höst på min planet

Idag är det officiellt HÖST oavsett vad en del flummiga sommaroptimister vill påstå! Härligt! Äntligen!

Nu är den tid på året här då jag kurar inomhus gråkalla kvällar, tänder ljus, dricker te och myser med kuddar, filtar och goda böcker. Träffar goda vänner över mustiga soppor. Ser på film. Krattar höstlöv och plockar fallfrukt. Promenerar i höstsol, eller duggregn, och gläds åt hög krispig luft om morgnarna. Startar upp nya, roliga projekt och njuter sommarminnen. Planerar små resor, konsertbesök och väntar, med spänning, på Opeths nya. Det är också den tid på året då jag grips av en obändig lust att proviantera för en helg och sedan låsa in mig och ha Gilmore Girlsmaraton!

Ja, jag lyssnar till så mycket mer musik på hösten än andra årstider. Nyss var det Lars Winnerbäcks outslitliga Höst på min planet och nu är det Dan Hylanders/Raj Montana Bands Höst:



... och jag kan aldrig vara tyst när jag hör den. Jag sjunger körstämman (med Mats Ronander, tror jag) och det pirrar i hela kroppen av den glädje som kommer ur att sjunga. Högt. Tänk att jag inte har några grannar längre utan kan ta i... inte från tårna utan från... bäckenbotten! Magiskt!