Jag har under en tid följt en blogg som skrivs ur ett elevperspektiv. De är ganska ovanliga (jag har gärna fel på den här punkten). Men Elias Giertz blogg är fullständigt lysande. Ett av de senare inläggen jag läst hos honom handlade om "Äntligen en lärare som fattar" och det flippade klassrummet. Läraren han skriver om följer jag till viss del via bl a Twitter och hon arbetar verkligen på ett inspirerande och föredömligt sätt. Jag flippar själv och anstränger mig även i annat att använda mig av de möjligheter IKT öppnar upp för.
Men... det är sannerligen inte bara lärarna som kan vara motspänstiga ibland. Många elever har också svårt att inse vitsen med att använda digitala verktyg som ett bra komplement till mer traditionella sådana. Redan för ett par år sedan la jag undan allt vad läroböcker hette i religionsundervisningen, jag gjorde det i höstas i filosofin och jag gör det i engelskan sedan ett bra tag. Jag vet att jag har kollegor som gör likadant. Men reaktionen från ett antal elever blir orolig. Vafalls? Ingen... bok? Vad ska jag då hålla i? Kan en verkligen lära sig allt en måste (hm...) om en inte har en bok där det står - tydligt avgränsat? Och hur ska en kunna plugga inför tentorna då? Kan möjligen läraren tillhandahålla anteckningar att använda vid repetition? (Que?)
Att en sedan har en tydlig röd tråd genom kursen, att det tillhandahålls en del kompendier, att vi strukturerat använder nätresurser för att söka och inhämta information att bearbeta, att alla flippfilmer/flipptexter/flippwhatever med tillhörande material ligger tillgängligt under hela kursen, att det står var och en fritt att anteckna, att alla ens arbeten och uppgifter sparas och går att gå tillbaka till, att samtalen och kommunikationen underlättas mha allehanda fiffiga verktyg och att omvärlden förändras så snabbt att många läroböcker ändå är mer eller mindre utdaterade när de kommer från tryckeriet verkar inte riktigt gå in - hur mycket en än samtalar om detta. Hur mycket en än informerar. Hur mycket en än kopplar till styrdokumenten och hur mycket en än checkar att alla är med på båten under kursens gång.
Men jag är envis. Jävligt envis!
Och vet ni... det börjar ge resultat.
5 kommentarer:
hur förhåller du dig till läxlöshet Magda? på dotterns nya skola anser man att skolan skall hinna ge eleven allt under lektionstid. Som förälder till en tolvåring ogillar jag det starkt, eftersom jag ser läxor som en möjlighet till insyn och enda sättet att följa mitt barns utveckling. Under utvecklingssamtalen diskuteras i princip enbart resultat och jag vill vara aktiv och bidra med diskussioner och alternativa vinklingar hemma, för att stimulera och väcka nyfikenhet. Att hantera läxor är även ett sätt att lära sig studieteknik, för framtida studier. Är jag mossig nu?
Åh, så roligt att du frågar!
Det finns en demokratisk tanke, tycker jag, i att det inte ska ligga på hemmen att ge den undervisning de har rätt att få i skolan. Så att ge läxor för att en inte hinner göra det som ska göras i skolan känns inte alls bra. Sådana läxor gillar jag inte.
Däremot finns det, precis som du beskriver, ett värde i att vårdnadshavare får full inblick i sina barns skola och skolarbete. Ett rätt att få det är ju just att låta eleverna ta hem arbetsuppgifter av olika slag så att man hemmavid kan prata om dem, få andra vinklar etc.
Men jag anser att oavsett barns ålder eller familjesituation ska en inte ge hemuppgifter där eleven riskerar att köra fast för att de inte kan få den hjälp de behöver...
Så ett bra sätt att lösa det hela är ju att ge uppgifter där eleven i stället får förbereda något. Det är ju det som är det geniala med det som nu populärt kallas "det flippade klassrummet" men som ju egentligen inte är SÅ nytt - dvs att se något på teve, ett kort filmklipp (t ex en filmad genomgång av något moment), läsa en artikel eller annan typ av text, fundera över ett problem eller en fråga... och sedan komma förberedd till lektionen. Kunna ställa de frågor som dykt upp till läraren (risken med att mer traditionellt gå igenom något på lektionen och sedan skicka hem eleverna att öva är ju att frågor dyker upp under arbetets gång - men ingen kan besvara dem), få svar på dem, bearbeta informationen tillsammans arbeta, lösa uppgifter och få loss lite mer lärartid till varje elev... Så jobbar jag (och har egentligen gjort länge) och en kan ju kalla det mina elever gör för läxor... men inte i den vanliga, gamla betydelsen... och det ger verkligen en öppning att diskutera innehållet i undervisningen i familjen.
Jag skulle kunna gå på ett bra tag, men tror jag håller här... ;)
"Ett rätt" ska vara "Ett sätt" :/
åh TACK! det var ett utmärkt svar och ungefär vad jag hade hoppats få höra. Nu kan jag komma med bra argument. Det flippade klassrummet! så trillade den polletten ner :)
Kul! Bara kör!
Skicka en kommentar