammtorka - CHECK
Städa badrummen - CHECK
Sortera pappersskräp, tidningar etc och slänga - CHECK
Ställa upp fönstren för rejäl genomvädring - CHECK
Dammsuga - CHECK
Våttorka golven - CHECK
Vattna växterna - CHECK
Köpa ny mobiltelefon - CHECK
Baka grahamsbullar - CHECK
Bädda rent - CHECK
Stimma en timma i Sandskogen med lille F - CHECK
Laga och äta en god, het tomatsoppa - CHECK

Nu hänger vi i soffan, jag & valpen. Han tänker nog sova och jag ska sticka och lyssna på ljudbok. Senare blir det säkert lite film, Game of Thrones eller naturprogram och Babel på SVT2. Skön söndag! Morgondagen ska jag ägna mig åt då. I morgon, alltså.

Canzona (There will be time) - Osanna

sportlovsaktiviteter

Avanti!

Ledig vecka. Nio dagar. Jag klagar inte.

Lördag var en heldag med Floyd där vi avrundade med att vara barnvakter ute i Börringekollektivet, så att föräldrarna fick åka iväg och äta en vuxen middag (en sådan där man får sitta still och tala till punkt). Vi körde hem i sena kvällen och på söndagen kom Matilda och barnen hit på lunch och så stannade Sigge kvar till tisdag eftermiddag. Full rulle och mycket kärlek!

Onsdag var en utflykt med en vän som skulle in till Malmö och lämna sin symaskin på service. Jag följde med som sällskap, bara, och vi var in på en trevlig liten tygaffär och vännen köpte mycket tyg. Jag hittade äntligen ett jerseytyg med tungt vackert fall (bambutrikå) som ska få bli en lite längre kjol som blir snygg som tusan till mina Doc Martens, som vilat länge nu. Symaskinen åker fram i morgon. Jag har ett par andra projekt, också!

Mycket stilig!

Igår, torsdag, tog jag mig en riktig eremitdag. Stickade frenetiskt på min kofta och såg flera avsnitt av Game of Thrones (nu är jag inne på S7...). Givetvis med ett antal avbrott för längre eller kortare promenader med Floyd.

Och idag har Floyd varit ensam hemma (nödvändig träning) medan jag gjort lite ärenden. I eftermiddag ska vi (ja, jag och Floyd, alltså) plocka upp en vän/kollega på stationen och köra ut till en annan vän/kollega ute i Skateholm för strandpromenad och gemensam middagslagning. Jag hoppas Floyd vet att uppföra sig...

Vid ett fönsterbord mot parken - John Holm

han är här nu

Nu har han flyttat in för gott, lille Floyd. 

Och jag har nio dagar av ledighet framför mig. 

Ljuvligt. 

A Song For Europe - Roxy Music

torsdag

Stickcafé igår kväll. Roligt att tre kollegor plötsligt joinar. Det är enkelt och lättsamt. Vi stickar, eller virkar, pratar och fikar. Någon hjälper någon annan med ett nytt sätt att virka, eller med en krånglig beskrivning. Vi tipsar om idéer och projekt. Planerar en gemensam utflykt till en svensk alpackafarm, där de också säljer egenproducerat garn. Jag är hemma strax efter sju och hinner sticka några varv till (just nu känns det som att koftan kommer ta en evighet och i tankarna är jag redan i andra projekt) medan jag kollar sista avsnittet i säsong 4, på Game of Thrones.

Idag är sista dagen med min VFU-student. Det har varit fyra snabba veckor men jag kan klart och tydligt se en utveckling och det känns roligt. Vi avslutar idag med ett trepartssamtal med VFU-läraren från uni.

Planen för eftermiddagen och kvällen är att dammsuga (måste utnyttja dagsljuset om det ska bli ordentligt gjort), köra en tvättmaskin och kanske sy på något. Romantiskt, eller hur?

My Funny Valentine - Miles Davis

skräck

Ända sedan jag var väldigt ung har jag fascinerats av, och älskat, Hans Arnolds bilder. Dels skräckmotiven, men också ett innehåll där man kan betrakta en bild länge - och många gånger - och hela tiden hitta nytt. Monstret som valp står i bokhyllan här, ABBA Greatest Hits hade jag såklart och givetvis läste jag varenda en av Hans Hellmut Kirsts böcker där Arnolds illustrationer på omslagen var fantastiska. Matulda och Megasen var jag kanske lite för gammal för att se, egentligen, men det brydde jag mig knappast om. Luftisarnas skepp inspirerade för övrigt en man jag dejtade ett tag till att skapa egna, fantastiska svävande skepp, av pinnar. I Falkenberg såg jag ofta, som barn, affischerna för hans utställningar på Galleri Flamingo. Hemma hos barnens far finns ett original (Stålmannen kommer hem) som han behöll i bodelningen. Så... han har funnits med mig i nästan hela mitt liv. Och nu har jag sett utställningen i Klippans konsthall! Det var en fröjd att sakta vandra omkring och se på hans verk. Han var en verkligt produktiv konstnär, vilket ibland ses med obilda ögon. Själv är jag bara glad att han var så mångsidig och att det finns så mycket att upptäcka!

Jag har förresten träffat honom, också, när åttitalet var väldigt ungt. Men det är en annan historia...

So Long - ABBA

helg

Fin stuvbit jag fick av Erica. Den ska bli en messenger bag.
Måste bara hitta ett bra foder, först.
(Sven Lindberg, Lustgården)

Det var så mysigt att äta middag (Sigrun hade bestämt mac 'n cheese) med Matilda, Mike och de små och att leka, hitta på sagor, prata med M&M, igår kväll. Men idag var det gråmorgon, igen. Tungt att kliva upp. En ren viljeakt.

Men när jag sitter här vid köksfönstret ser jag små, lätta moln som flyger över himlen, mitt i allt det dystra. Teet smakar förträffligt och efter jobbet kör jag upp till Klippan och hämtar hem Floyd. Han ska tillbaka på söndag, men nästa helg kommer han hem för gott. Det blir fint.

Five to one - The Doors

en vecka

Söndagskväll...

Dagarna liksom bara går. En vecka sedan jag skrev här sist. Jag har klippt mig. Erica var här över helgen, och delvis var även hennes kille med (även om han också var en del i Malmö). Vi gjorde inget särskilt. Lagade mat tillsammans. Pratade. Drack vin. Strosade i stan, fikade och köpte varsitt exemplar av gemensamme husgudens Neil Gaiman Nordisk mytologi. Lyssnade på musik. Hela tiden. Jag stickade några varv på min kofta också, men det känns lite... oartigt?... Jag får jobba på det där. Klart det inte är oartigt. När Erica och D. hade åkt hem till mörkaste Småland igen fick det bli lite småplock, någon tvättmaskin... det där hemmapysslet... och sedan ytterligare ett par avsnitt av Game of Thrones. Och stickning, då. Nu har jag fått kläm på det där med att sticka uppifrån och ner och det finns hopp om att det faktiskt blir en kofta - och det med rätt bra passform.

Kaffedags på jobbet

Jobbveckan pågår ju. VFU-studenten är här. Igår var jag inne på uni i Malmö för en s k handledardag som blev rätt snöplig då den som skulle informera och prata med oss engelsklärare inte dök upp. Ikväll ska jag egentligen in igen, för en "religionsdidaktisk mötesplats" men jag mår som sju svåra år och avstår. Kollegan J känner lika samma och jag hoppas att ingen av oss håller på att åka på något krassel... Dagens eftermiddagspass är vikt åt förbokade ämnessamtal med elever och vårdnadshavare. Jag har en enda bokning (kanske för att jag är sjukt bra på att hela tiden dokumentera, uppdatera och kommunicera på vår digitala plattform?) ganska tidigt och efter den tänker jag gå hem. (Ja, jag skriver det här på min arbetstid. Eller kanske snarare på min lunchtid. Sitta i personalrummet och frysa är ingen direkt hit.)

Jag och systrarna har haft telefonmöte kring mammas, och pappas, situation. Pappa har det tungt med ansvar för att allt, precis allt, ska fungera och med mammas ständiga oro och dessutom tänker jag att han lever mitt i ett stort sorgearbete. Han ser ju vad som håller på att hända och att han sakta, men obevekligt, förlorar sin älskade. Mamma lever mest i förnekelse men nu börjar det rulla på med a second opinion från Minnescentrum i Örebro som, till skillnad från de lokala vårdcentralsklåparna, vet vad de håller på med. Möjlig lägenhet i trygghetsboende kan också vara på gång, och det på en ort som både ligger närmre för oss att besöka och som mamma och pappa tycker mycket om. Kvarnarna mal sakta.

Mer, då? Jag vet inte. Det är grått och kulet ute. Jag är trött och dôven (som man säger i Värmland) och sjukt omotiverad. Det är svårt att tycka om sig själv, för mig, idag.

Men det kommer väl andra dagar. Hoppas jag. I morgon ska jag i alla fall hänga med Börringekollektivet och på fredag ska jag hämta hem Floyd. Inshallah. Typ.

Scotch and Water Blues - Spin Doctors

villhöver

Det är hit man kommer när man kommr hem - Euskeferat

vin och vatten

Nej, något vin har jag inte druckit den här helgen. Heller. Möjligen blir det väl att knäcka ett par flaskor kommande weekend, när Erica kommer ner från Emmajävlaboda. Men bildligt talat har det varit dagar av såväl vin som vatten. Ensam kontemplation och socialt umgänge. Mestadels har jag stickat. Mässan förra lördagen och detta att jag plötsligen stickar till mig själv har gett mig en nytändning på stickprojekten och efter att ha stickat mig två par vantar, en mössa och en låååång halsduk i mjukaste mohair har jag nu gripit mig an en uppgift jag länge ryggat för. I stickvärlden går det mode i grejer, ibland. Att sticka plagg uppifrån och ner har varit inne i typ 7-9 år. Jag är ju aldrig först med det sista så nu har jag börjat sticka mig en kofta på det viset. Mjukt grått garn utan några som helst krusiduller, brutet av en härva blåmelerat garn som jag köpte i Hillerød. Det ska bli spännande att se om jag går iland med detta, då beskrivningen (den klassiska från Tant Kofta) är väldigt vag. Jag måste själv räkna ut stickfasthet, antal maskor etc. Men nu är jag igång, i alla fall!

I lördags var jag och köpte en hundbur till Floyd och sedan var jag hembjuden till väninnan M. i Nybrostrand. Jag körde tvärsöver Österlens sydöstra hörn och njöt av landskapet som just där är flackt och öppet. Härlig sopplunch, gott prat och en syndigt god toscakaka blev min lördagsgeftermiddag. Igår skulle Matilda och barnen kommit över, men vi fick skjuta på det tills idag, efter jobbet. Men i kylen står en lasagne och gottar ihop sig och en mustig sallad på rödkål, likaså. Det känns fint att ha något att se fram emot efter arbetsdagen. Idag har jag en sådan där morgon, igen, då jag ifrågasätter mina livsval...

Blackwater Park - Opeth

ändrade planer

Det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Idag skulle jag ju kört upp till Klippan och hämtat hem lilla Floyd över helgen, men tydligen ska det bli snöoväder på söndag med risk för att jag inte kan köra honom tillbaka. Nu vet ju inte jag hurpass jag kan lita på smhi, yr m fl vädersiare men jag vågar faktiskt inte chansa. Jag har bra däck på bilen, men inte dubbade. Det känns ledsamt, men så får det bli. Som salt i såren känns det ju också att jag inte, som planerat, kan se Hans Arnoldutställningen på söndag, vilket var min plan. Nåväl. Jag hinner. Kanske om ett par veckor, då Floyd ska hit, igen.

Annars är det fredag och jag känner mig just nu sjukt nöjd och tillfreds då det idag är sista dagen att ha skrivit omdömen om samtliga sina elever (jag har 167) inför ämnessamtalskvällen (där vårdnadshavare kan boka in sig, och sina telningar, för samtal med respektive ämneslärare). Och jag blev klar igår. Till yttermera visso har jag uppdaterat all återkoppling - även på de aktiviteter vi avslutade så sent som igår. Jag befinner mig alltså på scratch vad gäller eleverabeten etc. Idag. Nästa vecka är det väl antagligen som det brukar...

Och så har jag en kandidat hos mig. Hon var hos mig förra året också och det känns utvecklande, inte minst för mig själv.

Fredagskvällen får bli som de flesta sådana; en omväg hem, så jag får rejäl motion, och sedan stickning och netflix. Det räcker gott. Får jag tråkigt kan jag kolla de små filmerna M & M skickar från Hemsedal där Sigrun på bara några dagar lärt sig åka utför. På skidor. Inte illa för en som inte ens är treochetthalvt, tycker jag. Jag är måhända en smula partisk.

Perpetual Black Second - Meshuggah

kulturell appropriering

Den nya idrotts-, kultur- och demokratiministern hinner knappt säga "statsråd" innan jag ser henne anklagas, i sociala medier, för att ha en ytterst olämplig frisyr, som förde tankarna till kulturell appropriering.

Jag tror jag förstår vad KA är och vad det uppfattas som ett uttryck för, men var går gränsen?

Att ha dreads kan alltså uppfattas som KA. Men om man lyssnar på reggae, eller rentav spelar det? Vem som helst kan ju fatta att det inte går an att köpa en samedräkt och ränna omkring i. Men köpa samiska ullsjalar från Stoorstålka? Är det åkej? Att inte iföra sig sari och leka indiska, likaså. Men lyssna på bhangra/punjabi? Digga bollywood? Äta indiskt flera dagar i veckan? Hur är det med tribaltatueringar (om nu folk fortfarande gör sådana)? När man reser omkring ute i världen kan man ju frestas att köpa mycket typiska smycken, eller kanske något vackert, traditionellt tyg. Och hur är det med alla keffiyeh (palestinasjalar) som jag fortfarande ser många bära, om än inte arrangerad som huvudbonad, men kanske lite nonchalant slängd runt halsen? Jag vill gärna ha en riktig kimono. Inte ute bland folk, men som vackert hemmaplagg. När det gäller fina inredningsdetaljer i hemmet, vad kan anses vara okej? Om jag inreder mitt vardagsrum helt i mellanösternstil? Eller balinesiskt? Kan jag fortsätta röka vattenpipa och lyssna på Amr Diab?

Jag vill inte roffa åt mig någon annans kultur och göra till min egen. Men... jag, som så många andra, är genuint intresserad. Vill upptäcka och förstå. Och... vem äger kulturen?

Nej, jag raljerar inte. Inte så mycket i alla fall. Jag vill verkligen visa respekt för mina medmänniskor. men hur mycket ska jag anpassa mig? Det vore ju lite ledsamt om jag, på grund av min bakgrund, bara kunde bära vadmal och lyssna på Evert Taube (men inte hans tangos, då...).

Ya Rayeh - Rachid Taha

dagarna som gick

I lördags for jag till Hillerød, på sy- och stickmässa, med en vän från stickcaféet. På vägen slog vi följe med två färgstarka och konstnärliga kvinnor och frågan är om inte mötet och samtalen med dem smällde högre än själva mässan, även om den också var bra arrangerad och full av inspiration. Vilka sköna människor det finns, och om man har ett gemensamt intresse så spelar ålder och annat ingen som helst roll. Det finns så mycket kul och intressant att samtala om!

Söndagen var en mycket medvetet planerad egendag. Sovmorgon, stickning, ljudbok, te, tända ljus och ljuvliga tulpaner. Ett par maskiner tvätt kördes och jag bakade en rejäl laddning brödbullar. Pysslade runt. Nystade några av mohairhärvorna jag fyndade i lördags. Fick på mig kläder och körde ner till havet för en ordentlig långpromenad. Temperaturen var neråt nollan, men det var helt vindstilla och det kändes inte alls kallt. Bara skönt. När jag vänt, borta vid Nybroåns mynning, kände jag mig varm i kroppen och jag fick för mig att jag kanske skulle försöka "springa". Jag sprang med mycket korta, nästan trippande, steg och det gick faktiskt alldeles väldigt bra. Jag trippade en liten distans till. En stilla lycka. Hopp! Hurra!

Så hemma igen. En varm dusch och lite sobanudlar i svampbuljong, bara. Var tvungen att teststicka mohairet. Efter månader av finlir med tunna stickor och mönsterstickning bestämde jag att det ska bli en alldeles vanlig jeffla halsduk. Stickor nr 9. Sweet! Kurade skymning under en filt i soffan, med Leonard Cohens You Want It Darker på stereon. Sedan stickade jag på min mönstrade mössa en stund, också. Tittade på de sista avsnitten av Case. La mig ganska tidigt. Somnade gott. Och [eftersom det var natt mot måndag] vaknade vid ett. Kunde inte somna om förrän vid fyra...

Ljudbokssällskapet i helgen har varit... Ulf Lundell. Vardagar. En smågrinig ensamvarg. Jag tycker han är trött, desillusionerad och gubbitter. Kommer fnissande på mig med att vi kanske är rätt lika. Och hans ensamma vandringar vid Stenshuvud kunde vara mina, ett par mil längre söderut. Men jag tycker om att umgås med mina barn. För min egen skull. Han verkar ha kopplat bort sina. Tycker att efter att han gett dem en bra start i livet får de nu själva komma underfund med livet. Om och om igen återkommer han till Barbros självmord. Tungt. Jag gillar det här sällskapet. Han resonerar med sig själv och jag tjuvlyssnar.

Treaty - Leonard Cohen

vantarna

Nu har jag två par vantar som jag gjort själv. De är fint stickade och jag känner mig nöjd med dem. Tyvärr blev de grå lite stora (storleksangivelsen på mönstret var lite luddig) och trots att jag tvättat dem och grejat så krympte de inte tillräckligt. Jag får ge bort dem till någon med stora händer.

Jag kom på att jag kanske skulle göra mig en mössa som passar till de vita. Får räkna på om garnet räcker. Annars gör jag fler vantar. Väldigt roliga att sticka, ju!

Slentbjenn - Hoven Droven

sömnen, pt 2

Det funkade alldeles utmärkt. Att lägga mig tidigt, alltså. Fast det blev dock lite senare än i tisdags. Jag stickade klart tummarna på ett par vantar och fäste en liten miljon trådar, medan jag tittade på Shtisel (bara ett avsnitt kvar nu, på sista säsongen, och det är sorgligt för en nörd som mig). Halvtio var jag ändå i säng och somnade tämligen tvärt. Vaknade före väckarklockan, strax före sju och kände att det var åkej att gå upp. Nio timmar. Sömn är magiskt. Jag ser världen ljusare när jag fått sova gott. Det blir en bra dag, idag, och efter jobbet ska jag gå mig en lång omväg hem, i skymningen, och få in ett bra motionspass.

En regering verkar vi få, också. Håhåjaja. Vi får väl se hur detta blir. Det känns som en ytterst skör nödlösning, helt utan silvertejp.

The Edge of Glory - Lady Gaga

sömnen, pt 1

Jag var trött igår. La mig så tidigt att vore jag inte vuxen, och faktiskt får bestämma själv, så vore det pinsamt. Halvnio. Somnade nästan genast. Vaknade strax efter sju, idag (börjar inte jobba förrän tio). Jag har alltså sovit minst tio timmar i ett sträck. Och om jag kan tänker jag göra detsamma ikväll...

Det får gärna bli lite ljusare snart.

Homeward Bound - Simon & Garfunkel

snafu

Situation Normal, All Fucked Up, som militären brukar säga... Första jobbveckan avverkad (tack-o-lov för sköna kollegor!) och nu siktar jag på sportlovet. Seriöst... jag gör det. Och samtidigt försöker jag hålla balansen. Lagom mycket jobb, lagom annan aktivitet. Typ. Det är lite tomt efter Floyd, som är hos uppfödaren ett par veckor, men han kommer ju tillbaka!

I fredags hade jag pysselkväll. Lagade några grejer åt Matilda och barnen och stickade klart Mikes lovikkamössa (den han fick i julklapp var alldeles för liten). Körde någon maskin tvätt. Igår körde jag ut till Börringe efter morronkaffet och stannade tills idag på eftermiddagen. Vi har hunnit leka och mysa och gå på bio (Matilda och jag såg Bohemian Rhapsody - äntligen - och jag blev påmind om varför jag älskar Queen i allmänhet så mycket, och Freddie Mercury i synnerhet) och äta pizza och se en kvällsfilm (First man) och gosa och testa VR och diska och måla och en fet powerwalk i det regngråa landskapet. Hemma igen nu kör jag ytterligare en maskin tvätt och har snabbt plockat bort adventsstjärnor och sådant. Egentligen skulle jag vilja ha dem uppe en månad till, för att jaga mörkret på flykten, men jag har timers på fönsterlamporna, i alla fall, och har tänt ljusen i de stora lyktorna som står i fönstren in mot gården.

Resten av kvällen ska jag ägna åt att sticka klart ett par vantar (till mig själv... jag stickar till alla andra, men har själv ett par fingervantar för 19:90, från Börjes i Tingsryd, haha!) och se någon bra film eller serie.

Sedan kan väl veckan få komma.

Flick of the Wrist - Queen

hej, hej, hemskt mycket hej

Här är han. FLOYD.

Han följde med hem igår och han är så lugn och trygg. Det är jag också. Hela natten har han sovit och vi har varit ute två gånger nu på morgonen, med önskat resultat. Han är cool, pigg och följsam. Följer mig i hasorna vart jag går. Det blir nog bra, det här!

Om en stund kommer Sigrun och hälsar på. Lika bra att de vänjer sig vid varandra på direkten.

Dogs - Pink Floyd

avslut, testiklar och en liten överraskning

Så många summerar sitt år. Mitt är väl inte så mycket att säga om. Det var det här året jag mestadels var nere och deprimerad. Det var det här året jag insåg att jag kanske aldrig återfår min forna arbetsglädje. Det var det här året min fina pälskling Sixten slutade sitt kattliv. Men det var också det här året lilla Torvald föddes. Denna lilla glada, förnöjda och gosiga människa. Det var det här året jag blev Ystadsbo på riktigt. Jag tillbringade en god del av sommaren på ljuvliga Öland, jag hade en absolut fantastisk vecka i Grövelsjön med Netti, jag fick uppleva en grym konsert med Roger Waters, jag tillbringade massor av tid med Sigrun, jag hjälpte Johanna flytta till eget, jag var i London två gånger och hade en himla kul vecka i Barcelona, med Johanna. Ett par dagar i slutet av sommaren stod alla solsystemets planeter uppställda på rad och alla mina fyra barn befann sig på samma plats - och jag var där! Familjen blir allt viktigare - inte bara barnen utan mina systrar, kusiner och andra. Jag har också förmånen att ha några väldigt sköna vänner (typ tre?) som lyst upp mitt liv.

Och så har jag ju bestämt mig för att bli med hund. Kenneln jag besökte i fredags hade överraskats av den tilltänkta mamman som plötlsigt börjat löpa betydligt tidigare än förväntat - och dessutom tjyvparat sig - och får därmed valpar alldeles för tidigt (från min horisont räknat). Men... de hade en liten kille på elva veckor vars köpare ångrat sig då den ena av hans testiklar inte trillat ner (valpens, alltså!) som den ska (det är ingen som helst fara, men han måste kastreras för att undvika framtida problkem med tumörer), vilket gör att han inte kan användas till avel eller utställning. Den kan givetvis trilla ner, men för varje dag som går minskar sannolikheten. Hur eller hur... han är mycket kavat och pigg, proportionerlig, har en lysande härstamning och en fantastisk päls. Kort sagt, han vore en perfekt hund för mig som vill ha en fin och kul vän och som vill ha honom med ute i skog och mark och låta honom jobba med sök och nose work och annat man kan göra utan de där testiklarna. Problemet är ju bara tajmingen. Jag kan omöjligen ta hem honom förrän tidigast till påsk. Och även då är tiden lite för tajt, för att vänja honom vid att vara här, utan sin mamma och syskon, och... ja, allt sådant.

Lillkillens mamma!

Men jag är ju väldigt lösningsfokuserad och uppfödaren verkar ha ett öppet sinnelag. Så... jag får låna honom så mycket jag bara vill, på helger och liknande! Lite som att jag blir fodervärd på min egen hiund. På så sätt hinner vi lära känna varandra, jag hinner se om det funkar bra, han kan präglas på mig och jag får socialisera honom, koppelträna och liknande. Trillar kulan ner är han min till vanligt pris, och gör den det inte men han i allt annat visar sig vara allt det han lovar får jag avdrag på köpesumman med vad en framtida kastrering kostar. Och givetvis betalar jag inget nu - det tar vi när jag verkligen tar över honom.

På onsdag åker jag och en väninna och hämtar hem honom! Han stannar till söndag och det ska bli så vansinnigt spännande och roligt!

Get It On - T. Rex

mellandagar

Julen kom och gick. Och minsann om det inte blev vitt också! Snön började falla på söndagen och det blev pulkaåkning och snögubbsbygge och julaftonen var vit och kall, som på beställning! Börringekollektivet fick verkligen leva upp till sitt epitet; vi var 20 personer där, inalles. Mest vuxna, men också ett par tonåringar, två 4-månaders bebisar och så Sigrun, då. I det stora huset kunde vi sprida ut oss och pussla, sticka, prata, vila, se på film, spela tevespel, läsa och whatnot. Visst låg det många klappar under den tre meter höga och seriöst dekorerade granen, men de var mest till de små. Maten hade vi alla hjälpts åt med och diskmaskinen verkade gå dygnet runt, och på det hela taget var det verkligen trivsamt och vilsamt och avkopplande. För att minska på sovplatstrycket körde jag, Jenny och Kristofer hem till Ystad på julaftonskvällen (de var bara här ett dygn, då de hade släkt i Falkenberg & Halmstad att träffa också) för att sova. Vi fick en fin pratstund i julnatten och på juldagsmorgonen en skön promenad i Ystads gulligaste gränder, innan vi körde tillbaka ut till Börringe för brunch och mer umgåsing. De åkte hem till Oslo på juldagskvällen och på annandagsmorgonen kom Linus och Nathalie (som tillbringat julen på varmare breddgrader) ut en sväng för att träffa la famiglia innan alla drog hemåt. Eller ja, de flesta... Johanna och Barb var ju kvar.

Själv åkte jag hem till mitt på annandagseftermiddagen och det var både ledsamt, vemodigt och skönt att sitta här i tystnaden, sticka klart på julstickningen (ett par vantar till mig själv!) och binge-titta på Vår tid är nu. Igår tog jag bilen till havet och gick en skön promenad längs stranden, lyssnandes på vågbrus och vind, och idag ska jag strax köra till Klippan för att hälsa på en... hunduppfödare! Om allt går som jag tänkt blir det verkligen en liten valp, till sommaren!

Förutom den här dagen har jag nio lediga dagar till. Ett par av dem ska tillbringas i Emmaboda, hos en god vän, och i övrigt har jag faktiskt inga planer alls. Mer än att gå långa promenader och fundera över mitt liv och vad jag ska göra av det.

Häxprocess - Opeth