Istället äter jag en lätt pastamiddag, lyssnar på nyheterna och läser Hattie. Han skapar fler frågor än han besvarar. Boken är förvisso inte en handbok utan en studie av andra studier. En forskningsrapport. Men det vore fint att bolla tankar och idéer som föds, med någon. Boken (Synligt lärande för lärare) liksom förutsätter ett ständigt pågående samtal, kollegor emellan. Jag undrar hur många kollegier som verkligen har det. Nå. Jag plöjer vidare. Tänker. Läser lite till.
Jenny smsar och plötsligt har jag lovat att vara kattvakt, här hemma, någon månad i sommar när hon och Johnathon är i Australien. Satan. Ja... alltså... han heter så, katten. Busig och rolig och rumsren, så det blir nog kul.
Netti och jag har en pågående dialog om hur många en egentligen kan bo i en Smålandia 540, utan förtält. Fem? Utan att börja slåss med varandra? Jag bryr mig egentligen inte om ifall någon står och sover i toautrymmet - så länge jag har en egen slaf.
Och så skaver det lite att folk (läs: barnens far) drar igång ett samtal (läs: diskussion) via sms och sedan inte bekräftar att mitt svar har kommit fram. Vi har en Stuga ihop. Och nu vill han sälja den för att, som han säger, förenkla sitt liv. I nästa mening skriver han att han och frun vill köpa en lägenhet i Toscana... Joråsåatte... Och stugan är verkligen inte till något som helst besvär. En liten hytte utan vatten och el, i slutet av en enslig väg, på en skogsudde vid en stor sjö. Visst behöver taket tvättas i år, och verandan oljas. Det tänkte Linus och jag fixa i maj. Sedan kan jag faktiskt inte föreställa mig vad övrigt som ska ingå i "underhållsplanen" han ville upprätta ifall jag satte mig på tvären? Jag har i alla fall konfererat med barnen (som i händelse av varaktig oenighet kring stugan ska överta den) och de vill inte att vi säljer. Då gör vi inte det. Tycker jag. Men det hade ju varit intressant att veta vad han tycker om det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar