läslycka

Ibland känner jag mig ensam, som inte har varken man eller barn väntandes på mig hemma. Som kommer hem till ett tyst hus där ingen saknar en så att en kan jobba hur länge en vill... Ibland känns vänners helgplaner exkluderande och tystnaden här hemma breder ut sig. Men oftast... INTE! Jag rår mig själv och min tid. Vill jag vara social och umgås får jag sparka mig själv där bak och se till att det händer. Vill jag ägna en hel weekend åt läsande och skrivande behöver jag inte markera eller rymma. Vill jag ägna mig åt ett intresse, ja... då gör jag det. Jag slipper förklara mig när jag är grinig och trött och behöver inte lyssna till andras propaganda för ett visst teveprogram eller middagsmat eller semestermål... Visst kan jag sakna att somna bredvid någon, men så länge jag inte träffar någon som är värd att vakna med så föredrar jag annat sällskap...

... och därför kan mitt hjärta ta ett stillsamt glädjeskutt när den här packen dimper ner i min brevlåda och sedan kan jag liksom bara ta tag i den, i någon ände - och vet att jag kommer att ha plöjt den innan jul. Långt innan jul! Och då är det ju ändå jul ganska snart...

Jag glömde boka flygbiljetten igår. Fixar det ikväll. Priserna är än så länge låga. Och det är bra att periodisera, lite. Det är ju annat, också. Oslo om ett par veckor, Värmland till jul, Stockholm i februari, Sweden Rock i juni, Frankrike i juli. Och en hägrande hippiefestival...

Alice Munro, ja... Jag ska låta en av mina grupper läsa henne. Eller... kanske två, förresten. Jag tycker vi läser alldeles för lite i skolan. Och ändå läser vi ganska mycket. Jag ska först unna mig själv att läsa och nogsamt välja ut en novell, eller två.

Kanske skulle jag börja redan nu... till andra muggen av Byns bästa?

White Flag - Dido