torsdag 18 april 2013

denna dagen ett liv

Sjukt rolig dag. Galet stressig. Snudd på hysterisk. När klockan var två kom jag på att jag inte ätit lunch. Gick ut i fikarummet och hällde upp en mugg extremt potent kaffe. Tillbaka i arbetsrummet satte jag muggen på bordet och mig själv på stolen och mer hanns inte med innan nästa projektarbete skulle läsas och ges återkoppling på och diverse korrigeringar tipsas om... sådant som ska stå under "Resultat" och sådant som ska stå någon helt annanstans och på ett helt annat vis... och jag förundras över hur det aldrig nånsin ever är så att elever är förberedda och klara i god tid - eller åtminstone har en hanterbar situation i sina projektarbeten. OK... det finns några lysande undantag men jag kan enkelt räkna dem på ena handens fingrar...

Men det har varit dynamiskt och kreativt och vi har skrattat en del och spånat mycket och jag har lugnat och tröstat och peppat och nästan glömt bort ett superviktigt möte (men god kollega hämtade mig...) och hunnit med ett utvecklingssamtal och diskuterat den fruktade Gaokao (glädjen att se den glimt som tändes i elevens ögon när det var jag som tog upp det och det alltså fanns någon som visste vad hens kompisar i Kina snart ska göra...) och hur det svenska skolsystemet fungerar jämfört med det kinesiska och så ett möte med Kulturgruppen och så småningom lite lugn och ro så att jag lite snabbt kunde ägna mig åt en av mina spetskompetenser - pappslöjd...

VMG proudly presents... BOB HANSSON!
När jag var klar med pappslöjden och bild-på-Bob-spammandet på väggar och dörrar (simultant med lite mer projektarbetshandledning, såklart) kunde jag då ta tag i lite hands-on förberedelser för första lektionen imorgon. På skrivbordet upptäckte jag min röda mugg. Kallt kaffe. Vad annars? Nå. Inget att göra åt. Förberedelserna blev i alla fall roliga och det hoppas jag att lektionen ska bli också. Inspirationen kommer från... Fem myror! Och så skulle ju Kulturevenemanget-med-Bob promotas på vår webbplattform också och den fick jag avsluta efter vårens näst sista utvecklingssamtal.

Gissa om jag ska ha en göra-inkentinken-kväll, i kväll... Och i exakt detta ögonblick sitter Matilda och Mike på flyget från Anchorage mot Seattle för första etappen mot Saudi. Äventyr!

Inga kommentarer: