Jag trodde väl aldrig jag skulle ens nämna Maria Montazami här. Ni vet... Hollywoodfrun med läppstiften och tofsarna? Men när jag skulle ut, tidigare idag, hade jag lite poddtorka (se där - ett nytt ord såg just dagens ljus?) och såg att det fanns några Värvetavsnitt jag inte lyssnat på. Av de intervjuade verkade faktiskt Mrs Montazami intressantast så jag bestämde mig för att försöka vara lite fördomsfri och lyssna på henne.
Jag förstår att många faktiskt tycker om henne. En del av hennes tankar är tillräckligt jordnära för att hon ska framstå i en ganska trevlig dager, ändå. Och hon verkar väldigt... snäll. Det är en egenskap som jag tycker om hos människor. Snällhet. Inte snälldum, utan snällsnäll bara. Världen skulle kännas som en mycket varmare och finare plats om det funnes mer snällhet.
Hon får gärna vara kristen också. Precis hur mycket som helst. Men när hon får frågan om hon tror på skapelseberättelsen och säger att hon gör det börjar jag dra öronen åt mig (vilket inte är så lätt med in-ears-pluggar). Sedan för Kristoffer Triumf över frågan på feminism... och MM är inte feminist - om nu någon hade trott det. Tvärtom, säger hon, så tycker hon det är charmigt när män kan hjälpa kvinnor med saker... bära dem över tröskeln och sådant. Som exempel på hur olika män och kvinnor är säger hon att det ju är jättesvårt för en man med stora händer att trä en tråd genom en synål... mmmkay..?... och sedan är det ju "data" som män är så bra på... och just där brister jag ut i ett stort gapskratt, mitt ute i skogen. Hoho! Det går ju inte att ens bli irriterad på henne...
Men hon röstade i alla fall på Obama. Alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar