kvällens dikt

Midvinter

Ett blått sken
strömmar ut från mina kläder.
Midvinter.
Klirrande tamburiner av is.
Jag sluter ögonen.
Det finns en ljudlös värld
det finns en spricka
där döda
smugglas över gränsen.

(Tomas Tranströmer)

att skriva för glädje

Vi ska träffas fem onsdagskvällar å rad, i vårt fina biblioteks läserum. Skrivklådiga och sugna på att dela varandras tankar, bli inspirerade och att få pröva oss fram med nya idéer. Idag var första träffen. Tema: Sinnena och minnena. Ett par uppvärmningsövningar, en del goda råd och tips och så skriva om dofter.

Fast jag valde att skriva om lukter, i stället. Jag skrev om lukten av svinskit på halländska åkrar och hur lukten får lyckobubblor att fara runt i bröstet på mig eftersom lukten ger hopp om skarpt lysande vårsol och sjungande lärkor. Om lukten av rutten tång på en vidsträckt, nästan evig, sandstrand, vid mitt västerhav, som minner om milslånga höstpromenader, nattliga simturer och ensam kontemplation på en mountainbike, just där sanden och saltvattnet möts. Och om lukten av bensinångor, avgaser och motorolja som förflyttar mig till ett underjordiskt garage som ibland var en del av min skolväg...

Att skriva är glädje.

kaffesörprajs

Så traskar jag hemåt i vädret som aldrig lyfte under dagen. Molnen går så lågt att de nästan nuddar vid mitt trista, trötta hår. Galet hembakat-knäckebröds-hungrig är jag när jag otåligt drar upp dagens fångst ur brevlådan; en räkning från Länsförsäkringar (Stugan Vid Sjön I De Djupa Skogarna), reklam från en auktoriserad bilverkstad, Nybro EXTRA (som alltid går rakt ner i pappersåtervinningskassen - liksom bilverkstadreklamen) och så - efterlängtat! - nya numret av Skriva.

Samt ett tjockt, vitt, vadderat kuvert med norska, lite silvriga, frimärken på...

Där försvinner hungern. Men otåligheten är ju kvar - man är välan nyfiken och glad när man får mysko paket västerifrån?! - så jag skyndar mig in, sliter upp kuvertet och hittar ett helt underbart tyg inuti. Till mig! Från Lilla gumman!

Åh! TACK, sötisen! Du är verkligen bara SÅ gullig, du! Det är minsann just ett sådant tyg som Tanter från Emmajävlaboda gillar! Nu ska jag vända och vrida på det och komma på vad jag ska göra av det!


Fast jag heter inte Olsson längre!

jobb en masse

Jag har haft så mycket att göra idag att jag knappt hunnit fejsboka. Fatta! Och lunchen blev en mugg te vid arbetsbordet.

Men nu går jag hem. Hemma väntar Johanna och gofika och lite senare ska jag på vårens första skrivarträff!

CU!

220 år

Så gammal hade Gioachino Rossini varit om han levat idag. Det hade ju varit ett hyfsat rekord. Nu är han sedan länge död och begraven, men hans musik lever!

gryningsljuset

Onsdag morgon. Business as usual. Duscha. Brottas med hår som vill spreta åt alla håll, utom åt det jag vill (jag får dock säga att det känns fräscht och okej med det nya dyrschampot). Ordna anletsdragen, brygga svart, starkt kaffe och så småningom dimpa ner i soffan med tända ljus och nyheter på teven. Andas lugnt och fint med magen. Varsamt styra in trötta tankar på dagen som ligger framför, utan att samtidigt bygga upp stress. Bara samla ihop natten, känna att de nästan sju timmarnas sömn räcker och veta att jag är tillräckligt förberedd för lektioner, möten och annat som kommer.

Om det inte verkade så pyssligt att dra igång skulle jag kanske yoga lite om morgnarna? Fast - sofferiet och bloggandet fyller lite samma funktion. Jag får ta det längre fram. Kanske i sommar?

Men nu blev jag ändå en smula stressad: de säger på nyheterna att jag jobbar gratis idag, eftersom det är skottdagen. En extra arbetsdag den här månaden, utan extra lön, ger ett ökat BNP på 0.4%. Fan. Att jag inte tänkte på det. Då kunde jag ju stannat hemma idag.

Eller inte. Jag funkar ju inte så. På gott och ont.

Sa jag, apropå absolut ingenting, att jag var på studiebesök på ett tryckeri i måndags, när vi hade kompetensutvecklingsdag? Nå, det var jag i alla fall och efter att ha fått träffa personal på deras reproavdelning (fast när en redig smålänning säger det så låter det som "repo") vet jag att det finns fler yrken än lärarditot som hade funkat för mig. Faktiskt! Hur intressant och roligt som helst att få veta mer om bildbearbetning, retuschering, färger och annat! Hursomhaver var det också intressant (jo, men jag tycker det!) att höra om papperskvaliteter, digitalbearbetning, platta bilder och få se hur torroffset funkar, hur man trycker helt utan kemikalier, om ett brett miljötänk omsatt i praktik och hur det funkar när man trycker och binder exempelvis en tidning.

Jag tänker att om vi lärare verkligen hade mer kontakt med ortens företag, i olika sammanhang, skulle vi kunna ta in en annan slags omvärldskunskap i våra klassrum - eller ibland flytta ut våra klassrum till företagen? Men det kan vi ju knappast göra utanför arbetstiden. Detta tål att kluras på!

kvällens dikt

I left a woman waiting
I met her sometime later
she said, Your eyes are dead
What happened to you, lover

And since she spoke the truth to me
I tried to answer truly
Whatever happened to my eyes
happened to your beauty

O go to sleep my faithful wife
I told her rather cruelly
Whatever happened to my eyes
happened to your beauty

(Ur The Energy of Slaves, Leonard Cohen)

origo försvinner i backspegeln

Om ett förhållande vore ett koordinatsystem skulle tilliten vara y-axeln och kärleken x-axeln. Typ.

en knäckfråga

Jag har funderat några dagar på huruvida jag kan baka knäckebröd. Ikväll tog jag reda på det. Jag letade en stund på nätet efter lite tips på hur man gör och sedan blandade jag 1/4 paket jäst med ett par deciliter ljummet vatten, salt, anis, fänkål och hel kummin, ungefär 3 dl halvgrovt rågmjöl och lite mindre mängd kärnvetemjöl. Körde ihop allt och lät det jäsa en timme, ungefär.

Satte ugnen på 200 grader, lite drygt, och delade degklumpen i fyra delar som jag kavlade ut så tunt jag förmådde. Innan sista kaveltagen strösslade jag över lite sesamfrön och vitlöks- och citronkryddat flingsalt. Kavlade in det och la sedan plattorna på plåtar som jag, i tur och ordning, lät stå i ugnen 8-9 minuter för att sedan låta knäckebrödet svalna på galler.

De blev kanske en aning salta (note to self: skippa flingsaltet nästa gång) men mycket fina i kryddningen och dessutom vackra i färg och form. Mestadels blev de dessutom alldeles sådär härligt knapriga som knäckebröd ska vara. Utom på ett par ställen, där det kändes lite... segt. Lärdom: kavla ännu tunnare - och alldeles väldigt jämnt!

För det här var inte sista gången jag bakade knäckebröd! Snabbt och roligt!

(Smakar fint med lite Bregott och vällagrad ost!)

hear, hear...

Här är lite av vad jag lyssnar på ikväll:

gäckad av solen

Det blev en väldigt fullpetad och lång dag idag. Men också en rolig och produktiv dag - trots en hamrande jävelhuvudvärk. En sådan där dag då jag känner att jag verkligen valt rätt yrke, att jag kan och att jag är på banan fullt ut.

Och inte blev det sämre av att det gråtrista gradvis lättade och molnen särade på sig så att solen kunde tränga igenom och lysa upp min eftermiddag, om än bara genom fönstren. Huvudvärken försvann och jag fick en fin promenad hem! Och här hemma fanns ju Johanna! Härligt!

Dessutom hittade jag både snödroppar och vintergäck när jag tog mig en kort inspektionstur på ägorna. Vårtecken FTW!

tisdagsångesten

Tisdag igen. BLEH.

Så. Nu har jag kräkt ur mig det. Det känns genast en smula bättre och med nybryggt Zoegas och tända ljus ökar välbefinnandet ännu något litet. Av gårkvällens snöfallsförsök blev det bara ett litet tyst regn. Nästan tre plusgrader just nu. Men mörkare än igår, på grund av molnigheten och vätan som suger upp allt ljus det kommer åt. Men jag kan ju inte få allt...

Egentligen är tisdagar bra dagar - åtminstone jobwise. Dagens lektioner är trivsamma - jag tycker steg-2-kursen i religion är galet rolig att arbeta med! Och idag kan jag ju ta en lång, härlig promenad med Johanna efter jobbet! Bara en sådan sak! Så den här dagen ska nog passera, den också.

Johanna sover nog länge än, men det är trivsamt med någon mer i huset. Bara vetskapen, liksom, att det finns någon här. det gillar jag. Ibland märks det lite extra att Twisted Sisters flyttat ut. Inte för att jag själv är hemma så mycket nuförtiden, då.

kvällens dikt

Elegi över en svårartad julafton

Huvva för en julafton
å huvva för en jul.
Ongan sket i vöffeljönne,
i vöffeljönne,
å klämd åt.

(Ewert Ljusberg)

simultankapacitet

Johanna här. Middagen, bestående av potatismos, broccoli och nötfärsbiffar rakt av, är uppäten. Vi spelar (Johanna), fejsbokar och bloggar (jag) och kollar The Mentalist på teve. Samt småpratar och har det allmänt mysigt, med några bitar vällagrad ost och varsitt glas portvin. Det är måndag!

Nyss föll några snöflingor men de kom snabbt på andra tankar och flög någon annanstans.

I älsklingens kamera fanns några fina bilder från kusinträffen. Han skickade nyss över dem till mig. Särskilt mycket tyckte jag om den här:

(Michael, jag, Mats)

Fast den här är inte heller så dum:

Hehe...

jomen...

... Putte Svensson, dårå. Han pratade för oss i nästan en och en halv timme. Mycket intressant och roligt var det att lyssna till honom. Här är en liten del av vad han sa (från en annan föreläsning). Lite ryckt ur vårt sammanhang blir det, men det funkar rätt bra ändå. Lyssna och le lite, medan jag går ner i källaren och slänger i en tvätt och tittar strängt på pelletsbrännaren.

fattiga och rika

Tänk vad jag tyckte Tom i Rich Man, Poor Man var snygg, på sitt lite struliga rebelliska vis, där borta i sjuttiotalet. Sedan gick det, som bekant, utför för herr Nolte.

Fotona nedan skulle också kunna vara en illustration av hur jag känner mig den 27:e varje månad.

Här är jag på morgonen när kontot är fullt:

(For richer...)

Och här är jag på eftermiddagen, när jag betalt räkningarna...

(... or for poorer.)

bra skit

Jag hade inte särskilt höga förväntningar på dagen, men måste säga att Putte Svensson Sahlin var en mycket skön "bekantskap".

Visst kan det kännas som att vi får motstridiga budskap med skolbudgetar, styrdokument och hej och hå - kontra Sir Ken Robinson och sagde hultsfredsrebell, men budskapen pekar pckså på möjligheterna att tänka och göra fritt och utanför den berömda lådan.

Ändå... jag kan inte undra lite vad kommunens bildningschef vill att vi ska göra med det här:



Revolution, månne?

monday, monday - so good to me

Tänk så fort man kan vänja sig vid en annan dygnsrytm och ett annat liv. Det gick dock ganska bra ändå, att komma mig ur sängen och vackla ner till duschen, via kaffebryggaren. Lite långsammare än vanligt, men ändå med styrfart.

Nu kör jag finaste morronrutinen, kaffet smakar ljuvligt och jag inviger underlägget jag fick av Malin, när vi sågs i Stockholm. Jag kan se hur ljuset erövrat ännu en bit av morgonen. Det är ganska ljust och klockan är ju bara tjugo i sju. Helt snöfritt men hustak, gräsmattor och bilrutor är täckta av seg frost. Nio minusgrader var det (ute) när jag klev upp. Men så länge det inte är snö känner jag mig nöjd.

Meryl Streep vann en Oscar i natt för Järnladyn. Den vill jag se. Den och Simon och ekarna står ganska högt på att-se-listan.

På agendan idag står studiedag. Tema: entreprenöriellt lärande och samarbete mellan skola och företag. Om jag ska vara fullständigt ärlig (och det ska man ju) så är jag fruktansvärt otaggad för detta. Men jag får givetvis tugga i mig det. Under tiden ska jag se tillbaka på en fin ledighet och se fram emot att Johanna landar i Byn, frampå tidiga kvällen! Sweet!

Nu: påfyllning av kaffe!

kvällens dikt

Tyst nu

Tyst nu, du
Jag vet
Allt om ensamhet
Gråt ut, till slut, för jag vet

Tyst nu
Håll mig hårt
Glöm det som var svårt.
Du har kvar, mig hos dig
Människor är så grymma
Dom sårar om dom kan
Men du och jag ska rymma, till värmen hos varandra
När andra gjort dig illa ska jag kyssa dig till tröst
Du får somna stilla, med kinden mot mitt bröst

Tyst nu.
Det är okej
Jag är här hos dig
Sov nu, jag vakar
Det är okej.

(Jonas Gardell)

chez moi

Till slut kommer jag ju ändå hem. Endast en dryg halvtimme försenad. Jag har varit med om betydligt värre.

I mitt hus är det alldeles för varmt och gott. Pannan står tyst i källaren medan den gröna lampan, som indikerar att den går på el, lyser glatt i mörkret.
DÄM.
DUBBELDÄM.
Nå. Jag startar om den och den mullrar igång. Märklig maskin. Och jag får väl tidernas skojigaste elräkning nästa gång. Det ååååårnar sig.

En underbar sak är att all snö som låg tjock här när jag for, nu är helt väck! Sweet!

Men nu ska jag bejaka tröttheten och krypa ner under täcket och sova. I morgon är det saltgruvan som gäller, igen!

Bara ett long distance call, först...

(Blixt, dårå...)

jinxeti jinx

Naturligtvis får inte allt gå som på - om uttrycket tillåts - räls...

I Alvesta väntar, av okänd anledning, ersättningsbussar och totalt kaos råder. Chaufförerna vet inte vilka bussar som går till vilken stad/By och i Växjö lyckas killen dessutom köra... vilse. GPS, någon?

GAH.

Jag undrar när jag kommer hem?

la famiglia forever - pt 2

Jag sitter och funderar över det här med Familj. Hur det liksom verkar bli viktigare med åren. Någon annan som märkt att det blivit så? Vänner är också viktigt. Väldigt viktigt. Men Familjen... man delar upplevelser och minnen som inte ens är ens egna, alltid. Som ett gemensamt arv att förvalta. Och förmedla. Se äldre generationers drag i de yngre. Knyta samman dået och nuet med framtiden. En slags kontinuitet.

Jag gillar det.

on the road

Tåget stannar i Sandhem. Jag vet verkligen inte var det är, mer än att det är... här. Typ första stationen efter Falköping. Hit hade jag kunnat lifta med min faster Mithe om vi hade tänkt på det lite tidigare. Men än så länge är allt i tid vilket i sig självt är tillräckligt förvånande för att göra mig på gott humör.

Att resa är egentligen ganska trevligt. Jag kollar in mina medpassagerare och tjuvlyssnar lite. Snett mittemot mig sitter två kvinnor och pratar om Björn Ranelids insats i Melodifestivalen. Jag har ännu inte hört ens en nanosekund av denna tillställning och har inte för avsikt att göra det heller. Bredvid mig sitter en kvinna och läser vad jag skriver och jag undrar var det är med en del män... hur de brer ut sig liksom. En storväxt man sitter så bredbent på sitt säte att de två passagerarna på respektive sidor om honom får sitta på sned, ute på kanten på sina säten. Varför säger de inte till honom? Eller åtminstone ger honom onda ögat?

Snart är jag i Jönköping...

la famiglia forever

Jag sitter på tåget från Ljungskile ner mot Göteborg. Min älskling är på väg uppåt, mot Karlstad igen. Landskapet badar i kallt, vårligt solljus och jag hoppas slippa skotta när jag kommer hem. Att jag måste aska ur brännare/panna och fylla på pellets räcker en bra bit, som kvällssysselsättning.

Gårkvällen var precis hur trevlig som helst. Nettan och Peter hade bunkrat upp med berg av räkor, en ljuvlig pastasallad och andra godsaker. Goda drycker till det. Och så en massa skratt och "minns du?" och samtal och faktiskt var det bara två kusiner som saknades. Så roligt att träffa exakt alla som var där, och ändå var kvällens clou - för mig - att min äldre [halv]bror Michael dök upp! Bättre än så blir det inte. Det blev ett gott samtal om skrivande och resor och vår far och våra barn. Ett samtal som betyder mycket för mig. Och min älskling trivdes fint. Han är ju såklart familj han också, nu!

(Jag borde använt blixt, va'?)

Som vanligt lovade vi alla varandra att snart ses igen - men det känns som om det faktiskt skulle kunna bli av, den här gången. Dels en grillkväll någon gång i sommar och dels en "storhelg" med fler generationer under tidiga hösten. Kanske ockupera ett vandrarhem eller en liten stugby, allihopa? Time will tell.

(Nå, det ser mysigt ut, i alla fall...)

Framför mig har jag nu tågresan från helvetet - och det utan att jag vet något om förseningar och signalfel och fan och hans moster. Jag kan inte åka direkt Göteborg - Emmajävlaboda utan åker/byter Ljungskile-Göteborg-Falköping-Nässjö-Alvesta-Emmaboda. Hej och hå. Typ.

kvällens dikt

Behåll dina rosor
duka av bordet
istället

behåll dina rosor
ljug lite mindre
istället

behåll dina rosor
hör vad jag säger istället

älska mig mindre
tro på mig mer

Behåll dina rosor!

(Märta Tikkanen)

reunion

Nu är vi på väg, älsklingen och jag, till bästkusten för kusinträff. Det brukar bli både rasande trevligt och festligt! Här gick det dock ganska lugnt till:

(En kusinträff med några år på nacken!)

another day in paradise

Lördagsmorgon. Lugnt och fint. Trött är jag. Det var mysigt igår, hos Yvonne och Per. Pers najsiga syrra Eva var också där. Och Pers son Niklas, en stund. Maten var god och sällskapet roligt och trevligt. Men sent blev det, förstås. Och det känns, inte helt förvånande, nu.

Efter frukost och KAFFE ska det nog ordna till sig.

Idag blir det road trip! Sweet!

kvällens dikt

Vit mans slav av Sonja Åkesson:

sportlov dag 5 - yet another friday

Min älskling är ledig idag. Så inläggen får bli korta. Vi har ju annat för oss. Sovig morgon. En vända till stan. Ett par ärenden och så konstrunda i Orrholmsgaraget. Soffmys. Lite teve. Fika med kanelbullar. Småprat. Ännu en runda till stan. Skjutsa fredagstaggade ungdomar och göra litet ärende åt sjuk granne.

Och godisinköp.

Om en stund ska vi hem till Yvonne och Per. Mat & prat. Typ. Det blir fina fisken, det.

klimakteriet?

En knapp vecka varje månad önskar jag verkligen, verkligen att detta tillstånd kunde inträffa. Men så fan heller. Jag känner mig lurad. Varför inte jag, när alla andra?

det var livat

Det blev en riktigt trevlig och rolig kväll med Yvonne och Per igår. God mat och dryck, gott om skratt och skön musik. TP-parti. Och huset står kvar...

kvällens dikt

jag går på promenaden

Seglar fram på soldränkt hav...

Jag finner stigen genom skogen här, och vandrar ut mot en liten arm av den stora älven, där en gammal utrangerad landsväg följer vattnet in mot samhället. Jag har solen i ögonen...

Men... ÄLSKA SOLEN, dårå!

solsidan

(Karlstads stora torg låg tämligen öde i vårvintersolens glans.)

Karlstad visar sig från sin finaste februarisida idag. Jag och Malin lunchar på Frost som inte är dyrare än någon annan lunchkrog, men har bordsservering och mycket fräsch inredning. Sådant gillar vi. Trivsamt och viktigt samtal, sådär syrror emellan, blir det förstås. Efter lunchen kör jag förbi hennes jobb och får låna ett TP ifall vi skulle få lust på sådant inför kvällen.

(Här chefar svågern Per!)

På väg hem kommer jag på att jag ju skulle kunna köpa en uppgraderad frågelåda till TP:t och svänger förbi Toys'R'Us och knatar in där. Öhm. De hade en hel vägg med spel men inga uppgraderingar. Och vad är det som händer i spelvärlden? TP som kräver batterier? Är det små ljus- och ljudeffekter på spelplanen då, eller? Vad hände med att utföra sina segergester för egen maskin? Monopol som går snabbare med hjälp av "den nya snabbtärningen"? Är inte själva vitsen med Monopol att man ska sitta i timmar, spela och mysa tillsammans? Jag kör hem med oförrättat ärende.

Nu ska träningsbrallerna på och sedan blir det en rask promenad!

sportlov dag 4

Jag ville gå upp samtidigt som min älskling. Det ville jag verkligen. Men han beordrade mig att sova till nio och vem är väl jag att ifrågasätta sådan auktoritet? Så jag rullade snällt in mig i täckfluffset och somnade om. Gott. Men nu är jag vaken och uppe. Därtill nyduschad och kaffandes.

Och... det är SOL ute! BLÅ himmel! Minsann om det inte ska få bli en promenad i eftermiddag! Men först ska jag in till stan och träffa syrran Malin för en lunch. Och så handla hem lite tills ikväll, då sköna Yvonne och Per kommer för att käka och kanske spela något spel. Myset liksom bara fortsätter och fortsätter. Synnerligen njutbar ledighet, helt enkelt.

Och vi planerar annan ledighet, redan nu. Än så länge är planerna väldigt lösa i kanterna, men jag kan avslöja såpass mycket som att de handlar om en tur på hjul. På två hjul. Min älskling inköpte en mycket fin kartbok igår. Den satt vi och bläddrade i, tillsammans, och spånade lite på tänkbara vägar som i sig själva också kan få vara mål.

kvällens dikt

Alla dessa människor

Alla dessa människor
som inte klarar
sej utan mej

Alla dessa människor
som klarar sej
utan mej

(Sonja Åkesson)

avrundning

Vilken fin och mysig dag! Efter en pysslig förmiddag med dammsugning, växtarrangemang och nagellackande körde jag in till stan för lunchdejt med Ulla. Vi hängde på mysiga Vilmas i drygt en och en halv timme och njöt en god lunch och trivsamt samtal om livet och folk och böcker och sedan gick vi och kollade in bokrean, men hittade inget intressant. Sedan gick jag och, på Ullas inrådan, köpte ett dyrt schampo. Om detta ska jag återkomma då jag testat det. Och så såg jag de här resväskorna. MODESTY BLAISE! ÅH! VILL HA!

När vi skilts åt mötte jag upp Fanny på stationen och hon ville också kolla bokrean. Sedan fikade vi, och pratade, på Wayne's. Mys på hög nivå. Efteråt körde jag henne hem till Kil och svågern Per liftade med oss. Trevlans!

Resten av kvällen har varit lite gott plock att smarra på och så... Alfapet. Förstås.

Och kärlek.

Förstås.

sportlovstips

Långkallingar. Gärna urtvättade. Lite rymliga men ändå värmande. Mer sportlov än så blir det inte.

I synnerhet inte om man norpat dem ur sin älsklings garderob. Och sedan adopterat dem.

sportlov dag 3

*gääääsp* Idag är det lite segt att komma igång och jag tror det kan bero på att vädret inte är riktigt lika inspirerande idag, som igår. Tre gråvåta plusgrader. Så jag har haft en skön sovmorgon - är det ledigt så är det! - och sitter nu i köket med tända ljus, Ring P1 och en stor mugg kaffe. Min älskling föredrar Löfbergs och... det funkar. Men Zoegas är ändå Zoegas. Morgonrutinen är dock ungefär som hemma hos mig och det är bra. Mjukstarter är nödvändiga för att dagen ska bli bra.

Den här dagen väntar lunch och lite stadsstros (bokrean har börjat!) med trevliga gamla klassisen Ulla och senare på eftermiddagen blir det fika med systerdottern Fanny, och det blir såklart übermysigt!

Jag kollade yr.no och om bara någon dag kommer det att bli såhär fint igen:

(Gårdagens fina runda vid Kilenegården)

kvällens dikt

alfapet ftw

Vi vidgar, som Bob säger, en tisdag. Gott småplock, ett ripasso och alfapet. Sweet! Har jag ledigt så har jag!

semmeltvång

Om man handlade för mer än 700 kronor idag, på IKEA, fick man fyra semlor. Hej och hå. Nu står de kallt här, i två påsar, och man vet aldrig - kanske kommer de att ätas upp. Jag måste ju nästan äta åtminstone en, nu när jag snudd på fått dem?

Semlor är gott. Jättegott! Men då ska bullen vara luftig och saftig, mandelmassan vara generöst tilltagen och mjuk, blandad med inkråm och lite grädde, och grädden ska ligga som ett skyddande fluff. Och så ska härligheten krönas av ett florsockerpudrat lock. Och det locket ska - i den bästa av världar - vara trekantigt.

Vi kan här ovan konstatera att IKEAs semlor fallerar på sista punkten. Jag kanske återkommer med en rapport om hur de svarar upp mot resten av kriterierna. Men... ser de inte torra ut..? Hm.

med det ökande ljuset

Med det tilltagande ljuset... med solen... kom den alltså tillbaka - promenadlusten. Den rena glädjen i att sätta den ena foten framför den andra. Hundratals gånger. Tusentals gånger. Dra ner doften av väta och skog och smältande snö och is, i lungorna, och låta välbefinnandet sprida sig i kroppen. Ut i blodomloppet, musklerna, hjärnan... varenda por.

Idag fick det bli 4.8-kmspåret. Bitvis var spåret fullt av glashal smältande is så att jag i stället fick gå vid sidan av, ute i terrängen. Det känns som en liten extra bonus det. I snön kunde jag se spår av rådjur, älg och hund liksom av andra vandrare som inte heller vill riskera en krossad svanskota. Men jag mötte ingen, såg ingen, hörde ingen. Skogen låg tyst.

Eller... nej, det gjorde den inte. Precis som när jag lätt kunde gå en mil genom öde kolonistugeområden och i skogen runt Flaten och Drevviken (när jag bodde i Sköndal) utan att möta en enda människa (men väl ett och annat kaxigt rådjur) kunde jag höra ett sus som skulle kunna tas för vinden som drar genom grantopparna, eller rentav bruset från en avlägsen havsstrand. Men det var ju Tyresöleden... och här var det kanske Hammaröleden? Vänern låg i alla fall alldeles tyst och lite frusen bortom vassen.

Nu blir det... IKEA.

it's fat tuesday

Fat Tuesday. Fettisdagen (eller... fetischdagen som en kille sa på P1, nyss...). Mardi Gras. Det är idag det ska ätas semla, alltså? Jag vet inte - jag har ju egentligen ätit årets... Vi får väl se. Vad som är säkert är att uttrycket mardi gras får alla mina ELO-klockor att ringa så det dånar...



Jag hjärtar ELO! Då, nu, alltid!

janne, janne, janne...

"Lärare ska göra verklighet av en rad olika reformer utan att ha de nödvändiga förutsättningarna. Det kommer att ta tid från lärares kärnuppdrag, undervisningen. Behörighetsreformen och den uppskjutna legitimationsreformen är bara ett par exempel på flera reformer som genomdrivits utan tillräcklig finansiering, tid och samordning."

Så skriver Gustaf Fridolin (mp) och Eva-Lis Sirén (lärarförbundet) i en läsvärd debattartikel i dagens DN apropå Jan Björklunds random reformerande av skolan.

Jag tror herr Glugg behöver nya strumpor av ull snart. Han borde vara på väg att slita ut dem han har nu, så som han tassar på.

sportlov dag 2

Jag fick en skön liten sovmorgon här. Tassade upp och drog på mig lite mjuka, sköna kläder och gick ner i köket. Det stora huset är helt tyst. Vägen utanför ligger tyst den också, även om den befolkas av en och annan stavgångare eller hundrastare. Den värmländska solen - som ibland också är den småländska - lyser ner över trakten från en så gott som klarblå himmel.

Kaffet smakar gott och jag smackar i mig en speltknäckemacka med messmör. På en av köksbänkarna står nu en deg på jäsning. Det blir jästsnålt, långsamjäsande kumminbröd med seg och härlig skorpa.

Vad mer? Kanske en förmiddagspromenad i solens sken? Det känns underbart lockande, just nu. Måste dock stanna inne någon timme till för att vika ner degen några gånger.

kvällens dikt

Nu föds ett barn

Nu föds ett barn
och nu
och nu
En stund på jorden
föddes du
Och någon andas
sista gången
varje stund
Nu andas någon
inte mer
och någon ser
för sista gången
nattens gråmoln brista
Varenda dag
är alltid första dagen
och den sista

(Barbro Lindgren)

fruset

Jag såg att sköna Yvonne, på Fejan (denna ständiga källa till upplysning och information), plötsligen fått en ledig eftermiddag och hur eller hur hade jag alltså fått mig trevligt promenadsällskap, bara sådär liksom. Jag hade egentligen tänkt gå den längsta slingan på Kilene, som är nästan 10 km, men sa till Yvonne att vi kunde ta femkilometaren istället. Jag hade inte tänkt på underlaget. Lurigt isigt i spåren och en bitande kall vind gjorde att vi istället valde att gå den som är 2,5 km. Det var nog ett vettigt val. En annan dag med bättre underlag blir det helt klart en lååång runda. Det är fint därute i skogen, och med vattnet hela tiden så nära!

Efter den synnerligen uppfriskande promenaden for vi hem till oss och drack kaffe och snackade. En mycket trivsam måndagseftermiddag blev det, helt oförhappandes. Och den fortsätter för nu kom älsklingen hem från jobbet och då blir det kvalitetsmys!

sportlov dag 1

Jag är sportlovsledig. Jag firar denna min ledighet med att vara hos min älskling, förstås. Nu är han på jobbet och min plan är att ägna ett par timmar åt att ladda telefonen, köra någon maskin tvätt, diska upp efter gårkvällens mysmiddag, bädda, rädda några döende växter och sedan vara... sportig.

(En skotsk vän som dök upp efter middagen igår...)

Jo, men jag vill ju kolla in vad det finns för möjligheter till exempelvis powerwalking nu och [så småningom - om jag ska fullfölja den gamla drömmen] lite löpning framåt våren. Kanske rentav den här våren, alltså! Så planen är att dra på mig träningskläderna och ge mig själv en ordentlig runda!

Skulle jag sedan få tråkigt - vilket faktiskt nästan aldrig händer mig - kan jag lyssna på musik på brutalvolym, eller skriva, eller se på teve eller sticka eller virka. To mention a few.

Nu ska jag ta tag i första lediga sportlovsdagen. Men först: dricka ur kaffet!