Huvudet bultar och näsan är täppt. Om en timme, eller så, är jag som ny igen. Jag har bara sovit för länge. Nästan elva timmar. Men nu knarkar jag satsumas och vindruvor, dricker kaffe och lyssnar på P1:s
Godmorgon världen! I tvättmaskinen snurrar dagens första omgång tvätt (lika bra att packa upp och reda ut direkt) och på mitt köksbord brinner tända ljus. Det är fint att vara hemma igen och samtidigt önskar jag så mycket att jag kunde stannat kvar i Saudi, hos Matilda och Mike, ett bra tag till. Resan, upplevelserna och intrycken... allt det som liksom inte gjorde sig att blogga om, men som ramade in hela resan... samtalen... dofterna... smakerna... ljuden... synintrycken... den varma, fuktiga luften... Jag tröstar mig med fina minnen, goda dadlar, roliga foton och bokning av ny biljett. Nu är jag hemma, det är november, diset hänger mjukt över trädtopparna i mitt kvarter och några upproriska träd vägrar släppa ifrån sig sina orangegula löv. I morgon börjar resan mot jullovet och jag har
så mycket spännande och roligt att se fram emot. Kurser som ska fullföljas, examinationer som ska utformas, idéer och tankar som ska sjösättas och ett försteläraruppdrag att snickras ihop.
Men det är här jag har huvudet just nu, den här första novembersöndagen:
Kommentar: Måste Mike bära
thobe och
ghutra? Nej, det måste han inte.
Får han ens det? Blir inte saudiska män förnärmade och tror att han klätt UT sig? Nej, vanligen inte. Tvärtom gillar de att han är artig mot dem och anammar deras dresscode. Ofta vill de bli fotograferade med honom och ger honom rabatt i butiken, så som när vi var inne i Khobar och köpte flipflops! Andra behandlar honom artigt och vänligt och hans saudiska kollegor ger honom tummen upp! (Bilderna är dock tagna i ett för familjer avsett - och avskilt - rum, i restaurangen där vi åt vår härliga saudiska middag i måndags - ett sant internationellt event med en saudisk kvinna, två svenskor, en amerikan och två norrmän!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar