om svårigheten att släppa taget och om risajkling

En jul för sex eller sju år sedan fick jag en fin lackväska i julklapp av Matilda. Den blev omedelbart en älsklingsväska, både för att den var så snygg och för att formatet var så perfekt. Den har varit med på en hel del balar och salar... Men för ett par veckor sedan upptäckte jag att den höll på att falla i bitar. Materialutmattningen var ett faktum. Vad göra? Jag har så svårt att släppa taget om saker jag verkligen tycker mycket om och som jag finner verkligt användbara. Och etter värre blir det ju om det är saker jag fått av mina närmaste och käraste.

Men så kom jag på att jag kanske kunde låta delar av väskan få leva vidare genom att gå upp i mitt kretslopp av väskor och började rita och skissa lite. Jag börjar ju samla på mig en rätt schysst tygstash, om man säger så. Tog fram stora saxen och tog loss det som gick att rädda, vilket egentligen bara var dragkedjorna och handtagen. Men det är gott nog. Nu har jag en ny älsklingsväska i det lite mer lagoma formatet (vissa dagar känns messengerbagen från Timbuk2 lite väl tilltagen)...

Jag gillar att sy väskor. Det kräver mycket tanke och planering och jag måste ligga flera steg före i huvudet, när jag syr, så jag gör allt i precis rätt ordning och inte en enda ful söm eller skarv syns.

Annars har jag mestadels bara tagit det väldigt lugnt idag. Tvättat ett par maskiner. Lekt med katterna. Varit på styrelsemöte (genomgång innan morgondagens kommunfullmäktige - som jag inte ska vara med på). Druckit te. Lagat fem rätter till veckans luncher.