tar't piano

Nu är det andra gången på två dagar som jag nästan får en whiplashskada och hjärtsnörp samtidigt som det börjar sticka i fingertopparna, så där som de gör när jag blir riktigt jeffla rädd. Det är också andra gången på två dagar som jag i ögonvrån får för mig att det står någon lutad över mig när jag sitter i soffan. Jag anar ett samband.

Fast egentligen är det bara den ena golvlampan. Min ögonvrå behöver nog en justering.

Jenny ringer som hastigast från ett varmt och soligt Venedig, där hon just har ätit seafoodlunch med bästisen Kenneth. Avundsjuk? Moi? Skulle väl aldrig...

Jag stickar inte så fort, men desto mer målmedvetet. Är noggrann med varven och mönstret. De blir klara när de blir klara. De blir snygga och varma. Fin, underbar ull av mjukaste kvalitet. Men kanske något stora. Mönstret var lite diffust. Stickor nr 2½ ungefär om en skulle sticka till stort barn-/liten damhand eller nr 3 om en skulle sticka till större damhand/liten herrdito. Så små händer har jag inte, så jag körde på nr 3. Nå. Jag känner väl någon rockande herre, med frusna fingrar, om de skulle bli superstora till mig själv - eller så tvättar jag dem varmt?

Ikväll går Byborna ut. Det är motorkulturhelg och på Hotell Amigo spelar Byns stolthet HazyDizzy sina AC/DC-covers och därtill är det något rockabillyband. Amigo är inte min grej och jag har sannerligen ingen lust att gå dit ensam, heller. Så jag är för mig själv. Flyter lite ovanpå. Drygar mig. Eller bara... är. Tråkig.

Lyssnar på musik och läser.

Vem har satt mina änglar i bur - Anders F. Rönnblom