(Karin Broos)
Det kallas också söndagsångest. Jag vet vad det är. Men jag har sluppit känna av det, för det mesta. Någon form av jobbrelaterad ångest (söndag, eller inte) har jag inte behövt känna på över två år. Underbart.
Däremot kan jag ju inte påstå att jag känner någon toklust att börja jobba. Långa ledigheter är demoraliserande. Vilsamma men demoraliserande. Jag kunde gott tänkt mig att vara ledig en vecka till. Men nu drar oxveckorna igång. De långa tunga veckornas vandring mot ljuset och mot nästa längre ledighet.
Tur jag har så mycket fint och roligt att bryta av det tunga med. Massa mysiga helger, till exempel. Vänskap. Kärlek. Musik. Pyssel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar