i violans år

2014 är violans år, enligt vad jag hörde på Kulturnytt i P1, igår.

Mänskligheten kan vara helt lugn. Jag har inte för avsikt att köpa nya strängar, låta tagla om stråken och plocka ner violan från väggen. Jag ska inte ens försöka stämma den ändå, och småspela. Det är en, sedan länge, passerad era i mitt liv. Men det betyder ju inte att inte en välspelad viola frambringar ett av musikvärldens vackraste ljud, bara slaget av cello och kanske något mer.

Det var, som sagt, längesedan jag spelade och faktiskt var såpass hyfsad att jag hade den här som ett av mina [sista] projekt innan jag la alltihop på hyllan. Dock var jag inte riktigt i Rose's klass...

Viola Concerto in G major - G P Telemann (feat. Rose Armbrust Friffin)

Behövde tänka lite extra på en sak, igår kväll. Drog på mig skönaste skorna och jackan och tog en runda längs bäcken och bort runt sjön i parken. Det kändes skumt att gå där, utan vantar, i sju plusgrader och ett mycket försiktigt duggregn. Det är ju ändå januari och ska vara den kallaste perioden på hela året. Men... jag klagar då inte. Ånej. Jag gillar läget något alldeles oerhört!

Och när jag kom hem igen hade tankarna lagt sig på plats och ett beslut var fattat.

Idag fortfarande milt. Kolsvart ute. Långlektion i engelska direkt på morgonen. Arbetet är i full gång. Mestadels bara rolig- och trevligheter. Vi är ganska halvvägs i hundrapoängskurserna och det är en del avstämningar, liksom ny kurs i religionskunskap. Den kursen är svår att planera innan jag mött gruppen, men en uppstart måste vi ha och jag tror att den jag tänkt på ska fungera fint. Torsdag idag är också gymmet direkt efter jobbet. Det ska bli skönt!