sportlovsaktiviteter

Avanti!

Ledig vecka. Nio dagar. Jag klagar inte.

Lördag var en heldag med Floyd där vi avrundade med att vara barnvakter ute i Börringekollektivet, så att föräldrarna fick åka iväg och äta en vuxen middag (en sådan där man får sitta still och tala till punkt). Vi körde hem i sena kvällen och på söndagen kom Matilda och barnen hit på lunch och så stannade Sigge kvar till tisdag eftermiddag. Full rulle och mycket kärlek!

Onsdag var en utflykt med en vän som skulle in till Malmö och lämna sin symaskin på service. Jag följde med som sällskap, bara, och vi var in på en trevlig liten tygaffär och vännen köpte mycket tyg. Jag hittade äntligen ett jerseytyg med tungt vackert fall (bambutrikå) som ska få bli en lite längre kjol som blir snygg som tusan till mina Doc Martens, som vilat länge nu. Symaskinen åker fram i morgon. Jag har ett par andra projekt, också!

Mycket stilig!

Igår, torsdag, tog jag mig en riktig eremitdag. Stickade frenetiskt på min kofta och såg flera avsnitt av Game of Thrones (nu är jag inne på S7...). Givetvis med ett antal avbrott för längre eller kortare promenader med Floyd.

Och idag har Floyd varit ensam hemma (nödvändig träning) medan jag gjort lite ärenden. I eftermiddag ska vi (ja, jag och Floyd, alltså) plocka upp en vän/kollega på stationen och köra ut till en annan vän/kollega ute i Skateholm för strandpromenad och gemensam middagslagning. Jag hoppas Floyd vet att uppföra sig...

Vid ett fönsterbord mot parken - John Holm

han är här nu

Nu har han flyttat in för gott, lille Floyd. 

Och jag har nio dagar av ledighet framför mig. 

Ljuvligt. 

A Song For Europe - Roxy Music

torsdag

Stickcafé igår kväll. Roligt att tre kollegor plötsligt joinar. Det är enkelt och lättsamt. Vi stickar, eller virkar, pratar och fikar. Någon hjälper någon annan med ett nytt sätt att virka, eller med en krånglig beskrivning. Vi tipsar om idéer och projekt. Planerar en gemensam utflykt till en svensk alpackafarm, där de också säljer egenproducerat garn. Jag är hemma strax efter sju och hinner sticka några varv till (just nu känns det som att koftan kommer ta en evighet och i tankarna är jag redan i andra projekt) medan jag kollar sista avsnittet i säsong 4, på Game of Thrones.

Idag är sista dagen med min VFU-student. Det har varit fyra snabba veckor men jag kan klart och tydligt se en utveckling och det känns roligt. Vi avslutar idag med ett trepartssamtal med VFU-läraren från uni.

Planen för eftermiddagen och kvällen är att dammsuga (måste utnyttja dagsljuset om det ska bli ordentligt gjort), köra en tvättmaskin och kanske sy på något. Romantiskt, eller hur?

My Funny Valentine - Miles Davis

skräck

Ända sedan jag var väldigt ung har jag fascinerats av, och älskat, Hans Arnolds bilder. Dels skräckmotiven, men också ett innehåll där man kan betrakta en bild länge - och många gånger - och hela tiden hitta nytt. Monstret som valp står i bokhyllan här, ABBA Greatest Hits hade jag såklart och givetvis läste jag varenda en av Hans Hellmut Kirsts böcker där Arnolds illustrationer på omslagen var fantastiska. Matulda och Megasen var jag kanske lite för gammal för att se, egentligen, men det brydde jag mig knappast om. Luftisarnas skepp inspirerade för övrigt en man jag dejtade ett tag till att skapa egna, fantastiska svävande skepp, av pinnar. I Falkenberg såg jag ofta, som barn, affischerna för hans utställningar på Galleri Flamingo. Hemma hos barnens far finns ett original (Stålmannen kommer hem) som han behöll i bodelningen. Så... han har funnits med mig i nästan hela mitt liv. Och nu har jag sett utställningen i Klippans konsthall! Det var en fröjd att sakta vandra omkring och se på hans verk. Han var en verkligt produktiv konstnär, vilket ibland ses med obilda ögon. Själv är jag bara glad att han var så mångsidig och att det finns så mycket att upptäcka!

Jag har förresten träffat honom, också, när åttitalet var väldigt ungt. Men det är en annan historia...

So Long - ABBA

helg

Fin stuvbit jag fick av Erica. Den ska bli en messenger bag.
Måste bara hitta ett bra foder, först.
(Sven Lindberg, Lustgården)

Det var så mysigt att äta middag (Sigrun hade bestämt mac 'n cheese) med Matilda, Mike och de små och att leka, hitta på sagor, prata med M&M, igår kväll. Men idag var det gråmorgon, igen. Tungt att kliva upp. En ren viljeakt.

Men när jag sitter här vid köksfönstret ser jag små, lätta moln som flyger över himlen, mitt i allt det dystra. Teet smakar förträffligt och efter jobbet kör jag upp till Klippan och hämtar hem Floyd. Han ska tillbaka på söndag, men nästa helg kommer han hem för gott. Det blir fint.

Five to one - The Doors

en vecka

Söndagskväll...

Dagarna liksom bara går. En vecka sedan jag skrev här sist. Jag har klippt mig. Erica var här över helgen, och delvis var även hennes kille med (även om han också var en del i Malmö). Vi gjorde inget särskilt. Lagade mat tillsammans. Pratade. Drack vin. Strosade i stan, fikade och köpte varsitt exemplar av gemensamme husgudens Neil Gaiman Nordisk mytologi. Lyssnade på musik. Hela tiden. Jag stickade några varv på min kofta också, men det känns lite... oartigt?... Jag får jobba på det där. Klart det inte är oartigt. När Erica och D. hade åkt hem till mörkaste Småland igen fick det bli lite småplock, någon tvättmaskin... det där hemmapysslet... och sedan ytterligare ett par avsnitt av Game of Thrones. Och stickning, då. Nu har jag fått kläm på det där med att sticka uppifrån och ner och det finns hopp om att det faktiskt blir en kofta - och det med rätt bra passform.

Kaffedags på jobbet

Jobbveckan pågår ju. VFU-studenten är här. Igår var jag inne på uni i Malmö för en s k handledardag som blev rätt snöplig då den som skulle informera och prata med oss engelsklärare inte dök upp. Ikväll ska jag egentligen in igen, för en "religionsdidaktisk mötesplats" men jag mår som sju svåra år och avstår. Kollegan J känner lika samma och jag hoppas att ingen av oss håller på att åka på något krassel... Dagens eftermiddagspass är vikt åt förbokade ämnessamtal med elever och vårdnadshavare. Jag har en enda bokning (kanske för att jag är sjukt bra på att hela tiden dokumentera, uppdatera och kommunicera på vår digitala plattform?) ganska tidigt och efter den tänker jag gå hem. (Ja, jag skriver det här på min arbetstid. Eller kanske snarare på min lunchtid. Sitta i personalrummet och frysa är ingen direkt hit.)

Jag och systrarna har haft telefonmöte kring mammas, och pappas, situation. Pappa har det tungt med ansvar för att allt, precis allt, ska fungera och med mammas ständiga oro och dessutom tänker jag att han lever mitt i ett stort sorgearbete. Han ser ju vad som håller på att hända och att han sakta, men obevekligt, förlorar sin älskade. Mamma lever mest i förnekelse men nu börjar det rulla på med a second opinion från Minnescentrum i Örebro som, till skillnad från de lokala vårdcentralsklåparna, vet vad de håller på med. Möjlig lägenhet i trygghetsboende kan också vara på gång, och det på en ort som både ligger närmre för oss att besöka och som mamma och pappa tycker mycket om. Kvarnarna mal sakta.

Mer, då? Jag vet inte. Det är grått och kulet ute. Jag är trött och dôven (som man säger i Värmland) och sjukt omotiverad. Det är svårt att tycka om sig själv, för mig, idag.

Men det kommer väl andra dagar. Hoppas jag. I morgon ska jag i alla fall hänga med Börringekollektivet och på fredag ska jag hämta hem Floyd. Inshallah. Typ.

Scotch and Water Blues - Spin Doctors

villhöver

Det är hit man kommer när man kommr hem - Euskeferat

vin och vatten

Nej, något vin har jag inte druckit den här helgen. Heller. Möjligen blir det väl att knäcka ett par flaskor kommande weekend, när Erica kommer ner från Emmajävlaboda. Men bildligt talat har det varit dagar av såväl vin som vatten. Ensam kontemplation och socialt umgänge. Mestadels har jag stickat. Mässan förra lördagen och detta att jag plötsligen stickar till mig själv har gett mig en nytändning på stickprojekten och efter att ha stickat mig två par vantar, en mössa och en låååång halsduk i mjukaste mohair har jag nu gripit mig an en uppgift jag länge ryggat för. I stickvärlden går det mode i grejer, ibland. Att sticka plagg uppifrån och ner har varit inne i typ 7-9 år. Jag är ju aldrig först med det sista så nu har jag börjat sticka mig en kofta på det viset. Mjukt grått garn utan några som helst krusiduller, brutet av en härva blåmelerat garn som jag köpte i Hillerød. Det ska bli spännande att se om jag går iland med detta, då beskrivningen (den klassiska från Tant Kofta) är väldigt vag. Jag måste själv räkna ut stickfasthet, antal maskor etc. Men nu är jag igång, i alla fall!

I lördags var jag och köpte en hundbur till Floyd och sedan var jag hembjuden till väninnan M. i Nybrostrand. Jag körde tvärsöver Österlens sydöstra hörn och njöt av landskapet som just där är flackt och öppet. Härlig sopplunch, gott prat och en syndigt god toscakaka blev min lördagsgeftermiddag. Igår skulle Matilda och barnen kommit över, men vi fick skjuta på det tills idag, efter jobbet. Men i kylen står en lasagne och gottar ihop sig och en mustig sallad på rödkål, likaså. Det känns fint att ha något att se fram emot efter arbetsdagen. Idag har jag en sådan där morgon, igen, då jag ifrågasätter mina livsval...

Blackwater Park - Opeth

ändrade planer

Det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Idag skulle jag ju kört upp till Klippan och hämtat hem lilla Floyd över helgen, men tydligen ska det bli snöoväder på söndag med risk för att jag inte kan köra honom tillbaka. Nu vet ju inte jag hurpass jag kan lita på smhi, yr m fl vädersiare men jag vågar faktiskt inte chansa. Jag har bra däck på bilen, men inte dubbade. Det känns ledsamt, men så får det bli. Som salt i såren känns det ju också att jag inte, som planerat, kan se Hans Arnoldutställningen på söndag, vilket var min plan. Nåväl. Jag hinner. Kanske om ett par veckor, då Floyd ska hit, igen.

Annars är det fredag och jag känner mig just nu sjukt nöjd och tillfreds då det idag är sista dagen att ha skrivit omdömen om samtliga sina elever (jag har 167) inför ämnessamtalskvällen (där vårdnadshavare kan boka in sig, och sina telningar, för samtal med respektive ämneslärare). Och jag blev klar igår. Till yttermera visso har jag uppdaterat all återkoppling - även på de aktiviteter vi avslutade så sent som igår. Jag befinner mig alltså på scratch vad gäller eleverabeten etc. Idag. Nästa vecka är det väl antagligen som det brukar...

Och så har jag en kandidat hos mig. Hon var hos mig förra året också och det känns utvecklande, inte minst för mig själv.

Fredagskvällen får bli som de flesta sådana; en omväg hem, så jag får rejäl motion, och sedan stickning och netflix. Det räcker gott. Får jag tråkigt kan jag kolla de små filmerna M & M skickar från Hemsedal där Sigrun på bara några dagar lärt sig åka utför. På skidor. Inte illa för en som inte ens är treochetthalvt, tycker jag. Jag är måhända en smula partisk.

Perpetual Black Second - Meshuggah

kulturell appropriering

Den nya idrotts-, kultur- och demokratiministern hinner knappt säga "statsråd" innan jag ser henne anklagas, i sociala medier, för att ha en ytterst olämplig frisyr, som förde tankarna till kulturell appropriering.

Jag tror jag förstår vad KA är och vad det uppfattas som ett uttryck för, men var går gränsen?

Att ha dreads kan alltså uppfattas som KA. Men om man lyssnar på reggae, eller rentav spelar det? Vem som helst kan ju fatta att det inte går an att köpa en samedräkt och ränna omkring i. Men köpa samiska ullsjalar från Stoorstålka? Är det åkej? Att inte iföra sig sari och leka indiska, likaså. Men lyssna på bhangra/punjabi? Digga bollywood? Äta indiskt flera dagar i veckan? Hur är det med tribaltatueringar (om nu folk fortfarande gör sådana)? När man reser omkring ute i världen kan man ju frestas att köpa mycket typiska smycken, eller kanske något vackert, traditionellt tyg. Och hur är det med alla keffiyeh (palestinasjalar) som jag fortfarande ser många bära, om än inte arrangerad som huvudbonad, men kanske lite nonchalant slängd runt halsen? Jag vill gärna ha en riktig kimono. Inte ute bland folk, men som vackert hemmaplagg. När det gäller fina inredningsdetaljer i hemmet, vad kan anses vara okej? Om jag inreder mitt vardagsrum helt i mellanösternstil? Eller balinesiskt? Kan jag fortsätta röka vattenpipa och lyssna på Amr Diab?

Jag vill inte roffa åt mig någon annans kultur och göra till min egen. Men... jag, som så många andra, är genuint intresserad. Vill upptäcka och förstå. Och... vem äger kulturen?

Nej, jag raljerar inte. Inte så mycket i alla fall. Jag vill verkligen visa respekt för mina medmänniskor. men hur mycket ska jag anpassa mig? Det vore ju lite ledsamt om jag, på grund av min bakgrund, bara kunde bära vadmal och lyssna på Evert Taube (men inte hans tangos, då...).

Ya Rayeh - Rachid Taha

dagarna som gick

I lördags for jag till Hillerød, på sy- och stickmässa, med en vän från stickcaféet. På vägen slog vi följe med två färgstarka och konstnärliga kvinnor och frågan är om inte mötet och samtalen med dem smällde högre än själva mässan, även om den också var bra arrangerad och full av inspiration. Vilka sköna människor det finns, och om man har ett gemensamt intresse så spelar ålder och annat ingen som helst roll. Det finns så mycket kul och intressant att samtala om!

Söndagen var en mycket medvetet planerad egendag. Sovmorgon, stickning, ljudbok, te, tända ljus och ljuvliga tulpaner. Ett par maskiner tvätt kördes och jag bakade en rejäl laddning brödbullar. Pysslade runt. Nystade några av mohairhärvorna jag fyndade i lördags. Fick på mig kläder och körde ner till havet för en ordentlig långpromenad. Temperaturen var neråt nollan, men det var helt vindstilla och det kändes inte alls kallt. Bara skönt. När jag vänt, borta vid Nybroåns mynning, kände jag mig varm i kroppen och jag fick för mig att jag kanske skulle försöka "springa". Jag sprang med mycket korta, nästan trippande, steg och det gick faktiskt alldeles väldigt bra. Jag trippade en liten distans till. En stilla lycka. Hopp! Hurra!

Så hemma igen. En varm dusch och lite sobanudlar i svampbuljong, bara. Var tvungen att teststicka mohairet. Efter månader av finlir med tunna stickor och mönsterstickning bestämde jag att det ska bli en alldeles vanlig jeffla halsduk. Stickor nr 9. Sweet! Kurade skymning under en filt i soffan, med Leonard Cohens You Want It Darker på stereon. Sedan stickade jag på min mönstrade mössa en stund, också. Tittade på de sista avsnitten av Case. La mig ganska tidigt. Somnade gott. Och [eftersom det var natt mot måndag] vaknade vid ett. Kunde inte somna om förrän vid fyra...

Ljudbokssällskapet i helgen har varit... Ulf Lundell. Vardagar. En smågrinig ensamvarg. Jag tycker han är trött, desillusionerad och gubbitter. Kommer fnissande på mig med att vi kanske är rätt lika. Och hans ensamma vandringar vid Stenshuvud kunde vara mina, ett par mil längre söderut. Men jag tycker om att umgås med mina barn. För min egen skull. Han verkar ha kopplat bort sina. Tycker att efter att han gett dem en bra start i livet får de nu själva komma underfund med livet. Om och om igen återkommer han till Barbros självmord. Tungt. Jag gillar det här sällskapet. Han resonerar med sig själv och jag tjuvlyssnar.

Treaty - Leonard Cohen

vantarna

Nu har jag två par vantar som jag gjort själv. De är fint stickade och jag känner mig nöjd med dem. Tyvärr blev de grå lite stora (storleksangivelsen på mönstret var lite luddig) och trots att jag tvättat dem och grejat så krympte de inte tillräckligt. Jag får ge bort dem till någon med stora händer.

Jag kom på att jag kanske skulle göra mig en mössa som passar till de vita. Får räkna på om garnet räcker. Annars gör jag fler vantar. Väldigt roliga att sticka, ju!

Slentbjenn - Hoven Droven

sömnen, pt 2

Det funkade alldeles utmärkt. Att lägga mig tidigt, alltså. Fast det blev dock lite senare än i tisdags. Jag stickade klart tummarna på ett par vantar och fäste en liten miljon trådar, medan jag tittade på Shtisel (bara ett avsnitt kvar nu, på sista säsongen, och det är sorgligt för en nörd som mig). Halvtio var jag ändå i säng och somnade tämligen tvärt. Vaknade före väckarklockan, strax före sju och kände att det var åkej att gå upp. Nio timmar. Sömn är magiskt. Jag ser världen ljusare när jag fått sova gott. Det blir en bra dag, idag, och efter jobbet ska jag gå mig en lång omväg hem, i skymningen, och få in ett bra motionspass.

En regering verkar vi få, också. Håhåjaja. Vi får väl se hur detta blir. Det känns som en ytterst skör nödlösning, helt utan silvertejp.

The Edge of Glory - Lady Gaga

sömnen, pt 1

Jag var trött igår. La mig så tidigt att vore jag inte vuxen, och faktiskt får bestämma själv, så vore det pinsamt. Halvnio. Somnade nästan genast. Vaknade strax efter sju, idag (börjar inte jobba förrän tio). Jag har alltså sovit minst tio timmar i ett sträck. Och om jag kan tänker jag göra detsamma ikväll...

Det får gärna bli lite ljusare snart.

Homeward Bound - Simon & Garfunkel

snafu

Situation Normal, All Fucked Up, som militären brukar säga... Första jobbveckan avverkad (tack-o-lov för sköna kollegor!) och nu siktar jag på sportlovet. Seriöst... jag gör det. Och samtidigt försöker jag hålla balansen. Lagom mycket jobb, lagom annan aktivitet. Typ. Det är lite tomt efter Floyd, som är hos uppfödaren ett par veckor, men han kommer ju tillbaka!

I fredags hade jag pysselkväll. Lagade några grejer åt Matilda och barnen och stickade klart Mikes lovikkamössa (den han fick i julklapp var alldeles för liten). Körde någon maskin tvätt. Igår körde jag ut till Börringe efter morronkaffet och stannade tills idag på eftermiddagen. Vi har hunnit leka och mysa och gå på bio (Matilda och jag såg Bohemian Rhapsody - äntligen - och jag blev påmind om varför jag älskar Queen i allmänhet så mycket, och Freddie Mercury i synnerhet) och äta pizza och se en kvällsfilm (First man) och gosa och testa VR och diska och måla och en fet powerwalk i det regngråa landskapet. Hemma igen nu kör jag ytterligare en maskin tvätt och har snabbt plockat bort adventsstjärnor och sådant. Egentligen skulle jag vilja ha dem uppe en månad till, för att jaga mörkret på flykten, men jag har timers på fönsterlamporna, i alla fall, och har tänt ljusen i de stora lyktorna som står i fönstren in mot gården.

Resten av kvällen ska jag ägna åt att sticka klart ett par vantar (till mig själv... jag stickar till alla andra, men har själv ett par fingervantar för 19:90, från Börjes i Tingsryd, haha!) och se någon bra film eller serie.

Sedan kan väl veckan få komma.

Flick of the Wrist - Queen

hej, hej, hemskt mycket hej

Här är han. FLOYD.

Han följde med hem igår och han är så lugn och trygg. Det är jag också. Hela natten har han sovit och vi har varit ute två gånger nu på morgonen, med önskat resultat. Han är cool, pigg och följsam. Följer mig i hasorna vart jag går. Det blir nog bra, det här!

Om en stund kommer Sigrun och hälsar på. Lika bra att de vänjer sig vid varandra på direkten.

Dogs - Pink Floyd

avslut, testiklar och en liten överraskning

Så många summerar sitt år. Mitt är väl inte så mycket att säga om. Det var det här året jag mestadels var nere och deprimerad. Det var det här året jag insåg att jag kanske aldrig återfår min forna arbetsglädje. Det var det här året min fina pälskling Sixten slutade sitt kattliv. Men det var också det här året lilla Torvald föddes. Denna lilla glada, förnöjda och gosiga människa. Det var det här året jag blev Ystadsbo på riktigt. Jag tillbringade en god del av sommaren på ljuvliga Öland, jag hade en absolut fantastisk vecka i Grövelsjön med Netti, jag fick uppleva en grym konsert med Roger Waters, jag tillbringade massor av tid med Sigrun, jag hjälpte Johanna flytta till eget, jag var i London två gånger och hade en himla kul vecka i Barcelona, med Johanna. Ett par dagar i slutet av sommaren stod alla solsystemets planeter uppställda på rad och alla mina fyra barn befann sig på samma plats - och jag var där! Familjen blir allt viktigare - inte bara barnen utan mina systrar, kusiner och andra. Jag har också förmånen att ha några väldigt sköna vänner (typ tre?) som lyst upp mitt liv.

Och så har jag ju bestämt mig för att bli med hund. Kenneln jag besökte i fredags hade överraskats av den tilltänkta mamman som plötlsigt börjat löpa betydligt tidigare än förväntat - och dessutom tjyvparat sig - och får därmed valpar alldeles för tidigt (från min horisont räknat). Men... de hade en liten kille på elva veckor vars köpare ångrat sig då den ena av hans testiklar inte trillat ner (valpens, alltså!) som den ska (det är ingen som helst fara, men han måste kastreras för att undvika framtida problkem med tumörer), vilket gör att han inte kan användas till avel eller utställning. Den kan givetvis trilla ner, men för varje dag som går minskar sannolikheten. Hur eller hur... han är mycket kavat och pigg, proportionerlig, har en lysande härstamning och en fantastisk päls. Kort sagt, han vore en perfekt hund för mig som vill ha en fin och kul vän och som vill ha honom med ute i skog och mark och låta honom jobba med sök och nose work och annat man kan göra utan de där testiklarna. Problemet är ju bara tajmingen. Jag kan omöjligen ta hem honom förrän tidigast till påsk. Och även då är tiden lite för tajt, för att vänja honom vid att vara här, utan sin mamma och syskon, och... ja, allt sådant.

Lillkillens mamma!

Men jag är ju väldigt lösningsfokuserad och uppfödaren verkar ha ett öppet sinnelag. Så... jag får låna honom så mycket jag bara vill, på helger och liknande! Lite som att jag blir fodervärd på min egen hiund. På så sätt hinner vi lära känna varandra, jag hinner se om det funkar bra, han kan präglas på mig och jag får socialisera honom, koppelträna och liknande. Trillar kulan ner är han min till vanligt pris, och gör den det inte men han i allt annat visar sig vara allt det han lovar får jag avdrag på köpesumman med vad en framtida kastrering kostar. Och givetvis betalar jag inget nu - det tar vi när jag verkligen tar över honom.

På onsdag åker jag och en väninna och hämtar hem honom! Han stannar till söndag och det ska bli så vansinnigt spännande och roligt!

Get It On - T. Rex

mellandagar

Julen kom och gick. Och minsann om det inte blev vitt också! Snön började falla på söndagen och det blev pulkaåkning och snögubbsbygge och julaftonen var vit och kall, som på beställning! Börringekollektivet fick verkligen leva upp till sitt epitet; vi var 20 personer där, inalles. Mest vuxna, men också ett par tonåringar, två 4-månaders bebisar och så Sigrun, då. I det stora huset kunde vi sprida ut oss och pussla, sticka, prata, vila, se på film, spela tevespel, läsa och whatnot. Visst låg det många klappar under den tre meter höga och seriöst dekorerade granen, men de var mest till de små. Maten hade vi alla hjälpts åt med och diskmaskinen verkade gå dygnet runt, och på det hela taget var det verkligen trivsamt och vilsamt och avkopplande. För att minska på sovplatstrycket körde jag, Jenny och Kristofer hem till Ystad på julaftonskvällen (de var bara här ett dygn, då de hade släkt i Falkenberg & Halmstad att träffa också) för att sova. Vi fick en fin pratstund i julnatten och på juldagsmorgonen en skön promenad i Ystads gulligaste gränder, innan vi körde tillbaka ut till Börringe för brunch och mer umgåsing. De åkte hem till Oslo på juldagskvällen och på annandagsmorgonen kom Linus och Nathalie (som tillbringat julen på varmare breddgrader) ut en sväng för att träffa la famiglia innan alla drog hemåt. Eller ja, de flesta... Johanna och Barb var ju kvar.

Själv åkte jag hem till mitt på annandagseftermiddagen och det var både ledsamt, vemodigt och skönt att sitta här i tystnaden, sticka klart på julstickningen (ett par vantar till mig själv!) och binge-titta på Vår tid är nu. Igår tog jag bilen till havet och gick en skön promenad längs stranden, lyssnandes på vågbrus och vind, och idag ska jag strax köra till Klippan för att hälsa på en... hunduppfödare! Om allt går som jag tänkt blir det verkligen en liten valp, till sommaren!

Förutom den här dagen har jag nio lediga dagar till. Ett par av dem ska tillbringas i Emmaboda, hos en god vän, och i övrigt har jag faktiskt inga planer alls. Mer än att gå långa promenader och fundera över mitt liv och vad jag ska göra av det.

Häxprocess - Opeth

lugn och fin

Sigrun och jag tar kort på varandra.

Det är julledighet på gång. Bara tre dagar till, med lektioner - och så avslutningsfredagen. Metodiskt och inte utan viss framförhållning har jag nu det mesta i box. Min plan är att ha skrivit in omdömen (inga kurser slutar nu vid jul, för min del) för samtliga mina elever innan jag tar ledigt. Det går planenligt. Och julen, då? Jotack, det är likadant där. Jag ger inte jättemånga julklappar men det blir en del stickat. Allt från fina lusetröjor till de små till härliga, värmande raggsockar och annat till mina barn. Jag började i tid, vilket nu ger mig tillräckligt med slack för att hinna myssticka ett par sockar till Jennys sambo Kristofer, också. I frysen ligger saffransbullar och mina bidrag till julmaten, i Börringekollektivet, tänkte jag laga på söndag. Själva provianteringen gör jag efter jobbet idag. Så det är lugnt på alla plan. Fortfarande snorig och lite seg efter förra veckans förkylningssläng, med det går väl över.

Humöret är inte på topp, men jag har varit djupare ner också.

Allt ordnar sig. Nog.

Mountain of the Sun - Greta Van Fleet

vilsamt

Jag mediterar varje kväll nu, och somnar fint. Sover tungt och hårt. Gör jag ingen annan träning tar jag mig en riktigt rask långpromenad varje dag. Ibland väljer jag mitt eget sällskap framför andras - även när det kanske är mot bättre vetande, eller jag missar något roligt - för att jag bara inte orkar med. Jag stickar, jag läser och jag pysslar här hemma. Lyssnar ganska mycket på musik. Den energi jag har lägger jag framförallt på min familj. Det är ibland ett lite ensamt liv, och ibland känner jag mig asocial. En som kan välja att ställa sig utanför. Men jag tänker att det kanske ändå kommer att vända framöver. Att jag ska bli mer energisk igen. Att saker och ting ska bli roliga. Till dess hushållar jag med mig själv. Ägnar mig åt stillsamma nöjen och aktiviteter som skapar mer energi än de ger.

Helgen har varit mycket egentid, men också övernattningsbesök och heldagsskoj med Sigrun och ett besök på adventskonsert i Börringe kyrka, med kollektivet. Till Sigges lycka sjöng de, till slut, We Wish You A Merry Christmas som hon gått och sjungit på hela helgen. Den ska tydligen också framföras på förskolans Luciafirande, nästa vecka. Sigrun säger också att hon ska sjunga "Halluja". Jag sjöng Cohens ljuvliga låt för henne och hon såg helt oförstående ut. Men när jag sedan drämde i med Händels Halleluja lyste hon upp. Om förskolan har gett sig på att framföra den med knattar mellan tre och sex år blir det sannerligen minnesvärt...

Cloud Connected - In Flames

dessa tisdagar

Tisdag morgon. Kolmörkt ute. En endaste stjärna blinkar klart över taket till grannkåken. I mitt fönster svarar ett par tända ljus. Trots att jag redan är klar att gå till arbetet håller jag långa invecklade förklaringar för mig själv om varför jag inte kan klä av mig och bara krypa ner i sängen och sova ett par timmar till. Jag är så trött, så trött. Mörker, deppighet och på över en månad har jag inte kunnat köpa mina vanliga D-vitamintabletter. Nu finns de i lager igen och jag har beställt. Förhoppningsvis leverans i morgon (jag blundar hårt för den miljöpåverkan dessa små snabbleveranser till dörren har...).

Annars är ju allt egentligen rätt åkej. Jag har haft en lugn och trivsam helg med mina systrar. Jag är snart klar med lusetröjorna (montering väntar) till de små och har påbörjat ett par raggsockar (också julklapp) i blå-gröna-turkos-akvamarina nyanser som jag blir glad av att se. Efter en äventyrlig kväll med testning av julstjärnor och sådant - där jag smällde av en säkring i köket och sedan inte hittade elcentralen (den här lägenheten har två pga sammanslagning) för att den satt ute i trappuppgången i ett olåst skåp - är det snart dags att småpynta. Jag fick sortera och välja bland sakerna. Inte för att jag haft ett överflöd tidigare, men det är ändå skillnad på att ha 10 fönster, varav några riktigt stora, och en altandörr, och att ha 6 mindre fönster. Arbetet är också i en lugn fas just nu, dels med ett par grupper på APL och dels med tre grupper som förbereder olika former av muntliga presentationer. Jag använder den frigjorda tiden (APL) till att tänka på, och planera för, teman och aktiviteter för vårterminen som ska vara smarta och låta eleverna göra jobbet...

Tisdag kväll. Jag gick tidigare till jobbet så jag kunde ta en ordentlig omväg och få både motion och lite dagsljus. Det har jag levt på hela dagen. Märkligt att en så liten insats kan göra så stor skillnad. Jag har arbetat, umgåtts med kollegorna, promenerat hem, tagit bilen till affären för lite tyngre inköp, pratat med god vän i telefon och smågrejat här hemma och jag är fortfarande rätt pigg och uppåt. Det är hopp om'at. Kanske. Jag får väl se hur det känns i morgon.

Life Is Golden - Suede

happy b-day to me

Avdelningen saker man gör för de små: tårta, när man fyller år.

Sigrun älskar tårta. Eller... egentligen gillar hon nog mer själva den festliga idén om tårta än bakverket i sig självt. Så när jag, igår, bjöds på en vidunderligt smarrig lasagne (lakto-vegetarisk vilket medgav tre sorters ostar, varav en chèvre) hos Matilda och Mike hade Sigrun beställt tårta. Mycket bestämt hävdade hon att detta skulle vara en melontårta. Inte en tårta med melon uppepå, utan en tårta gjord av vattenmelon. Så... då fick det bli en sådan. Vi gjorde tårtbottnarna av skivad vattenmelon, la hårt vispad grädde (lär vara väldigt gott med kokosgrädde, för en helt vegetarisk tårta) mellan skivorna och ovanpå. Sedan garnerade vi med hallon, blåbär och physalis och flagad mandel och BAM! så hade vi gjort en melontårta. Eller kanske en fruktsallad på höjden? Hur eller hur blev Sigrun nöjd och glad och åt upp hela sin portion. Mission complete!

Nu är det fredag och efter arbetet ska resten av helgen tillbringas i sällskap av mina två systrar.

Leaving the Table - Leonard Cohen

måndag, igen

Helgen flöt förbi. Börringekollektivet dök in på lördagseftermiddagen och innan de for tillbaka, ett barn mindre, fikade vi på en honungsäppelkaka efter mammas gamla recept.  Dessförinnan hade jag faktiskt tagit mig för att städa hela hemmet. Dammtorkning, undanplockning, dammsugning, skura badrummen (ja, lägenheten har två - om än små) och tvätta golven. Gå ut med återvinningsgrejer. Gömma några tänkta julklappar. Bädda rent.

Så när vi blev själva kvar, Sigrun och jag, klädde vi på oss och gick ut i skymningen. Trädklättring var beställt och jag hade span på några klättervänliga träd i en närbelägen park. Vi blev kvar där tills mörkret fallit, vilket naturligtvis var spännande för en treåring, och sedan gock vi till affären och köpte mjölk till pannkakorna. Resten av kvällen var pannkakor, sagor och lite Fem myror... innan sovdags. Jag såg en dokumentär om Henry VIII och sedan var jag rätt klar för sängen, jag också.

Igår kom vi iväg tidigt, eftersom Sigrun går på dansskola (nej, det är inte så ambitiöst som det låter, men ungarna rör sig till musik och verkar ha kul) i Svedala. Sedan åkte vi till Börringe för second breakfast, det blev bebisgos och en sväng till det stora glågula varuhuset för inköp av en mängd ljus och för min del avslutades söndagen med mysig samvaro, och god middag, hos Linus och Nathalie i (på) Limhamn. När jag kom hem var det sovdags, igen.

Tja, det var den helgen, det. Nu är det arbetsvecka igen och jag misstänker att det blir påställt. Håhåjaja. Typ.

The Seduction of Sweet Louise - Louise Hoffsten

fredag

Skön känsla i kroppen. Veckan har flutit på, på ett tillfredsställande vis, och nu har jag ett par avkopplande dygn framför mig. I kväll blir det väl julklappsverkstad (alltså stickning - jag har bara lite av oket kvar, och ärmarna, på Sigruns lusekofta), något glas vitt och en film, eller teveserie, om jag hittar något jag kan tänkas gilla. Jag borde kanske dammsugit, men det kommer fungera alldeles utmärkt att göra det i morgon förmiddag. Nu har jag tänt många levande ljus, efter en fin hempromenad och lite skapande vid spisen.

Jag hade en del rotfrukter, lite småledsen broccoli, en halv, lätt desperat purjolök och jag strimlade det mesta, fräste upp det med olivolja och vitlök och lät det sedan puttra i lite buljong och krydderier. Det blev en god grönsaksgryta. Så strax häller jag upp ett glas Alsace åt mig och tar itu med stickorna. Ska bara hitta något sevärt.Eller så blir det ljudbok. Just nu lyssnar jag på Becoming av, och med, Michelle Obama.

Buddha Time - Brant Bjork

in the eye of the storm

Tiliqua scincoides

Just nu, just idag, har jag inte en endaste liten jobbgrej som ligger och skaver i medvetandet. Allt, säger allt, är rättat och/eller återkopplat och lektionerna är planerade några dagar framöver. När jag la sista handen vid den sista av 64 arbeten, igår eftermiddag, önskade jag mig en app som kan spela de första takterna av Halleluja-kören i Händels Messias, via en enkel knapptryckning. På brutalvolym. Men jag fick nöja mig med ett varv i korridoren för att laga mig en mugg te.

På kvällen var det öppet hus och det är naturligtvis roligt att se att intresset bland niorna verkar stort, men som funktionär är det inte så stimulerande. Det blir dryga timmar, som dock livas upp av att se hur duktiga våra elever är på att ta hand om besökarna. Och mot slutet brukar naturbrukseleverna glida förbi med några små skyddslingar. Igår fick jag träffa en kackerlacka, modell gigantisk, och en blåtungad skink. Kackerlackan höll jag ett betryggande avstånd till (jag har verkligen svårt för skalbaggar och liknande insekter, jag tycker ju till och med att nyckelpigor är lätt äckliga), men skinken hängde jag med, en stund. Reptiler är trevliga.

Idag ska jag njuta av att inte ha något som hänger över mig. Eller... jag har blivit ombedd att vara med, och bli intervjuad, när Skolinspektionen* kommer på visitation. Men i övrigt är allt hunky dory, idag. I morgon är en annan dag. Då går jag hem med 31 nya arbeten liggandes, väntandes på uppmärksamhet.

Walk - Pantera

* Eller som en av kollegorna sa, i en sann freudian slip: Skolinfektionen.

mozarteffekten?

Godmorgon!

Ni vet hur det kan vara när man får en melodislinga i skallen men inte reder ut vad det är för låt? Man hummar och visslar, men det vill inte lossna och man får tillbringa sömnlösa nattimmar med att vrida och vända sig och fundera. Naturligtvis finns det nuförtiden en app som kan reda ut det hela åt en. Man bara öppnar appen och så lyssnar den en liten stund och sedan föreslår den, oftast med häpnadsväckande ackuratess, melodi, kompositör, artist osv.

Men i söndags förmiddag hade Matilda och Mike en sådan gåta och de frågade mig om jag visste vad det var. Jag kände ju igen den på första takten, när Matilda nynnade på den, men sedan var det stopp. Tusan, också! Och appen var helt likgiltig (och då är Matilda ändå tonsäker). Men man ska inte underskatta mina google-skills. Vi var helt överens om att det var ett stycke som använts i film, eller någon teveserie. Vi hade till och med liknande bilder i huvudet, när vi tänkte på musiken. Så jag googlade tre ord i följd och... tadaa! Det var den här:

Suite for Variety Orchestra: VII. Waltz No. 2 - D. Shostakovich 

(Brandenburgisches Staatsorchester Frankfurt, Howard Griffiths)

Ett vackert stycke musik, vilket jag gått och grunnat lite på ett par dagar, och som fick mig att se över mitt klassiska musikbibliotek. Nej, inte mina CD, även om jag har några, utan på Spotify. Jag betalar för tjänsten men utnyttjar den ibland i underkant. Så igår kväll satte jag mig ner och började snickra på vad som kan bli en av mina längsta spellistor, där. Det finns så fantastiskt mycket själavårdande, lugnande, uppmuntrande, energigivande musik därute! Och för mig, som gillar musik i nästan alla genrer - "allt från handklapp till helvete", som en av mina vänner brukar säga - är himlen gränsen (jag vet, kackig svenskifiering av lysande engelskt uttryck). Det blir min längsta lista!

PS. Visst har stycket använts i film- och seriessammanhang, bl a i Eyes Wide Shut, Mr Robot, Bad Santa och House of Cards.

jag, sisyfos

Helgen var delvis solitär, med film och stickning på fredagen, och dels familjär med passning av barnbarn, så att föräldrarna kunde komma sig ur huset på 1. gåsmiddag och övernattning på hotell och 2. spelning med Trampled by Turtles, på Folk o Rock.

Den här veckan försöker jag både ha inspirerande, effektiva, roliga lektioner (förberedda mestadels förra veckan) och beta av högen med litteraturanalyser. Igår blev jag klar med den största batchen, där ENG07 diskuterat och analyserat To Kill A Mockingbird, men så satt jag kvar och arbetade till klockan sex, också. Idag är målet att ta mig an, och avsluta, en av ENG05-gruppernas arbete med The Curious Incident of the Dog in the Night-Time. Jag jobbar sent om jag behöver. Och på torsdag tar jag den sista; en ENG06-grupp som skrivit kring The Absolutely True Story of a Part-Time Indian. I morgon kväll får jag jobba sent, oavsett, eftersom vi har öppet hus på skolan. På fredag ska en annan ENG05-grupp skriva om The Fault in Our Stars - och så har jag en hög igen. Var det inte det här läsåret jag skulle jobba... smartare?

Så, jag har inte energi - eller tid - för så mycket annat. Och det är väl lika bra det.

Vem är du? - Abramis brama

seeeeg

Det är tungt att dra igång mig, efter en ledighet. Jag försöker här, med tända ljus, starkt kaffe och nyheter i P1. Inte hjälper det till heller, att veta att det blir en heldag med föreläsningar - även om jag tror att det kan bli riktigt, riktigt bra. Jesper Ersgård är jag väldigt nyfiken på. Läste hans De fem stora, när den kom, och tydligen utgår hans föreläsningar idag från den.

Helgen var i alla fall fin. Jag var tvungen att ta mig in till Emporia för några ärenden och fick med mig Rodeys. Alltid roligare med gott sällskap. Sedan blev det kaffe, soffmys och lek ute i trädgården innan jag körde hem och landade i min soffa. Där tillbringade jag också en del av söndagen, mellan tvättvik, städning, mealpreppning och annat hushållsgöra. Julklappsstickandet går framåt och det är hopp om att jag kan få klart det jag planerat!

Dirge For November - Opeth

barcelona

Att komma hem från en resa, packa ur väskan, slänga tvätten i maskin och sig själv i soffan är som en fet baksmälla. Jag är totalt slut och får absolut inget annat vettigt gjort i kväll. Inte ens några varv på min stickning. Jag ser på Is och eld, på Kunskapskanalen, och tuggar på några goda nötter jag köpte i La Boqueria, den stora saluhallen vid den i övrigt sjukt överskattade La Rambla. Hjärnan är nästan tom och kroppen matt. Hur jag tänkte när jag köpte biljett till Abramis brama, på KB, till ikväll vet jag inte. Jag försökte ge bort biljetten på FB, men ingen var sugen. Eller så trodde de att de skulle vara tvungna att gå med mig?

Barcelona var givetvis en vansinnigt intressant och rolig stad och vi har ägnat oss åt konstutställningar, muséer, metalbarer, parker, god mat & dryck, kyrkor, gatuliv, arkitektur och bara tagit in och njutit, samtalat i timmar på caféer, promenerat miltals och haft en riktigt fin vecka (fem dagar, iofs) tillsammans, Johanna och jag. Lite mätta på storstadliv tog vi tåget en timme inåt landet, till Montserrat, igår. Roligt att se lite mer lantisliv, småstäder och odlingar och sedan njuta av fantastisk utsikt uppifrån klostret, på sin bergshylla. Jag, med min höjdskräck, övervann mig själv och åkte både upp, och ner, i en liten gul kabinlift. Nere vid bergets fot hittade vi, i grönskan där perrongen tog slut, en liten bar i en trädgård. Där tog vi igen oss en stund och drack en hemsnitsad sangria som smakade glögg. En liten katt klappade vi också.

Barcelona smakar mer!

Barcelona - Freddie Mercury & Montserrat Caballé

(Ja, den är en gammal favorit, i all sin monumentala svulstighet... ;))

vintertid

Min kropp och mitt huvud bryr sig inte om att klockan ställdes tillbaka en timme i natt. Jag vaknade när jag brukar och det var inte lönt att intala mig att klockan egentligen bara är sex så att det är lugnt att somna om. Så jag klev upp och här sitter jag nu med kaffe och ett par smörgåsar, på grovt rågbröd.

Jag har planer för dagen. Jag ska vika tvätt, sticka klart ärmarna på Torvalds julklapp och framåt kvällningen packa en lätt resväska. Julklapparna är ju tänkta som överraskningar, men igår sa Mike att han undrade om det går att köpa lusekoftor till bebisar... Han tänker ju sådana där dyra, riktiga och jag antar att det går att hitta. Vad finns inte till salu? Det vore väl något av en antiklimax om han gjorde det, haha...

Barcelona, alltså. Förutom att dyrka Gaudi, besöka Miró-museet, äta tapas och bara strosa omkring och njuta och umgås, har vi inga planer, Johanna och jag. Av en god vän har jag fått tips om det mindre turistiga området Raval (antagligen en hipsterstadsdel...) och vi får inte heller missa saluhallen, La Boqueria, där vi bör luncha allraminst. Har man tur är det konsert om man besöker Palau de musica (när min väninna var där förrförra resan ramlade hon in på en konsert med Paco Di Lucia) och följer man Rambla hela vägen ner till havet kan man sedan gå på den vackra strandpromenaden och bara njuta av folkliv och vacker utsikt. Det låter fint. Jag tänker att vi kör på vårt vanliga koncept; en sevärdhet/måstegrej om dagen - och resten spontanströvande. Vi får se vad vi tar oss för - vi lär ju inte sakna möjligheter att fylla våra dagar med roliga och intressanta upplevelser. Det gäller bara att ta med sjukt bra skor. I och för sig har jag gått miltals i mina mockaboots, i både London och Budapest, men kanske ska det bli mindre fashionabla springskor, i stället?

Mediterranean Sun Dance - Paco De Lucia, Al Di Meola & John McLaughlin

(Kuriosa: John McLaughlin är en av de namnkunniga som spelade på jazzfestivalen Musik i Emmaboda, som levde 1968-1985.)

samhain

Jag firar inte halloween. Eller samhain. Men det är förbaskat mysigt att åka ut till Börringe-kollektivet, äta god middag med familjen och grannarna, leka och gosa med de små och sedan sitta alla runt det stora köksbordet, prata och karva pumpor. Till och med jag fick till en godkänd Jack-o'-lantern. Jag ställde den på min baktrapp och tände ett ljus i den. Kanske gläder den grannarna när de passerar över vår påvra bakgård?

Fredag, i morgon. Jag ska glädja mig själv med en efter-jobbet-fika och ett par fina höstväxter till krukorna på baktrappen. Kanske ett glas rött och något gott att äta? Stickning och en bra film. På lördag blir det nog lite trädgårdspyssel, ute hos Rodeys, igen. Om nu vädret tillåter. Eller om jag skulle dra på mig mina Meindl och vandra ute på Stenshuvud? Något vettigt ska jag nog komma på, för att fira in en veckas ledighet.

Mr Torture - Helloween

en liten stund

På väg till jobbet...

Onsdagarna är mötesdagar på mitt arbete. Många handlar om BFL. Bedömning för lärande. Sakta men säkert lossnar samtalen och vi börjar gräva ner oss i hur man på bästa sätt kan ge feedback (eller snarare feedforward) till elever, på ett sådant sätt att de faktiskt tar den till sig och gör något av den. Vi delar misslyckade försök och mer framgångsrika sätt. En stund där glimrade mitt gamla intresse till. Utvecklingsfrågor som på något sätt rör undervisning och lärande. Egna klassrumspraktiker likaväl som kollegialt lärande. Pedagogik och didaktik. De möjligheter som finns med digitala hjälpmedel i skolan (liksom dess baksidor). Jag skulle vilja mer sådana samtal. Men det finns en utstakad väg som vi ska gå inom ramen för detta arbete och kvarnarna mal dessutom lååångsamt. Vi hinner så sällan tala färdigt - i den mån man kan bli det. Men jag kände i alla fall lite av den gamla gnistan. En liten stund.

... frukost! Tack!

I våras blev jag tillfrågad om jag skulle kunna tänka mig ingå en slags "föreläsarbank", tillsammans med skolmänniskor som har något att säga och som vill dela med sig på olika sätt. Initativtagaren är en tidigare kollega och jag blev väldigt smickrad, och en smula rörd, av att han ville ha mig med i ett så prominent sällskap (Guldäpplevinnare m fl). När frågan kom var jag mitt i majhetsen och jag bad att få betänketid till någon gång under sommaren. Sedan dess har jag elegant glidit undan. Jag skulle själv få bestämma inom vilket/vilka områden jag skulle dela med mig/föreläsa/workshoppa. Och det var där problemet uppstod. Jag känner inte att jag har något att komma med. Vad ska jag säga och vem skulle vilja lyssna? Jag duckar fortfarande för den där kollegan när han seglar förbi, i sociala medier...

Deep Vein Thrombosis - Neneh Cherry

nergången

Jag går ner mig lite. Det är som att orken, lusten, motivationen glider utom räckhåll. Jag kan inte samla ihop mig, ta mig i kragen och förmå mig till aktivitet. Visserligen The English Bookclub i tisdags, men det var ju på min arbetsplats, direkt efter jobbet. Minimal ansträngning. Det är tur jag har min familj som vill ses, så att jag inte bara sitter inne och hemma hela tiden. I fredags körde jag ut till Börringe efter jobbet, och stannade tills lördag förmiddag då jag tog med mig Sigrun hem till stan.

Vi har, i vanlig ordning, sysselsatt oss ordentligt och idag, när vi bakat äppelmuffins, kom först Matilda, Mike och Lilla T och sedan Linus och Nathalie. Blessings (fast helt utan religiösa, eller ens småandliga, konnotationer).

En vecka kvar att arbeta och sedan är jag ledig i tio dagar, varav fem ska tillbringas i en europeisk storstad med Johanna. Det blir fint.

Demon of the Fall - Opeth

trött

Torvald

Jag har en skön familj. Delar av den har jag, mer eller mindre, gjort själv och utfallet är över förväntan. Så fredagens middag i Börringekollektivet blev förstås supermysig och det blev bus och skoj och saga med de små. Jag hade som plan att jag skulle leva eremitliv hela helgen. Men att åka tillbaka ut till kollektivet igår lockade mer. Så vi hade trädgårdsdag med gräsklippning, beskärning av diverse buskar, slutstädning och stängning av poolen, lek och roligheter, matlagning och annat fint tillsammans hela dagen. När jag kom hem var det sedan länge mörkt.

Sigrun

Men. Jag kan inte hänga upp mitt liv på mina barn och deras familjer/hjärtevänner hur mycket jag än älskar att umgås med dem. Det är inte rätt mot dem att de ska vara oroliga för mig (och det är de inte heller). Alltför många av min vänner bor lite för långt bort för att vi ska kunna spontanumgås. De som bor lite närmre verkar inte intresserade. Jag har ett par små vänämnen på gång här i stan (och ja, sådant tar tid, jag veeet) så läget är väl inte helt hopplöst. Men jag är så himla trött på att alltid få förutsätta att så mycket av det där vanliga, smått vardagliga jag gör måste göras på egen hand. En långpromenad, en dag i Köpenhamn, en utflykt i naturen, en spelning jag vill gå på eller kanske bara att laga mat och sitta ner med någon för lite gott snack, eller se en film eller vad det nu kan vara. Så trött att jag mer och mer drar mig för det.

Jag funderar seriöst  på att köpa mig en hund. Någon som tvingar mig att bege mig ut på daglig basis. Någon som blir skitglad av att se mig och som saknar mig när jag inte är hemma. Som tycker att det är roligt att hänga med ut på äventyr. Som gör mig lite glad[are].

Dvärgpinscher...

eller dvärgschnauzer?

Spinning Wheel - Blood, Sweat & Tears

jag ser framåt

Och bakåt. I backspegeln har jag en vecka där måndagen blev en rätt lång arbetsdag eftersom jag behövde det. Inte optimalt då jag haft någon slags eländesförkylning på gång, några dagar. I tisdags kände jag mig seriöst uschlig, men feberfri, så jag körde det klassiska lärartricket* med alvedon, nässpray och en spark därbak och gick till jobbet ändå. Dagen gick väl okej, men jag däckade i soffan till nyhetstimmen, vaknade till och släpade mig över till sängen. Lyckligtvis börjar jag sent på onsdagar så jag fick ihop tolv timmars sömn. Det minns jag inte när jag sist lyckades med. Jag var helt slut när jag vaknade, men hade ju bestämt stickcafé (första träffen) på kvällen, så jag cyklade till jobbet (klassiska lärartricket igen), genomlevde arbetsdagen utan alltför stora fadäser och det där stickcaféet, på Espresso House eftersom de har öppet till klockan åtta, blev riktigt trivsamt och inspirerande. Igår var jag ändå lite piggare så: trick > cykla > jobba.

Efter jobbet väntade "religionsdidaktisk mötesplats", på Malmö universitet, tillsammans med ett par kollegor. En av dem skulle ansluta på Malmö C och vi andra två skulle tåga från Ystad. Vi hade bestämt att ta ett extra tidigt tåg (med 40 minutere marginal till mötets början) men kollegan är, trots all sin övriga grymhet som både kollega och vän, en total tidsoptimist. Hen skulle bara... och plötlsigt var klockan för mycket och vi fick gåspringa ner till stationen, bara för att - naturligtvis! - ändå missa tåget. Lugn väntan på nästa, medan jag genomgick ett antal inre kriser. Jag avskyr att komma försent. Verkligen avskyr. Förutom att man kan missa viktig info och att stressnivåerna är svåra att få ner första delen av t ex ett möte så är det sjukt nonchalant mot de som väntar. Jag ville egentligen skälla, eller åtminstone vara galet passiv-aggressiv men mitt bättre jag tog över och det blev på det hela taget en bra kväll. Informativt, en del nya tankar och idéer och en möjlighet att på sikt utvidga kollegiet och knyta an till verksam forskning och då inte minst inom fältet levd religion. Men nästa gång ska jag fanimej vara där i tid, av respekt mot de 12-14 som fick vänta på oss... Kanske behöver jag också prata med kollegan om hur jag kände?

Nu ser jag fram emot en fin helg. Det är strax dags att lämna hemmets tysta, sköna lugn för ännu en dag i kunskapsfabriken. Fredagar är bra arbetsdagar då jag har utrymme för både planering, efterarbete och samtal med kollegorna så det blir säkert en Fin Fredag, där. Efter jobbet kör jag ut till mina raringar i Börringekollektivet för middag och en stunds gos med de små, och gött prat med Matilda och Mike. Sedan kör jag hem igen och planen för helgen är väldigt stillsam. Lite film/teve, kanske. Läsa en bok till The English Bookclub (jobbgrej) och fortsätta sticka på julklapparna. Kanske också en skön långpromenad, eller två, vid havet eller i någon skog?

Och är det ändå inte, mitt i all hemskhet i fallet Khasoggi, lite ironiskt att just Turkiet av alla avarter till stater nu vill klämma dit Saudi för hur vidrigt de behandlar oliktänkande och sanningssägare?

Landslide - Stevie Nicks and Lindsey Buckingham

*gäller även många andra välfärdsarbetaryrken, bevars, men lärare har väldigt hög sjuknärvaro.

summa summarum

Torsdag: Tysk film på bio, med kollegan/vännen Maria. Vi såg Den tysta revolutionen. Välgjord och berörande - inte minst för att Maria bidrog med egna erfarenheter från att vara gymnasist i öst...

Fredag - söndag: Sigrun dök upp direkt när jag kom hem från jobbet (ja, det var givetvis överenskommet - och hon fick skjuts av sin mamma) och vi har hängt tills tidiga eftermiddagen idag, med sedvanliga lekplatsbesök, stros på stan, fika på café, diverse promenader, lek och målning och musik och dans och pussel och sagor och lite filmmys här hemma. På förmiddagen idag bakade vi äppelpaj och gjorde en höstig gryta som vi serverade till lunch när Matilda, Mike och lillebror Torvald kom för att hälsa på och hämta Sigge. Mike hade med sig grejer och grunkor och äntligen är min teve monterad på väggen. Teakbordet som teven har stått på, sedan jag flyttade in, fotade jag och la ut på en säljsida på Facebook. Fyra minuter senare var jag av med det!

Resten av eftermiddagen har jag varit parkerad i soffan, sett ett par avsnitt av Shetland och lite ströteve och stickat på Torvalds julklappströja, en mariusgenser.

Nu är det dags att knyta sig och hoppas att den inte riktigt utbrutna förkylningen håller sig på mattan.

Mitt sår - Jojje Wadenius

på lokal

Jag är glad att jag har ett schema, det här läsåret, som möjliggör lite kvällsaktiviteter utan att det kostar på för mycket. Som igår, när Mike och jag var på KB och såg ett riktigt bra band (även om de körde det bästa först och blev uttråkade/tråkiga mot slutet och möjligen vill jag fortsättningsvis enbart lyssna på deras plattor, i stället för att se dem live).

Mera sådant, tack!

The Groove Is In The Heart - The Brian Jonestown Massacre