saker jag tänker på när jag åker buss

Jag tänker på den goe lille gubben som försökte vigga en peng av mig på Gbg C. Flera försökte men han stack liksom ut.

Jag funderar på hur en del i min vänkrets liksom koketterar med sin singelstatus. Vafan... gör nåt åt det. Eller låt bli. Själv tycker jag att singellivet börjar bli trist och tänker vara lite proaktiv.

Och hur spännande är det inte när politiska dark horses, som antingen bevarat sina sympatier hemligare än  angelägenheter som rör Rikets säkerhet eller bekänt att de brukar rösta i opposition mot sittande regering - oavsett färg på denna - plötsligt dyker upp på FB-barrikaderna och vevar med röda fanor och spammar ner sin omgivning med allehanda citat och länkar...

Jag tänker på många andra saker, också... men de är ibland lite hemliga.

Uppdrag: gå till Youtube och leta upp en sjukt bra låt med Mountain. Och ha sedan en riktigt skön inledning på helgen.

sitting on a cornflake...

Jag sade: Varde ljus. Och det blev ljus. Morgonen känns lättare. Kanelkryddat kaffe med en slatt ovispad grädde i får bli min stabila frukost. I hallen står en röd resväska packad. I helgen ska jag umgås med två av mina barn, och en ny familjemedlem i form av en dotters sambo. Det blir fint.

Först en arbetsförmiddag med lektioner, förberedelser inför nästa vecka och så trivsam fredagsfika, förstås.
Det blir nog bra, det här.




Och på radion säger de att den här vintern kan bli något alldeles extra när det gäller norrsken. En kan se norrsken även på mina breddgrader. Det är så vackert och samtidigt lite mystiskt och kusligt...

I Am the Walrus - The Beatles

vissa dagar

Torsdagar. En fråga om inställning. Jag var så trött i morse att jag inte orkade streta emot. Lät torsdagen bara komma och tänkte att börjar den bråka med mig nitar jag den. Följaktligen blev det en bra torsdag. Visserligen har jag inte fått tillbaka min bil och det eländet orkar jag inte ens tänka på, än mindre skriva om, men i övrigt har jag haft en god arbetsdag, blivit som lite extra glad av olika skäl, hunnit göra ett ärende och dessutom fått upp stjärnor och ljusstakar i mina fönster. I morgon bitti kommer jag att mötas av varmt, mjukt ljus. Kanske blir grannarna lite glada av det också?

Dagen idag, alltså. Så mycket skratt. I synnerhet tillsammans med mina elever. Samtal, spännande frågeställningar och skoj mitt i allvaret. Dessutom bjuckade chefen på wienerbröd till alla i personalen. Intäkterna från sötebrödsförsäljningen gick till att stödja cancerfonden och vad gör en inte för en god sak? Alltså åt jag ett stort wienerbröd och... njöt av det.

Min resväska är packad (ja, jag är ute i god tid och packar kvällen innan jag åker!), naglarna nylackade, hemmet prydligt, Yacoubians hus avlyssnat och morgondagens kläder framlagda. En katt sprang nyss förbi mig (modigt, Torsten... modigt!) och jag har druckit te. Strax: sängen.

Du får mig - Lars Winnerbäck

bits and pieces

Jag har fastnat lite i app-träsket. Just nu är det Quizkampen och Bitstrips som gäller. Helt oskyldiga små förströelser som ger mig en stunds avkoppling här och där. Troligare: det är ungefär på den intellektuella nivå jag pallar vara just nu. Jag borde verkligen sett programmet om Thomas Quick och den sektliknande tillvaron på Säter, häromkvällen. Jag borde också läsa vidare i Americanah och läsa DN från första till sista sidan, varje dag. Jag borde kanske också kommentera Silvio Berlusconi, vaccineringssituationen i Syrien (polio) och hurusom Iran är på väg in från kylan (och hur kul är det att vara amerikan i Saudi då - eller gift med en..?). Men världen får vänta ett par, tre veckor till. Jag tröstar mig med att jag åtminstone varken har några plagg med angora i, eller stickar i dito garn...

I morgon bitti är det jag som tjyvstartar. Jag "måste" ju hänga upp stjärnorna redan ikväll. Varde ljus i mitt hus! Väck med kolsvarta tröttmorgnar. Fram för lite ljusare tröttmorgnar! Får jag sedan tillbaka min bil så kommer det att kännas rätt okej. Igår var den ÄNTLIGEN klar och gubbarna körde den till besiktningen i Nybro. Väl där visade det sig att deras datornät låg nere... och gubbarna hade inte tänkt på att ta med sig besiktningsprotokollet. De hade t o m mage att fråga mig om jag hade det hemma... när både de och jag vet att jag lämnade det när jag var där och påpekade att de inte gjort det de skulle... Hmm... snart tycker jag inte att den där verkstan är så charmig, längre...

Om mannen som uppfann elektriciteten hade levat idag hade han varit 71 år... Nu är han istället för evigt ung.

Foxy Lady - Jimi Hendrix

downhill

Hiroshige...

Veckopuckeln avklarad och nu är det smutt utförsåkning resten av veckan. Ikväll lyckades jag gå hem före fem (återbud på sen extralektion) och handlade lite norgeförnödenheter inför helgen.

Dessutom har jag kört en maskin tvätt, vikt ihop och hängt undan en annan och askat ur pelletsbrännaren och fyllt på en dryg veckas förbrukning. Diskat. Ätit lite. legat på mage på vardagsrumsgolvet och talat uppmuntrande till katterna, som idag satt under soffan - fast i den främre delen. Det går framåt.

Idag gav jag mig själv en tidig julklapp. Ett abonnemang på Videoscribe. Jag har, mest på kul, snickrat ihop en liten film om interrogativa pronomen som jag ska tvinga mina elever att se... Jag tänker att jag kommer att ha galet mycket nytta - och nöje! - av detta program.

Jag lyssnar på Yacoubians hus, dricker en mugg te och längtar till sängen.

Good Vibrations - Beach Boys

rich woman - poor woman

Jag har i alla fall klarat mig undan alla förkylningar!
Tror jag.

Nej. Jag är inte fattig. Det vore lögn att säga. Men jag är inte rik, heller. I synnerhet inte nu när jag betalat månadens räkningar (skönt att ha det gjort ASAP). Och månadens suraste utgift är de 6120 spänn jag fick lägga på Gamla Bettan för att få henne att rulla lagligt ett år till. Till sommaren får hon nog bytas ut, faktiskt. Men jag säger det inte till henne nu, utan håller god min, eftersom jag vill att hon inte ska börja konstra med mig. För hur det nu är så startar hon pålitligt, drar förvånansvärt lite soppa och är i största allmänhet ett behagligt stycke bil.

I natt jag drömde. En dystopisk undergångsdröm där jag och mina två (!?) barn bor i ett höghus i Karlstad. Allt är slut. Även om en har pengar (vilket en inte har) finns inget att köpa för dem. Planen är att stanna kvar så länge maten räcker och sedan sätta oss i bilen och köra så långt ut på landet som bensinen räcker. Ingen för alla, alla för sig själva, enbart. Ytterst märklig dröm som inte blev just mer än så, men som får mig att ligga vaken en stund och fundera över vad jag skulle göra och vart jag skulle ta vägen om scenariot vore verkligt. I mina sömndruckna tankar går jag igenom olika alternativ. Och inser det jag alltid vetat; i slutet av allting står du... ensam. Sedan somnar jag om.

Men vaknar nästan en hel timme innan jag har tänkt gå upp. Jag tänker att det är underliggande stress (kurs- och terminsslut i kombination med att vilja ge eleverna så mycket det bara är möjligt och uppepå det en fullständigt rättvis och bra examination) som gör att min annars så goda nattsömn blir lite vinglig. Jag tvingar bort tankarna från allt jobbrelaterat. Försöker tänka på en bok jag läst, på resor jag ska göra och på något lite... hemligt. Det går sådär och till slut resignerar jag och kliver upp.

Tredje morgonen av fem, denna svartaste av novemberveckor. Dricker mitt kaffe och tänker att this, too, shall pass.

Money - Pink Floyd

fet tisdag

Inga randomlektioner idag. Tvärtom struktur, omsorger och innehåll. Rentav ett och annat språng ut i oprövade zoner, som när två tonårskillar uppträder med sina spoken words inför en hel klass. Ytterligare någon mer har gjort en lucktext utifrån en favvolåt. Vi ser kortfilm och diskuterar och vi delar, och skrattar åt, preskriberade hyss.

Lägger man därtill toner till stöd för Filippinerna, på en hastig lunchraid, ett par goda samtal med kollegor och så utvecklingssamtal med elever och deras föräldrar så blev den här tisdagen ovanligt innehållsrik. Ingen direkt överraskning idag - men lite guldkantat ändå.

Här hemma blir det lätt middag medan jag lyssnar på Yacoubians hus i P1. Strax läggning, i sällskap av god bok.

Firth of Fifth - Genesis

minus sexkommafyra + spoiler alert

Det börjar bli vinter nu. Enligt SMHI:s populärversion börjar vinterperioden "från och med att dygnsmedeltemperaturen under fem dygn i rad varit under fryspunkten (för vatten) – det vill säga 0°C". Det tror jag inte den har än, men snart så. Jag är glad för min nya vinterjacka! Måstemåstemåste sticka klart mina råckerållvantar, också!

I natt hade jag påhälsning i sovrummet, igen. Små, nästan ljudlösa, tassar mot trägolven och ett diskret huffande och puffande bredvid sängen och lite varstans. Inga brak och inget skrammel, bara försiktigt prassel och hasande. Det finns mycket att upptäcka i mitt hus.

När jag jobbar så intensivt som jag gör nu hinner jag inte uppdatera mig på vad som händer i omvärlden. Jo, jag vet att ett par svenska journalister försvunnit/kidnappats i Syrien, jag har hört att ensamkommande flyktingungdomar utsätts för fortsatt utpressning av människosmugglare och i Filippinerna är läget fortfarande, och länge till, prekärt. Jag har hört om Svanenmärkta hus som inte lever upp till sina miljölöften och så är Brian Griffin död. Överkörd av en bil. För den oinvigde kan jag meddela att Brian G är en tecknad karaktär i Family Guy. Och den nyheten hittade jag på första sidan av DN (nätvarianten)...

Sweetest Perfection - Depeche Mode

en dag att lägga till handlingarna

Massiv dag. Elva timmar på jobbet.
En rätt random dag. Någon lektion gick precis som jag tänkt och någon kändes liksom lite... avslagen. Jag måste få ha sådana dagar, jag också, intalar jag mig.

Jag har också haft ett bra medarbetarsamtal med min chef (eller snarare så hade han det med mig), fyra utvecklingssamtal med mina elever, något gott snack med kollega och.... en liten överraskning. Liten men naggande god. Här hemma hänger Vilma och Torsten och de vågar springa genom rummet trots att jag sitter här och är jättefarlig, i soffan...

En god dag. Ändå.

This Love - Pantera

resistens

Tack, ming... för inspirationen!

Nej. Det här känns inte bra. Inte alls. Jag vill ha flextid. Jag vill börja jobbet vid tio idag. Jag ska ju ändå stanna sent, eftersom jag har utvecklingssamtal ikväll. Men både Luther och Jante satt på sängkanten och petade på mig med välvässade pinnar, denna den mörkaste veckan på hela året.

Jo, jag vet att det kommer att bli mörkare ända fram till midvintersolståndet (21 december), men det kommer inte att kännas riktigt så, då inte bara mitt hus (som alltid lyser från två, tre fönster om morgnarna under vinterhalvåret) utan även alla grannars hus kommer att vara upplysta av adventsstjärnor, ljusstakar och utomhusgranar. Det är ju det jag gillar med advent och jul - ljusen! Det och så möjligheten att, under några helgdagar, få möjligheten att umgås lite extra med mina barn och övriga medlemmar i la famiglia.

Men de flesta kommer inte att aptera sina juleljusgrejer förrän till helgen så ännu återstår fem kolsvarta morgnar. Fem morgnar att brutalt sparka mig själv över sängkanten, ramla ner i duschen och sedan med ännu sömndruckna fummelhänder ladda kaffebryggaren. Idag fann jag tröst i en aldrig så liten skvätt vispgrädde i kylen. Tillsammans med lite kanel i kaffefiltret ger den mig ett långsamt uppvaknade med smak av flytande kanelbullar. Tända ljus, raggsockar och P1 hjälper till. Det här ska nog gå bra. Det måste göra det. Vad är alternativet?

Svårt att somna om om en sjunger. Svårt att inte sjunga med i den här - till och med en kolsvart, minusgradig måndagsmorgon i slutet av november.

California Dreamin' - The Mamas & The Papas

så. slö. söndag.

Nu har verkstan tre dagar på sig att fixa sina klanterier...

Fast jag har ändå fyllt på lite pellets, kört - och hängt - ett par tvättar och varit hos Åsa och hämtat ett kattklätterträd, modell större. Jag kan också meddela att samtliga adventsstjärnor och dito ljusstakar fungerar. Dessutom har jag funderat kring en liten föreläsning jag ska hålla nästa vecka, på studiedagarna, och uppdaterat den en del. I övrigt har jag helgat vilodagen så mycket jag bara kunnat, så till den milda grad att jag somnade några minuter i soffan, nyss. Solen har försökt locka mig utomhus, men förgäves. Idag hade jag velat ha sällskap för att ta en långpromenad. Och det hade jag inte.

Jag lyckas oftast bra med att inte tänka på jobb om söndagarna, men idag har jag ändå låtit tankarna snudda vid det faktum att det bara är fyra veckor kvar till jul och att det likaledes är fyra evighetslånga veckor... När jag tänker på ledighet, hänga med familjen och ett rejält sjok egentid känns det väldigt avlägset. När jag tänker på kurser som slutar och ska examineras känns fyra veckor som en piss i Mississippi.

No rest for the wicked.

Comfortably Numb - Pink Floyd

nattligt sällskap

Inte V eller T! Men bra likt!

När jag vaknade i vargtimmen och långsamt lyfte på ögonlocken fann jag ett par gula ögon betraktande mig. Jag råkade röra på mig och vips! var katten väck. Jag hann inte ens se om det var Vilma eller Torsten. Troligen Vilma för hon verkar lite mer framåt. Sedan somnade jag om.

Jag skulle vilja lägga upp någon bild så alla fick se hur fina de är, men gråa suddstreck är ju marginellt upplysande... så jag har helt enkelt lånat en bild på en likadan katt, på nätet. Blå päls, gula ögon, runda vackra huvuden och mjukt rundade kroppar.

Sunday Morning - No Doubt

soppa och bröd

En soppa.
Ett nybakat bröd.
Tända ljus.
Några vänner.
Skönt prat.
Lite musik i bakgrunden.

Just så kan en trivsam lördagseftermiddag se ut.

This Flight Tonight - Nazareth

lugn å fin

Åh, att få vakna i det mjuka ljuset från min timerinställda fönsterlampa och veta att det bara är att vända sig och somna om. Att ligga en stund och inte kunna somna om men inte bli det minsta uppstressad av det utan lyssna sig lite på Naturmorgon tills sömnen återvänder för en liten timme. Senare: vakna, kaffa och lyssna på Lundströms bokradio. Spela ett par omgångar Quizkamp och kolla Facebook. Ta mig... tid.

Eftersom jag förberedde igår ligger dagen lugn framför mig. Kanske skulle jag sticka klart ett par sockor som legat och blängt på mig ett tag, nu?

Ibland undrar jag vilka undermedvetna strömmar som får mig att välja bilder, och musik, till en del inlägg. Först när bilden här ovan kom på plats kom jag på att jag tog den i... Riga, där en annan byggnad nyligen kollapsat med flera dödsfall som följd. Byggnaderna på bilden var dock inte i bruk...

A Song For Europe - Roxy Music

november

Jag får väl prova, i alla fall. Fast inte ikväll.

Det går väl sådär med dekadensen. Men när jag ändå skulle hälla nästan en hel pava rötjut (ekologiskt) i soppanslashgrytan passade jag på att tjyva mig ett glas. Annars har jag dammsugit (det gillades inte av Vilma och Torsten), hängt lite på fejan och i övrigt haft kökstjänst. Så en soppaslashgryta står till sig på spisen, en paj står på avsvalning och en deg står på jäsning. Den ska jag baka av imorgon. På stereon kör jag världens bästa spotifylista och i skrivande stund är det November och Men mitt hjärta ska vara gjort av sten som dundrar ut. Eller... dundrar och dundrar. Det skulle inte V&T gilla, heller, så det är en sanning med viss modifikation.

Jag har varken lust på Skavlan eller På spåret. Jag har pratat med mina barn, istället. Det är ungefär en miljard gånger finare och viktigare. Johanna tyckte att min idé att inte börja fira mina fölsedagar förrän på andra sidan åttio var bra. Då kan en ju snacka om glädje över varje ytterligare år en får! Nu känns det så fruktansvärt oviktigt, men jag är såklart både glad och artig och tackar för gratulationerna på Facebook. Fast tycker det är mycket, mycket roligare och uppskattar så mycket mer att träffa mina vänner afk...

tgif

Koret, Lunds domkyrka.

OK. Fredag igen.

Nuförtiden händer det så ofta att det känns tjatigt att upprepa det hela tiden. Inte desto mindre är det väldigt skönt. Veckan har varit... ÄR... krävande och nu behöver jag min vila, min avkopplade samvaro med sköna vänner och min egentid. Inga planer alls för kvällen. Antagligen ska jag ligga och avlida i min soffa, bara, och höra hur katterna rumsterar försiktigt under den.

Avlida, skriva och dricka champagne. Låter inte det som en lagom dekadent fredagskväll i en By i ett becksvart litet hörn av det småländska höglandet?

Just dekadens är en lite underskattad förströelse. Jag behöver öva mig lite.

Angels - Robbie Williams

nej. nej säger jag. jag säger... nej.

Jag är trött.
Orkar inte blogga ikväll.
Som jag tänkte och ville blev det en bra dag.
En rolig dag, till och med.
Men det blev också en utmattande dag och nu ska jag gå och lägga mig.

G'natt.

Dream a Little Dream of Me - Mama Cass Elliott

this too shall pass

The New Deal. Diego Rivera, på Skissernas museum.

Torsten är en listig rackare. Igår lyckades han gömma sig bakom en bokhylla. I natt har han gömt sig någon annanstans och jag har inte orkat leta upp honom (har dock kollat så han inte fastnat bakom någon av bokhyllorna igen). Vilma har en favvoplats och där verkar hon sitta mest hela tiden. Tålamod är en dygd, har jag hört. Envishet också.

Torsdag. Just den här torsdagen har jag en bra känsla inför. Möte i en go' grupp på morgonen, lektionerna kommer att flyta på bra (tänker jag, men sådant kan en aldrig riktigt veta...) och så Öppet Hus i kväll. Lång dag, förvisso, men de där extra aktiviteterna är oftast trevliga att vara med på. En får tillfälle att möta blivande elever, med föräldrar, tillsammans med nuvarande och kollegor. En slags samarbete som bidrar till att bygga lite till på gemenskapen. Ibland är det så lite som behövs.

Det jag behöver i detta nu är kaffe och bitterljuv nostalgi...

Whispering Pines - The Band

på ställen där man sover...

... blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Vandrarhemmet Malmö City på Rönngatan kan jag varmt rekommendera. Jag somnade ovaggad och sov gott i många timmar. Om det förekom någon sång vet jag inte.

Att resa är för mig att vara i ett av mina rätta element. Jag älskar flygplatser, tåg och nya platser. Att sitta och vänta mellan två förbindelser är inte tråkigt. Det är liv och rörelse, det är iakttagelser och tankar, det är spinnande av andras livsöden och hemligheter.

Och vem kunde väl ana att Lund gömde en sådan liten pärla som Skissernas museum? Jag som varit i Lund så ofta, mycket och av de mest skilda anledningar hade aldrig hört talas om det. Nu vill jag återvända dit. I lugn och ro.

Att resa med elever och kollegor är också att lära känna varandra. Komma varandra närmare på ett sätt som inte låter sig göra på hemmaplan. Se varandra med andra ögon och känna en fördjupad respekt. Intressanta samtal och nya sidor. 

När jag gick hem ikväll föll regnet hårt. Jag gick där under mitt paraply och blev våt om conversefötterna och tänkte att jag verkligen, verkligen inte bryr mig om väder. jag skiter i det. Det är. Och sedan tänker jag sällan på det - förutsatt att är rätt klädd. Nu är det november och då regnar det ofta. Big deal, liksom.

Nu ska jag hänga lite här i soffan med Vilma och Torsten. Det vill säga... jag hänger i soffan och de... under. Men det är ett framsteg. Idag kunde jag inte hitta Torsten när jag kom hem från jobbet. Till slut hittade jag honom nertrillad i vinkeln mellan två bokhyllor. När jag drog den ena åt sidan satt han stilla en stund och sedan rann han in under soffan. Hellre det än ut i badrummet. Det rör sig alltså åt rätt håll.

Walking in the Rain - Flash and the Pan

ingen sinekur

Bilden "lånad" från hd.se

Vi for från Byn vid sju i måndags morse och kom hem i natt vid ett. Rätt möra (understatement). En kulturresa med ca 70 elever är ingen semestertripp. Men det är en rolig och utvecklande upplevelse jag inte vill vara utan. Vi har stadsvandrat i Lund, fått guidning på Skissernas museum (ett fantastiskt ställe jag vill återvända till!) och i Lunds domkyrka. Vi har installerat oss på vandrarhem, strosat på egen hand i Malmö och ätit gott. Vi har sovit gott (jo, faktiskt gjorde de flesta av oss det) och ätit en bra frukost. Vi har besökt Tekniska museet, Moderna dito och vi har varit i moskén. En rundvisning bakom kulisserna på Operan gav en liten inblick i det enorma arbete som ligger bakom en föreställning som exempelvis Miss Saigon - som vi avslutade våra två dagar med, innan vi tog bussen tillbaka till våra djupa, småländska skogar. En perfekt avslutning, dessutom! Jag tror de allra, allra flesta blev mycket förtjusta i föreställningen! Jag inkluderad!

Idag mår jag som jag förtjänar. Klockan var nog nästan två innan jag lyckades varva ner tillräckligt för att somna. Och idag är det ju på'at som vanligt. Inga lektioner före lunch - men väl utvecklingssamtal och andra måsten som gör att jag kvistar mot jobbet så snart jag fått i mig kaffet.

Vilma och Torsten verkar ha haft det bra här hemma i min frånvaro. Det är ju inte som att de har hunnit börja sakna mänskligt sällskap. Ikväll inleder jag en massiv charmoffensiv. På katterna, dårå...

Den här är till dig, mellankusin Fanny:

Sun and Moon - ur Miss Saigon

det är i alla fall morgon, tror jag..?

Kitagawa Utamaro. Ca 1795

Jag minns en tid då jag gick upp tio i fem varje vardagsmorgon för att hinna pendla till jobbet i sjuttio minuter till jobbet. Nuförtiden finns det bara en sak som kan få mig ur bingen vid den okristliga tiden och det är resor. Fem över fem snosade jag för sista gången och sedan var det bara att försöka få benen över sängkanten. Det gick bevisligen eftersom jag sitter här vid mitt köksbord, nyduschad och snäll och dricker kaffe.

Lund och Malmö idag, alltså. I Lund blir det stadsvandring, domkyrkan och skissernas hus och så lite stros på egen hand tills vi åker ner mot Malmö för att checka in på vandrarhemmet vid Triangeln. Kvällen är inte spikad alls. Jag såg att en av eleverna undrade, på Facebook. vad i helsefyr en hittar på i Malmö en måndagskväll. Jag tänkte i mitt stilla sinne att "det kan du väl fråga den dryga kvartsmiljon människor som bor där?". Jag, för min del, kommer säkert på något.

I morgon är det moskén, tekniska muséet och Moderna. Bakom-kulisserna-besök på Malmöoperan och sedan lite fri hopp och lek igen innan det är dags för Miss Saigon. Jag som älskar Puccini och Madame Butterfly är nyfiken på vad det kan ge! Efter föreställningen bär det hemåt mot de djupa smålandsskogarna igen.

Sova får jag väl göra när jag blir gammal.

ur Madame Butterfly - Maria Callas

full moon party?

Nej, inget partajande här ikväll. Det är ju söndag och min tevekväll. Men jag gick ut på altanen en stund och såg på den, fullmånen. Skönt blek mot den blåsvarta himlen. Ett vackert ögonblick som egentligen påkallade en rökig singelmalt och en cigarr av märke Cohiba. Men jag ska upp tidigt imorgon.

Kvart i sju är det samling vid skolan för avfärd. Den årliga kulturresan går i år till Lund och Malmö. Jag har faktiskt redan packat. Fyllt på mat och extra vatten till Vilma och Torsten. De klarar sig utan mig, någon dag. Jag tror till och med att de tycker det är skönt att få rota omkring här hemma på egen hand. På en byt- och säljsida på Facebook fick jag tag på en liten klös- och klättergrej till dem, idag. De kan ju klänga lite på den också.

I kväll är en sådan kväll då jag längtar. Men inte riktigt vet vart.

i mitt soppkök pt ii

Plötsligt händer det...

Jag funderar, på förekommen anledning, varför beslut ska vara så besvärliga att ta i en så liten kommun som den jag bor, arbetar och betalar skatt i. Två stenkast från mitt kvarter ligger en stor, delvis tom, gammal disponentvilla som skulle kunna vara en alldeles fantastisk möjlighet för exempelvis [ideell] ungdomsverksamhet. Förslag på att göra den till ett "Ungdomens hus" har funnits sedan minst två år, men det blir kalla handen. Förvisso hyrs en mindre del av huset redan idag ut till en förening, men jag kan inte se varför inte fler än en verksamhet skulle kunna samsas om vad som måste vara 2-300 kvadratmeter? Varför har inte kommunens politiker/beslutsfattare nappat på detta? Varför LYSSNAR de inte på ungdomars och andra medborgares tankar och önskemål? Tror de att de sitter där de sitter som en slags självändamål? Minns de inte längre att de är förtroendevalda? Glömmer de att de är utbytbara?

En annan tanke, och önskan, är Köttfri måndag. Jag skrev ett blogginlägg om det i januari, i år, efter en mailväxling med kommunens kostchef. Hon verkade inte förstå vad jag pratade om, överhuvudtaget. Om en är kostchef i en kommun som slår mynt av sitt miljö- och fair tradetänkande kanske en åtminstone borde vara påläst? Jag kan inte tänka mig annat än att såväl kostchefer som politiker måste uppdatera sig? Ständigt? Om de inte gjort det när det gäller en såpass känd företeelse som köttfri måndag - vad är det då de är inlästa på?

Det undrar jag.

Calm Like a Bomb - Rage Against the Machine

i mitt soppkök

Kanske klappa en ponny idag?

Mina homies har nu börjat utforska resten av huset. Jag vaknade i natt av mystiska dunsar men eftersom det inte klirrade och krasade och eftersom larmet inte gick somnade jag om. I morse kunde jag se att många böcker fallit ur hyllorna och hamnat på golvet. Mestadels böcker från andra hyllan, nedifrån räknat. Vilma och Torsten gillar alltså böcker och bokhyllor. Det tar jag som ett gott tecken!

Ute skiner solen från blå himmel och nattens hårda vindar är som... bortblåsta. Jag tror det får bli en promenad idag. Ryggen känns som vanligt, dvs det onda är borta för den här gången och jag njuter av det. Känner en väldig... lättnad.

Stil i P1, idag. Madame de Staël. Samhällsengagemang och esprit. Hålla salong. Det där med att hålla salong har alltid tilltalat mig. Att samla människor och skapa ett forum, en mötesplats, för samtal, nätverkande och idéer. Det skulle jag vilja göra här hemma. Visst vore det väl en trivsam grej; att mötas regelbundet en kväll, eller eftermiddag, och byta tankar och idéer, samtala om aktualiteter, böcker, musik, beskärning av träd, katter eller utomjordingar - ja, allt, helt enkelt? Jag kunde stå för soppa och bröd. Allra helst skulle en sådan tillställning gå av stapeln i ett kök men eftersom mitt kök är ganska litet så kunde biblioteket/vardagsrummet kanske funka?

In The Morning - Nina Simone

muffins schmuffins

Muffinsen blev väldigt goda. Än godare var snacket med en vän jag inte pratat med på så länge. Mycket skratt och mycket allvar när Catharina och jag samtalar. Vi pratar migrationsverk, arbete, hälsa, relationer och resten av... livet.

Jag glömde till och med bort krångelryggen en stund. Nu är den tillbaka och jag tänker strax gå och lägga mig. Läsa lite? Åtminstone försöka. Fast på sistone brukar det sluta med att jag somnar. Efter max två sidor.

All Tomorrow's Parties - The Velvet Underground

boofuckinghoo

Jag är bra på sjukt många saker. Men jag är ganska kass på att stå ut med värk. Framförallt värk jag inte vet anledningen till. Just nu funderar jag på om det är lunginflammation, gallstensanfall light (jag skulle inte missa om det vore ett riktigt...), hjärtinfarkt eller en för mjuk säng. Jag skulle gnälla vansinnigt mycket högre och mer om jag inte knaprade lätt smärtstillande idag. Ära vare Buddha, eller nån, för Panodil.

Ändå har jag, i tron att det är bra att röra på mig, dammsugit, våttorkat golv, vänt madrassen (så kanske jag sover bättre i natt?), legat i vilfåtöljen och spelat Quizkampen, fyllt på lite pellets, gått ut med soporna, uppmuntrat mina nya homiesar och bakat muffins med hallonfyllning och havrecrust. Hur tjusigt lät inte det där sista, då? Jag ser fram emot att smaka av dem tillsammans med vännen Catharina om en stund.

Eders [lätt hypokondriska],
-M.

Child In Time - Deep Purple

BLEH

Lördagsmorgon. Inte riktigt som andra sådana. Jag har sovit fullständigt uselt i natt. Vaknade någonstans i mörkret och hade så ont i ryggen, i höjd med skulderbladen. Ungefär där det brukar göra ont när det handlar om gallsten… eller så var sängen för mjuk? (Jag har vänt på madrassen och det blev plötsligt mjukare…) Försökte ligga si och ligga så men varken det ena eller andra hjälpte. Gick upp och vankade ett varv. Gick och la mig igen. Fram i gryningen någonstans tog jag fyra panodil och la mig för att lyssna på Naturmorgon. När de så småningom kickade in kunde jag somna om och sov mig förbi hela Lundströms bokradio. Ingen skön sömn. Plötsligt var jag typ... tretton igen, hade haft ett totalt sammanbrott och varje steg jag tog vaktades av min mamma. Hon la sig i allt jag sa och allt jag gjorde och ältade det dessutom med en av sina väninnor. Vi befann oss i någon slags rekreationspark där man kunde grilla och fika och åka på en liten slinga (typ skräck- eller kärlekstunnel) som handlade om konstinstallationer och mamma bara pratade och pratade och en man gick förbi i tunneln, en reparatör av något slag, och när min mor hade ryggen vänd mot mig grabbade han tag i mig och kysste mig, för att sedan släppa mig och snabbt gå vidare allt medan min mamma fortsatte att prata om något. How's that for a dream, huh..?

Och jag är fortfarande trött och behöver sova mer men jag vågar inte ligga ner för ryggens skull så jag sitter vid köksbordet, det är repris av Spanarna och jag tror jag ska leta upp bokradion på nätet, i stället. Kaffet smakar sådär och ute blåser det ganska rejält, sådär så att altantaket dundrat igen och jag hoppas att snickaren gjort sitt arbete ordentligt.

Vilma och Torsten residerar i badrummet och är jätteblyga. Jag tänker att man nog blir sådan av att ha bott på institution nästan hela sitt liv. Nå, jag har ingen brådska. Tids nog kommer de att ta resten av huset i besittning och framåt våren även trädgården och kvarteret. De äter, dricker och går på lådan så jag är inte orolig. Och de är fina! Så småningom kommer bildbevis.

Nu: kaffe, bokradio och kanske LC4:an?

Asylum - Cressida

sambo igen

Ledtråd!

Jag har alltså öppnat kollektiv. Vilma och Torsten har flyttat in. Väldigt diskreta, if you ask me. Men de bara hämtar sig lite. De har genomgått allehanda kontroller och är väl utmattade av all byråkrati, helt enkelt. Kanske är de presentabla imorgon. Just nu känns det bara väldigt fint att ha dem här i Huset!

Lugn kväll, här. Lyssnar på musik, unnar mig a wee dram och läser Muminpappan och havet. Spelar lite Quizkampen emellanåt.

The Man That Time Forgot - Ed Harcourt

freeedag

Det får bli svart,  idag...

Fredagen, veckans Finaste dag. Just nu verkar mina veckor bestå av enbart fredagar. Och måndagar. En lite märklig känsla. Men jag känner att när jag går hem idag har jag nog inget, direkt, som hänger över mig. Mer än det eviga grottekvarnsmalandet. En kollega frågade häromdagen: "längtar vi inte efter jullov, nu?" och jag: "JO! Jo, det gör vi!". Men jag vill inte tänka på jullovet riktigt än, för då blir jag stressad igen. Så mycket som måste hinnas med, ju, innan dess. GAH!

Tankar för dagen i P1. Om att ha tråkigt. Om att maskera tråkigheten genom att sysselsätta hjärnan. Jag har sällan tråkigt. Jag tänker att det är just för att jag alltid förmår sysselsätta mig med något. Kanske läsa. Skriva. Hänga på Facebook. Ta en promenad. Spela lite musik. Se något på teve (eller snarare SVT Play). Att det skulle vara att maskera tråkigheten och att det skulle ligga något mer upphöjt i att sitta rakt upp och ner och liksom bara glo rakt in i en vägg håller jag inte med om.

Easy Living - Billie Holiday

till havs

Muminpappan och havet. Jag läste den för fyrtio år sedan, nej... fyrtiofem. Möjligen ännu längre sedan. Och fick något som kanske kan liknas vid ångest av den. Nu läser jag om den, inför bokcirkeln i Lundströms bokradio. Den där muminpappan... är det inte väldigt mycket av beskäftig hipsterfarsa över honom, komplett med hatt och pipa?

Roadie - Mårran

en torsdag att gilla

Läslust. Lustläsning. Lust, ba'.

Pedagogiskt café. Första gången. Sex kollegor, från högstadium och gymnasium. Prat- och fikasugna. Ingen föranmälan. Ingen förberedelse. För en gångs skull bara snabbt plocka ihop efter sista lektionen, släcka i arbetsrummet och skynda till ett småmysigt café, sjunka ner med en fika och bara... samtala. Lite uppdateringar, samtal kring konfliktlösning, vikariat... Ett uppdämt behov av att träffa kollegor, mötas... och jag tänker att de verkligt spännande samtalen kommer. Fröna är sådda.

När jag går hem sneddar jag över torget och möter en annan kollega som inte kunde vara med idag. En lång stund blir vi stående. Ett gott möte. Nästa gång tänker jag att hen är med och pratar och kaffar. Möter en gammal elev också. Samtalet spänner över det vardagliga, från kattsand till extraterrestriella funderingar medan mörkret blir allt kompaktare. När vi säger hejdå och jag hastar förbi stationen är det faktiskt lite ruschigt. Folk skyndar av och på tåg och bussar och det finns liksom en ganska skön energi i luften. Eller så är det bara... jag?

I min brevlåda... en muminpappa och ett hav. Americanah får maka på sig.

Telefonsamtal med mannen i mitt liv. Vi pratar middagsmat, jobbplaner och önskemål om att samlas med systrar i mellandagarna och det är bara... kärlek.

Come As You Are - Nirvana

en socialiserar

Skaffa gardiner? Hm...

Jag är toktrött och det är torsdag. Inte en bra kombination, kan jag säga. Men det får det vara värt. Middagen igår blev trivsam med enkel mat, tända ljus och en massa prat och en del skratt. Skönt med goda vänner! Berikande. Då får jag leva med att inte vara i säng förrän vid halv tolv. Jag vet att en del aldrig lägger sig tidigare än så och ändå kliver upp i ottan och det är ju rent fantastiskt att dessa människor klarar av det vecka ut och vecka in. Själv ska jag ta mig igenom den här dagen. En timme i taget.

Jag ska se fram emot en riktigt rolig avslutning på den här dagen, också. Det ska bli intressant att se hur idén med pedagogiskt café faller ut i vår By. Det är ju inte som i storstan där minglande, samtalssugna och inspirera[n]de lärare kan fylla en hel pub på en liten kvart... Men vi har gott hopp! Och vi är väldigt envetna.

Jag tänkte faktiskt bjucka på receptet för gårdagens middag. För att det var så snabbt och så gott. Ni hittar det HÄR! Till "dessert" satte jag fram nötter, dadlar, melon, granatäpple, torkade fikon och en liten grönmögelost som vi satt och plockade av.

Like a Rolling Stone - The Rolling Stones

uppåt, ändå

Det behövs så lite för att humöret ska börja klättra uppåt igen. Igår... plötsliga livstecken från inte mindre än två vänner som jag saknat - var och en på sitt sätt. Lite gott utbyte av tankar och uppmuntran och genast känns det lite bättre. Jag tog med mig tankarna ner under täcket och de fanns kvar när jag vaknade. Jag har fortfarande svårt att komma upp ur nattdvalan, i mörkret, men jag har en mjuk lampa som tänds lite innan väckning och jag får antagligen ge mina D-vitaminer mer än en dag att kicka in. Hela morgonen (ja, jag har ju redan varit uppe en timme...) har jag burit med mig en skön känsla. Och... igår tuggade jag i mig de sista av elevarbetena och idag kan jag gå vidare med mitt liv. Sådant hjälper också till.

Medan jag lägger en lätt makeup lyssnar jag på en betraktelse av Cecilia Uddén. Enligt en ganska tvivelaktig undersökning har Egypten landat som sämsta land, i arabvärlden, att vara kvinna i. Hon ifrågasätter det med all rätt, tänker jag. UAE, Saudi, Libyen och Jemen torde väl ändå kunna tränga sig före i en sådan undersökning? Bara känslan av när någon inte pratar med en utan mer tänker högt medan han nogsamt undviker att se på mig gör mig... förbannad. Ha det så alltid? Nej, tack.

Som en liten referenspunkt till att det inte är särskilt länge sedan även Sverige var ett land där kvinnor betraktades som andra klassens medborgare kan jag förresten rekommendera det här radioprogrammet, som sändes igår...

Big In Japan - Ane Brun

hata soptunnor

Det är kallt ikväll också, eftersom jag har haft sotaren här idag och pannan då måste vara avstängd hela dagen. Ute är det rått och vått. Då lockar det inte alltför mycket att behöva gå ut för att släpa fram soptunnorna till gatan. BLEH

*går ut och gört*

Tillbaka. Jag passade på att diska också. Inte ute, men när jag passerade köket, alltså. Jag vill ha lite lagom ordning tills imorgon efter jobbet, då jag har middagsgäster.

Påställd vecka det här, förresten. Arbetslagsmöte gjorde dagen lång, idag. Trevligt arbetslag och fattade beslut gör det hela roligare - tillsammans med gott fika. Imorgon är det sällskap till middagen. På torsdag efter jobbet är det premiär för vårt pedagogiska café. Och fredag eftermiddag blir jag sambo...

I min brevlåda idag: Chimamanda Ngozi Adichies Americanah. Jag ska börja läsa den ikväll, så det blir alltså tidig läggning. Förhoppningsvis får jag också hem Pappan och havet, av Tove Jansson, innan helgen så jag kan vara med från början i bokcirkeln i Lundströms bokradio. Jag vill ju gärna vara med i en bokcirkel, även om det blir lite halvpassivt. På försommaren kollade jag ju upp om det fanns några bokcirkelintresserade omkring mig och det fanns det ju. Men eftersom inte jag sparkade igång det hela (läs: pekade med hela armen) så dog det av innan det ens börjat. Ibland är det faktiskt så att jag tycker att Någon Annan kan se till att saker händer...

While My Guitar Gently Weeps - The Beatles

ljusterapi?

Jag hörde igår att vi som lever här uppe i Norden får i oss för lite D-vitaminer eftersom vi, i synnerhet under höst och vinter, får för lite ljus. Det stämmer säkert och kan ju vara en del av förklaringen till varför många (mig inräknat, den här hösten) är trötta och sega. Så jag har plockat fram det tunga artilleriet:

Och så har jag ökat på ljusterapin...

Ja, jag vet. Ljusterapi är något annat. Men det här gör mina morgnar skönare och hjälper mig vakna till liv. Det och kaffe. Jag tycker att jag var ute så mycket denna soliga och fina sommar att jag borde ha fått igång D-vitaminproduktionen men det verkar inte ha funkat så bra. Vi de tillfällen då jag dricker mjölk (i te) eller äter yoghurt blir det oftast en lätt- eller mellanvariant och det ska tydligen vara bra, ur vitaminsynpunkt, eftersom dessa produkter berikas. Fet fisk, ägg och kött ska tydligen också innehålla en del D-vitaminer. Och margarin - men sådant elände kommer icke över min tröskel.

Jag lyssnar på nyheterna. Filippinerna. Ett sådant oväder går liksom inte att föreställa sig, lika lite som effekterna av det... men... mängder av döda människor, varje död en stor tragedi... inget färskvatten... ingen mat... skadade människor... krossade byar och städer... Och här sitter en och kan på sin höjd sms:a lite pengar till någon hjälporganisation. och så är det barnsoldater i Syrien. Och Zlatan. Hej och hå.

Strax ska jag gå till jobbet och jävelrätta det sista av elevarbetena. Sedan väntar tjugo fördjupningsuppgifter i religionskunskap... HURRA! ;) Men först: en mugg kaffe till!

I Think Of You - Rodriguez

nu faller temperaturen

Hitta fyra fel...

Kallare ute nu. Det märks inomhus också. Jag eldar i pannan och jag har tänt ljus överallt och ändå känns det kulet ikväll. Varma sjalar, raggsockar och en värmande filt. Te. This too shall pass. När temperaturen väl satt sig kommer inomhuset ikapp.

Just nu är mina arbetsdagar långa. Aldrig mer ska jag klanta till det så att jag har alla grupper görandes inlämningsarbeten samtidigt - och den del gör det dubbelt, dvs både skrivet material och inpratat,s k podcasts. Så jävla korkat och orutinerat av mig! Och så ambitiöst. För var och en ska ha en personlig genomgång av sitt material och jag försöker verkligen hitta både kvaliteter och punkter för utveckling för varenda en av dem.

Sista lektionen på måndagar har jag Komvuxelever i engelska. Alla är inte så sugna på att prata engelska så idag var det "show and tell". Någon berättade och förklarade om hur hen inte kan leva utan sin iPhone, någon annan om fantastiskt pilligt filippinskt hantverk och någon om någon hushållsmaskin. En kvinna berättade om kinesisk byråkrati och hur det funkar när en ska gifta sig. Hur hennes bröllopsdag pajades för att hennes make saknade ett dokument som ingen - inte ens tjänstemännen - visste att han skulle ha. Och hur det sedan, en annan dag, gick utmärkt och hur de då fick sina små, röda vigselböcker som hon tagit med för att visa oss. Inuti satt ett foto på paret, mot röd bakgrund. Detta vigselbevis får aldrig tappas bort - det kan inte ersättas. Om en skiljer sig måste det nämligen lämnas tillbaka och här är byråkratin lika omfattande som vid vigseln. Det ska tas ett nytt [skilsmässo]foto, mot svart bakgrund och sedan får man ett nytt litet häfte. Grönt, som är fredens färg - för när paret skilt sig ska de inte bråka mer... Där ser man. Och som de pratade! I mun på varandra!

Annars, då? Som vanligt försvann de flesta av morgonens dysterkvistiga fundringar när jag kom till jobbet. För det är ju så, som till exempel vännen Marie så klokt sa, att jag har ett jobb jag brinner för. Jag finner stor mening i det och får utlopp för så mycket av kreativitet och äventyrslusta, av spännande idéer och av utveckling. Så ja... jag lever nog för mitt arbete - åtminstone delvis. Och... när jag fått fundera på det... känns det gott.

Men jag kan ju vara trött, grinig och sliten på morgonen i alla fall. Det kan jag. Och det får jag. Du med.

Kylan kommer inifrån - Abramis Brama

garasjen...

När jag spettat bort en svårförklarlig isskorpa från framrutan (regn hela natten och plusgrader...) körde jag bort till verkstan. Tog besiktningsprotokollet i näven och stegade in på kontoret. Chefen själv satt där och drack kaffe. Han sa "hej" och jag sa "hej" och sedan sa jag inget mer utan räckte fram pappret. Han fick läsa det två gånger innan polletten trillade ner. Sedan menade han 1, att han fått en lapp på vilken det stod "höger" och att det nog stått "höger sida" även i det gamla protokollet (som han inte hade men skulle plocka fram) och 2, att fjädern på högersidan också varit av (vilket ju känns lite märkligt att besiktningskillen skulle ha missat?)...

Hur eller hur så byts vänsterfjädern naturligtvis ut, givetvis helt utan kostnad för mig, och dessutom tar de hand om besiktningen och därmed förenliga kostnader...

Men det är störigt ändå. Väldigt störigt. Till och med nu när jag haft hela helgen på mig att bli lite mindre arg.

Bloodline - Slayer (brutalvolym!)

42?

Även den mest obotliga optimist och lyckliga arbetstagare kan emellanåt känna ett sunt ifrågasättande av... sitt liv. Idag är en sådan morgon för min del. Ja, jag har ett väldigt roligt jobb. Ja, det går bra nu. Ja, mina elever är roliga och härliga och jag har förmånen att ha kollegor som är mestadels trivsamma och en lön jag kan försörja mig på. Och ändå... det är alltså så här det ska vara? Jobba, äta, sova, jobba, äta, sova och så spränga in helger däremellan. Helger då ett liv ska levas.

För inte är det väl det här jobbandet som är livet? Jag har alltid levt efter devisen att jag arbetar för att leva - inte tvärtom. Men den här kolsvarta, dödströtta, sänglängtande novembermorgonen undrar jag... Eller så behöver jag mer järn och vitaminer?

Vännen Malin tipsar mig om en artikel om saudiska kvinnor och frigörelse, som finns i dagens DN. Jag fick också höra, när jag var där, att kvinnor troligen får köra bil inom två, eller högst tre, år. Detta för att det inte enbart är kvinnorna som vill detta utan också en majoritet av männen, som tycker att det är både knöligt och dyrt att alltid själva behöva skjutsa eller bekosta taxi eller chaufförer. Med tanke på hur trafiken ser ut där så är väl själva körandet i sig inte det centrala utan snarare den frihet det innebär att ha körkort och bil och kunna ta sig dit en behöver, när en vill, oberoende av en man - som efter vad jag hört ibland kan vara familjens tioårige son såsom varande den ende tillgänglige, "tillåtne" bilföraren...

Stormy Monday - John Mayall w. Albert King

disconnected

Just som jag, hemma hos Cina, tog upp telefonen för att ta ett kort på ett av hennes vackra fönster med utsikt över Kvarndammen - så dog batteriet. GAH! Inga vackra bilder på den spegelblanka vattenytan med novembertrötta träd och gråhimmel. Ingen internetuppkoppling heller. Däremot: fullt fokus på min text, på de härliga samtalen med Cina och Gunilla, skratten och inspirationen!

Och nu är jag hemma igen. Jag sitter i soffan. I mina fönster och på borden brinner ljus och ett ettrigt regn smattrar mot fönsterrutorna. I stunder som denna älskar jag hösten extra mycket. Detta att kura inomhus i stugvärmen, invirad i en mjuk filt, dricka te och läsa, lyssna på musik eller se på teve För det är ju söndag och min tevekväll. Till idag har jag missat låna film på bibblan, och för övrigt är huvudet lite för fullt av intryck från dagen så det gör inget. Jag har just sett första delen av Anna Lindmans nya serie Döden, döden, döden på SVT Play. Om jag orkar ska jag nu se ett program om Indira Gandhi, på Kunskapskanalen. Om jag orkar, alltså. Annars vilar jag mig i form till ett program om ekar på SVT2, och sedan Babel...

Jag har också sjösatt en idé jag umgåtts med ett tag men fick mer inspiration till, när jag var och hälsade på hos Matilda och Mike... Mer om detta längre fram.

Love Me Two Times - The Doors

kreativ idag

Åfors idag. Skrivardag hos och med Cina i Kvarnstugan! Vädret är inte helt kasst så det kanske kan bli ytterligare några bilder från den eviga dammen. Jag är givetvis inte klar med Boken men jag kom, som sagt, en god bit på väg och min målsättning är att den ska vara klar för att skicka in till förlag innan november månad är slut - korrläst och allt! Jag tror på den! Och om ingen annan gör det så får jag väl förlägga den själv. Att det sedan tagit ganska exakt ett år att knåpa ihop den är ju lite störigt, men knappast något att göra något åt nu.

De här skrivarträffarna. De ger mig alltid något. Inte så mycket konkret till själva Boken, så mycket som att samtala om skrivande och litteratur och få ta del av andras vedermödor och erfarenheter. Ofta personliga berättelser som ger en möjlighet att se en människa på ett helt annat sätt.

Jag lovade fixa något till kaffet, men har inte haft tid att baka något så jag får väl köpa något i affären. Eller kanske en påse satsumas? Det är så sjukt gott till en mugg hett, svart och starkt mörkrostat!

Vi säger så, så länge!

Das Model - Kraftwerk

hjärngrus

Efter drygt fyratusen ord och en historia som är så på gång att jag nästan blir avis på människorna i den är det dags att sova nu. Ensam.

G'natt. Typ.

The Blower's Daughter - Damien Rice

vedermödor - eller en latmasks bekännelse

Big mosque, Aramco Dhahran Compound

Vi författarwannabes har det inte lätt. Eller så är det det vi har? Jag försökte verkligen undvika i det längsta men har jag bestämt mig så har jag och är det dags att skriva så är det. Så efter lite avledande manövrer i form av telefonsamtal med älskade Jenny, beundrande av balbilder från likaledes älskade M&M, pelletspåfyllning, diskande och liknande kom jag mig igång och började skriva. Det var ett tag sedan sist. Det är svårt att komma in i det flödet och berättelsen så jag slängde mig bara rakt in.

En sak jag fått ta ställning till, inte minst idag, är sexskildringars vara eller inte vara. I en roman som innefattar mänskliga relationer - även kärleksdito - så finns ju sexet med. Annars vore det ju rätt märkligt (kanske att min nästa roman vara en berättelse om en kvinna som lever i celibat... men... i ett liv utan sex undrar jag om inte sexet är ännu mer närvarande..?). Det finns antagligen triljarder av riktigt kackiga sexskildringar och möjligen, eventuellt en lite handfull bra sådana - om ens det. Så jag har valt att inte låta [de presumtiva] läsarna följa med hela vägen...in.

Vännen Ulla, som är fullständigt ovärderlig som kompisläsare och kamratbedömare, fick läsa dagens skrivavsnitt och hon bekräftade det jag egentligen redan visste; det är bra men det räcker inte. Trådar hänger lösa och flaxar för vinden. De  måste fästas. Det finns en del som läsaren måste få veta. Det måste berättas. Och explicita sexbeskrivningar behövs verkligen inte. Det tackar jag för.

Så jag fortsätter. Att tro att jag skulle bli klar idag är ju rätt knasigt. Men jag är nu en god bit på väg igen. Det är popcorn och arabiskt iste med lakritssmak och hett te med kamomillsmak och lite teve inemellanåt, samt världens längsta och mest diversifierade spotifylista. Men det går framåt!

Eders [smått ryggbrutna],
-M.

Love Song - Tesla

poppis loppis

Oj, vad det var många som, i likhet med mig, kommit på att kolla in lördagsloppisen på Miljöstationen här i Byn, idag. Inte så att en fick knô sig fram, men det var då fler folk där än jag sett förut.

Jag och Matilda pratade om hur gott det är med alldeles nymalet kaffe och sedan jag kom hem från Saudi har jag kollat Tradera efter fina kaffekvarnar. Jag hade så när halat in en vägghängd snygging, häromdagen, men i sista sekunden (bokstavligt!) var det någon som la över mitt bud. Idag hittade jag den här för trettio spänn. Och den funkar!

Ljusstakar i köksfönstret kan en inte ha för många. Tretti spänn för paret.

Och två fina tallrikar, en djup Svalan från Gefle och en härlig blommig från Portugal, för en tia stycket.

Kaffet blev gott, kan jag meddela! Nu: fortsätta skriva.

Sebastian - Steve Harley & Cockney Rebel

the beauty of decay

Det är svårt att peka på något särskilt i min trädgård, så här års, och säga att det är vackert. Den risiga forsythian ser sällan ämmligare ut, löven som täcker gräsmattan är inte längre sprakande i gult och rött utan bara gråbruna. Något enstaka äpple ligger kvar och ruttnar. Mörkgrå, tomma trädgrenar spretar mot en något ljusare grå himmel. Och... ändå. Jag tycker det är fint. Jag tycker om hur naturen ser ut som jag kan känna mig, en fredagskväll. Lite sliten och naggad i kanterna. Beredd att vila. Dra ett vitt täcke över mig och inte vakna förrän jag sovit färdigt. Trädgården i november är kravlös. Vill bli lämnad ifred. Jag förstår den. Låter den vara.

Vid köksbordet är det desto trivsammare. Jag ordnar det så. Så slår jag mig ner, med nybryggt kaffe, och lyssnar på Lundströms bokradio och startar min dag i lugn och ro efter att just ha sovit tills jag vaknar. Tio timmars sömn inatt. Inte för att jag är värd det så mycket som att jag behöver det. Snart är jag redo. För en heldag vid min dator. Här ska skrivas.

One Of These Things First - Nick Drake

¤£%//@¤QWÖ]]}\

Glad i hågen checkar jag ut från jobbet och kör, i solskenet, mot Nybro för ombesiktning av bilen. Väntetiden är inte så lång och muntert kör jag in i hallen när det är min tur. Besiktningsmannen bjuder på en kopp kaffe medan han besiktigar. Så långt allt väl.

Men... han undrar varför jag inte låtit byta fjäder på vänster fram, som jag (nej... bilen) fått anmärkning på? Jag tror först han skojar med mig... men sedan får jag själv se att fjäderhelvetet fortfarande är av. Bilen är ju sned, för tusan hakar! Jag försöker ringa bilmekarverkstaden men ingen svarar. Hm.

När besiktningen är över lämnar besiktningsmannen över nycklarna till mig. Jag sätter mig i bilen och avser att snabbt ta mig därifrån, men... växellåset har slagit i och... ehm... låst sig. Det går alltså inte att vrida om startnyckeln och inte heller går det att få växeln ur backläge. JEFFLA SOPIGT! Varför lägga växeln i backläge på plan mark och när jag dessutom ska köra iväg inom tio sekunder?! Jag bad honom fixa det (väl vetandes att det inte är lätt - jag råkade själv ut för detta för en tre-fyra år sedan) och han försökte. Det gick inte så bra. han hämtade en kollega. Han kunde inte heller. De vinkade till sig en tredje kollega som efter sex-sju minuter lyckades kirra det. Vid det laget var jag heligt förbannad och fick använda nästan all min sociala kompetens för att säga "tack, hej och trevlig helg" i stället för att örfila upp dem. och då var det ändå inte deras fel att bilen inte var lagad...

Sedan var det ändå skönt att köra bort till fiket vid stationshuset där jag & Annhelen understundom sammanstrålar för senlunch och prat. Vi åt goda hamburgare och la en rejäl stund på att ventilera saker och ting. SKÖNT!

På väg hem körde jag inom verkstan för att köra det nya underkännandeprotokollet under näsan på Vissa och Somliga - men grindarna var stängda. Det lyste i och för sig men ingen svarade i telefon heller.

Fortsättning lär följa.

The Plague (of Christ) - Vexator