Jag är inte riktigt säker på vad som hänt. Plötsligt bjuder jag inget som helst motstånd mot att dra till gymmet och träna. Men jag har mina aningar om vad det beror på. För en gångs skull har jag hittat en balans. Jag ger inte järnet och tränar fem dagar i veckan - bara sådär. Och jag tar det lite nättare på gymmet, också. Inte så att jag mesar - ånej! - men eftersom jag måste vara försiktig med mitt knä så blir det inte megapasset allan på motionscykeln, utan bara 20 minuter utan alltför stor belastning, helkroppsgenomkörning på maskinerna och sedan tio minuter cykel igen. Idag ökade jag på med tjugo minuter även efter maskinerna, och liiite mer belastning, och det kändes fint. Så småningom kommer jag givetvis att köra järnet igen, men jag tror att hemligheten kan vara att jag bestämt mig för att går dit två, max tre, gånger på en vecka - och ha fasta dagar. Mår knäet okej imorgon ska jag dra dit och enbart cykla lite innan jag tar den där härliga senlånglunchen i bästa sällskapet!
Kanske har jag också blivit lite vuxen? Måste inte tävla ihjäl mig - om så bara med mig själv? Hursomhelst har jag hittat en rutin jag verkligen, verkligen gillar och vill fortsätta med!
Funkar riktigt bra som träningsmusik:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar