Drottningen (både Desirée och den nuvarande och alla andra däremellan) kan vi lämna därhän. Men inatt har Gud - som sällan är särskilt lyhörd, annars - äntligen besvarat 1800-talsböndernas rop. Det har strilat ner precis hela natten och fortsätter att göra det. Tur jag inte har någon potatisskörd att oroa mig för! Katterna har sovit så stilla och fint på mitt täcke och vi har hållit varandra varma. Nu sover de igen, bredvid mig här i soffan. Det måste vara väldigt jobbigt att vara katt..?
Kaffet smakar extra gott och det behöver jag. Tatueringen känns mjuk och fin men jag har ont i axeln, troligen för att jag satt lite snett och konstigt. Men det svi'r väl över. Det är märkligt det där hur en del smärta kan uppfattas som något skönt medan annan smärta bara gör... ont.
Jag läser i DN:s ledare om tankar kring att Jan Björklund nu lanserat Mattelyftet. Av artikeln framgår att det är en bra sak, och så kan det nog vara. Matematik är ett viktigt ämne som många elever tycker är kämpigt. Ordet "katederundervisning" tänker jag inte diskutera här eftersom det har så olika konnotationer och det får bli en egen debatt... Men i artikeln står också att "De [lärarna, min anm.] har ständigt utsatts för påverkan, av politiker, trender, lärarhögskolor, forskare och proffspedagoger i en salig blandning. Det har de senaste decennierna försämrat den svenska skolan." Vänta lite nu. Att det alltså forskas på skolans område och att lärare tar del av detta och prövar en del av det som forskningen kommer fram till är bra saker skulle alltså vara negativt? Att vi har en utbildning i vårt yrke och att denna påverkar oss är också av ondo? Hmm...
Och så " att vända utvecklingen krävs tydliga kunskapskrav och kursplaner, ökad ordning och kontinuerlig uppföljning av vad eleverna lärt sig." Hoppsan! Här kommer Majoren och pekar med hela armen och det är vad vi behöver? Reality check, någon? Ja, skolan har problem. Stora problem, till och med. Men kunskapskrav och planer för kurserna har funnits hela tiden (om än en smula otydliga och jag är inte säker på att våra nya ämnesplaner är SÅ mycket tydligare). Ordningen är ett problem på sina håll men det handlar inte om att komma tillrätta med den så mycket med disciplinära åtgärder som att få utrymme för att ständigt få alla elever att bli sedda och lyssnade på, till exempel... Och kontinuerlig uppföljning - vilka lärare gör inte det och har gjort hela tiden?
Men nu är vi alltså där igen. Lärare är oproffsiga rön som vajar efter den vind som blåser för tillfället. Eller? Och... hur går det ihop med att det, enligt artikeln, är lärarna som ska utforma undervisningen? Klarar vi verkligen av ett sådant ansvar?
Muttrande över detta tar jag mig en mugg kaffe till och funderar på om jag ska vara miljövänlig och traska till jobbet i mina rödrutiga gummistövlar och den gula Burg Herzbergregnrocken - eller om jag helt chict ska ta bilen?
3 kommentarer:
Smärtan är sig inte alltid lik nej! Jag vet av erfarenhet, hehe. Krävde full narkos när barnmorskan skulle sy ihop mig efter förlossning. Detta kräver jag efter att ha fött utan smärtstillande, och med en tatuering över halva armen.
Smärta är olika!
Vet inte om jag är insatt nog att ge mig in i lärardebatten. För att bara gnugga lite på ytan vill jag väl påstå att det finns både hjältar och stolpskott, som i så många andra yrken. En bra lärare var för mig helt avgörande för om jag skulle traggla mig fram genom skoltiden överhuvudtaget. Jag behövde sex försök under tre år på att klara Matte A. I fem av kurserna var det lärare av den gamla skolan och utan lust att se eleven bak boken. Den sjätte läraren var den som gjorde att bestod kursen.
I andra tillfällen slår det helt andra vägen. Religion var en kurs jag nästan hade tänkt droppa till fördel för mer tid i elevkåren, men läraren klarade på magiskt vis ge mig ett plötsligt superintresse för ämnet och jag gick därifrån med ett MVG.
För elever med minsta lilla mangel av självdiciplin eller koncentrationsstörningar är läraren den avgörande faktorn för hur resultatet av skolgången blir. Och i många fall också hur utfallet av framtida val blir.
Vill härmed dedikera en tanke till Barbro - den gamla gråhåriga läraren jag hade i svenska och engelska under gymnasiet. Fytt i helvete för en krutbomb! Hon skapade engagemang och inspirerade, var sträng men medmänsklig. Det var helt uteslutet att missa någon av hennes kurser! Puss på dig Babsan!
BARBRO! Hon får bli dagens hjälte, helt enkelt!
Tänk... jag hade o c k s å en Barbro (Rydell) som var min lärare i samhällsämnena och jag tror det är tack vare hennes goda förebild som jag själv alltid tänkt positivt om det yrke som så småningom blev mitt!
Heja alla BARBRO därute!
Major'n framställer sig bara som mer och mer kunskapsfientlig. Han är en kul pajas som är livsfarlig på sin plats...
Skicka en kommentar