 |
| En har husdjur. |
Det kanske inte var min allra bästa idé, den att sitta uppe och bubbla med Johanna till halvett i natt... men så värt det, ändå. Vaknade i vanlig tid och bara det att se ut på en blå himmel, från horisontalläget i sängen, piggade upp mig.
Lite Tranströmer, en dusch och två muggar kaffe senare är jag som vanligt igen. Möjligen kommer nattsuddandet att straffa sig framåt eftermiddagen, men det kan jag leva med.
Det är så fantastiskt det här med att ens barn är... vuxna. Och beter sig som sådana. Jag hör från vänner med vuxna barn (och från unga vänner) att många faller tillbaka i barn- och ungdomens fulmönster så snart de kommer hem till sina föräldrar, men hittills har jag inte sett några sådana tendenser alls. Självklart skämmer jag bort (fattas bara!), lagar älsklingsrätter och småpysslar - men vi delar också (utan tjat... ;)) på undanplockning och disk och annat praktiskt. Och det kan hända att de har både handlat och fixat käk när jag kommer hem från jobbet, ibland.
Vi pratar om jobb, träning, familjen, vintern, spännande framtidsplaner, relationer, gemensamma vänner, katter och hundar och kärleken och tja... livet, liksom. Mycket skratt och något allvar.
2 kommentarer:
haha, jag har också en sån ödla, fast min är roooooosa.
Min smet med hem från en semester på Gotland för säkert tio år sedan!
Skicka en kommentar