fredag gör jag vad jag vill...

Bilden har jag knyckt.

Bio igår kväll. Först fika och sedan film. Bara så ni vet, ni som bor här i krokarna, så kostar ett medlemsskap i Bio Kontrast bara några tior och sedan pyntar en sextio spänn för biobiljetten och blir dessutom bjuden på te eller kaffe och gott tilltugg, en stund innan filmen.

Ibland är det roligt att gå på bio tillsammans med någon. Ibland är det bättre att gå själv. Just igår gick jag själv och det blev lite trivsamt småprat till fikat. Men efter filmen var jag glad att jag satt mig helt själv och inte behövde öppna munnen en enda gång innan jag somnade, under mitt fluffsiga. Inte behövde höra vad någon annan tyckte om den. För The Broken Circle Breakdown berättar en lycklig historia som helt enkelt måste gå åt helvete, och det med besked. En berättelse om... livet. Om hur allt bara skiter sig, i alla fall. Och... hur vi ändå måste ta vara på det vi får. Våga närhet, kärlek och... livet. Varmt, kärleksfullt, roligt, förbannat och hjärtskärande sorglig. Inte en massa trams. Bara... livet.

Se den.

If I Needed You - The Broken Circle Breakdown Bluegrass Band

torsdag sitter jag i tankar...

Jag går på promenaden...

Tänker, det gör jag ju jämt. Ibland för mycket. Ibland tänker jag att människor som aldrig kan vara tysta, som alltid måste prata, eller kommentera, eller vissla, eller brista ut i sång - som kort sagt låter hela tiden - kanske är rädda för sina tankar och att det är dem de försöker överrösta? Jag vill säga till dem: "var inte rädda, det är inte farligt att stänga munnen och låta hjärnan arbeta".

Jag pratar också. Ofta för mycket. Många gånger alldeles för bestämt. Inte sällan rakt ur hjärtat. Men dessemellan tänker jag. Tänker jag...

När jag går min efter-jobbet-promenad, som jag gjorde igår, går jag där väl påpälsad med musik i öronen och så snart jag fått upp pulsen (och därmed också värmen) glömmer jag väder och vindar och snönålstick och lyssnar in musiken, texterna... funderar... tänker. Tänker på innehåll, på gjorda erfarenheter och understundom på någon jag skulle vilja dela någon av låtarna med.

Det snöar hit och dit. Efter promenaden igår varvade jag ner med en stunds rask snöskottning. När jag, senare på kvällen, kikade ut syntes det inte. Nya drivor hade blåst upp över trappen och bilen och infarten. Inte mycket lönt att försöka fösa tillbaka den snön då, så jag får väl ta ett litet ryck innan jag kör ner till jobbet. Ja... kör. Bil. Till jobbet. För idag är det ju t-dag! Väskan packad och jag är taggad!

Emerald - Thin Lizzy

En får saker av sina barn...

onsdag går jag ut och vankar

Nu är vi mitt i veckan, igen. De går fort de här oxveckorna...

Det har blåst i natt. Det har tjutit och visslat och dundrat och knakat. Katterna ligger lågt sådana nätter. En massa snö har virvlat omkring men jag är tveksam till huruvida det kommit ner något nytt eller om det bara har flyttats omkring. Nå, jag ska inte ha ut bilen nu på morgonen och jag snyggade upp lite efter träningen igår, så det får klara sig. Jag ägnar mig i stället åt kaffe, havregrynsgröt och P1-morgon.

Vädret lockar inte till något uteliv egentligen, men med mössa och lovikkavantar funkar det ändå och efter jobbet tänker jag ta mig en ordentliger runda.

Nina Persson släpper soloplatta och jag, som älskar hennes röst och texter, njuter. Tror det får bli ett köp (jo, jag köper skivor)!

Animal Heart - Nina Persson

Dreaming of Houses - Nina Persson

tisdag ser jag mej omkring, mej omkring, mej omkring...

Tisdag. Igen! Nå, inget att gnälla om. Bara att gripa sig an verket och veta att till och med tisdagar kan bli väldigt bra. Jag gillar ju mina tisdagslektioner. Det är bara det att de kommer så tätt inpå varandra att det känns som att jag inte hinner landa mellan dem. Och fler än en gång har jag inlett en religionslektion på engelska (vilket förvirrar en del elever) just för att jag måste byta fokus så totalt... Men det ska nog gå bra. Idag ska vi (på religionen) diskutera kring Nietzsches "Gud är död". Lite ivansk nihilism. Och möjligen också Stefan Arvidsson ("Gud är en pseudonym").

Och så är det ju t-dag! Tisdagar är träningsdagar! Och eftersom jag igår, helt rätt, prioriterade en mysig fika med Erica framför att ta en duktig promenadrunda (balans is da shit!) så är jag lite extra taggad idag. Väskan står redan packad i hallen!

NSA kan alltså spionera via mobilappar som Angry Birds (som jag f ö bara känner till namnet)? Jag undrar vad de kan få ut av det? I och för sig kan en också bli smugen på via Facebookappen men jag förstår fortfarande inte vad de kan få ut av detta? Min sexuella läggning, påstås det. Mmmkay..? Hur? Och... vad ska de med den informationen till? Frågor, frågor, frågor.

Nu ska jag lyssna på Tankar för dagen...

Pass This On - The Knife

måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting...

Nu ljuger jag. Jag har gjort massor. Morgonskottning. Räkningsbetalning. Förberett. Oroskonfererat med kollega. Druckit kaffe. Fejsbokat å jobbets vägnar (kika in på vår FB-sida!). Lunchat med kollegor. Haft lektioner. Gått hem. Skottat lite mer. Mysfikat med en fin Erica. Lekt med katterna. Chattat med systerdottern Fanny om böcker. Neil Gaiman, Uglies och zombies var ämnena för dagen...


Haft det bra, helt enkelt. Nu ska jag plocka ihop och leta upp min bok. Krypa ner under duntäcket med den en stund. Sedan... sova.

Andy's Chest - Lou Reed

sammanfattningsvis

Bilden på Sixten sammanfattar min söndag ganska väl. Jag har gjort det jag föresatte mig, dvs dammsugit och gått långpromenad. Eftersom snöandet tilltagit har jag skottat lite, också. Lär få göra det imorgon, innan jobbet, igen. Och i övermorgon. osv... Det ska, enligt yr.no, bli snö varje dag fram t o m fredag, nu. Sedan blir det mildare igen.

I övrigt har dagen varit händelselös och jag har haft tid för mina tankar.

Karenina - Thåström

dessa söndagar

Sovit mycket, hårt och länge i natt. Vaknade vid något tillfälle av att en kattass duttade på min hand. Torsten! Men den enda av katterna som har synpunkter på att jag tar mig en sovmorgon är Sixten som jobbar hårt för att väcka mig så snart klockan passerat sju...

Soffläge just nu. Kaffe i muggen och raggsocksfötter på bordet. Tända ljus. Katt bredvid mig. På teven Vinterstudion men jag bläddrar nog bort den för jag tycker utförsåkning är ganska trist.

Planer för dagen? Få. Ytterst få. Dammsuga (igen). Jag gillar inte tussar av katthår. Ta en lång promenad ute i det gråkalla. Sedan... äh, jag vet inte. Läsa? Städa kylskåpet? Sticka ett par vantar? Kanske ösa musik och dansa som om ingen såg en? Jag har haft funderingar på att gå och se Hästmannens sista strid, men har svårt att bestämma mig. Jag tror inte jag ska se något sorgligt idag. Nå... det ååååårnar sig!

Where Are We Now - David Bowie

kroppskontakt

När dagsljuset börjar vika ner sig och de fallande snöflingorna blir allt större tassar jag runt i mitt hus, på raggsocksfötter, och tänder ljus. I ugnen lite rotsaker och i kylen ett par biffar. Katterna sover lite här och var och huset andas frid.

Jag har varit lite flitig ändå, idag. En pall pellets är inburen och pannan uraskad, Det brummar varmt och gott och i tvättmaskinen går dagens sista tvätt. Allt är i sin ordning och en timmes skön vinterpromenad, i lätt snöfall, har det också blivit.

Ytterligare genombrott på kattfronten: i morse, vid frukosten, smög sig Torsten fram och duttade med tassen på min bara fot. Sedan drog han sig snabbt undan. Men... det var kroppskontakt!

All By Myself - Eric Carmen

t.f.f.a.d.ä.f!

Här i fönstret brukar en liten skräpmatshög Buddha trona...

Tacka FAN för att det är Fredag! Mjo. I min bok funkar det precis lika bra som TGIF. Nästan bättre. Fast... jag säger som di brukar på diverse galor (som jag sällan orkar se)... Jag vill tacka mina barn... mina vänner... elever... kollegor... för att jag kom igenom den här veckan också - och dessutom gjorde det som en gladare, piggare och... fnissigare människa.

... men Någon har prydligt fått ner den i sin skokartong på golvet..?

Jag säger bara det... det är gott att leva. Ibland lite godare!


Fredag idag, alltså. Jag tänker jobba. Vi ska ha lite "roligt" på dagens enda lektion. Det betyder på skolspråk att läraren (jag) tycker att uppgiften är rolig medan det inte alls är säkert att de andra (eleverna) håller med. hur eller hur har jag gjort en gap text av Black Eyed Peas Where Is the Love och när eleverna löst ut den ska de få analysera texten lite. Det är den värd.

Annat idag: möte, samtal, finfredagsfika med kollegorna, kanskekanskekanske en liten belöningsvända till gymmet och sen ska jag fredagsmysa som FAN (där är han igen!)!

För övrigt tycker jag att samtycke vid sex, som de pratar om i min radio as we speak är en absolut självklarhet. Frågan är hur samtycket ska dokumenteras..?

Where Is the Love - Black Eyed Peas

men... jaaa!

Efter att ha läst, och sett, Torka aldrig tårar... har jag tänkt en hel del på de Benjaminar och Rasmusar jag kände... då... och som liksom bara försvann... från vänkretsen... från byn... från småstaden... till Stockholm... till Göteborg... Jag har tänkt att många av dem måste ha drabbats AIDS och HIV... det var ju sådana tider... och inga bromsmediciner fanns ännu....

... och så fick jag veta alldeles nyss... att en av dem jag allra oftast tänkt på, inte bara lever utan lever ett rikt och gott liv i en, som det verkar, underbar relation med en partner sedan många, många år.

Jag blir så jävla GLAD!.

jag går runt en liten sjö eller om det är en stor damm

Två varv runt sjön blir det

Ibland tänker jag, så här om morgonen, att jag ska blogga lite under dagen. Men jag hinner aldrig. Så tänker jag att jag ska göra det när jag kommer hem på kvällen. Men träning och annat fyller mina sena eftermiddagar och tidiga kvällar och det blir liksom inget. Ibland funderar jag på att lägga ner bloggeriet. Eller pausa det. Men jag vet inte... morgonskrivet har jag hållit på med i så många år att det skulle kännas mycket märkligt att inte...

Musik. Vilken tidsmaskin det kan vara. När jag, igår kväll, gick den rejält snabba och hyfsat långa kvällspromenad jag tagit för vana att gå de dagar jag inte är på gymmet dök en låt upp i lurarna...

... en annan kväll, i en annan tid. En annan tideräkning. Fredagskvällsstädjobb på en stämpelfabrik i Sunne. I den nya maskinhallen, där gummivalsar som ska trycka exklusiva tapeter mönstras med laser, städar jag. Ensam. Jag skyndar mig lite för kompisar från västkusten är på väg upp och vi ska ha en rolig helg, tillsammans. En stereo dånar med något musikprogram. Plötsligt far den ut genom högtalarna och... fast det är första gången jag hör den är det som om jag hört den så många gånger tidigare. Jag blir bara stående... lyssnar med liksom hela kroppen. Senare på kvällen, när kompisarna anlänt berättar Freddie att hon hört en så fantastisk låt i bilen, på väg upp. "Det var som om jag hört den förut, fast den är alldeles ny", säger hon. Också. och så var det. I dess allra mest positiva bemärkelse. Ny, fräsch och... som en älskad och sedan länge saknad vän. Bandet blev sedermera ett av de verkligt stora. Jag blev aldrig något fan, men den första låten av dem jag hörde... den älskar jag än.

Sultans of Swing - Dire Straits

starstruck

Vilken fantastisk stjärnhimmel jag såg igår kväll, när jag kom hem. Helt prosaiskt slängde jag in ryggsäcken och träningsväskan och gick för att dra ut soptunnorna till gatan och blev bara... stående. Det var en sådan kväll då det känns som att det går att nudda vid stjärnorna om en bara sträcker sig tillräckligt högt. Jag ville bara stå kvar och stå kvar, men att göra det i tunna träningstajts är inte optimalt så till slut började jag frysa ordentligt och gick in och tog den där långa, riktigt varma duschen*.

Lite pyssel, lite slösurfande och ett fint samtal med min nu 25-åriga älsklingsson (om träning, vänskap och... dresscodes) och sedan var det lagom tid att krypa ner under det ganska fluffsiga duntäcket (jag har två jag alternerar mellan och det andra är mycket fluffsigare - men också varmare...) och glida bort. Med ett leende inuti huvudet.

Jag trodde det skulle bli tokkallt nu, när det blir klarare väder, men temperaturen håller sig kring fullt rimliga 3-4 minus. Det är bra. Det funkar. Måste bara komma ihåg att beställa en pall pellets idag... Men det ska nog gå. Onsdagar är något lugnare. Långa (varannan) men lugnare. Dagens fokus får bli på arbetet och sedan en lång kvällspromenad. Inuti det där huvudet jag har tänker jag redan på helgen. Så har det blivit och jag påminner mig att det faktiskt är det normala. Hur mycket jag än gillar mitt jobb är det ändå min fria tid som är... jag. Som är... min.

You Are the Beginning - Soundtrack of Our Lives

*duschar på gymmet gör jag bara om det är lugnt och stilla. Igår var det trängsel.

full speed ahead

WoopWoop! En fullständigt späckad tisdag ligger framför mig. Lektioner i en enda räcka rakt in i eftermiddagen, sitta in för en kollega på matteprov, hinna uppdatera de virtuella kursrummen, arbetsplatsmöte och sedan direkt vidare till gymmet. Inte optimalt att komma så sent till gymmet (en stund efter fem) eftersom det är rätt fullt då, men alternativet är att inte... och det är inget alternativ.

Jag kommer att vara hyfsat mör framåt kvällskanten och dammsugaren får jag rasta imorgon kväll, tror jag, även om det skulle behövas en vända med den (tack så mycket för det, katterna). Apropå katter... jag tror Torsten gillar rårakor, eller snarare doften av dem, eftersom han smög sig framända till soffbordet när jag satt och åt middag där igår kväll. Men han fick inte smaka. Ånej. jag har inte för avsikt att lära dem några dumheter...

Nu: hett svart av Byns bästa och vakna till liv ordentligt. Jag gjorde några bilburna ärenden efter jobbet igår men sedan fick det bli en riktigt rask och skön promenad. Jo, det är sant! Den var verkligen skön! Bra musik och dito kläder gör vilken som helst prommis njutbar - även när den företas i bitsk motvind! Efteråt värmde jag mina rårakor i ugnen och åt dem med rårörda lingon. resten av kvällen gick åt till att hålla mig upprätt en stund tills jag gick och la mig och tvärsomnade och lyckades sova så hårt att jag fortfarande är lätt groggy...

Förresten... så fyller Mannen I Mitt Liv år idag! Det är på dagen 25 år sedan våra ögon möttes för första gången och det var kärlek direkt!

*hjärta* GRATTIS LINUS! *hjärta*

Jag vet inte riktigt hur vädret kommer att arta sig idag, det är fortfarande beckmörkt ute, 2,5 minusgrader och vinden har avtagit. Kanske blir det sol? Det var det faktiskt igår, om än ytterst flyktigt...

Sun Comes Up It's Tuesday Morning - Cowboy Junkies

vinden

Jag innehar just nu Sveriges i särklass snyggaste diskduk!

Det har verkligen blåst i natt. Rätt vad det är kommer en riktig vindil och hela huset knakar. Med lite fantasi är det bara att krypa djupare ner under täcket och vänta på att taket ska lyfta. Med lite mer sunt förnuft är det bara att krypa djupare ner under täcket och veta att huset, och taket, har hållit i 76 år och troligen kan stå i 76 år till... Sixten gillar inte blåsten, men i natt har han inte farit omkring och härjat utan istället legat på mitt täcke, tätt tryckt mot mig och helst med nosen i mitt öra.

Som väl är har ingen mer snö fallit. Gutt, som di säger på sina ställen här i Småland.

Igår eftermiddag kom jag faktiskt loss och fick lite stickat. Jag har tänkt göra det så länge, men tröskeln har varit alldeles för hög. Nu gjorde jag i alla fall klart en härligt röd och varm sjal och av bara farten stickade jag mig en svart luva också, med ett par varv instickat reflexgarn. Jag valde att sticka den på två stickor så den behöver bara sys ihop för att sedan vara klar att användas. Vem vet... kanske gör jag klart råckenrållvantarna också, av bara farten?

Medan jag stickade såg jag på teve. Spännande skidskyttestafett! Ett coolt program om grizzlybjörnar. Partiledarsamtal, med Jonas Sjöstedt. Jonas framstår, som vanligt, som klok och jordnära, men jag vet inte om jag gillar själva programformen. Lite för mycket terapisamtal över det hela. Lite udda grepp, men vad ger det egentligen?

Måndag, då. Ganska fullt i planeringen. Dock inte värre än att jag tänker gå hem vid fyra och ta mig en lång promenad. Gott så.

Thank You - Led Zeppelin

jag går på promenaden

Med världens bästa, och troligen också bredaste, spotifylista i öronen blir ingen promenad tråkig eller kall. Jag la ihop Kryssebodarundan med Hälsans Stig och ni som gått där vet att det blir en ganska hyfsad liten runda. Ungefär åtta kilometer. Jag blev varm och go och kinderna röda i vinden. Så attans gött, ändå!

Medan jag gick där och småmös, lite i min egen bubbla av all bra musik, började jag fundera på vad en nioåring av idag lyssnar på?
(Jag vet att två söta, mig närstående, småkusiner gillar Maiden...)

För de här tre gillade jag när jag var nio (och ja, de finns alltså i min lista, de också):

Venus - Shocking Blue

Jag hittade tipset om dem i... Kamratposten, tillsammans med en liten bild som jag klippte ut och i evigheters evighet bar med mig i min dagbok.

Wight is Wight - Michel Delpeche

Första gången jag hörde den var på vår svartvita gamla teve, i den gamla hallandslängan utanför Vessigebro. Den låg över ett reportage från en festival där nakna ungdomar badade och lekte i massor av skum. Sådant gör intryck på ett ungt öga! Senare efterforskningar ger vid handen att bilderna var just från festivalen på Isle of Wight.

Here Comes the Sun - The Beatles

Abbey Road var min allra första LP. Jag fick den av min mamma. Inte kunde hon veta att den blev en av de stora inkörsportarna till ett livslångt musikbruk...

Och på den vägen är det...

asgardreia

Sixten I, på jaktpasset...

Det märks när två katter, av tre, får sådana där stolleryck som enbart katter får och dundrar runt i huset, ligger i bakhåll för varandra, hoppar och härjar. De är små katter men lyckas korva till mattor, riva ner saker och välta stolar. Det får självaste Odens ritt att framstå som en smula... lam. Fånga dem på bild låter sig dock inte göras.

Jag sov till nio. Jag tror inte någon bryr sig ett dugg, men jag skriver det ändå. Jag har upptäckt att en hel massa saker jag skriver om i bloggen är sådant jag plötsligt behöver gå tillbaka och kika på. Sömn kan ju bli en sådan sak?

Hypnotiserad av en skata?

Jag tänker ta en promenad idag också. Det blåser snålt och kallt och himlen är misstänkt grå. Mössan får nog letas fram. Och lovikkavantarna, som fått ligga i korgen hela "vintern". Men ut ska jag. Till skillnad från fredagsträning handlar det inte ett dugg om någon form av belöning. Det kommer att handla om andens seger över materien. Inget annat.

Men jag gör mig ingen brådska. Jag har radio att lyssna på, ljus att njuta av och kaffe som ska drickas. Sedan...

På Facebook hittar jag, hos en vän, en intressant artikel av Katarina Wennstam - Mannen och skulden. Jag rekommenderar läsning!

Stjärna som är din - Thåström

*hjärta* mannen i mitt liv *hjärta*

Före.

Idag ringde han upp mig, när jag var ute på en kvällspromenad, på eftermiddagen. Vinden var bitig och snål men när jag pratar med Linus glömmer jag sådana petitesser. Vi har så mycket att prata om; kärlek och köksredskap, jobb och bilar, framtidsplaner och födelsedagar. Jag han ända hem och ändå var vi inte klara med vårt samtal. På tisdag fyller han tjugofem, denne man. Ändå... han kommer alltid vara min Lillmys, ju.

Dagen annars, då? Jag sydde lite i förmiddags. Ett par små ändringsarbeten, bara. Sedan hängde jag kvar en stund i arbetsrummet för att se vad som skulle hända. Inget. Absolut inget. Så jag gick ner i källaren och slängde i en tvätt och sedan satte jag mig i köket en stund.

Efter.

Efter ett tag började det hända grejer och nu har jag inte bara ätit en god måltid bestående av libanesisk linssoppa med zataarbröd till, utan dessutom finns det ett par burkar/bröd till två luncher, i kylen. Samt rårakor till tre luncher (eller om det kanske blir middagar?). Ytterligare en maskin tvätt är körd och hängd och jag har, alltså, promenerat ute i snön och kylan.

En på många vis skön, och välbehövlig, lördag.

I Found A Way - First Aid Kit

ah... mmm... somna om en stund...

The Wild Bunch - on the softer side...

Sixten var mycket upprörd i morse, när jag inte klev upp före sex, som jag brukar. Han skällde på mig (nåja... mjauade, då...), trampade omkring på mig (hur kan en lätt katt orsaka sådan smärta när han tassar på en?) och när inte det heller hjälpte la han sig med sin nos i mitt öra och spann så hela mitt huvud vibrerade. Till slut puttade jag ner honom ur sängen och då gick han sin väg. Förnärmad.

Jag fick respit till efter åtta. Det var skönt. Jag klarar mig fint med sju timmar per natt om jag får typ... tio, på helgen. Eller... jo. Här blir ju liksom ändå inga barn gjorda, så då kan en ju lika gärna sova. Typ.

Min morgon, när den slutligen oundvikligen randades, blev (är) mysig med de ingredienser som alltid utgör en god morgon här hemma. I tillägg blev det... tadaaaa... frukost! Inte enbart kaffe, alltså, utan fil, müsli och gojibär, också. Den såg ingen komma... och så blev det goda, allvarliga skratt när jag, via vännen Marie (och Facebook), fick en länk till genusfotografens Manslåren var vanare förr. Hehe! Den läsningen (och lyssningen) gjorde min morgon! Och den stämmer till vidare funderingar under dagen.

Vad sker idag, då? Faktiskt... så lite som möjligt. Givetvis någon maskin tvätt, påfyllande av pellets (det går jäääävligt mycket pellets i detta mellanläge mellan milt och riktigt kallt) och lite sömnadsarbete. Jag tänker sy in ett par jeans och göra en ändring på en topp. Sedan vet en ju aldrig vad som händer när jag väl börjar gå loss i arbetsrummet. Jag slipper i alla fall skotta snö. Det räckte att sopa av trappen igår när jag kom hem.

Knockin' on Heaven's Door - Bob Dylan (From Pat Garrett & Billy the Kid)

nämen lite hardcore friday mys, kanske?

Gymmet efter jobbet. Ingen styrketräning - enbart 45 minuters träningscykel med riktigt schysst tempo. Snart är mitt knä helt tillbaka och då... Det som slår mig är den... förväntan jag känner inför passet. Jag ser fram emot det. Och jag är glad, stark och på gott humör medan jag sliter i mitt anletes svett! Jag vet inte hur det kunde bli så här, men kanske är en av förklaringarna att jag håller tillbaka lite? Inte går loss totalt, utan håller mig till mina t-dagar (tisdagar, torsdagar, träningsdagar) och en och annan fredag unnar mig enbart cykling. I övrigt är det normala promenader som gäller. Jag har ju lyckats röra på mig alla dagar, utom en, det här året (och det var i lördags när jag storstädade och grejade hela dagen inomhus, så det var ju ingen latdag, heller). Inte som ett nyårslöfte. Jag började ju innan jul och planen var att utnyttja mina lediga dagar till fysiska aktiviteter, men allt blir inte alltid som en tänker sig, ju.

Hem. Packa ur träningsväska och jobbryggsäck och tända lite ljus och äta en tallrik fil och klappa på katterna och dammsuga i badrum och kök och få på musiken och tvätta potatis och rotfrukter och hiva in i ugnen med olivolja, timjan, flingsalt och grovmalen svartpeppar och komma mig i mjuka, varma, slappa myskläder och så sjunka ner vid köksbordet en stund med några små bitar ost och ett glas rött, lyssna på ett mycket intressant program från Filosofiska rummet - om meningen med arbete - och känna hur dofterna från ugnen börjar sprida sig i huset - och under tiden faller mörkret därutanför och snön slutar göra detsamma och det är... helg. Jag har längtat efter den!

Kollegan Lorenzo lånade mig Neil Gaimans senaste The Ocean at the End of the Lane och den ska jag fortsätta läsa ikväll. I min soffa. Med kuddar, filtar, ljus, ett glas vin till och så katterna. Jag har hunnit en bit in i historien efter att ha suttit in en lektion för kollegan Ida och hon hade planerat läsning... Helt underbar lektion! Först gnölade några av eleverna... "Ska vi läsa en hel timme..?"... sedan satte vi igång och när lektionen var slut var det jag som fick påkalla deras uppmärksamhet. Läsning är magiskt. Magiskt och ljuvligt!

Kaffe och en cigarett - Olle Ljungström

finfin fredag

Hokusai

Veckorna börjar rulla på. Ännu en arbetsdito är till ända, snart, och det är sedan bara fyra kvar till sportlovet. Mycket som ska hinnas med! Men vi jobbar på och kommer att nå målen. Tillsammans.

Träningen igår. Det är galet! Jag trivs, ju! Tycker om att träna, gillar att kroppen svarar - och dessutom finns en social dimension jag uppskattar. Det är elever, kollegor, grannar, föräldrar och andra känningar. Det är också en och annan en inte känner alls, och ändå nickar vi uppmuntrande till varandra. Heja oss!

Öppet hus... blev en stillsam tillställning. Troligen helt onödigt att ha en så snart inpå att skolvalen ska vara gjorda, var väl vår sammanfattning igår kväll.

Fredag, idag. Jag har inga som helst planer och tänker inte göra mig några, heller. Jobba. Inte gå hem förrän måndagen och tisdagen är planerade . Jag skänker ofta en tacksamhetens tanke till min handledare från VFU:n på Falkenbergs gymnaseskola, Inger Corral, som bland annat lärde mig hur en kan planera sitt lärarjobb verkligt smart. Att alltid ha en viss framförhållning var något hon aldrig tummade på - och det har jag tagit med mig i mitt eget arbete. Det var Inger som introducerade mig för de fem P:na:

Proper Planning Prevents Pissy Performances

Och det gäller sannerligen inte bara läraryrket...

Det har blåst rejält i natt, men den utlovade snön har ännu inte anlänt. Det tackar jag för. Däremot hade pelletsen tagit slut och pannan stod still i morse. Elen går ju på, men det är märkligt... jag kan känna när pannan står. Det blir några tiondelars grader mindre varmt och det händer något mer med huset som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Hur eller hur brummar den fint nu, efter lite ompyssel om morgonen.

Montana - Frank Zappa

... som väntar på dem

Det blev lite "sent" igår. Middagsklubben hade "sammanträde". Mycket käck idé - att ses hos varandra en onsdag i månaden och äta god, men vardaglig, mat och prata en stund i gott sällskap. Vi körde hemåt vid nio så det blev ju inte oerhört sent, men för en sömnberoende som jag räcker det att inte släcka lampan förrän en stund efter tio för att jag ska vara lätt groggy när väckaren ringer. Men nu är jag vaken och klar, dricker kaffe, starkt och mycket, och laddar för en ny dag.

Lite utmanande långlektion drar igång min arbetsdag. Planerad och klar. Det gäller att variera vad vi gör när passen är lite längre. Sedan har jag en del att fixa, elever som ska komplettera arbeten, kvällens Öppet Hus ska förberedas lite, möte med IKT-gruppen och jag behöver göra lite sammanställningar över de kurser som avslutades vid jul. Tänkte hinna svischa iväg och träna också, och sedan köra tillbaka till skolan i god tid till kvällens aktivitet.

Ikväll är det premiär för Fittstim - min kamp, med Belinda Olsson. SVT1. Jag vill se men med tanke på min dygnsrytm får det vänta tills imorgon kväll.

Jag läste den här artikeln av Nina Björk för några dagar sedan. Den lämnar mig ingen ro. Hon resonerar bland annat kring Magdalena Anderssons (S) ord:

"Varenda ung kvinna eller man ska få känna känslan av en klocka som ringer vid 6-tiden när det fortfarande är becksvart ute. De ska hälla i sig en kopp kaffe och traska iväg mot en arbetsplats eller ett lärosäte som väntar på dem. Det kan kännas beskt – men vårt budskap till Sveriges ungdomar är enkelt: Vi står för en jobbigare morgon – men ett bättre liv."

Och jag röstar inte (S) men önskar SÅ att detta kunde får lov att vara varje ung människas morgon. Jag önskar att alla inga fick sitta som jag gör, om morgnarna, och dricka hett, svart kaffe, se ut genom fönstret... ut i mörkret... och veta att de har ett mål och en mening med sin dag*... ... och jag önskar så att de ungdomar som till exempel har en skola att gå till... skulle uppskatta detta mer. Att de skulle se det som en rättighet att ta vara på, och bevaka! Det önskar jag, den här svarta januarimorgonen då snön lyser med sin frånvaro och termometern ligger och dallrar på nollan och jag snart ska bege mig ut i detta - på väg mot en arbetsplats som väntar på mig - och på många unga män och kvinnor. Kräv något av mig också!

Dancing Barefoot (Patti Smith cover) - First Aid Kit

* vilket en givetvis kan ha utan att gå till ett jobb eller till en utbildningsinstitution, men jag tror ni fattar...

sömnen

Åtta timmar. Jag är lite groggy av sömnmängden men samtidigt känner jag mig riktigt utvilad. Skönt. Jag tackar träningen för min extra goda sömn! På mitt köksbord tända ljus och nybryggt kaffe och på golvet bredvid åtta små grå tassar som trippar omkring. Lite blygt, men... ändå! Fyra vita också. betydligt morskare. Mys!

Nigeria. Det går inte att ignorera att ännu ett afrikanskt land har infört lagar som beskär människors liv, som kriminaliserar homosexualitet och där till och med guilt by association kan ge fleråriga fängelsestraff. Och detta politiska utspel stöds av religionen, naturligtvis. Konservativa kristna och muslimer med sharialagstiftning verkar vara toksams om detta. BLEH och FY och SKÄMMES TAMEJFAN!

Mycket att göra på jobbet idag, och jag tänkte låta dagen bli lite längre, också. Middag hos, och med, ett par goda vänner ikväll! Sweet!

Sunshine of Your Love - Cream

balanserat

Idag, när jag cyklade på med rätt schysst motstånd (i lurarna Panteras Mouth For War... A New Level... Walk... Ja, albumet Vulgar Display of Power, alltså), kände jag mig... GLAD. Tillfreds. Till styrketräningen - Amy Winehouse. Alltid lika bra! Jag hade lätt kunnat dra till gymmet igår, men har jag bestämt mig, så har jag. BALANS. Min rytm. Inte överträna eller vara så ambitiös att jag tröttnar. Tisdagar och torsdagar. That's it. Och ibland en fredagseftermiddag - som belöning. Idag var jag GLAD att det var tisdag och träningsdag. Imorgon har jag andra planer. Tids nog är det torsdag...



I min brevlåda idag: en ny kokbok! Det var ett tag sedan! Nu blir mina köttfria [mån]dagar ännu lite mer inspirerade.


Nu får det bli soffan en stund. Med filt och kuddar. Samt katter.

Walk - Pantera

PS. Kolla här nedan. CHECK på allt utom vindruvorna. Eller... ganska ofta, men... den ekologiska Amaronen kostar 557 spänn... och det är lite väl mastigt.

byns bästa

Mörkt. Kallt (- 0,7 ute). Eller... mjukt ljust (inne) och hett (kaffet). Tisdag. Hårig dag, när jag ser på mitt schema. Men i verkligheten... något annat. En fullpetad och ganska rolig dag som kröns med ett gymbesök och därefter välförtjänt soffhäng. Ny kurs (REL01) börjar. Ny grupp. Jag vet vilka de flesta är, fast mest till utseendet. Nya grupper är spännande. Inte förrän vi träffats kan jag veta hur vi ska lägga upp arbetet. Men idéer har jag förstås.

Liggandes under mitt varma täcke börjar jag morgonen med att lyssna på halvsexnyheterna. Går igång lite... en centerpartist uppmanas ta tjänstledigt utan lön medan en utredning om bedrägeri pågår. Gott så. Och - trodde jag - ganska självklart. Men det är då råsopen kommer: "En riksdagsledamot har enligt lagen friheten att själv bestämma om han eller hon vill närvara i riksdagen och ha sin ersättning. Det är först vid brott som ger över två års straff som leder till att riksdagsledamoten mister sin plats." Eh? Jag börjar fundera på vilka brott som renderar mindre än två år... kommer fram till (utan att ens googla) rattfylleri, diverse ekonomiska brott, misshandel, sexuellt ofredande, miljöbrott, stöld och narkotikabrott. För att nämna några. Och enligt regelverket skulle alltså personer som ägnat sig åt sådant få sitta kvar i riksdagen och därtill behålla sin lön..? Vad hände med skamstocken?

Sedan var det ju lika bra att kliva upp. Ta en lång, varm dusch och brygga på en kanna av ni-vet-vad.

Keops pyramid - Hoola Bandoola Band

provkörning

Under den här månaden disponerar jag en surfplatta, typ. En windowshistoria med dockningsbart tangentbord av hittepåmocka. Eftersom jag är lite misstänksam har jag ännu inte installerat dropbox och därmed blir det ingen egentagen bild till det här inlägget. Egentligen testar jag just nu tangentbordet och det är förvånansvärt enkelt att skriva på det. Tanken är just att pröva om denna manick kan vara ett vettigt alternativ till näst inköpsomgång av bärbart till våra elever (de som kommer in ht -14) och givetvis ska även elever få tillfälle att testköra. Men den här månaden är det min tur! Det ska bli roligt.

Om ni har en stund över ikväll... se programmet på SVT2, kl 22:15, om...

Black Hole Sun - Soundgarden

yet another oxvecka...

Sixten och Vinterstudion, pt I.

De är igång nu, oxveckorna. Jag är igång och ändå inte, känns det som. Jag har några uppslag till områden att jobba kring, i engelskan. Den här veckan måste jag kolla av med eleverna och se vad de kan tänkas tycka är intressant. En fördel med just ämnet engelska är att en kan göra så väldigt mycket olika grejer och ändå uppfylla Skolverkets krav på centralt innehåll och jag tror benhårt på att det är mindre svårt att lära sig ett språk om en gör det i en så naturlig kontext som möjligt. Jag är ingen sportmänniska - det vet även mina elever! - men om de hjälper mig skulle vi kunna ha OS som utgångspunkt för arbetet ända fram till sportlovet.

Sixten och Vinterstudion, pt II.

Ute är det -9.6 grader och det ligger som ett vitt puder på marken. Tyvärr inte tillräckligt för att göra sitt jobb, det vill säga lysa upp i mörkret. Mest bara irriterande, alltså. Lyckligtvis inte tillräckligt för att behöva skottas. Alltid något!

Något är upp och ner, ändå. Igår var det ju ännu en dag av mild blaskighet, här i högan nord, och när jag skajpade med Matilda berättade hon att de nu har så "kallt" att de fick ta hem en snubbe som hjälpte dem fixa så att AC:n (som går JÄMT hemma hos dem) växlade om till att blåsa ut värme, i stället. Och visst cirkulerade det bilder, före jul, på saudier som skuttade omkring i... snö? Annars pratade vi vackra långklänningar (inte minst bruddito) och logistik - är det bröllopsfesteligheter in the making så är det! Jag har inte kommit längre med mina egna funderingar än att jag vill ha en mörkt röd klänning. Men jag har ingen brådska. Jag hinner.

Sixten och Vinterstudion, pt III.

Igår, efter en riktigt lång och skön promenad just innan det började blåsa och snöblaska, hade vi en soffdag, jag och katterna. Mest Sixten, då, men Torsten och Vilma slöade på sitt håll, de också. Ibland är jag så hoppfull när det gäller deras (T&V) socialisering - ibland blir jag helt jävla missmodig (no pun intended!). Torsten är det inga bekymmer med, men jag tycker Vilma har tagit ett steg tillbaka, igen...

Nu: andra muggen kaffe och en tallrik gröt.

Cool For Cats - Squeeze

på gränsen

Temperaturen ligger och väger just runt nollan. Något driver i den nästan obefintliga vinden. Det är vitt, men det kan nog knappast sägas vara snö. Snarare överraskade duggdroppar från nästanblå himmel?

Hett, svart i min mugg. Tända ljus på köksbordet och över hela huset vilar fortfarande den där renskurade och stillsamt högtidliga känslan av nystädat. Fantastiskt. Jag är lite frusen och virar in mig i en av mina otaliga fleecefiltar. Raggsocksfötter. Stil på P1. Om Gertrude Stein, Alice B. Toklas och butchar. Crossdressing och transor. Packing accessories - som inte har med resväskor att göra utan handlar om utfyllnad för skrevet. Att vara homosexuell i hiphopvärlden. På min stereo sköna melodislingor från Leonard Cohen, Slayer och Marillion.

Vilodag. Jag ska helga den. Som fan. Soffan framför Vinterstudion? Inte alls omöjligt. Sista avsnittet av Top of the Lake? Självklart. Men en promenad får det allt bli. Det är vilsamt.

Och när jag nu lyfter blicken, ut genom fönstret, yr det vitt i mitt kvarter och grannens tak är redan täckt av... snö. Vinter, alltså?

Script For A Jester's Tear - Marillion

at the end of the day...

När startsträckan var avverkad satte jag igång. Å det grundligaste. Nu rullar sista maskinen tvätt och pannan mullrar snällt i källaren. Jag har:
- bäddat rent
- vikt en tvätt
- packat träningsväskan för nästa veckas utmaningar
- kört två tvättar (tredje i nu) och hängt
- dammtorkat på övervåningen
- sorterat och plockat undan och snyggat i mitt arbetsrum
- städat lilla toan
- diskat
- torkat disken och satt undan
- plockat, plockat, plockat
- rengjort kattlådan
- dammtorkat på nedervåningen
- sorterat i bokhyllorna (katterna river ut böcker och jag orkar inte alltid sätta in dem på rätt ställen)
- fyllt på ljus i lyktor m m
- dammsugit bägge våningarna
- skurat badrummet
- våttorkat alla golv
- askat ur pannan/brännaren
- fyllt på pellets för minst en vecka
- ansat och vattnat alla växter

Nu har jag tänt ljus här och var och njuter en stor mugg av Byns bästa och.. två lussebullar som jag hittade i frysen! Där går det allra, allra sista av julen. Medan jag mumsar ser jag en rörande och fin liten dokumentär om The Beatles på SVT Play. Resten av dagen ska jag bara... slacka. Ingen promenad. Det är blött och tråkigt och allt rännande i trappor och putsande och fejande får räcka som fysisk aktivitet för den här lördagen.

Revolution - The Beatles

the noble art of procrastination

Jag prokrastinerar inte. Jag har bara lång startsträcka. Den här dagen (i synnerhet dess ljus) har jag bestämt ska ägnas åt städning, här hemma. Visst dammsuger jag i veckorna också (det behövs när en har tre yrande katter) men det blir liksom inte riktigt lika bra gjort som när dagens gråa ljus söker sig in i minsta skrymsle. Så feja, städa och - under tiden - lyssna på en massa bra musik från min infinite playlist är planen. Kanske tar jag mig sedan en skön promenad i den sena eftermiddagen eller tidiga kvällen.

Ska bara... dricka klart mitt kaffe först. Ska bara... komma mig i kläderna först. Ska bara...

Satellite of Love - Lou Reed

åh, de här fredagarna...

En annan januari. Samma By.

Dagen har varit lugn. Jag är förberedd för måndagens och tisdagens lektioner. Har hunnit finfredagsfika med arbetskamrater. Sitta på en tenta, ett par stunder, åt en kollega. En del fredagar (ganska många) är sen långlunch med härliga vännen Annhelen. På väg till vår favoritträffpunkt svängde jag inom gymmet och tog fyrtio minuter på en träningscykel. La på lite mer motstånd. Det funkade fint. Nu får knät vila från dylika aktiviteter tills på tisdag igen. Promenader får räcka.

Sena långlunchen smakade förträffligt och som vanligt rann tiden iväg medan vi pratade och pratade. Och skrattade högt och gott! Dessa träffar livar upp mig och påminner mig om hur verkliga vänner är beskaffade. Det får mig att verkligen värdesätta dem och att med ingen särskild saknad alls städa i mitt livs "adressbok".

Temperaturen faller ute. Ligger runt nollan nu och genom molnrevorna blänker månen till, ibland. Det kan nog bli en klar och kall natt. Hellre det än en snöig... Om en liten stund ska jag se På spåret och sedan tänkte jag nog krypa ner under mitt fluffsiga duntäcke, med en bra bok och - troligen - en kelen katt. En del fredagar behöver inte vara mer än så.

Drowning on Dry Land - Manfred Mann's Earth Band

this emmaboda life

Vinter snart?

Jag kom på häromdagen att jag bott här i Byn rätt länge nu. Sju och ett halvt år. Låt vara för ett års avbrott i Stockholm, men ändå... jag trivs. Har funnit mig tillrätta. Lämnar Byn när den blir mig för trång men tycker det är skönt att återvända efter en helg eller någon vecka. Jag vet inte om det var så jag tänkte när jag flyttade hit, men det är så det känns nu. Den här lilla byhålan är min.

I natt drömde jag att jag skulle flytta. Jag minns inte varför, men jag var tvungen. Det var ingen bra dröm. Flytta från Huset är lugnt. jag kan mycket väl tänka mig att sälja det och bo i lägenhet. Tyvärr är utbudet av rymliga lägenheter väldigt begränsat (obefintligt?) här, så gillar man att ha gott om plats är ett hus enda alternativet, som jag ser det. och när altansäsongen börjar igen så känns det så värt det!

Kallare ute idag. bara 2,2 plusgrader. Är det nu vintern ska komma? Den får gärna komma ikväll, i så fall, eller imorgon. I eftermiddag ska jag ut och köra och någon blixthalka behöver jag inte. En senlånglunch hägrar och är värd ett par mils omväg, idag. Resten av kvällen får bli stillsam, i katters sällskap. Och i morgon ska jag STÄDA. Mitt hem behöver det, men det är ju lögn i helsicke att försöka göra det efter jobbet - städning kräver dagsljus!

Städning kräver också bra, taggad musik, och det här är det allra bästa - när det kommer till städning:

Cowboys From Hell - Pantera

the vuxenlife

Jag är inte riktigt säker på vad som hänt. Plötsligt bjuder jag inget som helst motstånd mot att dra till gymmet och träna. Men jag har mina aningar om vad det beror på. För en gångs skull har jag hittat en balans. Jag ger inte järnet och tränar fem dagar i veckan - bara sådär. Och jag tar det lite nättare på gymmet, också. Inte så att jag mesar - ånej! - men eftersom jag måste vara försiktig med mitt knä så blir det inte megapasset allan på motionscykeln, utan bara 20 minuter utan alltför stor belastning, helkroppsgenomkörning på maskinerna och sedan tio minuter cykel igen. Idag ökade jag på med tjugo minuter även efter maskinerna, och liiite mer belastning, och det kändes fint. Så småningom kommer jag givetvis att köra järnet igen, men jag tror att hemligheten kan vara att jag bestämt mig för att går dit två, max tre, gånger på en vecka - och ha fasta dagar. Mår knäet okej imorgon ska jag dra dit och enbart cykla lite innan jag tar den där härliga senlånglunchen i bästa sällskapet!

Kanske har jag också blivit lite vuxen? Måste inte tävla ihjäl mig - om så bara med mig själv? Hursomhelst har jag hittat en rutin jag verkligen, verkligen gillar och vill fortsätta med!

Funkar riktigt bra som träningsmusik:

Cake and Sodomy - Marilyn Manson

i violans år

2014 är violans år, enligt vad jag hörde på Kulturnytt i P1, igår.

Mänskligheten kan vara helt lugn. Jag har inte för avsikt att köpa nya strängar, låta tagla om stråken och plocka ner violan från väggen. Jag ska inte ens försöka stämma den ändå, och småspela. Det är en, sedan länge, passerad era i mitt liv. Men det betyder ju inte att inte en välspelad viola frambringar ett av musikvärldens vackraste ljud, bara slaget av cello och kanske något mer.

Det var, som sagt, längesedan jag spelade och faktiskt var såpass hyfsad att jag hade den här som ett av mina [sista] projekt innan jag la alltihop på hyllan. Dock var jag inte riktigt i Rose's klass...

Viola Concerto in G major - G P Telemann (feat. Rose Armbrust Friffin)

Behövde tänka lite extra på en sak, igår kväll. Drog på mig skönaste skorna och jackan och tog en runda längs bäcken och bort runt sjön i parken. Det kändes skumt att gå där, utan vantar, i sju plusgrader och ett mycket försiktigt duggregn. Det är ju ändå januari och ska vara den kallaste perioden på hela året. Men... jag klagar då inte. Ånej. Jag gillar läget något alldeles oerhört!

Och när jag kom hem igen hade tankarna lagt sig på plats och ett beslut var fattat.

Idag fortfarande milt. Kolsvart ute. Långlektion i engelska direkt på morgonen. Arbetet är i full gång. Mestadels bara rolig- och trevligheter. Vi är ganska halvvägs i hundrapoängskurserna och det är en del avstämningar, liksom ny kurs i religionskunskap. Den kursen är svår att planera innan jag mött gruppen, men en uppstart måste vi ha och jag tror att den jag tänkt på ska fungera fint. Torsdag idag är också gymmet direkt efter jobbet. Det ska bli skönt!

existensen föregår essensen

"Du är alltid lika optimistisk! Taggad!", kommenterar min vän Cuby. Nja, det vet jag inte. Men... jag råkar gilla mitt jobb. Efter diverse turer i livet och på den så kallade arbetsmarknaden hann jag bli 40 innan jag började utbilda mig till lärare och 45 innan jag var klar. Sedan jag började plugga till lärare har jag inte en enda gång ångrat mitt val. Jag har dessutom flera riktigt bra kollegor, och en bra chef, som jag trivs så fint att arbeta tillsammans med, och jag gillar verkligen, verkligen mina elever. Jag har bara jobbat som lärare i åtta år och jag är fortfarande hungrig, har massor av idéer och incitament för att dessutom pröva dem! Det kan ju vara en förklaring?

En annan, kanske mer plausibel, är att jag - som någon sa till mig en gång - är en superexistentialist. Absolut inget new-ageflum, affirmationer och krafs. Ånej. Ren och skär praktik. Jag tror så stenhårt på att jag bara har detta enda liv och att jag själv måste skapa mitt eget liv, ge det en mening och ett innehåll, att det är jag som ansvarar för detta mitt liv och att det är min förbenade plikt mot mig själv att ha roligt! Att trivas med det jag gör. Att förändra det jag kan och att acceptera att jag inte kan ändra allt, men alltid, alltid kan välja hur jag hanterar sådant. Det är klart att det är himla skönt att vara ledig och bara ha egentid. Men för mig är det också viktigt att jobba. Jag gillar det! Jag har min alldeles egen arbetslinje - som på intet sätt ska förväxlas med alliansens...

Eller så är det något helt annat. Jag har inget svar på det. Jag har ju bara mig själv att utgå ifrån och hur jag fungerar. Det säger antagligen väldigt lite (troligen ingenting alls) om hur andra funkar. Och jag har verkligen en del riktigt vidriga skitdagar, fulla av ångest, självförakt och sorg, precis som alla andra. Men det hjälper mig föga att bejaka dem. I stället försöker jag - väljer jag - att se om jag kan ändra på orsaken till skitmåendet, brotta ner dem, sparka dem åt sidan eller bara fetignorera dem. Det funkar ofta. men inte alltid.

Men ja... kanske är jag optimist? Åtminstone är jag inte pessimist. Och jag vet sannerligen inte hur en blir optimist. Gener och anlag? Miljö? Det kan vara intressant att fundera på.

As Strong As Samson - Procol Harum

mot saltgruvan!

Les Amants. René Magritte. En favorit.

Då börjar den. Vårterminen. Just nu känner jag mig... taggad! Det blir bra, det här. Att vi börjar med en studiedag är en god sak. Vi hinner träffas, prata, ha möten, förbereda och rulla igång. Mejl ska läsas och besvaras, scheman ses över och en del förberedelser göras. När eleverna dyker upp i morgon är vi väl beredda.

Mörkt ute. Milt. Det kanske blir vinter mot slutet av veckan, sägs det. Vi får väl se. Mitt snåla smålandsjag gillar blidvädret för den minskade pelletsåtgångens skull och mitt lata skottarjag gläds åt varje snöfri dag. Men mitt fästinghatarjag ryser vid tanken på vad alla dessa plusgrader gör för den populationen.

Jag är glad att jag inte är lärare i Sotji. En månad kvar till OS och lärarna där tvingas jobba (GRATIS!) på byggen etc för att få allt klart i tid till evenemanget. Om de vägrar blir de av med lärarjobbet. Varför fick Ryssland ett OS, överhuvudtaget?

I skrivande stund har Sixten knôtt ner sig i en ganska liten skokartong som jag tagit fram åt katterna. Plötsligt flyger han upp igen, med svans som en flaskborste. Studsar ut i hallen. När jag milt frågar honom vad som är fatt flyger han en meter upp i luften. Snart studsar han tillbaka in i köket och lyckas i samma språng förflytta köksmattan över hela golvet. Vem begriper sig på katter, egentligen?

Sun Comes Up, It's Tuesday Morning - Cowboy Junkies

sista sista sista

Sjutton dagars ledighet snart slut. Jag skulle ju inte göra så mycket, idag. Sa jag. Men givetvis har det blivit tvätt, lite ompyssling av bilen, matlagning (matlåda till jobbet!) och en skön promenad. Dessutom har jag plockat ner, och bort, ljusstakar och stjärnor och ersatt dem med vanliga lampor och ljuslyktor. Men jag tycker det funkar rätt bra, det också.

Och visst har jag slackat, också. Långlång frukost med spännande och intressanta samtal på Facebook, tidningsskummande på nätet och kaffe, förstås. Efter att ha plockat och fixat drog jag på mig knäsnälla skorna och tog en alldeles lagom lång promenad. Inget bråk. Belönade mig med några kex och god ost och en mugg te, när jag kom hem. Och så mjukt soffläge med Tinker, Tailor... då. Intressant tempo i filmen. Inte förrän en bit in i filmen kopplade jag att det ju är mästaren le Carrés Mullvaden som ligger till grund för filmen. Jag tycker om agent- och spionfilmer - det här var en av de bästa jag sett. Skönt skådespeleri, framförallt av Gary Oldman, förstås. Men DÄM vad jag gillar John Hurt, också.

Jobba i morgon, då. Det blir bra. Jag är utvilad och redo. Inga elever utan enbart kollegor. Möten och förberedelser. Dags att börja ta tag i twitter- och bloggflödena igen. Kanske dra igång min egen lärarblogg igen. Varje ny termin vill jag tillföra något till mitt arbetsrum. Jag klurar på vad...

... och medan jag gör den ska jag se David Copperfield, på SVT2, och vämjas vid uppenbarelsen av den slemme och servile Uriah Heep.

Wizard - Uriah Heep

flytande sensommarsol

Jag börjar dagen med ett stort glas äppelmust, från min egen trädgård. Smaken minner om solvarma sensommardagar på altanen, eller en stilla barfotatur över nyklippt gräs.

Söndag idag igen. BLEH. Jag börjar faktiskt bli trött på dem. Men den här sista lediga dagen ska jag bara vara. Ta mig en skön promenad i mildvädret och plocka bort julattiraljerna (stjärnor och ljusstakar, alltså). I övrigt tänkte jag mig filmtittande (Tinker, Tailor... väntar på mig), läsning (Alice Munro) och kanske lite stickning. Te. Tända ljus. Tankar...

Äppelmelodin - Häjkån Bäjkån

de här morgnarna...

En gammal filmsnutt men inte desto mindre kunde den, i princip, utspela sig i mitt sovrum. Torsten & Vilma håller sig på sin kant (än så länge...), men Sixten I härjar för alla tre...



Fast hörni... jag gillart. Med katter i huset saknas aldrig underhållning!

Igår såg jag då Hundraåringen... Jag vet inte. Eller jo. Jag vet. Jag gillade boken bättre. Som vanligt. Att sedan hela historien (oavsett medium) känns som en stilla rip-off på Forrest Gump får jag leva med. Hur eller hur var sällskapet (Annhelen) trivsamt och vi bjöds på en hel del riktigt goda skratt, vilket alltid är lika härligt!

Vad det blir idag? Vem vet?!

It Starts And Ends With You - Suede

stimulerande söndag

Promenad avklarad. I lurarna Värvet och programmet där Alexander Bard intervjuas. Mycket inspirerande och spännande tänkande hos den mannen! Lite extra intressant hur han samtalar om vänskap, om att alltid ha plats för en ny vän i sitt liv och lika självklart att regelbundet se över "adressboken" och kanske städa lite... inte minst med tanke på vad jag skrev i mitt förra inlägg. Men han pratar om så mycket annat också. Jag rekommenderar en lyssning, helt enkelt.

Luften är lite rå och även om det inte regnar är håret blött i topparna när jag kommer in i stugvärmen igen. Jag lagar mig en mugg te, chattar med en syster och lyssnar på Thin Lizzy (ren slump - de finns på min infinite playlist...). En stund av ingenting särskilt och sedan har katterna ordnat det så att ett innervarv behöver göras med dammsugaren.

Ikväll blir det bio i finaste sällskap!

Suburban War - Arcade Fire

the green, green grass of home

Dagens färg. Rött är alltid rätt.

Min gräsmatta ligger smaragdgrön, översållad med nedfallna löv i olika bruna nyanser. På något vis är detta en syn jag gillar. Frågan är mer... ska jag plocka fram lövräfsan och kratta upp så det ser snyggt och prydligt ut? Eller ska jag tänka att löven säkert döljer en massa smaskig mat för kvarterets fåglar, och låta det ligga till våren? Min inre latmask har givetvis svaret. Så det får ligga.

När jag vaknade i morse kunde jag inte för mitt liv begripa vilken veckodag det är. Allra, allra först blev jag lite bekymrad att det kanske var tisdag och att jag därmed försovit mig. Sedan kom jag på att det nog ändå inte var så, men kanske... måndag? Först när jag rannsakade mitt minne och kom på att jag ju var på bibblan igår insåg jag att det var söndag och därmed två dagar kvar på detta nästan oändliga jullov. Ja, det är så långt och vilsamt att jag faktiskt ser fram emot att börja jobba. På tisdag. Vilket alltså inte är idag.

Annars, då? Jo. Tackar som frågar. Det är faktiskt bra. Riktigt bra, till och med. Mitt knä går från klarhet till klarhet, jag har en plan, jag känner ett inre lugn och har en hel del att glädjas åt. Jag fortsätter att undvika energitjuvar och fokusera på människor som ger - och tar emot - inspiration, idéer och energi. Som inte räds samtalen och värmen. Som inte väjer för ärlighet, gapskratt och spontana infall. Som bjuder till - och låter sig bjudas.

Inför 2014 känner jag stor tillförsikt. Det blir ett väldigt bra år!

With a Little Help from My Friends - Mumford & Sons

dagen som är

Lugn förmiddag. Lite småpyssel och kattprat. En vända ner på Byn för att låna mig ett par filmer på bibblan och proviantera hem ett par grönsaker. Hem och slänga in kassen med grejer och så ta en lagom runda till. Inget hett tempo utan knävänligt och djupandande. Ibland glimtar solen till mellan gråmolnen. Hem igen och laga en enkel grönsaksgryta och äta upp.

Nu får det bli soffa, te och lite Vinterstudio* eller kanske jag börjar på ett Top-of-the-Lake-maraton (jo, för den finns på DVD och jag lånade hem den! *lycka*). Den andra DVD:n jag lånade är Tinker Tailor Soldier Spy, men den kanske jag ser i morgon. Eller en annan dag.

Locomotive Breath - Jethro Tull

*Som ni ju redan känner till har jag ett väl utvecklat sportfilter, men också en viss faiblesse för [att titta på] längdskidåkning. Så jag strökollar vinterstudion ibland och snart är det ju OS. Då lär jag tillbringa en och annan timme i soffan. Ahh... herrarnas femmil och damernas tremil. Fina grejer! (Man kan ju slumra lite och ändå hinna se hur det går... ;)) Och så... skidskytte!