finfredagsmorgon

En stund innan jag behöver gå upp vaknar jag till. Jag hör det välbekanta, försiktiga droppandet utanför mitt sovrumsfönster i det annars så tysta kvarteret. Regn, alltså. Då känns det fint att kunna rulla in sig i duntäcket och glida bort en stund till. Regn är bra. Nu kommer det sista av snön att försvinna.

Inte utan att jag undrar vart veckan blev av? Var det inte måndag alldeles nyss? Nå, jag tänker inte klaga. De här veckorna är intensiva och samtidigt som en miljard saker måste hinnas med är det tur att de rusar fort fram. Än så länge är jag i fas med min planering.

Idag blir det gemensam fika på jobbet. Det är inte bara trivsamt och trevligt, det är också alldeles nödvändigt med kontaktytor för oss som arbetar tillsammans kring våra unga. Vi borde ha fler. Kontaktytor, alltså. Fast fler fikor vore ju inte heller så dumt. Vi måste ha möjligheter att spontant mötas och samtala... om undervisningen... om lärandet... om våra elever... om möjligheter. Jag tycker inte att detta är något som egentligen borde formaliseras i form av fler uppstyrda möten, men kanske måste det ändå bli så för att vi verkligen ska sätta oss ner och göra det i stället för att rusa omkring och solospela.

It's No Good - Depeche Mode