dagarna

Jag har hittat en fin rytm för mina dagar. Jag går upp... slöar mig igenom förmiddagen... gör några ärenden... idag sorterade jag lite i mina skivhyllor och insåg att jag måste köpa en till... skriver lite... läser... någon gång under den tidiga eftermiddagen tar jag en ordentlig promenix och njuter vårsol och spanar förgäves efter tussilago... Sedan går jag hem och får i mig någon form av näring... lägger mig på soffan under en filt... fundilerar lite... ser en film...

För ett tag sedan hyrde jag hem en näve filmer varav en var True Grit. Av något skäl jag inte kan komma ihåg nu såg jag den inte utan fick lämna tillbaka den osedd. Idag kvistade jag förbi bibblan och lånade om den. Så här, va: om en är en riktig sucker för westernfilmer, om en alltid haft en särskild faiblesse för Jeff Bridges och om en älskar allt en sett av bröderna Coen... då kan det liksom inte bli fel. Så ej heller denna gång. En sällsam, skitbra och... vacker film. Jag är beredd att ge dem fem soffkuddar av sex.

Comfortably Numb - Pink Floyd