daring

Jag känner mig lite djärv. Byter från Frökenmuggen till en fin som Miriam Axelsson gjort. Den är inte bara fin att se på utan dessutom god att dricka ur. Det är ett nödvändigt kriterie.

Men i övrigt är det min vanliga, varsamma, mjuka morronrutin som gäller. Just nu på morronteve: snack kring dysfunktionellt järnvägssystem med för lite spårkapacitet, eftersatt underhåll och bara ett tåg av fyra är i tid. Det påminner mig om den lilla anekdoten som började cirkulera efter det att en liten tjej slängts av tåget (i Kumla?) efter att inte ha kunnat uppvisa biljett:

En liten flicka slängs av tåget för att hon inte kunnat uppvisa biljett.
Hur gör man då när man har biljett men SJ inte kan uppvisa något tåg?

Träningsväskan står packad i hallen igen. Eftermiddagens inställda konferenser ska ersättas med en stunds konditionsträning. Dock inte 60 minuter utan kanske bara 30. Eller... nå... 45 dårå. Men inte mer. Det är nog max vad jag pallar. Låt mig formulera det så här: det är inga som helst problem att orka cykla längre men... jag sitter försiktigt och med viss värdighet just nu. och då är ändå min tevesoffa väldigt mjuk och rar.