långsam lördag

Jag inrättar min lördag. Ingen lust att gå ut. Mörka, trista moln. Gott. Då stannar jag inne! Låter P1 bara rulla på, lyssnar och tänker, dricker kaffe, äter lite saltlakritsglass (det vore ju hemskt om den skulle förfaras), pratar lite med Jenny i telefon, läser några kapitel i Uglies (jobb, egentligen...) och kör en ordentligt blandad playlist i Spotify. Funderar på att låta odlingarna flytta över till krukor. Lite större, lite bättre. Slänger en svart tvätt i maskinen.

Tanken snuddar vid den nyligen avslutade relationen och det snudd på omöjliga att fortsätta vara goda vänner i ett sådant läge, oavsett vad som blivit sagt. Goda vänner hör ju av sig någon gång, om det så bara är några korta ord på FB, eller något sms. Vi gör inte det. Jag tror inte vi är goda vänner. Troligen inte ens vänner. Jag är inte förvånad. Livet går vidare!

Bläddrar lite i min kalender. (Jo, jag kör en old-school, i papper.) Snart en jobbresa. Sedan kommer Jenny och hälsar på och en fest väntar. Festival. Öppna Pensionat Ronnby för säsongen. Midsommar. Semester. London? Stockholm? Oslo? Stugan? Familj. Vänner. Det blir bra, det!

Den senaste veckans sena finkvällar tar ut sin rätt. Kanske jag skulle sträcka ut mig i soffan, med en filt och en film?

Peruvian Skies - Dream Theater