Det fanns stora blå himmelssprickor i molnen när jag gick ut men jag hann väl bara ett par kilometer innan det började snöa. Hård snö. Som små ilskna frigolitkulor, liksom. Bara att gå på. Efter en stund fick jag motvind också. Hurra! När jag vände upp mot skogen blev det av naturliga skäl, mer lä och så småningom övergick de elaka snönålarna i mjuka, väna änglavingar. Men det snöade förbaske mig hela tiden, ändå.
Nu är jag inne - blöt och trött, men samtidigt på betydligt bättre humör än när jag gick ut. Och solen har brutit igenom igen. Dags för en varm, lång dusch och sedan en mugg te. Kanske sova mig lite middag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar