Onsdag morgon. Business as usual. Duscha. Brottas med hår som vill spreta åt alla håll, utom åt det jag vill (jag får dock säga att det känns fräscht och okej med det nya dyrschampot). Ordna anletsdragen, brygga svart, starkt kaffe och så småningom dimpa ner i soffan med tända ljus och nyheter på teven. Andas lugnt och fint med magen. Varsamt styra in trötta tankar på dagen som ligger framför, utan att samtidigt bygga upp stress. Bara samla ihop natten, känna att de nästan sju timmarnas sömn räcker och veta att jag är tillräckligt förberedd för lektioner, möten och annat som kommer.
Om det inte verkade så pyssligt att dra igång skulle jag kanske yoga lite om morgnarna? Fast - sofferiet och bloggandet fyller lite samma funktion. Jag får ta det längre fram. Kanske i sommar?
Men nu blev jag ändå en smula stressad: de säger på nyheterna att jag jobbar gratis idag, eftersom det är skottdagen. En extra arbetsdag den här månaden, utan extra lön, ger ett ökat BNP på 0.4%. Fan. Att jag inte tänkte på det. Då kunde jag ju stannat hemma idag.
Eller inte. Jag funkar ju inte så. På gott och ont.
Sa jag, apropå absolut ingenting, att jag var på studiebesök på ett tryckeri i måndags, när vi hade kompetensutvecklingsdag? Nå, det var jag i alla fall och efter att ha fått träffa personal på deras reproavdelning (fast när en redig smålänning säger det så låter det som "repo") vet jag att det finns fler yrken än lärarditot som hade funkat för mig. Faktiskt! Hur intressant och roligt som helst att få veta mer om bildbearbetning, retuschering, färger och annat! Hursomhaver var det också intressant (jo, men jag tycker det!) att höra om papperskvaliteter, digitalbearbetning, platta bilder och få se hur torroffset funkar, hur man trycker helt utan kemikalier, om ett brett miljötänk omsatt i praktik och hur det funkar när man trycker och binder exempelvis en tidning.
Jag tänker att om vi lärare verkligen hade mer kontakt med ortens företag, i olika sammanhang, skulle vi kunna ta in en annan slags omvärldskunskap i våra klassrum - eller ibland flytta ut våra klassrum till företagen? Men det kan vi ju knappast göra utanför arbetstiden. Detta tål att kluras på!
4 kommentarer:
Spännande!
Det där med att få in företagsamhet på skolschemat är ju skitviktigt. Många går ut skolan utan någon som helst arbetserfaring och grunderna till vidare studieval kan vara plockade ur luften.
Ungdom behöver ett inblick i arbetslivet. Vidga sina vyer lite istället för att tro att dem är världsvana bara för att de backpackat i asien i två månader.
Se hela cirklar.
Hur det kommer sig att mjölkpaketet ser ut som det gör och innsikt i hur många olika yrkesgrupper och framförallt människor, som har varit med och slitit för att den mjölkkartongen ska vara just så. Inte bara "mjölken kommer från kossan", typ.
Det svåra, kan jag tycka - är att hitta dessa människor som med lust och fägring stor kan fånga ungdommarnas intresse. Hur ofta har man inte varit på "studiebesök" där man lämnar platsen med känslan av att ha kastat bort en hel dag?
Det är väl där "det entreprenöriella lärandet" kommer in. Men det räcker inte med fina ord. Det måste ju finnas konkreta och vettiga planer för hur vi ska göra!
Japp!
Men ska man hitta studieplatser att besöka där talaren är så duktig att det är värt besöket tror jag att det bör bli en stooor del av den dära läroplanen, för det kommer ta tid.
Pedagogiska företagare växer inte på träd!
Alternativet är kanske att hålla sig undan från ledarna på företaget och hellre snacka med golvfolket?
Ja, det måste verkligen bli rätt annars pratas det bara rakt över huvudet på eleverna, ju. Jag tror absolut på att "golvfolket" har mest att berätta om vad man verkligen gör, hur det funkar och sådant. Men även annan personal som marknadsförare, säljare, personalare, ekonomer etc i en bra - och väl genomtänkt - mix!
Skicka en kommentar