smärta som en högre form av njutning

Fullt upp idag. Jag vänder och vrider på nya ämnesplanen för religionsämnet och försöker se det som står på raderna, det som står emellan raderna och det som faktiskt inte står alls. Sakta klarnar det. Och idéer föds. Infallsvinklar prövs och allt inramas av vad som kan göras av en enda fattig termin. Bästa idag var pedagågiska promenaden med Ingrid, uppe vid Krysseboda, i milt solig höstluft!

När arbetsdagen var slut satte jag mig i min medhavda bil och körde raka spåret ner till Karlskrona (hann prata en god stund med Jenny i telefon... lilla hjärtat... hon har det lite jobbigt just nu... med ansats till magsår och annat...) för att besöka Sickboys och äntligen få min förstatatuering täckt av en annan tatuering. Givetvis en späckhuggare, även det. Det finns en hel del personlig symbolik och minnen som hör ihop med havets vargar, Orcinus orca. Samtidigt var det ju najsigt att träffa Rille igen, och uppdatera oss lite på våra respektive liv. Han verkar slå sig till ro som bleking likaväl som jag gjort det som smålänning.

Vi tog ett foto före.

Här ser man min gamla späckhuggare i lite tribalstuk och så har Rille redan hunnit rita dit konturerna av det som ska bli den nya gaddningen. Som synes fick den nya tatueringen bli avsevärt större än den gamla.

Och så här blev resultatet:

Rille är duktig! Och det där med "the Apprentice" är ju bara en månad till, sedan har han gjort klart sina lärlingsår! När det torkat kommer det att ljusna på de partier som är skuggade. Jobbet tog kanske drygt en och en halv timme och det är inget för mesar. Det gör rätt ont - fast jag tycker det gör ont på ett skönt sätt. Jag gillar det alltså. Skulle lätt kunna göra en imorgon igen. Men just nu är huden lite stram (och dessutom inplastad, blodig och slemmig, tills imorgon) och den sortens smärta är inte alls lika skön.

När jag kom hem fanns här två missar som blev mer än glada. De springer runt mina ben och pratar med mig. Antagligen skäller de lite på mig för att uppassningen varit klen under dagen. Men det är smällar man får ta. Nu dricker vi te (jag, då) och äter kattmat (de), vid tända ljus och ett program om vita vargar på KunskapskanalenMjau!