 |
| Jag får väl prova, i alla fall. Fast inte ikväll. |
Det går väl sådär med dekadensen. Men när jag ändå skulle hälla nästan en hel pava rötjut (ekologiskt) i soppanslashgrytan passade jag på att tjyva mig ett glas. Annars har jag dammsugit (det gillades inte av Vilma och Torsten), hängt lite på fejan och i övrigt haft kökstjänst. Så en soppaslashgryta står till sig på spisen, en paj står på avsvalning och en deg står på jäsning. Den ska jag baka av imorgon. På stereon kör jag världens bästa spotifylista och i skrivande stund är det November och Men mitt hjärta ska vara gjort av sten som dundrar ut. Eller... dundrar och dundrar. Det skulle inte V&T gilla, heller, så det är en sanning med viss modifikation.
Jag har varken lust på Skavlan eller På spåret. Jag har pratat med mina barn, istället. Det är ungefär en miljard gånger finare och viktigare. Johanna tyckte att min idé att inte börja fira mina fölsedagar förrän på andra sidan åttio var bra. Då kan en ju snacka om glädje över varje ytterligare år en får! Nu känns det så fruktansvärt oviktigt, men jag är såklart både glad och artig och tackar för gratulationerna på Facebook. Fast tycker det är mycket, mycket roligare och uppskattar så mycket mer att träffa mina vänner afk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar