Frukosten smakade... nästan ingenting. När jag vaknade fantiserade jag lite om hur gott det skulle smaka med en liten macka till kaffet. Men varken mackan eller kaffet smakade gott. Hm.
När jag var liten (typ nio-tio, igen) läste jag två tidningar - Kamratposten och Lyckoslanten. Ja, alltså... jag läste givetvis Fantomen också (och var lite hemligt kär i Delta 99). I Kamratposten kunde en läsa om gulliga djur (hästar, dårå - för hundar, katter och kaniner hade vi), om Kropp & Knopp (lite läskigt och spännande) och så kunde en hitta killar och tjejer att pennfajtas med. Det där sista vill jag minnas att jag gjorde lite senare - det var så jag utvecklade min engelska. Men nu är detta inte en språklärares sedelärande berättelse utan ännu ett musikminne, så jag tror jag släpper det.
Alltså... en kunde läsa om allt möjligt i KP (det hoppas jag en fortfarande kan... även om detta var på den tiden då chefredaktörernas eventuella utsvävningar var, och förblev, okända för den unga läsekretsen, liksom dess föräldrar...). Musik, till exempel. I ett nummer var det en väldigt tuff bild på en snygg tjej och tre killar. På den tiden räckte det för att fånga mitt intresse. Sådär ville jag se ut (vilket ju var hyfsat orealistiskt för en vitblond nio-tioårig unge...). Bilden hörde till en liten artikel om en ny grupp och deras senaste singel. Jag sparade ihop min klena veckopeng och köpte den...
Jag tycker den här låten håller fortfarande. Jag har nollkoll på vad Shocking Blue gjorde i övrigt. För mig är det ett one-hit-wonderband. Men Venus sticker ut bland mina tidiga musikminnen. Jag hade fasen ganska okej musiksmak redan på den tiden, även om solen hade sina fläckar... Jag önskar ju att jag kunde säga att detta var min första singel (jag har den f ö inte kvar). Men det var det inte. Min första singel var Teddybjörnen Fredriksson med Lasse Berghagen...
Oh well... jag brukar väga upp det med att min första LP var Abbey Road...
4 kommentarer:
mitt första LP-inköp var till lillbrorsan, Harpos "Smile" med megahiten "Superstar"... Känslan av att på egen hand handla musik på lokala butiken Stigs Musik pirrade gott och jag minns det som igår, ack, ack... :D
tänker på vad gott det var att i lugn och ro få botanisera bland alla stora och fantastiskt vackra (och fula) album, välja och lyssna och bara låta tiden gå. Det var där och på bibblan man hängde och det är väl där man hänger idag - fast på Molnet ;)
Åh! Harpo... jag gillade en del av hans låtar också... och den första LP du köpte var alltså till någon annan? Du var/är snäll, du! :)
Ja bibblan var mitt andra hem - och skivbutiken inte långt ifrån...
Nu är det Molnet för att kolla in tänkbara köp. Inte riktigt samma sak.
nä, inte är det samma sak som IRL och The Real McCoy och den där snällheten, den lämnade jag nog bakom mig för längesedan ;)
Skicka en kommentar