... som väntar på dem

Det blev lite "sent" igår. Middagsklubben hade "sammanträde". Mycket käck idé - att ses hos varandra en onsdag i månaden och äta god, men vardaglig, mat och prata en stund i gott sällskap. Vi körde hemåt vid nio så det blev ju inte oerhört sent, men för en sömnberoende som jag räcker det att inte släcka lampan förrän en stund efter tio för att jag ska vara lätt groggy när väckaren ringer. Men nu är jag vaken och klar, dricker kaffe, starkt och mycket, och laddar för en ny dag.

Lite utmanande långlektion drar igång min arbetsdag. Planerad och klar. Det gäller att variera vad vi gör när passen är lite längre. Sedan har jag en del att fixa, elever som ska komplettera arbeten, kvällens Öppet Hus ska förberedas lite, möte med IKT-gruppen och jag behöver göra lite sammanställningar över de kurser som avslutades vid jul. Tänkte hinna svischa iväg och träna också, och sedan köra tillbaka till skolan i god tid till kvällens aktivitet.

Ikväll är det premiär för Fittstim - min kamp, med Belinda Olsson. SVT1. Jag vill se men med tanke på min dygnsrytm får det vänta tills imorgon kväll.

Jag läste den här artikeln av Nina Björk för några dagar sedan. Den lämnar mig ingen ro. Hon resonerar bland annat kring Magdalena Anderssons (S) ord:

"Varenda ung kvinna eller man ska få känna känslan av en klocka som ringer vid 6-tiden när det fortfarande är becksvart ute. De ska hälla i sig en kopp kaffe och traska iväg mot en arbetsplats eller ett lärosäte som väntar på dem. Det kan kännas beskt – men vårt budskap till Sveriges ungdomar är enkelt: Vi står för en jobbigare morgon – men ett bättre liv."

Och jag röstar inte (S) men önskar SÅ att detta kunde får lov att vara varje ung människas morgon. Jag önskar att alla inga fick sitta som jag gör, om morgnarna, och dricka hett, svart kaffe, se ut genom fönstret... ut i mörkret... och veta att de har ett mål och en mening med sin dag*... ... och jag önskar så att de ungdomar som till exempel har en skola att gå till... skulle uppskatta detta mer. Att de skulle se det som en rättighet att ta vara på, och bevaka! Det önskar jag, den här svarta januarimorgonen då snön lyser med sin frånvaro och termometern ligger och dallrar på nollan och jag snart ska bege mig ut i detta - på väg mot en arbetsplats som väntar på mig - och på många unga män och kvinnor. Kräv något av mig också!

Dancing Barefoot (Patti Smith cover) - First Aid Kit

* vilket en givetvis kan ha utan att gå till ett jobb eller till en utbildningsinstitution, men jag tror ni fattar...