pwned

Jag skulle vilja sett brandinspektionsgubbarnas min när de lyfte på entrémattan för att plocka fram nyckeln (originellt ställe att lägga den på, jag vet - hyllningar till min uppfinningsrikedom skickas med fördel till mitt bankkonto) och hittade... min cykelnyckel! HOHO! Jag måtte haft tankarna på helt annat håll i morse.

Lyckligtvis gick jag ju hem på lunchen för att plocka upp nyckeln och släppa ut missarna ur badrumsförvisningen, upptäckte min fadäs, ringde upp gubbarna (gissa hur ägd jag kände mig) och lyckades få dem att komma senare under eftermiddagen i stället. All's well that ends well - men än har inte slutet setts. Det kommer med besiktningsprotokollet.

I min brevlåda låg så äntligen Opeths nya mästerverk Heritage. Lycka koncentrerad i ett litet platt plastfodral. Annorlunda, jazzigt och smått nordiskt melankoliskt. Skönt trassligt! Och ändå så mycket av det som är Opeths egna signum. En skiva att spela om och om igen. Det enda jag kan möjligen ha synpunkter på är att Mikael Åkerfeldt kanske skulle vidga sin engelska vokabulär en smula - texterna blir snudd på förutsägbara vad gäller ordval.

Min kyl är tom. Jag vill inte gå och handla. Men jag måste nog det. Jag är lite hungrig.