En av dem... en snäll och rar kille som jag ofta lekte med... utåt sett var de en Fin Familj, även om de bodde i ett hyresområde... hans pappa söp och slog honom... och hans mamma... han var inte så gammal när han försökte ha ihjäl sin far med en yxa... Många var rädda för honom... om han någon gång dök upp i skolan... men... bakom den tuffa jackan och de blå ögonen fanns en liten kille som tyckte om att gå på utflykt med fikakorg... Jag tänker på honom ibland... undrar var han finns nu. Om han finns...
Och jag tänker att... ibland är det nog alldeles försent ändå - att få en lycklig barndom...
 |
| Och över allt sken Karlstads sol... |
5 kommentarer:
Bente - jäklar vad vass han var på den tiden!
Det var då han var bra!
Bente var verkligen magnifik även på turnén 2012!
Lundell presenterar ett helt nytt arrangemang och ett delvis nytt sätt att frasera texten på som gör att sången helt byter skepnad. Tidigare har jag tolkat sångjaget som en ensam, osäker, ung man och dennes försök till engagemang i en hård värld. Tvivlet och osäkerheten har burit fram sången och skapat en dubbel utsatthet. På den här turnén framkommer en helt annan udd i sången. Den har skalats av det där introspektiva inslaget och riktar sig helt och hållet utåt istället och får på så sätt ett helt annat socialt patos. Slutraderna fraseras som ett enda stort anklagade pekfinger till oss i publiken: det är vår förbannade skyldighet att inte bara fortsätta rulltrappan ner.
OK! Så har jag tolkat den hela tiden...
Jämför själv
http://www.youtube.com/watch?v=y__Xg1SG2AQ
Skicka en kommentar